Helg

I fredags hade ingen av oss någon ork att laga mat så det fick bli hämtmat från Mölnlyckes enda asiatkrog. Oscar ville ha pinnar och det visade sig att han var en naturbegåvning i att bemästra dem. Johanna tyckte maten var i starkaste laget så hon fick pannkakor som blivit över från lunchen.



På lördagen kom Mia & barnen och hälsade på. Henrik var tyvärr tvungen att bege sig till Växjö och sin morfar som var dålig. Johanna och Signe försvann direkt in i lekens värld men när fika vankades kom de springande. Henning var uppslukad av Oscars stora sopbil.

Melodifestivalens låtar spelas flitigt på uppmaning av barnen och Johanna sjunger med och dansar. Igår var hon Sarah Dawn Finer, hon med rösten...eller förlåt...brösten.

Ropen skalla, mer sömn åt alla!

Klockan är egentligen tio över åtta och jag är färdig för sängen. I morse när jag tittade på klockan var hon 05.09 och då hade Gustav redan varit igång en tag. Johan kom in och hämtade den lille vid kvart över sex och föreslog att jag skulle sova vidare. Till skillnad från häromdagen somade jag om och vaknade inte förrän halv elva (gammal tid i och för sig). Trots de tre extra timmarna kan jag inte påstå att jag kände mig utvilad.

Oscar och Johanna har också börjat vakna med ljuset och är uppe vid sextiden. Detta innebär att de är vråltrötta under eftermiddag/tidig kväll. Vi måste försöka få dem att sova lite längre. Kanske en mörkläggningsgardin? I kväll satte jag fast Johannas hissgardin, som glipar, med två små häftmassebitar så att gardinkanten sitter tätt intill väggen och på så vis stänger ute ljuset. Får se om det funkar.

God natt!

Låååång dag

Klockan halv sex var Gustav glad som en lärka bredvid mig i sängen och startade sin monolog som numera utökats med da-da och ett slags fräsande så att det blir små spottbubblor på läpparna. Jag kände mig inte lika fräsch, ville att det skulle vara natt ytterligare några timmar. Johan kom in och hämtade den lille och uppmanade mig att somna om. Jag försökte, knep ihop ögonen, vände och vred på mig men morgonen var där för att stanna. En kvart efter sex satt jag med kaffe och de två ostmackorna och insåg redan då att dagen skulle komma att bli låååång.

Gustav var trött innan klockan hade slagit åtta så vid halv nio låg han och sov i vagnen utanför medan jag skottade uppgången fri från alla snömassor. När jag ändå var igång, sopade jag bilen snöfri också.

Det blev pannkakor till lunch. Barnen åt fyra stycken var men det är klart att det går att göra plats för pannkaka med både jordgubbssylt och glass. Det är ju inte varje gång vi lyxar till det så men jag hörde en gång för länge sedan att man blir lycklig i magen av just den kombinationen...och jag tycker att det stämmer.

Oscars tand är nu väldigt väldigt lös, så det är väl bara en tidsfråga innan den ramlar ut.

"da-da"

Sedan en tid tillbaka har Gustav insett sin röstkapacitet vilket får mina trumhinnor att vibrera. Det är med andra ord ordentligt höga toner som han åstadkommer. Häromdagen var det dags för nästa steg i språkutvecklingen, nämligen da-da och en mängd liknande ljud. Han kämpar också med att få till labialerna men det dröjer nog innan han får ordning på dem.

Igår gick Johanna och jag med en sovande Gustav in i skogen för att knipsa av lite ris att sätta påskfjädrar i. Trots en del skumpande, sov Gustav vidare och Johanna och jag fick en bunt av både blåbärsris och björkris. Oscar lekte med några grannbarn under tiden. Nu står riset, väl pyntat med fjädrar i rosa, gult och grönt, på bordet och påminner om att det även i år ska bli påsk.

Igår vid matbordet kom den frågan som nog alla föräldrar fasar en aning. Det var frågan om hur det egentligen går till när en bäbis kommer in i magen på mamman. Lite naivt svarade jag att när en mamma och en pappa kramas riktigt mycket så blir det ett litet barn. Sure...det gick inte Oscar alls på. Han var mycket mer insatt än vad jag någonsin hade kunnat ana. Det är kanske en annan sak att förklara för ett lite äldre barn men en sexåring...hur ska man lägga orden? Därefter meddelade Johanna att Oscar och Maja hade pussats när de inte trodde att någon såg på dagis. Han berättade glatt att jo, det hade de gjort och att när de blir stora så ska de ha sju (!) barn...

"Detta är livet"

"Detta är livet", sa Oscar medan solens förmiddagsstrålar letade sig ner till oss på lekplatsen. Med en kvarglömd stor spade av märket Fiskars grävde han krater efter krater i sanden och Johanna satt i mitt knä på en gunga och vi gungade högt, högt tills hon kiknade av skratt. Jag kunde bara hålla med Oscar; det är detta som är livet, att ha tre underbara ungar att vara med, att berikas av, att skratta med.

