2010, here we come!

Så kom den sista dagen av 2009. Topplistan för bästa låtar under oo-talet ljuder från nedervåningen; Kent nu som minner om ettan i Lunden där Johan och jag, nyförälskade, diskuterade livets mysterier på min balkong alltmedan vinflaskan tömdes och askkoppen fylldes.
Jag funderar över året som gått. Barnen har blivt ett år äldre och har vuxit ur sina julklappskläder från förra året och Gustav som bara var en liten miniknodd har blivit en stor kille som tar för sig av livet. För min del innebär det nya året nya utmaningar när nu min mammaledighet är tillända. Ut ska jag och pröva mina nya idéer.

Jag köpte för ovanlighetens skull en Elle häromdagen och fastnade i deras horoskop för 2010. Enligt detta kommer framgångarna avlösa varandra för min del och det låter ju himla trevligt.

Makeupen är lagd, naglarna målade och snart bär det av till Pelle & Karin för nyårsfirande.

Tack mina läsare för det här året och Gott Nytt År!!!














Tre bilder är tagna i december 2008 och tre av dem ett år senare.

Ps. Jag frågade Oscar igår om han visste vad det nya året heter och han svarade med självklarhet: "Det heter så klart Gott nytt År"

Släckare, inte varnare

Nej, vår brandVARNARE sitter i taket som den bör; jag menade naturligtvis att brandSLÄCKAREn var ouppackad. Nu är den dock inte det längre och brandfilten som vi fick i julklapp är även den urkrånglad ur sitt emballage.

Stjärnkryssaren är färdigbyggd och han gjorde det mer eller mindre på egen hand trots att den rekommenderas från 9 år. STOLT mamma, som sagt!

Johanna och kompisen Saga har tillverkat stämplar och pysslat och pysslat och...spelat gitarr.

Guldlock

Citat Johanna: "Mamma, jag skulle egentligen vilja heta Guldlock"

Citat Oscar: "Pappa, jag kanske är klar med stjärnkryssaren när du kommer hem från jobbet ikväll. Fast jag kan vänta så att du också får bygga lite om du vill"

Äntligen! Min för dagen nya mobil ligger på sin första laddnig. (Tack Johan för den julklappen)

Hur vi ska laga mat idag har jag ingen aning om eftersom spisen är ur funktion men det var liksom inte läge att köpa första bästa på Media Markt där vi på Johans lunch gick och kikade. Jag fastnade för en men den kostade 20 tusen och sen kom vi på att vi inte var helt säkra på nuvarande spismått...det kan ju vara idé att kolla upp det först.

Brandvarnare är bra att packa upp

Åter i ett snövitt Mölnlycke efter ett grönt julfirande i Skåne. Alla är nöjda med klappar, stora som små; det har byggts stjärnkryssare, pysslats och tutat med brandbil. Tutandet kom inte igång förrän under eftermiddagen eftersom Gustav råkat ut för en lindrig magsjuka. Det började under natten till idag med att att han kräktes ner vår säng och sedan fortsatte det under förmiddagen så tvättmaskinen har gått på högvarv från morgon till kväll med både kläder och mattor. Under kvällen lyckades han dock behålla sin välling så vi hoppas att han sover gott hela natten.

Vid fyrasnåret tog Johan med sig alla barnen för pulkaåkning i någon närliggande backe och under tiden satte jag igån en stor laddning risgrynsgröt. Medan vatten och risgryn kokade ihop sig, gick jag upp och grejjade på övervåningen. Efter ett tag gick jag ner för att fylla på med mjölk i gröten. Lite sent ute var jag för det hade kokat över lite grand. När jag som bäst höll på att torka upp vattnet från spishällen, blir det kolsvart i hela huset. En propp, tänkte jag när jag hade förvissat mig om att det i grannhusen fortfarande lyste. Jag tände ett stearinljus och gav mig in i tvättstugan för att kolla till proppskåpet. Aha, jordfelsbrytaren hade slalgit till. Kanske hade jag för mycket elektronik igång, tänkte jag och slog på strömmen igen. Men ack vad jag bedrog mig för ur ett litet lamphål på spisens front slog gnistor ut. Snabb var jag att slå av strömmen igen med hjärtat dunkande i bröstet. I mörkret halvsprang jag till klädkammaren där vår nya ouppackade (precis som om man hinner fippla upp den ur sin förpackning när det brinner) brandvarnare fanns och ställde den på vakt utanför köket. Mobilen var urladdad och den "riktiga" telefonen går ju på ström så den funkade inte heller. Nu var det ju ingen fara men jag kände mig ändå lite rädd över att spisen skulle explodera eller nåt så jag stog och tittade på spisen en stund medan jag funderade över vad jag skulle göra. Gröten kunde jag ju glömma och kort därpå vällde barn och man in genom dörren. Det blir hämtmat idag, meddelade jag och förklarade sedan vad som hade hänt.

