Nyårsafton och en viss förväntan finns i luften inför kvällen och det nya året. Hur kommer 2009 att bli? Oscar inleder året med att fylla 6 år och efter sommaren börjar han skolan. Johanna fyller 5 år och går sista året på dagis- hon som var så liten, en av de minsta, när hon började på Larven. Gustav ska uppleva allting för första gången. Kanske börjar han gå lika tidigt som sina syskon vid drygt 9 månaders ålder och då springer han väl runt i augusti när han fyller 1 år.
Gustav satt med vid bordet igår, uppallad med filtar runt ryggen och framför sig och sken av lycka över att få vara med på samma nivå. Han har provat palternack- och potatispuré och mangopuré och lyckades utan några större svårigheter få i sig mängden som rymdes i en äggkopp. Jag tror att han diggade mangon mer än palsternackan men vem skulle inte ha gjort det? Nästa gång ska han få prova majs- och potatispuré och någon fruktpuré. De som vet menar att man inte ska börja med att introducera de söta smakerna utan börja med puréer av potatis, morot, palsternacka osv. Anledningen sägs vara att barnet riskerar att föredra de söta smakerna och kanske inte alls vilja ha annan mat. Hjälp, tänk om barnet aldrig kommer att äta annat än sylt och godis!! De flesta människor i min ålder äter mat trots att 70-talets föräldrar uppmanades att börja med fruktpuréer och osötad juice, just för att vänja barnet vid annan konsistens än rinnande. Ja, ja, man kan nog göra som man själv känner är rätt utan att det blir fel.
Nu ska jag fylla på kaffekoppen och gå och lyssna på den nya ljudinställningen som Johan har pysslat med medan jag skrev det här inlägget.
Gott Nytt År!!!
onsdag 31 december 2008
måndag 29 december 2008
Gustavs första jul
De kilon som så brutalt försvann från min kropp under maginfluensan för en vecka sedan sitter nu efter julematen åter där de tidigare satt. De få kilona väger rätt lätt om man betänker att jag faktiskt kan skryta med att mitt omfång har minskat med 22 kilon på fyra månader!! Jag ökade dramatiskt i vikt de sista graviditetsveckorna och kunde när 40 veckor var gångna, uttyda siffrorna 93 på vågen. (Gustav vägde ju faktiskt 4,2 kg...).
Gustavs första julafton firade vi i Lerum hos Stefan & Mariann i deras nya hus tillsammans med mina föräldrar, Christian & Tina. Kusinerna Karl, Emil, Oscar & Johanna lekte Star Wars och riddare och åt däremellan massor av godis. Gustav var vaken förhållandevis mycket men när det var dags för julbordet somnade han gott i sin bilstol. Han sov sig även igenom större delen av den ivriga paketuppackningen och till slut låg en liten ring av klappar runt hans bilstol. Han hade önskat sig kläder och små leksaker och det hade tomten uppmärksammat så det blev fina p.o.p-kläder, några skallror, en mjukishund, ett par skor, en MFF-napp och en rim & ramsbok.
Med undantag för själva paketuppackningen på julafton, har julen gått i lugnets tecken. Det har promenerats, gjorts gipsfigurer, byggts med legobrandstation, monterats dockskåp, gjorts visiter hos både mor- och farföräldrar, druckits glögg och njutits av julefriden. Jag har till och med lyckats börja i Lessings Den femte sanningen och hoppas att jag ska kunna läsa den något så när kontinuerligt vilket inte är helt självklart med tre små barn som pockar på uppmärksamhet. Jag brukar dock lägga mig tidigare bara för att kunna få läsa några sidor varje kväll - det är en lyxig egentid som jag bara måste ha.
Ute är träd och mark inbäddade under ett frosttäcke och förhoppningsvis kommer kanske snön och förgyller den sista veckan av barnens jullov så det blir åka av i pulkabacken som ligger ett stenkast från vårt hus.
Imorgon blir det storhandling inför nyår då Mia, Henrik & barnen kommer och firar med oss.
Gustavs första julafton firade vi i Lerum hos Stefan & Mariann i deras nya hus tillsammans med mina föräldrar, Christian & Tina. Kusinerna Karl, Emil, Oscar & Johanna lekte Star Wars och riddare och åt däremellan massor av godis. Gustav var vaken förhållandevis mycket men när det var dags för julbordet somnade han gott i sin bilstol. Han sov sig även igenom större delen av den ivriga paketuppackningen och till slut låg en liten ring av klappar runt hans bilstol. Han hade önskat sig kläder och små leksaker och det hade tomten uppmärksammat så det blev fina p.o.p-kläder, några skallror, en mjukishund, ett par skor, en MFF-napp och en rim & ramsbok.
Med undantag för själva paketuppackningen på julafton, har julen gått i lugnets tecken. Det har promenerats, gjorts gipsfigurer, byggts med legobrandstation, monterats dockskåp, gjorts visiter hos både mor- och farföräldrar, druckits glögg och njutits av julefriden. Jag har till och med lyckats börja i Lessings Den femte sanningen och hoppas att jag ska kunna läsa den något så när kontinuerligt vilket inte är helt självklart med tre små barn som pockar på uppmärksamhet. Jag brukar dock lägga mig tidigare bara för att kunna få läsa några sidor varje kväll - det är en lyxig egentid som jag bara måste ha.
Ute är träd och mark inbäddade under ett frosttäcke och förhoppningsvis kommer kanske snön och förgyller den sista veckan av barnens jullov så det blir åka av i pulkabacken som ligger ett stenkast från vårt hus.
Imorgon blir det storhandling inför nyår då Mia, Henrik & barnen kommer och firar med oss.
fredag 19 december 2008
Bönder i vardagsrummet
Gårdagen gick onekligen i pysslets tecken. Material hade tidigare under dagen inhandlats och när skymningen började falla, satte vi oss och vek silkespapper till smällkarameller, glanspapper till änglar och små flätade hjärtkorgar. Små barnfingrar klippte till krusade längder och proppade både smällkarameller och munnar fulla av godis. Johan gjorde en flätad hjärtkorg av rött och vitt glanspapper och fäste, som pricken över i, små röda stjärnor på konstverket.
När barnen hade lagt sig, satt Johan och jag (och en väldigt kvällspigg Gustav) med varsin kopp glögg och tittade på Bonde söker fru (Med vår nya hemmabioanläggning kändes det som om man hade en bonde bakom varje axel...). Ja, så här i amningstider har jag nog följt det mesta på tv; allt från Idol till Ensam mamma söker. Dock INTE dansbandskampen eller stjärnor på is.
Idag är barnen med Johan på universeum och högst på listan över saker att titta på stod giftormarna och rymden. När de kommer hem ska vi göra farmor Brittas goda fudge. Gustav sover i sin vagn och jag har slagit in några julklappar.
Med från dagis kom alla barnens alster från den gångna terminen, både teckningar och värlsdelarna klistrade på en någorlunda rund jord, gjord av två ihophäftade A4-papper med papper inuti. Oscar har jobbat en hel del med länder, flaggor och världsdelar, så häromdagen kunde han rätta Johanna när hon hävdade att "Sverige är ett jättestort land- större än Afrika!"