Helgen inlddes på lördagen med en tur till Kärras 4H-gård där Max ställde till med 5-årskalas. Barnen red på en tålmodig ponny, klappade kaniner, tittade på idisslande kor, matade grisar med morötter och ulliga får med hö. Solen värmde och jacka efter jacka åkte av när de sprang runt mellan djuren. Det var tårta och läsk till barnen och kaffe och kladdkaka till mammorna och papporna.

Söndagen innebar en hel del förberedelser eftersom vi skulle fira Johans 35-årsdag. Långpannepajer och fransk chokladtårta samsades med bullar och kakor i köket. Johans föräldrar kom från Skåne vid lunchtid och övrig familj gjorde entré någon timme senare. Christian & Tina kom när de andra redan hade begett sig hemåt eftersom de både hade jobbat och haft besök av mäklare. De är nämligen nyblivna radhusägare i Påvelund. Inflyttningen blir först i juni, så då hinner de bo in sig lite innan de blir tre i familjen!
När gårdagen närmade sig läggdags för åtminstone två av barnen, erbjöd sig Tina att läsa sagor. Det blev en prinsessbok och en om elektricitet!

Spikmatta

Så blev då Johan 35 år igår. Han väcktes traditionsenligt på sängen med sång och presenter. Mackorna på brickan satte Oscar & Johanna tänderna i men kaffet fick han behålla själv. Oscar hade gjort en "modell av en maskin som lyfter upp rullstolsbilar(...)"
och Johanna hade ritat två teckningar
Johan blev nog förvånad, trots den väl dolda minen, när han upptäckte att det låg en spikmatta i presenten från mig. Den inköptes på Wellnessmässan härförleden och ska stimulera blodcirkulation, minska rygg- och nackont och i stort öka välbefinnandet i kroppen.

När morgonfirandet var klart var det dags för jobb och dagis. Gustav och jag åkte in till stan och njöt av vårsolen.

På eftermiddagen var lekplatsen full av barn, så mellanmålet packades och några timmar förflöt medan barnen stojjade och mammorna drack kaffe och pratade. Gustav, som har insett sin röststyrka, var också en ivrig deltagare i samtalet.

Nycklar

Jag vet inte om jag kan skylla det på sömnbristen men igår åkte ett glas i golvet när jag tömde diskmaskinen och det var väl inte så farligt men däremot blev jag lite skakig i morse när jag skulle hämta tidningen, för på utsidan av ytterdörren ser jag mina hus- och bilnycklar hänga och dingla. Jag som kollade minst tre gånger att ytterdörren var låst innan jag gick och la mig igår kväll, vilket så här i efterhand var helt meningslöst. Johan var i Oslo och hade tagit min bil och ställt i stan för att kunna samåka med några jobbarkompisar. Ja, det är ju för att min kära Ford kanske inte är riktigt lika stöldbegärlig som Johans mer underhållna Passat. Att mina bilnycklar hängde i ytterdörren var ju inte hela världen men vem som helst hade kunnat ju kunnat avlägga visit mitt i natten. Jag skyller det på sömnbristen!

I natt sov jag däremot helt okej med bara ett kort uppvaknande. Gustav sov till halv åtta och var hur pigg och glad som helst när han inledde sin monolog i sängen.

Solen flödar, våren är på gång, krokusar och snödroppar i rabatten, fåglar sjunger, barnen cyklar, marken torkar upp, dags att uppdatera vårgarderoben.

Måndag!

Som om jag vore piggare idag...not!

Gustav kom inte till ro förrän vid tio igår kväll och fick då en rejäl laddning av både välling och amning och vi somnade samtidigt i varsin säng(!). Vid 00.49 var det dags igen, så då fick han komma över till mig och somnade efter en slurk mjölk och den guppande nappen i munnen. Hoppas... hann jag tänka innan jag försvann in i sömnens förlovade land men hann bara njuta av den i knappa två timmar innan han gav hals igen och då tyckte han att det var färdigsovet för en stund. När jag lyckades få honom till ro någon timme senare, kunde jag inte somna om vilket var otroligt frustrerande. Johan låg i ett annat rum eftersom han skulle upp halv sex för att åka till Oslo och inte ville väcka oss. Jag hade nog somnat om precis vid den tiden, så jag hörde inget förrän Johanna kom in kvart i sex och frågade om jag kunde göra frukost. Jag undrade om hon tyckte det var okej att titta på barnkanalen en stund så att jag fick vila lite till. Jag gick med henne och satte igång tv:n och la en filt över henne innan jag ramlade i säng igen med hopp om ett par minuters djupsömn. Nja, någon djupsömn blev det kanske inte men jag slumrade tills klockan var kvart över sju.