Thaimaten var supergod.

Snöigt

Kvart i nio vaknade jag av att Gustav låg och krafsade på mig. Det var dags att gå upp. Teven var igång på övervåningen och Johan hade åkt till jobbet för en halvdag. Tanken var att vi skulle ha åkt till skåneland idag men väderleksrapporten uppmanade oss att stanna hemma. Med en utfärdad klassettvarning ger man sig inte ut på vägarna med tre barn där bak.

Under eftermiddagen handlade jag klart julklapparna och under bussturen hem började snön falla. Efter middagen snöade det så ihållande att det låg kvar snö på fönstren. Vid halv åtta klädde vi på barnen och oss själva mängder med vinterkläder och begav oss ut. Tre barn i varsin pulka och Johan och jag tog täten till backen där de stora barnen åkte och den lille fick också åka en bit. Jag tog ett barn åt gången i knät och virvlade nerför backen. Gustav fick snö i ansiktet och försökte kravla sig ur i farten men tyckte nog att det var härligt ändå för han ville upp igen.

Imorgon åker vi söderut och hoppas på ett bra väglag; packlinen är riggad så alla julklappar får förhoppningsvis plats.

I år skickar vi inga julkort så... GOD JUL!!!

Glögghelg

Det blev en synnerligen social helg som inleddes med glögg här tillsammans med trevliga grannar, tillika barnens kompisar föräldrar, på fredagen. Efter en lång frukost på lördagen åkte vi in till stan för att klippa Oscar och Johan. Gustav är även han i stort behov av en klippning men att sätta honom i en frisörstol skulle aldrig fungera så den biten får jag sköta så länge. Vid tresnåret åkte vi till Nina med familj som ställde till med glöggträff och pyssel för barnen. När barnen hade pysslat lite, vi druckit glögg och pratat med gamla vänner och bekanta, var det dags att styra kosan till Christian och Tina. De hade köpt nya snygga innedörrar till hela huset. Lille Anton är så frestande att hålla och bära på men denna gång var han inte förtjust i att vara i någon annans famn än just sin mammas.

Nu ska jag gå ner och hjälpa Johanna och Emelie att göra marsipanfigurer i choklad. Oscar håller på att planera hans och Johannas uppträdande imorgon och vill att det ska vara fint, så han har dammsugit övervåningen och är nu i färd med att snygga till badrumsgolvet.

Lite senare är det gymnastikuppvisnig för Johanna så då ska vi dit hela högen. Nä, hög tid att gå ner och avlasta Johan.

Mer pyssel

Snön kom och kylan gjorde med besked den sällskap igår. Termometern visade på tio minus igår morse och jag gjorde klart för Oscar i synnerhet att termobyxorna var ett måste. Han är INTE road av för bylsiga kläder, går gärna med uppknäppt jacka och försöker lirka med fröknarna när de uppmanar till regnkläder eller termobyxor. Kanske handlar det om frihetskänslan utan kläder som stramar eller strumpor som stänger in fötterna. Ända sedan O var liten har han tagit av sig strumporna så fort han kommit innanför dörren; Johanna är nästan lika snabb med att få av sig både strumpor och långärmade tröjor. Nu hjälper de båda Gustav att få av sig strumporna och när inte de är behjälpliga, sliter och drar han själv i de små strumporna tills han får av dem. Jag kan förstå dem på sätt och vis.

Jaha, vad händer här på eftermiddagarna några dagar före jul? Jo, det pågår ett maraton i julpyssel och bakning.
En som lyssnar på musik i hörlurar.




Snögubbar har också producerats, så även snölyktor och idag kom J hem med en påse full med julpyssel från dagis, så min oro över att inte ha tillräckligt att hänga i vår lilla gran, var idag som bortblåst. Igår var Karin, Emelie & Elias här och det pysslades ännu mer.
Tandfen var på besök här inatt också och Oscar tyckte att hon var påfallande lik mig.