När barnen hade lagt sig, satt Johan och jag (och en väldigt kvällspigg Gustav) med varsin kopp glögg och tittade på Bonde söker fru (Med vår nya hemmabioanläggning kändes det som om man hade en bonde bakom varje axel...). Ja, så här i amningstider har jag nog följt det mesta på tv; allt från Idol till Ensam mamma söker. Dock INTE dansbandskampen eller stjärnor på is.
Idag är barnen med Johan på universeum och högst på listan över saker att titta på stod giftormarna och rymden. När de kommer hem ska vi göra farmor Brittas goda fudge. Gustav sover i sin vagn och jag har slagit in några julklappar.
Med från dagis kom alla barnens alster från den gångna terminen, både teckningar och värlsdelarna klistrade på en någorlunda rund jord, gjord av två ihophäftade A4-papper med papper inuti. Oscar har jobbat en hel del med länder, flaggor och världsdelar, så häromdagen kunde han rätta Johanna när hon hävdade att "Sverige är ett jättestort land- större än Afrika!"
tisdag 16 december 2008
Johannas tand
Förra veckan följde en lugn lunk fram till onsdag då det var dags för Johan att åka in till Sahlgrenska för att operera bort halva sköldkörteln. Sedan i somras har han haft en bula på halsen och av proverna som togs framkom det att det var en föstorad sköldkörtel. Allt gick bra så redan på torsdag hämtade jag hem honom igen. Han är fortfarande öm och trött efter operationen men börjar så smått få krafterna tillbaka.
Nämnda torsdagskväll innebar stor dramatik för Johanna. Vid tandborstningen slant hon på pallen (hög i plast 'Mammut' från IKEA) och slog i överkäken i handfatet. Smärtan gick inte att ta miste på och blodet rann ur munnen. Ena framtanden satt en bra bit nedanför övriga tänder och ganska snabbt förstod jag att den satt löst. Jag slängde mig på telefonen och ringde pappa (pensionerad tandläkare) som sa att det viktigaste var att lugna Johanna eftersom det var chockartat för henne. Jag baddade överläppen och tanden med en blöt handduk tills hon till slut somnade. Morgonen därpå sa hon själv att tanden kändes lös och hos folktandvården konstaterade de att den hängde i skinnet och måste dras ut. Efter lokalbedövning i form av både salva och spruta drogs den lilla tanden ut och kvar blev en stor glugg.
I helgen firades mammas födelsedag och ett litet luciatåg som bestod av Oscar och Johanna och kusinerna Karl och Emil sjöng till Stefans ackompanjemang på pianot.
Nämnda torsdagskväll innebar stor dramatik för Johanna. Vid tandborstningen slant hon på pallen (hög i plast 'Mammut' från IKEA) och slog i överkäken i handfatet. Smärtan gick inte att ta miste på och blodet rann ur munnen. Ena framtanden satt en bra bit nedanför övriga tänder och ganska snabbt förstod jag att den satt löst. Jag slängde mig på telefonen och ringde pappa (pensionerad tandläkare) som sa att det viktigaste var att lugna Johanna eftersom det var chockartat för henne. Jag baddade överläppen och tanden med en blöt handduk tills hon till slut somnade. Morgonen därpå sa hon själv att tanden kändes lös och hos folktandvården konstaterade de att den hängde i skinnet och måste dras ut. Efter lokalbedövning i form av både salva och spruta drogs den lilla tanden ut och kvar blev en stor glugg.
I helgen firades mammas födelsedag och ett litet luciatåg som bestod av Oscar och Johanna och kusinerna Karl och Emil sjöng till Stefans ackompanjemang på pianot.
torsdag 11 december 2008
12 lampor i onödan
Det snöar. Oscar är hemma från dagis på grund av förkylning och misstänkt ögoninfektion. Johanna blev lätt skärrad när hon insåg att hon skulle till dagis själv för första gången. I och med att dagis skulle fira lucia med utklädning och fika, tyckte jag att hon i alla fall skulle överväga om hon verkligen ville missa det. Efter en stunds funderande bestämde hon sig för att det nog kunde vara kul att vara med. Åtta sharp hoppade således Oscar och Johanna in i bilen och Gustav spändes fast i sitt babyskydd. Eftersom luciakronan saknade funktion på fem av sex lampor, bar det av till Hemköp för att införskaffa nya lampor. Väl inne i affären fanns det självklart två olika storlekar så för att vara på den säkra sidan inhandlades sex stycken av varje! Framme på dagis blev det ett väldans i- och urskruvande av lampor men ingen av dem verkade funka i alla fall. Fröken Cecilia menade att det kanske hängde på batterierna...ja, så var det nog men nu har vi ju lampor i fall adventsljusstakarna skulle krascha.
Johanna strålade i alla fall med vit skrud (med Hello Kitty-figur på t-shirten som lyste igenom) och rött band i midjan. Med fast utan att fungera åkte kronan också på och det verkade inte göra så mycket att den inte lyste.
Nu ska jag göra lite lunch till en snörvlande Bamseläsande Oscar och sedan bär det iväg för att hämta lilljojo.
Johanna strålade i alla fall med vit skrud (med Hello Kitty-figur på t-shirten som lyste igenom) och rött band i midjan. Med fast utan att fungera åkte kronan också på och det verkade inte göra så mycket att den inte lyste.
Nu ska jag göra lite lunch till en snörvlande Bamseläsande Oscar och sedan bär det iväg för att hämta lilljojo.
onsdag 10 december 2008
Ingen lucia
Saffranet införskaffades till slut och lussekatterna blev äntligen gjorda. Johanna hjälpte glatt till med sin lilla degklump och formade egna små figurer. "Mamma, det är okej om jag gör en telefonlur, va?" Oscar var inte lika sugen på att baka men att äta dem var han definitivt med på!
Ringde bvc nu på morgonen för att höra om Gustav behöver droppar för sin ögoninfektion men fick veta att jag ska fortsätta tvätta de små blå med koksaltlösning så kommer det så småningom försvinna. För den skrällande natthostan tyckte hon däremot att jag skulle kontakta barnmottagningen. Det kan vara falsk krupphosta som bvc-sköterskan försökte likna vid en hund som skäller eller snarare en sjösäls skrik. Det första kan jag lätt identifiera men en sjösäl är jag inte lika säker på...
På barnens dagis blir det inget luciafirande för föräldrar och släkt i år men de får gärna klä ut sig i morgon och fira internt. Fröknarna på vårt lilla dagis hade ingen förklaring till det uteblivna firandet utan menade att det hade bestämts av montessorirektorn. Det är väl under den här mörka årstiden som både barn och vuxna behöver små avbrott i vardagen och lucia (lat. lux 'ljus') har i alla fall jag firat genom hela skoltiden; även de år då 13 december råkat infalla på en helg.
Ringde bvc nu på morgonen för att höra om Gustav behöver droppar för sin ögoninfektion men fick veta att jag ska fortsätta tvätta de små blå med koksaltlösning så kommer det så småningom försvinna. För den skrällande natthostan tyckte hon däremot att jag skulle kontakta barnmottagningen. Det kan vara falsk krupphosta som bvc-sköterskan försökte likna vid en hund som skäller eller snarare en sjösäls skrik. Det första kan jag lätt identifiera men en sjösäl är jag inte lika säker på...