Efter ett grådisigt lekplatsbesök sitter Oscar och Johanna nu och tittar på den inspelade melodifestivalen och sjunger med och kommenterar artisternas kläder: "Den här gången har trummisen (i Heat) inte någon tröja. Förra gången hade han inga byxor", säger Oscar. "Ja, och de har lockigt hår allihop", fortsätter Johanna. Sedan frågar Oscar: "Mamma, tänk om man vaknade med en avhuggen stövel i sängen". Ja, tänker jag, då har man i alla fall sovit djupt om man inte har märkt att någon lagt dit den.

Gustav, den lille rackaren, sover så gott i vagnen ute på farstutrappan. Nu ska jag brygga mycket kaffe innan pannkakslaggen åker fram.

Sömnbrist

Sedan två veckor tillbaka vaknar Gustav någon gång under småtimmarna och vill så klart ha sig en slurk men till skillnad från tidigare, vill han nu inte alls somna om igen utan ligger och testar olika ljud, skrattar högt och trampar med små fötter på mig. Riktigt roligt verkar han också tycka att det är att utforska sin mammas ansikte med hårda små nypor och sylvassa naglar. Det är oftast hur mysigt som helst med de mjuka knubbiga händerna som klappar och känner men i natt mellan klockan fyra och sex så kunde jag faktiskt inte uppskatta denna lek. Tydligen är det så att vid sex månaders ålder så ändras sömnrytmen, vilket innebär att de sover ytligare och mycket väl kan vakna var och varannan timme på nätterna. Detta kan hålla i sig i upp till 12-24 månader! Jag har däremot inte för mig att varken Oscar eller Johanna sov annorlunda när de uppnådde halvåret så det gäller säkert inte alla bäbisar. Detta har i alla fall medfört att jag är rätt trött på dagarna och även om jag skulle vilja passa på att sova middag när de stora barnen är på dagis, så kan jag inte det. Jag tillhör den sorten som inte kan somna någon annanstans än i min säng på kvällen. Jag kan inte somna i bilen, på flygplanet, i soffan eller på stranden en varm sommardag och sover oftast dåligt första natten hos någon annan. Sån är jag.

Oscar leker bara Star Wars för tillfället, ute och inne. Han fantiserar och ofta hör jag hans monologer bakom sin stängda dörr. När jag knackar på och frågar vad han gör, börjar han berätta om sin lek och då tar det en stund innan han har förklarat alla lekens detaljer, ibland tycker han att jag stör hans lek och ber mig gå. Han längtar efter att få börja skolan och det känns att han är för stor för dagis nu.

Johanna pysslar, målar, klipper och leker rollekar i sitt dockskåp. Under veckan som gick hade hon en kompis från dagis hemma och de lekte fabrik, affär och post. Fnissande sprang de ut och la massor av brev i brevlådan. Idag är Johanna hemma hos henne och i och med att de går på samma gympa, så kör kompisens mamma båda två dit och så hämtar jag Johanna när gympan är slut.

Gustav är, trots sina vakentimmar nattetid, pigg och glad på dagarna. Han sitter på golvet och leker med sina leksaker. Jag lägger kuddar i en ring runt honom så att han, när han sträcker sig efter något på golver, inte ska slå sig när han får övervikt och ramlar. Han blir jätteglad när Oscar och Johanna leker med honom och visar honom olika saker. Han äter mer och mer vanlig mat och verkar tycka om det mesta precis som sina storasyskon men amningen funkar så pass bra så det fortsätter han nog med ett tag till.

Ikväll ska jag hålla Gustav vaken lite längre och sedan försöka ge honom ordentligt med välling så kanske han sover lite mer ihållande. Jag måste få sova mer än fyra timmar på raken för att orka, speciellt nu när Johan jobbar så mycket och även ska vara bortrest måndag till tisdag.

Oscars möte med idolerna

Aldrig hade jag väl ha trott att jag frivilligt skulle följa med på en science fictionmässa men idag bevisades motsatsen. Hela familjen packades in i bilen alltmedan snön virvlade ner från en grå vinterhimmel med målet att träffa hela Star Warstruppen. Först höll vi på att hamna på scrapbooking som något oväntat mässade samtidigt men till slut hittade vi rätt entré och till Oscars stora förtjusning hälsades vi välkomna av en klonsoldat ur storm trooper. När vi kom lite längre in såg vi fler och fler av dessa kloner och Oscar gick inte att stoppa när han fick korn på R2D2 som stod och hängde med Boba fett. Mäktigt måste även jag erkänna var det när hela gänget med Darth Vader i spetsen tågade genom mässhallen. Sammanfattningsvis var det rätt kul att se alla vuxna som likt barn i en godisaffär vände och vred på affischer med samlarstatus och pratade med försäljarna om värdet av små leksaksgubbar, men allra roligast var det att se Oscars glädje och hur han gick fram och sa hej till alla utklädda figurer. Johanna tyckte mest att det var läskigt men lite fascinerad var hon ändå.