Johan är tillbaka hemma från sin hollandsresa och det känns tryggt och bra. Det har skett en del inbrott i Mölnlycke den senaste tiden och förra veckan stod vår tidigare adress att läsa om i tidningen där det hade inträffat både handgemäng och inbrott (inte vårt förra hus men väl ett av grannhusen). Bovarna, två tjugoåringar, är nu inom lås och bom. När jag gick runt i huset här igår kväll för att släcka lamporna innan jag gick och la mig, såg jag något som liknade en man ute i trädgården och jag blev livrädd men vid närmare kontroll insåg jag att mina ögon (och fantasi) hade spelat mig ett spratt...


Det var ju bara herr Snögubbe...

Kallt firande

Luciafirandet på Mossen hölls utomhus klockan halv åtta i 2 minusgrader.






Lisebergs julmarknad.

Liseberg!

Ljus, ljus och åter ljus när vi traditionsenligt besökte Lisebergs julmarknad. Att vi inte var de enda med det syftet för gårdagen, blev tydligt då vi körde in mot Korsvägen och insåg att parkeringsplats mindre än en halvmil från själva huvudattraktionen var att glömma. Överallt tvärstannade bilister för bussar, spårvagnar och gående vid övergångsställen och de som stannade mitt på övergångsställena stoppade upp trafiken så att varken bilar, bussar eller spårvagnar kunde komma fram, vilket hände hela tiden. Ja, så kan det bli när det är kröning av Göteborgs Lucia tre timmar senare (eller var det något annat som lockade alla dessa människor till Korsvägen med omnejd? Hur det än var, blev vi till slut tvungna att inse fakta; det fanns inga parkeringsplatser någonstans. Vi körde till pendelparkeringen vid Delsjön och där hade vi bättre tur där gapade platserna tomma i mörkret...Fem minuter senare stod vi i v.i.p-kön (alltså bara för oss med årskort!! Det enda vip-kort man har theese days...)till Liseberg.

Väl inne på Liseberg blev det lite åka av för barnen, en tur in i Tomtens värld, titta på den riktiga tomten som försökte se engagerad ut när barn efter barn höll fram sin önskelista, äta varsina våfflor och dricka varm choklad (Gustav som har fått smak på livets goda åt upp halva min + den banan han skulle ha fått istället + varm choklad).

Snön singlade genom luften och hade den inte gjort det dagen till ära hade nog den konstgjorda snön skapat viss stämning också. Vid Flumeride hade det skapats ett mini-Sälen med skidbacke och allt - ingen svart backe kanske men kul ändå!

Temat för denna dag har varit lek, julgran och gymnastik. J har lekt precis hela dagen med kompis Hanna här hemma och O har varit hos Oliver (och eldat...??): "Ja men vi aktade oss för elden och såg till att inte gå för nära men det var kul att låtsatsgrilla korv med pinnar...".

Nu sover alla små och vi ska sätta oss en stund och gå igenom veckan som kommer.

Pysselbarn

Vilken pysseleftermiddag vi hade igår! Fram med presentpapper, glitter, tejp och lim och kreativiteten var på topp. Johanna som länge velat tillverka ljus, var en ivrig påhejare medan ljusmassan smälte i kastrullen. Fyra söta små röda värmeljus i olika former blev till och fladdrade juligt när vi senare på kvällen åt middag. Oscars pysselnerv darrade ohejdat och med hjälp av tändsticksaskar och toalettrullar blev små paket gjorda på löpande band.

Mormor och morfar som ju hört om missödet att "vi är nog de enda som inte har köpt julkalendern", kom på spontanbesök med en införskaffad kalender till barnens stora glädje. Gustav som har fattat ett enormt tycke för morfar, försökte hålla kvar honom när de skulle bege sig hemåt och ville sedan ta på skorna och följa med.

En snart sjuårig pojke har stora tankar; "Man ska inte förminska sina förmågor" (citat Oscar, 9/11-09)

Barnslig lycka

Jag skulle kunna låta mig underhållas av Gustavs rytmiska dans hela dagen; se hans glädje över de toner som väller ur högtalarna.
Jag skulle kunna lyssna hela dagen på Oscars berättelser ur fantasin om allt mellan himmel och jord.
Jag skulle kunna förlora mig i Johannas egenkomponerade sånger om vardagliga saker, drömmar eller sin långa önskelista.