På barnens dagis blir det inget luciafirande för föräldrar och släkt i år men de får gärna klä ut sig i morgon och fira internt. Fröknarna på vårt lilla dagis hade ingen förklaring till det uteblivna firandet utan menade att det hade bestämts av montessorirektorn. Det är väl under den här mörka årstiden som både barn och vuxna behöver små avbrott i vardagen och lucia (lat. lux 'ljus') har i alla fall jag firat genom hela skoltiden; även de år då 13 december råkat infalla på en helg.
tisdag 9 december 2008
Julkänslor
Termometern visar -o,2 grader; lite snö på det och julkänslan är fullbordad. The christmas spirit började infinna sig i söndags då vi tillsammans med familjen Strandberg Hultsten begav oss till Lisebergs julmarknad. Skymningen föll sakta men säkert, trädens miljontals ljus märktes allt mer, brända mandlar och glögg såldes i långa rader utmed promenadgatan. Ner slank våfflor med hjortron och grädde och varm choklad. Den konstgjorda snön kanske inte fulländade julkänslan men väl barnens förväntansfulla hopp och spring mellan tomteluvklädda gröna kaniner, släde dragen av en livs levande ren och attraktionerna. Oscar och Signe satt bakom Johanna och mig i nyckelpigan och Oscar som tidigare under dagen menat att den bergbanan nog var lite för barnslig för honom, tjöt glatt under färden!
Igår i bilen sa Oscar att han ville vara som pappa. Hur menar du? frågade jag. "Jag tycker att jag vill vara vuxen nu, så att jag kan börja jobba på riktigt med elektricitet". Redan på Bvc när jag undrade varför han inte ville ligga i vagnen som andra 4-månadersbäbisar eller nöja sig med att titta på en hängande mobil över skötbordet en stund medan blöjan byttes, svarade en klok barnmorska att "det finns bäbisar som inte vill vara bäbisar, de vill vara stora på en gång". Då tyckte jag att det var förskräckligt nonchalant sagt men ju äldre Oscar blir, desto mer rätt inser jag att hon hade.
Att han faktiskt börjar bli stor visade sig häromdagen när han visade mig ett dubbelvikt A4-papper som han stolt berättade var en sagobok. Han hade, helt utan hjälp, skrivit "Oscar sagobok" på framsidan och på andra sidan stod "Oscar Johanna utä på promenad" och ritat sig själv och Johanna, på sista sidan stod slutligen "ploka löv" och snipp snapp snut så var den sagan slut, men snacka om att både han och jag var stolta.
Återigen har tystnaden lägrat huset. Barnen är på dagis och lillkillen sover gott i vagnen. En stund till ska jag sitta här och skriva innan det är dags att lägga in den blöta tvätten i tumlaren och ladda en ny maskin tvätt, bädda sängarna, dammsuga bort gruset i hallen, smulorna under köksbordet och skriva saffran på handlingslistan. I flera dagar har jag tänkt baka lussekatter och som en mantra rabblat saffran vid kassan och ändå har något avbrutit mig och saffranspåsen har blivit ohandlad. Till och med Johanna tycker att jag är "helt tokig" som inte kan komma ihåg det. Idag ska det bli av för vi ska ha en pyssel- och bakeftermiddag när barnen kommer hem från dagis.
Igår i bilen sa Oscar att han ville vara som pappa. Hur menar du? frågade jag. "Jag tycker att jag vill vara vuxen nu, så att jag kan börja jobba på riktigt med elektricitet". Redan på Bvc när jag undrade varför han inte ville ligga i vagnen som andra 4-månadersbäbisar eller nöja sig med att titta på en hängande mobil över skötbordet en stund medan blöjan byttes, svarade en klok barnmorska att "det finns bäbisar som inte vill vara bäbisar, de vill vara stora på en gång". Då tyckte jag att det var förskräckligt nonchalant sagt men ju äldre Oscar blir, desto mer rätt inser jag att hon hade.
Att han faktiskt börjar bli stor visade sig häromdagen när han visade mig ett dubbelvikt A4-papper som han stolt berättade var en sagobok. Han hade, helt utan hjälp, skrivit "Oscar sagobok" på framsidan och på andra sidan stod "Oscar Johanna utä på promenad" och ritat sig själv och Johanna, på sista sidan stod slutligen "ploka löv" och snipp snapp snut så var den sagan slut, men snacka om att både han och jag var stolta.
Återigen har tystnaden lägrat huset. Barnen är på dagis och lillkillen sover gott i vagnen. En stund till ska jag sitta här och skriva innan det är dags att lägga in den blöta tvätten i tumlaren och ladda en ny maskin tvätt, bädda sängarna, dammsuga bort gruset i hallen, smulorna under köksbordet och skriva saffran på handlingslistan. I flera dagar har jag tänkt baka lussekatter och som en mantra rabblat saffran vid kassan och ändå har något avbrutit mig och saffranspåsen har blivit ohandlad. Till och med Johanna tycker att jag är "helt tokig" som inte kan komma ihåg det. Idag ska det bli av för vi ska ha en pyssel- och bakeftermiddag när barnen kommer hem från dagis.
onsdag 3 december 2008
2 kronor i pension
Nu är det ganaska exakt två år sedan jag slutade jobba på min förra arbetsplats. Eftersom jag vägrades ytterligare tjänstledighet, så såg jag ingen annan utväg än att säga upp mig. Detta för att kunna läsa svenska för att bli behörig att undervisa i. Dessförinnan var jag mammaledig med Oscar i ett och ett halvt år och sedan var det ju ingen mening att återgå till jobbet eftersom Johanna då var på väg. Sammanlagt tre år där och nu kommer jag förmodligen att vara ledig till och med december-09. Vad resulterar detta då i? Först och främst är det fantastiskt att få vara hemma med barnen när de är små och att de så länge det är möjligt ska slippa stressen det innebär att bli väckt tidigt för att hinna äta frukost och ta på kläder innan det bär iväg till dagis. Tids nog knackar samhällets krav och stress på dörren.
Å andra sidan blir min inombordes stress påtaglig när jag öppnar pensionskuverten och inser att jag fullständigt har ramlat av lönestegen. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag igår öppnade ett kuvert från Fora. Med stora siffror presenterades vad min framtida tjänstepension kommer att uppgå till: 2 Kr!! Tackar!
tisdag 2 december 2008
Utsikt från ovan
Gudföräldrarna Tina & Christian och lillsyrran Johanna. Oscar & Johanna tyckte bättre om utsikten från predikstolen...
Gustav var vaken två timmar allt som allt under gårdagen; han hade förmodligen en del sömn att ta igen. I natt vaknade han vid två, fick mat och sov sedan till åtta men somnade om igen till nio och nu sover han ute i vagnen. Till saken hör också att han är lite förkyld och rosslig i bröstet och det bidrar säkert till all välbehövlig sömn.
Regnet strilar ner, barnen är på dagis och det är...ja, tyst i huset! Efter dagis ska vi ta vägen förbi mormor & morfar och gratta på födelsedagen. Det blev en bit tårta över från dopet så den blir säkert ett välkommet inslag till fikat i eftermiddag.
måndag 1 december 2008
Bakis av Ramlösa citron?