Efteråt tog vi varsin burgare på McD och därefter var det dags att åka och lämna Oscar hos kompisen Oliver. Johanna, Gustav och jag la oss och softade en stund och G blev så trött efter en stunds busande med storasyster att han somnade. Öron- inflammationen håller nog på att ge med sig men han det verkar som om han blir lite trött av antibiotikan.

På gymnastiken ett par timmar senare ramlade Johanna och fick världens fläskläpp vilket resulterade i att hon inte ville gå tillbaka in i gympahallen, så vi sa hej då och åkte hem istället.

Halvårskontroll

Gårdagens studiedag som omfattade alla Härrydas och Mölndals förskolor innebar istället lek på hemmaplan. Oscar lekte Star Wars med en grannpojke och alla som påstår att pojkars lek är vild och högljudd, skulle ha varit här och lyssnat på tystnaden igår. De stängde in sig på Oscars rum och byggde det ena skeppet efter det andra och det enda jag kunde höra var små brottsstycken av dialog: "Jag landar på lavabanan" och "Du måste vänta på 'Joda'(?) innan du landar" och liknande utrop.

Johanna visste inte riktigt vad för slags aktivitet hon skulle fylla dagen med men efter lite övertalning lät hon mig klippa hennes lugg och sedan begav hon sig hem till en kompis.



Efter lunchen var det dags att styra kosan till Bvc och Gustavs halvårskontroll. I väntrummet satte Oscar och Johanna igång att laga mat och duka i dockvrån medan jag blev beordrad att klä av Gustav och placera honom på vågen, som till skillnad från tremånaderskontrollen fungerade som den skulle. Därefter var det dags att gå in till Ingela och doktorn. Allt var som det skulle; han flyttade föremål från ena handen till den andra, han kunde följa ett föremål med blicken, han satt utan stöd och log och charmade samtliga i rummet.


Efter besöket åkte vi en sväng till mormor och morfar som bjöd barnen på glass och mamma visade stolt upp lapptäcket som hon håller på att sy till Johannas säng. Det kommer att bli så fint i Johannas nya rum.


Väl hemma igen var det hög tid att börja med middagen som bestod av egenhändigt gjorda fiskbiffar som åtminstone Oscar tyckte var goda. Johanna var inte hungrig eftersom hon enligt egen utsago hade ätit så mycket dagen innan. Johan hade haft en tuff dag på jobbet med månadsrapporteringar och kom därför inte hem förrän barnen redan hade krupit ner i sina sängar.

Namn i lagens namn

"Ann nu Ann alltid, Biörserud nu men inte alltid" stod att läsa i min versbok under tidigt åttiotal. Det var populärt att pränta just den raden för kanhända hade vi då insett att var man tjej var det självklart att byta sitt efternamn den dagen man gifte sig. Redan då tyckte jag att det vore tråkigt att skiljas från mitt efternamn och när jag många år senare stod brud, var det ingen tvekan om att jag skulle behålla mitt namn. Tyvärr förbjuder svensk lagstiftning att en person har två olika efternamn, så mitt flicknamn blev ett så kallat mellannamn medan Kittel fick bli vårt gemensamma efternamn. När Oscar och Johanna föddes var vi inte gifta ännu men det givna valet var att barnen fick ha båda namnen. Att det hos skattemyndigheten står att Kittel är efternamnet och Biörserud är mellannamnet är för oss enbart formalia. För oss är båda namnen likvärdiga och båda namnen är deras efternamn och vi uppskattar att det efterföljs. När då Gustav föddes och Johan och jag var gifta, blev vi varse det byråkratiska Sverige; Gustav kunde nämligen inte få heta Biörserud eftersom det var mitt mellannamn men då jag påtalade att det var ett gårdsnamn skulle det gå för sig att Gustav ärvde det från mig. Det enda kruxet var att det skulle tillhöra hans förnamn. Han skulle alltså heta Gustav Eric Ossian Biörserud i förnamn. Det var onödigt krångligt ansåg vi, så enda utvägen för Gustav att få samma efternamn som sina syskon var således att jag bytte tillbaka till mitt flicknamn. Sedan december heter jag återigen enbart Biörserud i efternamn och Gustav heter således Biörserud Kittel i efternamn precis som sina syskon.

Ja, det där med namn är inte det lättaste men huvudsaken är att barnen till slut fick samma efternamn. Kanske byter jag tillbaka till Kittel, kanske inte. Det spelar ju inte så stor roll- det är ju bara namn och det är inte i namnen som kärleken till min man sitter.