Gustav vill sitta på riktig stol som brorsan.





En av Johannas detaljerade teckningar; lägg märke till klänningens design och den välklippta luggen.

Popcorn

Popcorn och Barda gör fredagskvällens mys. Oscar ville spara sina men Gustav fick korn på de vita, fluffiga och tog sig upp i fåtöljen som Oscar lämnat obevakad för lite mjukisfotboll med sin far. Glädjen visste inte sina gränser och framförallt visste Gustav inte hur han skulle hinna äta så många popcorn som möjligt innan storebror upptäckte sitt misstag. Det gällde så klart att proppa in så många vita, fluffiga som det bara gick och resten fick hamna utanför. Mitt mammahjärta vägrade gripa in när hans beslutsamhet lyste i ögonen. (Allt för att få använda nya dammsugaren...)

Nu är det däremot dags att natta en fullproppad Gustav och locka honom till sömns.

Vad Johan och jag väljer för tevekanal denna kväll återstår att se. Blir det fyran eller svt; Idol eller På spåret? Ung eller mogen? Bagge eller Luuk. Frågan består.

Läxa

Efter middagen igår var det dags att göra den hett efterlängtade LÄXAN. Oscar har undrat sen skolstart när de egentligen skulle få läxor. Igår satt vi alltså med läxan som bestod i att ta reda på i vilka sammanhang vi använder matematik i vår vardag; det gällde att både rita och skriva ner olika saker och Oscar hittade tv-spel, mobiltelefon, dator, cd-spelare. Dessutom, helt utan "förvarning", skrev han de flesta orden helt själv.

Imorse när jag parkerade bilen vid skolan insåg jag till min förskräckelse att jag hade glömt Oscars läxa som fortfarande satt uppmagnetad (skön verbaliserng; 'kan du magneta det här...')på kylskåpsdörren. Minnet av min egen skoltids emellanåt stränga lärare satte sig på axeln och viskade förmaningar i mitt öra "hur kunde du glömma din sons FÖRSTA läxa"? Jag lämnade Oscar och gasade hemåt för att hämta läxan och hann precis innan det var Oscars tur att lämna över den till fröken. Puh!

Under eftermiddagen blev det lek för båda barnen. Johanna lekte med kompisen Saga och de inledde med en dagissamling där de sjöng och pratade och efter lite mellanmål fick de på sig ytterkläderna, tog fram pulkorna och letade sedan halvt om halvt förgäves efter en pulkabacke. Oscar lekte med sin klasskompis Oscar och de började med att gillra något slags fälla (?) i skogen och sedan var de lite hos O och lite hos oss.

GRATTIS på födelsedagen pappa!

fotbollsmatch

I skrivande stund pågår en fotbollsmatch här på övervåningen så kaffet och kanske datorn i synnerhet lever lite farligt men bollen är mjuk och det är så roligt att lyssna på hur en berättar om reglerna, en ignorerar dem totalt och en ropar så högt han kan på ett språk ingen riktigt förstår men som sannolikt betyder "passa mig".

Själv ska jag ta mig iväg till yogan ikväll och få min beskärda del av träning.

Huset doftar av lussekatter som vi har bakat idag. J gjorde en jättestor lussesnigel och O koncentrerade sig på pensling och russinplacering. 55 fina katter (och snigel) blev det till slut.

Imorgon ska O och hans klass sjunga julsånger ("från en scen")för oss och därefter blir det fika tillsammans med de andra klasskamraterna och deras föräldrar.

En helg som gick fort

Så här på söndagskvällen konstaterar jag att helgen gick för fort. Fast å andra sidan har det varit en mysig första adventshelg.

När J hade lekt med kompisen E på fredagen och hon fick reda på att E skulle åka på semester till Dubai, frågade Johanna mig lite senare om gruppen EMD skulle vara där. Jag frågade hur hon menade och hon svarade att "om det heter 'baby goodbye' kanske EMD är där". Ännu mer förvirrad av hennes svar ställde jag ytterligare en fråga och bad om en förklaring och då tyckte hon att jag inte fattade någonting så med aningen uppretad stämma svarade hon: "E skulle ju åka till 'goodbye' så då undrar jag om EMD också är där". Att vara mamma till en femåring kräver emellanåt hög nivå av skådespelartalang, så utan en tillstymmelse till skratt rättade jag henne och berättade att det heter Dubai och att EMD nog inte skulle uppträda där just då.

