Fyra grader celsius

Föga förvånande har de milda sommarmorgnarna fått ge vika för mer kylslagna sådana. Fyra grader visade temperaturen i morse när jag rullade iväg med bilen till pendelparkeringen och därefter nästan frös ihjäl innan jag nådde den varma bussen i vilken jag huttrande slog mig ner med en Metro i handen.

Så här sista dagen av en månad medför mycket att göra på jobbet då månadsavslut ska göras och allt vad det innebär av sifferkontroll så att allt stämmer som det ska. Dessutom i dessa tider med en hel del tid på annan ort i form av kick off ena veckan och kurs andra veckan, har pappershögen och att-göra-listan krävt min totala uppmärksamhet.

Dagens barncitat:

Gustav: "Jag ätit muffi" (smoothie)
Oscar: "Jag kan läsa nu men visste du att jag kan skriva också? Det är jättelätt, fast 'å' är svårt".

Vid sängkanten läste Oscar för mig ut sin första läsebok om Leo som kunde se en so och Elsa som såg en lo.

Det är stort

Men hallå, man kan ju inte ha en blogg om man aldrig skriver i den. Jo, det kan man om inte har haft tid att skriva i förrän nu.

Inga summeringar tänker jag göra om den härliga sommaren, stugan i Fiskebäckskil, mysiga grillmiddagar på altanen, krabbfiske, Oscar som lärde sig simma UNDER vattnet, Johanna som tappade två tänder, Gustav som helt plötsligt pratade och uttalade varje ord nästan helt rätt, som om alla ord legat på lur och bara väntat på att få hoppa fram. Inte heller tänker jag dra alla detaljer kring skolstarten när lill-Jojo, förväntansfull tillsammans med de andra barnen i hennes klass, väntade på att hennes namn skulle ropas upp eller hur det kändes för mig som mamma när den äldste sonen börjar ettan och står där på skolgården bakom konen namnad '1b'. Då sköljde stoltheten över och jag vet inte, men kanske var det större för mamman än för sonen som själv verkade ta det hela med ro.

Att barnen börjar bli stora står klart när Oscar säger att jag inte behöver följa med honom till sin klassingång utan menar att han faktiskt klarar det själv; "du kan gå med Johanna så går jag själv" eller när Johanna förklarar för mig att rosa inte alls är så coolt längre; svart börjar bli hennes favoritfärg. Stopp, vänta, jag hinner inte med, säger jag tyst för mig själv medan jag ler och nickar som om det var det mest självklara i hela världen att den 6-åriga dottern har kravlat sig ur det rosaglimrande puppstadiet utan att jag förstod att det höll på att hända.

Sommaren var njutningsfull men sprang förbi i snabbaste laget för helt plötsligt var det bara dagar kvar till kick offen i Stockholm med Silja Line och Helsingfors och kurser om både tidsbokning och akuttandvård. Snart är det dags för ännu en kurs i huvudstaden. På torsdag tar flyget oss till Thoresta Herrgård där kommunikation står på programmet. Johan möter upp på fredag och vi får lite tid på tu man hand innan vi ska på bröllop på lördag.