Trots att enda drycken jag intog igår var Ramlösa, känns det i kroppen som om jag är bakis. Förklaringen kan vara en helg full av förberedelser inför Gustavs dop och eftersom jag i sådana lägen är perfektionist så ska både hem och förberedelser sitta som en smäck. Strax innan det var dags för första gästerna att anlända, åkte således de sista skräpande pryttlarna in i tvättstugan, så det var viktigt att den dörren hölls stängd!
Gästerna kom, minglade och slog sig ner vid de dukade långborden. När pajen var uppäten, var det dags att sätta tänderna i de fantastiska tårtorna som min mamma hade bakat (TACK!). Gustav som inte riktigt var van vid så många människor på en gång och hamna i nya famner med täta mellanrum, grät rätt friskt! Dock tystnade han när moster Tina höll honom - hon har helt klart en lugnande inverkan på lillkillen!
Vid tvåsnåret begav vi oss till kyrkan och Gustav somnade så fort vi kom in. vad han då inte visste var att det var dags att kränga på sig dopklänningen (som inte riktigt är gjord för en 8-kilosbäbis). Det gick ändå över förväntan för han lyckades faktiskt sova sig igenom det också. När vi och faddrarna Tina & Christian tillsammans med den andra familjen som skulle döpa sin son William samtidigt, tågade in i kyrkan, vaknade G. Han höll sig genom halva dopakten innan tröttheten och tårarna tog över igen. Gustav Eric Ossian blev alltså döpt, i dopvatten som storebror Oscar hällde upp i dopfunten, och dagen blev genomlyckad på alla vis. Det var roligt också att träffa släkten och att våra vänner Mia & henrik & Signe och Lisette & Beatrice var med och förgyllde festligheterna.
Vi sa tack och hejdå inne på församlingshemmet där det adventsfirades för fullt. Kusin Emil är så förtjust i sin lillkusin, hans ögon lyser när han får syn på "Gussav".
Nu pockar Johanna på min uppmärksamhet och vill att jag ska hjälpa henne med pärlplattan som ska bli present till morfar som fyller år imorgon.
Jag lägger in lite dopbilder senare.
Gästerna kom, minglade och slog sig ner vid de dukade långborden. När pajen var uppäten, var det dags att sätta tänderna i de fantastiska tårtorna som min mamma hade bakat (TACK!). Gustav som inte riktigt var van vid så många människor på en gång och hamna i nya famner med täta mellanrum, grät rätt friskt! Dock tystnade han när moster Tina höll honom - hon har helt klart en lugnande inverkan på lillkillen!
Vid tvåsnåret begav vi oss till kyrkan och Gustav somnade så fort vi kom in. vad han då inte visste var att det var dags att kränga på sig dopklänningen (som inte riktigt är gjord för en 8-kilosbäbis). Det gick ändå över förväntan för han lyckades faktiskt sova sig igenom det också. När vi och faddrarna Tina & Christian tillsammans med den andra familjen som skulle döpa sin son William samtidigt, tågade in i kyrkan, vaknade G. Han höll sig genom halva dopakten innan tröttheten och tårarna tog över igen. Gustav Eric Ossian blev alltså döpt, i dopvatten som storebror Oscar hällde upp i dopfunten, och dagen blev genomlyckad på alla vis. Det var roligt också att träffa släkten och att våra vänner Mia & henrik & Signe och Lisette & Beatrice var med och förgyllde festligheterna.
Vi sa tack och hejdå inne på församlingshemmet där det adventsfirades för fullt. Kusin Emil är så förtjust i sin lillkusin, hans ögon lyser när han får syn på "Gussav".
Nu pockar Johanna på min uppmärksamhet och vill att jag ska hjälpa henne med pärlplattan som ska bli present till morfar som fyller år imorgon.
Jag lägger in lite dopbilder senare.
onsdag 26 november 2008
8 kg bäbis
De stora barnen är på dagis och jag skulle inte bli förvånad om de har varit trötta idag, eftersom Johanna redan 05:30 ropade från sitt rum och undrade om det var morgon. Hon insåg snabbt att jag ville "dra mig" några minuter till så hon gick in till Oscar och väckte honom. Lite efter sju gick jag ner och gjorde i ordning frukost som denna morgon bestod av resterna av gårdagens risgrynsgröt. Även jag slevade glatt i mig av den.
Efter en liten promenad runt i området sover nu Gustav i vagnen på farstutrappen och får gärna göra det ett tag till.
Johan reste till Bonn igår och kommer hem sent i kväll. Själv är jag vrålförkyld med hosta, snuva och huvudvärk. Just denna vecka hade jag gärna sluppit bli sjuk med tanke på att jag har ett dop att planera inför söndag, adventspynt som ska upp och att jag är själv med barnen i två dagar.
Igår var Jag med Gustav på BVC för att väga, mäta och få första vaccinsprutan. Han väger nu stadiga 8 kg och mäter 63,5 cm. När jag nämnde för sköterskan att han kräks en del fortfarande, sa hon att jag behövde ju i alla fall inte vara orolig över han inte fick i sig tillräckligt. Nej, det är jag inte!
Efter BVC-besöket gick jag till Donna of Mölnlycke (en nyöppnad klädaffär) och köpte en liten svart handväska. När jag kom hem och tog upp väskan ur påsen, såg jag att larmknappen satt kvar. Konstigt att jag kunde gå ut ur affären utan att det larmade. Jag ringde direkt och expediten tyckte också att det var märkligt. Jag får ta mig dit imorgon, så att de kan plocka bort larmet.
Efter en liten promenad runt i området sover nu Gustav i vagnen på farstutrappen och får gärna göra det ett tag till.
Johan reste till Bonn igår och kommer hem sent i kväll. Själv är jag vrålförkyld med hosta, snuva och huvudvärk. Just denna vecka hade jag gärna sluppit bli sjuk med tanke på att jag har ett dop att planera inför söndag, adventspynt som ska upp och att jag är själv med barnen i två dagar.
Igår var Jag med Gustav på BVC för att väga, mäta och få första vaccinsprutan. Han väger nu stadiga 8 kg och mäter 63,5 cm. När jag nämnde för sköterskan att han kräks en del fortfarande, sa hon att jag behövde ju i alla fall inte vara orolig över han inte fick i sig tillräckligt. Nej, det är jag inte!
Efter BVC-besöket gick jag till Donna of Mölnlycke (en nyöppnad klädaffär) och köpte en liten svart handväska. När jag kom hem och tog upp väskan ur påsen, såg jag att larmknappen satt kvar. Konstigt att jag kunde gå ut ur affären utan att det larmade. Jag ringde direkt och expediten tyckte också att det var märkligt. Jag får ta mig dit imorgon, så att de kan plocka bort larmet.
fredag 21 november 2008
ung eller relativt ung?
Min jämnåriga väninna får visa leg på systemet. För min del var det flera år sedan, säkert tio år sedan. Tio år är lång tid fast ändå kort om jag tänker på vad jag gjorde då. Jag bodde i Lund, pluggade engelska och delade en 4:a med två andra tjejer. Vi läste inför tentor, partajade en del och tänkte inte så mycket på vad framtiden innebar. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess; Jag har hunnit jobba, träffa mannen i mitt liv, gifta mig, få tre fina barn men för tio år sedan hade jag ännu inte fyllt 30, hade till och med en bit dit. Paniken infinner sig när jag inser att om lika länge är jag närmre 50 än 40...det känns riktigt läskigt! Jag har nog gått omkring i tron att jag fortfarande är rätt ung men när läkaren sa att jag såg tio år yngre ut när jag hade blivit av med några födelsemärken, så insåg jag att, nej, jag kan omöjligen se ut som 25 längre eftersom jag då i läkarens ögon skulle ha blivit 15 efter ingreppen...nej, jag förstår själv att jag numera bara är relativt ung. Det är en himla skillnad mellan begreppen!