Efter lek med O och H på lördagen var det dags för Oscar att gå på kalas. När han kom tillbaka, gick vi över till grannarna som ställde till med glöggfest.

Efter lite adventsfika och långpromenad pustade vi en stund i varsin soffa och njöt av adventstjärna och levande ljus innan det var dags för Johannas jumpa.



Johanna fixar morotsstavar till fredagsmyset.



Oscar förbereder mys; dipp med grönsaker!

Näroldlat till jul, tack!

För att alla stjärnor och ljusstakar ska lysa här hemma behövs fyra förlängningssladdar och ett gäng nya glöd...förlåt, energilampor. Tänk om man varje gång man julade av, kunde vara smart och sätta i nya lampor eller åtminstone skriva upp någonstans vilka lampor som inte funkar. Men det gör man ju inte för när julen väl är över känns det inte så prioriterat att vara så förutseende. Men i 2009 års kalender har nog så förutseende på 1 december skrivit "Nya julgranskulor". Det var ju bra, då ska jag (vi) försöka komma ihåg att införskaffa det i tid så att vi inte står där med en väl utvald gran, som förhoppningsvis inte börjar barra så fort den kommer innaför dörren, och saknar den allra viktigaste ingrediensen.

Igår gick jag igenom barnens lucia- och tomtekläder inför detta årets alla framträdanden och insåg att J har vuxit hur mycker som helst sedan förra året vid samma tid. Lucialinnet som hon då hade och som passade i storlek 110/116 når numera till halva vaden. I början av året var hennes kompis E ett huvud längre än hon och idag när de lekte upptäckte jag att de är jämnlånga. Jojo börjar bli stor och det märks inte minst på de frågor hon ställer; i första hand är hon väldigt intresserad av siffror och räknar allt som är fler än en och sitter och lägger ihop olika tal och undrar sedan om hon har räknat rätt och faktum är att så oftast är fallet.

Garden centret svämmar över av juliga blommor och tomtar och stjärnor och ljus i mängd. När jag var där igår låg i en korg små påsar innehållande grön mossa till ett pris av tjugo kronor. Aldrig i livet, tänkte jag, att jag köper det. När jag en stund senare befann mig i vår trädgård insåg jag att gräsmattan säkert skulle kunna inbringa en stor summa pengar; samma slags mossa fast "frigående" fanns i överflöd. Jag rev åt mig så att det räckte både till en dekoration i hyacintkrukorna och till adventsljusstaken. Hade jag inte redan haft en affärsidé, skulle jag kanske med lite planering kunna tjäna storkovan nästa jul.

Vad anbelangar den senaste tidens debatt om de svenska grisarnas väl och ve, tror jag att vi skippar skinkan i år. Jamen hur ska jag kunna äta skinka med gott samvete nu när jag inte ens kan vara säker på att ekologiska varor faktiskt är ekologiska. Vilken skillnad är det till exempel mellan ekologisk mjölk och icke ekologisk? I våras åkte vi ut till en gård i Kungsbackatrakten för att se korna släppas ut på grönbete. Det var en ekologisk gård och där stor korna på betongen och längtade ut till friheten. Skillnaden är antal dagar som korna får ströva fritt i hagen och det är inte många fler dagar det handlar om.

Nä, nu ska jag göra maken sällskap i tevesoffan; det låter som att han tittar på Idol...

bihålor och rossel

Med en anydan till bihåleinflammation tog jag bussen till stan i lördags. Gråvädret förstärkte trycket över ena ögat men de två panodilen gjorde sitt efter en stund och jag fick en heldag utan barnvagnar och trötta barn. I och ur affär för att hitta någon uppiggande kreation till söndagens dop. Till slut fann jag vad jag sökte och färgen påminner om svunna klarblå sommarhimlar. På Philip och Viola hittade jag det jag för länge sedan besämt att lille Anton skulle få i doppresent.

Vid tresnåret kände jag mig klar och gick till busshållplatsen. I ett långt led tågade demonstranter för rätten till asyl för flyktingar från Irak. Jag funderade en stund på om jag skulle ansluta mig men då ringde Marian som jag tidigare hade messat om en kaffe, så det får bli en annan gång.