Nu sover snart barnen efter Barda-programmet och Gustav jollrar som en marskatt i babysittern.
Om en minut börjar idol och fredagskvällen är ett faktum.
Nu sover snart barnen efter Barda-programmet och Gustav jollrar som en marskatt i babysittern.
Om en minut börjar idol och fredagskvällen är ett faktum.
onsdag 19 november 2008
Födelsemärke
Regnet strilar ner från en mörk himmel. Det var minusgrader i morse så jag trodde nästan att snön skulle vinna över regnet idag. Promenaden nyss blev således rejält blöt men målet var frisk luft och en sovande son i vagnen och det uppnåddes.
För någon vecka sedan upptäckte jag att ett födelsemärke på halsen började klia och se lite annorlunda ut. Rädslan uppmanade mig att direkt kontakta läkare. I måndags var jag på Vårdcentralen Hälsan här i Mölnlycke för att undersöka märket. Läkaren tyckte att det såg inflammerat ut och menade att han inte kunde ta bort det när det fortfarande var inflammerat. Däremot knipsade han bort ett antal födelsemärken på mage, rygg och hals. De skär inte, vilket jag trodde, utan klipper bort dem. Det gick hur smidigt som helst och nästkommande måndag ska jag dit igen och ta bort några till. Det jag är lite nervös över är ett märke som sitter på ögonlocket, för bedövningssprutan var inte jättebehaglig och bara tanken på att få en spruta i ögonlocket gör mig skakig.
Medan jag lagade fiskgratäng igår lekte barnen att de skulle gifta sig. Johanna hade något slags flor över håret och frågade Oscar om de skulle gå till kyrkan och gifta sig. Oscar var med på noterna men när det var dags "kom ett monster och fångade mannen och satte en kabel med elektricitet in i kroppen" och mannen förvandlades till en skakande robotliknande människa. Johanna stod och väntade men insåg snart att hennes "blivande man" var som förbytt. Då vände hon sig om och satte sig bredvid Gustav i babysittern och frågade om inte han ville vara med i hennes lek istället. Gustav hade inte så där jättemycket att säga till om men fogade sig glatt i hennes pussar.
torsdag 13 november 2008
Vassa små gryn
"Mamma, är det morgon nu?" hörs en liten stämma i dörröppningen. Utan att öppna ögonen letar min hand på nattduksbordet. Efter en stunds famlande hittar jag det jag söker. Jag kisar på mobilens display och lyckas uttyda siffrorna 0605. Jag nickar mot Johanna i dörröppningen och viskar (för att inte väcka den Gustav som sover...)att pappa är där nere och att det visst är morgon. Men allt är ju relativt tänker jag och somnar om.
En stund senare väcker Johan mig och jag masar mig upp till en ny dag. Johan åkte tidigt eftersom han hade tid hos en naprapat på morgonen. Trots helgens yogaövningar framför tv-skärmen, instruerade av en yogaexpert och flera kvällars springrundor och insmörjning med tigerbalsam, så har inte det onda i ryggen släppt.
Igår tog jag bussen till stan för att träffa min väninna Johanna och hennes söta pojke Axel. Även hennes syster och en kompis var där med sina bäbisar. Vi var beräknade ungefär samtidigt och träffades flera gånger i "gravitt" tillstånd så det var jättekul att ses nu igen när alla hade fått sina små.
Axel var en fena på att ta sig fram på golvet där vi satt och rätt som det var kände jag hans små sylvassa tänder runt min stortå!
En stund senare väcker Johan mig och jag masar mig upp till en ny dag. Johan åkte tidigt eftersom han hade tid hos en naprapat på morgonen. Trots helgens yogaövningar framför tv-skärmen, instruerade av en yogaexpert och flera kvällars springrundor och insmörjning med tigerbalsam, så har inte det onda i ryggen släppt.
Igår tog jag bussen till stan för att träffa min väninna Johanna och hennes söta pojke Axel. Även hennes syster och en kompis var där med sina bäbisar. Vi var beräknade ungefär samtidigt och träffades flera gånger i "gravitt" tillstånd så det var jättekul att ses nu igen när alla hade fått sina små.
Axel var en fena på att ta sig fram på golvet där vi satt och rätt som det var kände jag hans små sylvassa tänder runt min stortå!
tisdag 11 november 2008
Barnsligt
Ett grått och kallt novemberregn strilar från en vit himmel. Det är tisdag, ny vecka och det krävs fantasi för att hitta inspiration till inomhuslekar som inte stavas TV. Igår testade Johanna och jag ett recept i Leilas bakbok. Det skulle bli tolv stycken fluffiga pepparkaksmuffins och iförda regnkläder avsmakade vi dem lite senare på lekplatsen. De blev rätt goda men hade säkert blivit saftigare om jag inte hade glömt lingonsylten.
Oscar har börjat tycka att vissa saker är för barnsliga för honom (han är ju faktiskt snart 6 år...); Blixten är inget för honom längre, inte heller Bolibompa vilket är lite förvånande - nä, istället ska det vara Nickelodeon med Pokémonfigurer och Barda på fredagar efter Bolibompa. Barda är ett låtsasland bebott av massor av urläskiga typer dit två barn, utklädda till alver eller liknande, ska bege sig i jakt på någon skatt som de läskiga typerna vaktar. Själv tycker jag att det verkar konstigt men jag har å andra sidan aldrig förstått mig på science fiction- och fantasygenren. Johan och Oscar sitter i alla fall trollbundna och Johanna springer fram och tillbaka, inte helt säker på om det är på riktigt eller inte.
I söndags fick även Johan smaka på upplevelsen av att få macka och juice på sängen av två av sina barn. De var inte helt säkra på om de skulle sjunga något när de gick in med brickan men de beslöt sig för en trudilutt med obestämbar melodi och en textrad bestående av: "Här får du mat på sängen...".
Gustav sover men snart är det dags att ta på overallen för att åka till dagis för ett utvecklingssamtal.
Imorgon bär det av till stan och min väninna Johanna som har en liten snart ettårig pojke. Jag ser så mycket fram emot att träffa dem.
Oscar har börjat tycka att vissa saker är för barnsliga för honom (han är ju faktiskt snart 6 år...); Blixten är inget för honom längre, inte heller Bolibompa vilket är lite förvånande - nä, istället ska det vara Nickelodeon med Pokémonfigurer och Barda på fredagar efter Bolibompa. Barda är ett låtsasland bebott av massor av urläskiga typer dit två barn, utklädda till alver eller liknande, ska bege sig i jakt på någon skatt som de läskiga typerna vaktar. Själv tycker jag att det verkar konstigt men jag har å andra sidan aldrig förstått mig på science fiction- och fantasygenren. Johan och Oscar sitter i alla fall trollbundna och Johanna springer fram och tillbaka, inte helt säker på om det är på riktigt eller inte.
I söndags fick även Johan smaka på upplevelsen av att få macka och juice på sängen av två av sina barn. De var inte helt säkra på om de skulle sjunga något när de gick in med brickan men de beslöt sig för en trudilutt med obestämbar melodi och en textrad bestående av: "Här får du mat på sängen...".
Gustav sover men snart är det dags att ta på overallen för att åka till dagis för ett utvecklingssamtal.
Imorgon bär det av till stan och min väninna Johanna som har en liten snart ettårig pojke. Jag ser så mycket fram emot att träffa dem.
torsdag 6 november 2008
onsdag 5 november 2008
Närmre 40 än 30!
Ja, då var man ett år äldre och dessutom närmre 40 än 30!
Morgonen inleddes av små barnstämmor i trappan som sjöng "ja må hon leva". Sången och hurraropen var avklarade innan sovrumsdörren öppnades. På brickan som de hjälptes åt att bära låg två små tallrikar och det deklarerades att kaviarmackan var till Oscar och ostmackan var till Johanna. Min macka var täckt av massor av små ostskivor. Oscar sa att de hade tänkt göra varm choklad men att de inte hittat o´oboyen...(tack och lov!). Kameran hade de kommit ihåg så de turades om att ta kort på sin mamma och sovande lillebror. Johan var i Stockholm så denna födelsedagsuppvaktning ansvarade barnen för. Gustav sov sig igenom både tända lampor rätt i ögonen, ett par hopp i sängen och ivriga och höga barnröster. När mackorna var uppätna, gjorde kaffesuget sig påmint så jag föreslog jag att vi skulle gå ner och fortsätta frukosten.
På framsidan av GP gick det inte att ta miste på vem som hade tagit hem segern i USA. Nu är det upp till bevis för Obama att få till stånd en förändring i landet i väst.
Efter dagiskörningen satte jag igång att baka en tårta och när den var i ugnen ringde två vänner med några minuter mellanrum som jag inte har pratat med på länge, så det blev en stund i telefonen.
Lite senare kom mamma och pappa över för att gratulera och smaka på tårtan. De hade med sig två presenter; boken "A piece of cake" av Leila Lindholm och en köksassistent, så nu ska det minsann bli baka av! Johan kom hem från Stockholm och han hade en bukett vackra liljor i handen som jag fick och dessutom fick jag en supersnygg kofta och en parfym.
Efter en god fisksoppa och ett litet glas vitt vin, mera tårta och kaffe kände jag att min trettiosjätte födelsedag var fulländad!
Morgonen inleddes av små barnstämmor i trappan som sjöng "ja må hon leva". Sången och hurraropen var avklarade innan sovrumsdörren öppnades. På brickan som de hjälptes åt att bära låg två små tallrikar och det deklarerades att kaviarmackan var till Oscar och ostmackan var till Johanna. Min macka var täckt av massor av små ostskivor. Oscar sa att de hade tänkt göra varm choklad men att de inte hittat o´oboyen...(tack och lov!). Kameran hade de kommit ihåg så de turades om att ta kort på sin mamma och sovande lillebror. Johan var i Stockholm så denna födelsedagsuppvaktning ansvarade barnen för. Gustav sov sig igenom både tända lampor rätt i ögonen, ett par hopp i sängen och ivriga och höga barnröster. När mackorna var uppätna, gjorde kaffesuget sig påmint så jag föreslog jag att vi skulle gå ner och fortsätta frukosten.
På framsidan av GP gick det inte att ta miste på vem som hade tagit hem segern i USA. Nu är det upp till bevis för Obama att få till stånd en förändring i landet i väst.
Efter dagiskörningen satte jag igång att baka en tårta och när den var i ugnen ringde två vänner med några minuter mellanrum som jag inte har pratat med på länge, så det blev en stund i telefonen.
Lite senare kom mamma och pappa över för att gratulera och smaka på tårtan. De hade med sig två presenter; boken "A piece of cake" av Leila Lindholm och en köksassistent, så nu ska det minsann bli baka av! Johan kom hem från Stockholm och han hade en bukett vackra liljor i handen som jag fick och dessutom fick jag en supersnygg kofta och en parfym.
Efter en god fisksoppa och ett litet glas vitt vin, mera tårta och kaffe kände jag att min trettiosjätte födelsedag var fulländad!
torsdag 30 oktober 2008
Jag, en lattemamma
Gråmulen och kall dag som inleddes med läkarbesök på Bvc för Gustav. Lilleman tyckte inte att det var alls kul att bli avklädd och lagd på vågen (tre gånger eftersom vågen stängde av sig så fort han placerades på den), så han skrek i högan sky. Sköterskan som vägde och mätte vände sig om med förvånad blick och sa: "Oj, vad kan det vara med dig då?" Ja, bäbisar skriker ibland och särskilt om de blir nedlagda tre gånger på en kall våg med bara en bit papper mellan kall plast och sin egen varma hud, tänkte jag säga men log bara så där fånigt som man gör när det inte finns något att säga. Han vägde till slut 7100 gram och mätte 60 cm.
Läkaren var vänlig och fick G att le och "prata" jättemycket, höftkulorna satt som de skulle och fallreflexen fungerade så han fick med beröm godkänt. Jag lyfte upp Gustav och sa tack och hej då till läkaren och hennes sköterska.
Johan körde Oscar och Johanna till Halmstad i morse. Där blev de upplockade av farmor och farfar för vidare färd ner till Skanör. På söndag kommer de hem igen lagom till att Johanna ska på kalas hos sin kompis Hanna.
Gustav sover och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Det var länge sen jag hade det problemet! Kanske ska jag dammsuga i vardagsrummet, vika tvätt eller börja laga middag? Nä, det måste väl finnas något annat att göra än bara måsten? En kaffe med mjölk (motverkar förresten äggstockscancer, läste jag någonstans), mama-tidningen och en stund i soffan istället. Ja, så får det bli!
Läkaren var vänlig och fick G att le och "prata" jättemycket, höftkulorna satt som de skulle och fallreflexen fungerade så han fick med beröm godkänt. Jag lyfte upp Gustav och sa tack och hej då till läkaren och hennes sköterska.
Johan körde Oscar och Johanna till Halmstad i morse. Där blev de upplockade av farmor och farfar för vidare färd ner till Skanör. På söndag kommer de hem igen lagom till att Johanna ska på kalas hos sin kompis Hanna.
Gustav sover och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Det var länge sen jag hade det problemet! Kanske ska jag dammsuga i vardagsrummet, vika tvätt eller börja laga middag? Nä, det måste väl finnas något annat att göra än bara måsten? En kaffe med mjölk (motverkar förresten äggstockscancer, läste jag någonstans), mama-tidningen och en stund i soffan istället. Ja, så får det bli!
söndag 26 oktober 2008
Bröllop
Veckan som gick rusade förbi i en oesdvanligt hög hastighet. Det var egentligen inte så mycket som stod på programmet men trots det hade jag att göra nästan hela tiden.
Förra helgen hjälpte vi Stefan och Mariann att flytta från lägenheten i Björkekärr till huset i Lerum. Jag var väl inte till någon större hjälp i fråga om att bära men jag frigjorde en del köksporslin från tidningspapper och satte in det i köksskåpen. Johan bar däremot möbler och andra tunga saker som resulterade i viss träningsvärk dagen därpå (lägenheten låg på tredje våningen utan hiss!).