Mariann och jag tog varsin kaffe och jag rådfrågade henne om min (hemliga) idé. Hon var mycket uppmuntrande och hon är ju väl insatt i det hela så det kändes som ett startskott. På onsdag blir det information på ALMI på Eriksberg om hur hur man omsätter sina idéer till verklighet. Ska bli spännande!

Igår döptes Anton i Älvsborgs kyrka och Oscar som hade blivit tillfrågad om att hälla upp dopvattnet vägrade och gömde sig i bänkraden. Han börjar komma upp i den åldern när det helt plötsligt blir pinsamt med olika saker. Därefter bjödes det på smörgåstårtor och marängtårtor hemma hos C och T.

Om en stund ska jag till vårdcentralen med mina bihålor och Gustavs rosslande hosta.

En fjäder

Det var inte drivknuten som gav upphov till de märkliga ljuden. En mekaniker på Statoil insåg snabbt att det handlade om en fjäder vid främre hjulet som hade gått av. Han föreslog att jag inte skulle utmana ödet genom att köra något mer innan det var åtgärdat. Han kunde ha den fixad tidigast imorgon. Där stod jag i regnet med tre blöta barn. Då, som en skänk från ovan hör jag någon ropa mitt namn. Karin höll på att tanka bilen en bit bort och när jag hade förklarat min situation erbjöd hon skjuts hem. Vi packade tacksamt in oss i bilen och blev körda hem.

Imorgon blir det till att gå upp tidigare än vanligt för att promenera och lämna Oscar på skolan.

Forden verkar opålitlig

Igår när jag var ute och körde med Forden uppstod ett minst sagt märkligt ljud som verkade komma någonstans från motorn. När jag körde barnen imorse var det ännu värre. Det hackar när jag kör rakt fram och blir värre när jag släpper på gasen. Grannen konstaterade att det även hördes ut. Vad kan detta vara? Är det drivknuten som bråkar? Vågar jag köra med bilen överhuvudtaget? Det kan väl inte handla om bromsskivorna igen; de byttes ju förra året...

Kaplatorn

Efter en välbehövligt lugn helg med massor av lek för barnen är det åter måndag och det börjar som alltid i november att klia i adventfixarfingrarna. Jag börjar oförhappandes nynna på "B-L-O-S-S-A, glöggen heter Blossa...", står emot någon inre drivkraft som redan vill köpa både ny adventstjärna och glögg, denna himmelska dryck som jag inte har druckit på två år. Förrförra året var magen på tillväxt och förra året var...Gustav på tillväxt. I år ska jag njuta av den, gärna i lite större kopp, gärna utan både russin och mandel.

Idag var det Oscars tur att vaccinera sig. De åtta första på klasslistan fick gå till skolsköterskan och fyra åt gången fick de varsitt stick. En liten var helt hysterisk, sparkade och slogs i ren desperation och den stackars mormodern försökte allt hon kunde för att lugna pojken. Oscar satte sig på en stol och jag höll hans hand. Han blev lite rosig på kinderna av oro men innan han hunnit reagera, var det klart och som för alla vaccinerade skolbarn väntade en klubba på honom vid utgången och eftersom det hade varit "jätteorättvist" om inte Johanna också fick en, plockade även hon till sig en. Gustav, lyckligt ovetande om godisets lockelse, "häjjade" på alla han såg och var således fullt nöjd med det.

Kvart i fem skulle vi infinna oss på skolan för Oscars första utvecklingssamtal i skolans värld. Middagen åt vi redan halv fyra och sedan bar det av till mormor och morfar som skulle passa de yngsta medan vi var på "möte" som Oscar kallade det. Johan mötte oss vid skolan och innan vi satte oss, visade en annan fröken oss bilder på ett torn av Kaplastavar som Oscar hade byggt. Hon var väldigt imponerad av hans konstruktion och berömde Oscar i massor. Det var ett väldigt fint torn som påminde om en spättekaka i formen.
Den andra fröken som ansvarade för samtalet bad oss slå oss ner och jag blev så rörd av alla fina ord om vårt barn. Oscar var med och berättade och svarade på olika frågor men efter en stund seglade han iväg i tankarna och uppfyllde de flesta kriterier på hur bra en sexåring kan sitta stilla och koncentrera sig...

Biverkningar?