På söndagen var det gymnastik för Johanna och denna gång fick Gustav följa med och titta på sin storasysters kullerbyttor.
På måndagen var det simskola för Oscar i vanlig ordning och han var som alltid lika hemlighetsfull om vad de fick göra för övningar. Föräldrarna får nämligen inte vara med och se vad barnen gör. Oscar påstår att han inte kommer ihåg vilka övningar och lekar de hittar på men en gång sa han att han dök från kanten och simmade under vattnet med öppna ögon...
Tisdag-torsdag var barnen på dagis och jag var i stan för att titta på kläder till lördagens bröllop.
Jag hittade en fin klänning och blev mäkta stolt när jag insåg att strl. 38 satt som gjuten. När jag kom hem och skulle klippa av lapparna, såg jag snopet att det var en mammaklänning! Ja, ja, det var faktiskt inget som syntes!
På lördag förmiddag körde Johan och Gustav Oscar till mulle och Johanna följde med mig till frissan. Jag hade ingen aning hur jag ville klippa det; det enda jag visste med säkerhet var att det långa håret skulle bli kort. Och det blev kort!
På rådhuset klockan tre blev Stefan och Mariann äkta makar. Tre minuter senare var allt avklarat och vi tågade ut på Gustaf Adolfs torg. Senare blev det en fantastiskt mysig och god middag på Svea Hof. Eftersom vi hade ett gäng barn i olika åldrar med oss, var vi inbokade i vinkällaren där vi var det enda sällskapet.
Idag vred vi tillbaka klockan så dagen har känts lite längre än vanligt. Gustav och jag vaknade vid halv tio (gammal tid) och då hade övrig familj varit uppen någon timme redan. Oscar och hans kompis från dagis lekte några timmar, Johan var iväg till media Markt och kom hem med en platt-TV som vi tänkte inviga ikväll! Därefter bar det iväg till Lerum och födelsedagskalas för kusin Kalle som fyllde 4 år.
Nu gråter Gustav (nä-nä-nä-nä...) vilket betyder hunger.
Förra helgen hjälpte vi Stefan och Mariann att flytta från lägenheten i Björkekärr till huset i Lerum. Jag var väl inte till någon större hjälp i fråga om att bära men jag frigjorde en del köksporslin från tidningspapper och satte in det i köksskåpen. Johan bar däremot möbler och andra tunga saker som resulterade i viss träningsvärk dagen därpå (lägenheten låg på tredje våningen utan hiss!).
På söndagen var det gymnastik för Johanna och denna gång fick Gustav följa med och titta på sin storasysters kullerbyttor.
På måndagen var det simskola för Oscar i vanlig ordning och han var som alltid lika hemlighetsfull om vad de fick göra för övningar. Föräldrarna får nämligen inte vara med och se vad barnen gör. Oscar påstår att han inte kommer ihåg vilka övningar och lekar de hittar på men en gång sa han att han dök från kanten och simmade under vattnet med öppna ögon...
Tisdag-torsdag var barnen på dagis och jag var i stan för att titta på kläder till lördagens bröllop.
Jag hittade en fin klänning och blev mäkta stolt när jag insåg att strl. 38 satt som gjuten. När jag kom hem och skulle klippa av lapparna, såg jag snopet att det var en mammaklänning! Ja, ja, det var faktiskt inget som syntes!
På lördag förmiddag körde Johan och Gustav Oscar till mulle och Johanna följde med mig till frissan. Jag hade ingen aning hur jag ville klippa det; det enda jag visste med säkerhet var att det långa håret skulle bli kort. Och det blev kort!
På rådhuset klockan tre blev Stefan och Mariann äkta makar. Tre minuter senare var allt avklarat och vi tågade ut på Gustaf Adolfs torg. Senare blev det en fantastiskt mysig och god middag på Svea Hof. Eftersom vi hade ett gäng barn i olika åldrar med oss, var vi inbokade i vinkällaren där vi var det enda sällskapet.
Idag vred vi tillbaka klockan så dagen har känts lite längre än vanligt. Gustav och jag vaknade vid halv tio (gammal tid) och då hade övrig familj varit uppen någon timme redan. Oscar och hans kompis från dagis lekte några timmar, Johan var iväg till media Markt och kom hem med en platt-TV som vi tänkte inviga ikväll! Därefter bar det iväg till Lerum och födelsedagskalas för kusin Kalle som fyllde 4 år.
Nu gråter Gustav (nä-nä-nä-nä...) vilket betyder hunger.
torsdag 16 oktober 2008
Monstret i arbetsrummet
Vaknade i går morse av en liten förskräckt röst som ropar 'pappa' i ren och skär desperation. Jag halvt om halvt ramlar ur sängen, smygspringer in i Oscars rum bara för att mötas av en tom säng. Rösten låter igen och den här gången lokaliserar jag den till nedervåningen varpå jag försöker mig på konststycket att smyga nerför den extremt knarrande trappan. Nu kan jag inte uttyda ordet 'pappa' längre, bara 'aaaa' och något som låter som 'hjälp'. Herregud, vad är det som har hänt? I arbetsrummet, bakom dörren står en liten Oscar och gråter. Han lugnar sig efter en stund i min famn och förklarar att pappa inte hade varit i köket som han brukar när Oscar kommer ner för att äta frukost och att han då blivit så rädd att han hade gömt sig bakom dörren för att undgå alla "läskiga monster". Jag berättar för honom att pappa har åkt med 6-flyget till Stockholm och när vi sedan går in i köket för att fixa frukost, släntrar en nyvaken Johanna nerför trappan och undrar vad det är som har hänt.
En stund senare är det dags att väcka Gustav, ge honom mat, inte glömma regnkläder eller frukt till dagis, få in alla tre barnen i en bil som inte på något vis är anpassad för en familj med tre telningar och därefter köra iväg till dagis. Väl framme inser jag att jag i alla fall har glömt Johannas regnbyxor och när jag blickar upp mot himlen förstår jag att jag borde åka hem och hämta dem men gör det inte. Det finns säkert extrabyxor i någon gömma på dagis...
Eftersom Johan är i Stockholm kommer min koordinationsförmåga på prov när det är dags för nattningen. Gustav som faktiskt brukar sova gott vid de stora barnens sänggående, är den här kvällen klarvaken och verkar ha en och annan bubbla i magen som, av gråten att döma, nog gör lite ont (jag skulle inte ha ätit ärtsoppa till middag...). Tandborstning, sagoläsning, en liten stunds gosande och pratande vid båda sängkanterna samtidigt som Gustav behöver tröstas och komma upp på axeln, skulle nog kvalificera mig när det gäller att "hantera många bollar i luften" vid en framtida arbetsintervju.
En stund senare är det dags att väcka Gustav, ge honom mat, inte glömma regnkläder eller frukt till dagis, få in alla tre barnen i en bil som inte på något vis är anpassad för en familj med tre telningar och därefter köra iväg till dagis. Väl framme inser jag att jag i alla fall har glömt Johannas regnbyxor och när jag blickar upp mot himlen förstår jag att jag borde åka hem och hämta dem men gör det inte. Det finns säkert extrabyxor i någon gömma på dagis...
Eftersom Johan är i Stockholm kommer min koordinationsförmåga på prov när det är dags för nattningen. Gustav som faktiskt brukar sova gott vid de stora barnens sänggående, är den här kvällen klarvaken och verkar ha en och annan bubbla i magen som, av gråten att döma, nog gör lite ont (jag skulle inte ha ätit ärtsoppa till middag...). Tandborstning, sagoläsning, en liten stunds gosande och pratande vid båda sängkanterna samtidigt som Gustav behöver tröstas och komma upp på axeln, skulle nog kvalificera mig när det gäller att "hantera många bollar i luften" vid en framtida arbetsintervju.
måndag 13 oktober 2008
Två månader kvar till Lucia
Söndagen inleddes med en snabbstädning i form av undanplockning av leksaker i barnens rum, dammsugning av sand- och grustaget i hallen och därefter den dagliga vikningen av ett otal kläder i storlekarna 62-122 centilong. Johans och mina kläder är i jämförelse försumbara till antalet.
När det såg någorlunda hyfsat ut inomhus och barnen var ute och rasade av sig i höstsolen, var det trädgårdens tur att bli ompysslad. Det blev några vändor med skottkärran till kvarterets avstjälpningsplats för trädgårdsavfall. Jag hade nämligen några dagar tidigare gått lös med sekatören på en i mina ögon allt för utstickande forsythiahäck; det hade således blivit en ansenlig hög med pinnar och grenar som det var dags att befria gräsmattan från. Det blev några avbrott för lunchlagning, amning, en vända till affären med Johanna som hjälpsamt sällskap men i stort fick jag gjort en hel del i trädgården och framförallt gjorde den friska luften mig piggare än jag hade varit när jag vaknade samma morgon.
När Johanna hade packat sin lilla ryggsäck med gymnastikdräkt (rosa) och tights (rosa) var det dags för henne att bli körd till gymnastiken. Johan erbjöd sig glatt att köra eftersom han hade att välja mellan det och matlagning som denna kväll bestod av lammstek och potatisgratäng. Oscar var hos en kompis och Gustav sov gott i sin babysitter, så det blev en lugn stund i grytorna för mig, vilket tacksamt emottogs.
Att det är exakt två månader kvar till Lucia och ännu lite längre till julafton, hindrar inte Oscar och Johanna från att redan nu vältra sig i önskelistor som blir längre och längre för varje dag. Jag har emellanåt försökt förklara pengars värde för dem...det har väl gått sådär...Däremot kom Oscar med en lysande idé häromkvällen som bestod i att om tomten köpte Legostjärnkryssaren i Star Wars (kostar 1.600 kr.) så slapp ju vi stå för betalningen. Ja! Johanna har upptäckt Barbie och hennes förtrollande värld till vilken det finns hur mycket som helst att önska sig. Undrar om tomten kan gå in och och sponsra lite där också?
Ett läkarbesök på Östra idag resulterade i att jag nu slipper ta fler Fragminsprutor eftersom risken för en ny propp nu är minimal. Innan jag lämnade besöksrummet tillade doktorn att vid en ny graviditet skulle jag bli tvungen att återuppta sprutorna. Jag nickade och menade att det nog inte skulle bli aktuellt. Nej, vi får väl se, sa hon. Ja, det får vi allt se, tänkte jag.
Nu sover alla tre (!) gott i sina sängar. Johanna, trött efter ett 4-årskalas på Bushuset, Oscar, trött efter ytterligare en dag uppslukad av ala figurer i Star Wars, Gustav, kanske trött efter att ha fyrat av leende efter leende mot sina syskon och sin lyckliga mamma!
När det såg någorlunda hyfsat ut inomhus och barnen var ute och rasade av sig i höstsolen, var det trädgårdens tur att bli ompysslad. Det blev några vändor med skottkärran till kvarterets avstjälpningsplats för trädgårdsavfall. Jag hade nämligen några dagar tidigare gått lös med sekatören på en i mina ögon allt för utstickande forsythiahäck; det hade således blivit en ansenlig hög med pinnar och grenar som det var dags att befria gräsmattan från. Det blev några avbrott för lunchlagning, amning, en vända till affären med Johanna som hjälpsamt sällskap men i stort fick jag gjort en hel del i trädgården och framförallt gjorde den friska luften mig piggare än jag hade varit när jag vaknade samma morgon.
När Johanna hade packat sin lilla ryggsäck med gymnastikdräkt (rosa) och tights (rosa) var det dags för henne att bli körd till gymnastiken. Johan erbjöd sig glatt att köra eftersom han hade att välja mellan det och matlagning som denna kväll bestod av lammstek och potatisgratäng. Oscar var hos en kompis och Gustav sov gott i sin babysitter, så det blev en lugn stund i grytorna för mig, vilket tacksamt emottogs.
Att det är exakt två månader kvar till Lucia och ännu lite längre till julafton, hindrar inte Oscar och Johanna från att redan nu vältra sig i önskelistor som blir längre och längre för varje dag. Jag har emellanåt försökt förklara pengars värde för dem...det har väl gått sådär...Däremot kom Oscar med en lysande idé häromkvällen som bestod i att om tomten köpte Legostjärnkryssaren i Star Wars (kostar 1.600 kr.) så slapp ju vi stå för betalningen. Ja! Johanna har upptäckt Barbie och hennes förtrollande värld till vilken det finns hur mycket som helst att önska sig. Undrar om tomten kan gå in och och sponsra lite där också?
Ett läkarbesök på Östra idag resulterade i att jag nu slipper ta fler Fragminsprutor eftersom risken för en ny propp nu är minimal. Innan jag lämnade besöksrummet tillade doktorn att vid en ny graviditet skulle jag bli tvungen att återuppta sprutorna. Jag nickade och menade att det nog inte skulle bli aktuellt. Nej, vi får väl se, sa hon. Ja, det får vi allt se, tänkte jag.
Nu sover alla tre (!) gott i sina sängar. Johanna, trött efter ett 4-årskalas på Bushuset, Oscar, trött efter ytterligare en dag uppslukad av ala figurer i Star Wars, Gustav, kanske trött efter att ha fyrat av leende efter leende mot sina syskon och sin lyckliga mamma!
lördag 11 oktober 2008
Det finns inga dåliga kläder!
Regnet öser ner från en mjölkvit himmel och jag minns solen och värmen som från en tid för länge sedan. Det kan inte längre, inte ens med lite god vilja, kallas brittsommar. Nu är det höst och inget annat och det är lördag och barnen vaknade med mängder av spring och hopp i benen. Det blev hastigt bestämt att en långpromenad i skogen var en alldeles lysande idé denna regniga lördagsförmiddag. Det suckades och klagades en hel del innan alla fleecejackor, regnställ och stövlar till slut satt som de skulle och promenaden och jakten inleddes på varifrån bäckvattnet i skogen kommer. Johan laddade ryggsäcken med extra vantar och strumpor och hittade ett par päron (som i och för sig hade sett sina bästa dagar) som skulle inmundigas under färden. Det återstår att se hur länge de håller ut! Gustav har i alla fall fått den ro han behöver för att somna i sin säng. När de kommer tillbaka blir det lunch och därefter utdelning av det efterlängtade lördagsgodiset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)