"Stå inte i vägen för mina drömmar, Johanna", hördes Oscars stämma i leken. Jag har ingen aning om vad de lekte eller var han har hört detta uttryck. Det är då inget vi behöver slänga oss med i den här familjen. Ingen står i vägen för någons drömmar. Johan har till exempel redan lovat erbjuda sina bokföringskunskaper den dagen det är dags att starta mitt eget företag och är mycket uppmuntrande när det handlar om mina drömmar och tankar inför framtiden. Ja, nu är vi inte riktigt där ännu men förhoppningsvis är det inte alltför långt borta.

Gustav har blivit erbjuden dagisplats på något ställe som egentligen redan skulle ha stängts men som fortsätter sin regi ett år till för att Mölnlycke ska kunna hålla platsgarantin. Efter ett år måste han alltså börja på ett annat ställe, kanske med nya barn och nya rutiner. Känns inte alls bra men vad ska man göra?

Idag har min gamla gymnasiekompis varit här med sin lilla dotter. Gustav och ett och ett halvtåriga Beatrice fann varandra efter en, med vuxna mått mätt, ganska hårdhänt hälsningsceremoni; Gustav drog Beatrice i håret och passade på att knacka lite på hennes huvud varpå Beatrice tittade på Gustav och svarade hälsningen med att knacka honom i huvudet med en plastleksak. Efter det lekte de bredvid varandra och stannade ibland upp för att studera varandra en stund innan leken fortsatte igen.

Under dagen har jag känt en tilltagande frusenhet, huvudvärk och är även lite hostig. Jag hoppas och intalar mig att det är en försenad biverkning av vaccinet som jag tog i måndags. Imorgon ska Johan passa på att vaccinera sig när Gustav ska få sin dos. Sedan är det bara Oscar kvar men han ska ta med skolan på måndag.

Hysteriskt vaccinerad

Tio över tio denna måndagsförmiddag hade Gustav sitt allra första tandläkarbesök. Han vägrade resolut borsta sina sju tänder innan vi begav oss iväg men av erfarenhet visste jag att det mest skulle bli en pratstund kring vikten av att borsta de små grynen EFTER välling och inte FÖRE som i vårt fall och att napp är bättre än tumme och ja, det är bra att han dricker vatten och att vi ger honom vanan att borsta tänderna. Gustav var uppåt värre och drog ut alla lådor som fanns med små verktyg, borrar, sugmunstycken och allt vad det var. Innan vi gick, fick Johanna uppgiften att hälsa till morfar som ju var en gammal kollega.

Efter pannkakslunch hos mormor och morfar var det dags för VACCINATION. Med tre barn i släptåg varav en som sov middagslur i vagnen traskade vi in på Mölnlycke vårdcentral där det vimlade av mammor och några pappor med barn i dagisålder. Det viftades med nummerlappar och blanketter att fylla i för sitt barns räkning. Vilken happening; folk kom fram och pratade och ja, vi var ju där för gemensam sak - det gällde våra barns säkerhet och kanske till och med överlevnad. Antingen det är snökaos, översvämning, bussförseningar eller just massvaccination av Mölnlyckes yngre befolkning då står vi enade vi svenskar som annars har så svårt att kontakta okända människor. Ja, det var ju även kända ansikten som det var väldigt roligt att träffa på.

En mamma och jag räknade ut att de injicerade tio barn på tio minuter och det innebar en väntan på över en timme. Oscar hittade en klasskamrat och trappan upp till Folktandvården förvandlades plötsligt till ett Star Wars-skepp, Johanna hittade flera av sina nya dagiskompisar och sedan dök Max och hans mamma upp så tiden sprang faktiskt iväg. Dessutom kom en annan mamma fram till mig som hade blivit tipsad av ytterligare en mamma om att jag hade nummer 95 och hon som hade 86 frågade om jag ville byta. Hon förklarade att hon hade ringt in sin man eftersom det tydligen var så att medföljande förälder också skulle få sig en dos. Ville jag byta? Visst kunde jag gå med på det. Någon som hade överhört vår konveration, ropade med hes skrattande stämma att hon ju kunde sälja sin "biljett" till högstbjudande. Hahaha, jättekul. Stämningen var med andra ord på topp på Mölnlycke vårdcentral denna måndag klockan halv tre.

Injektionerna gick snabbt när vi väl var inne och Johanna torkade den lilla tåren som kom och jag som är sjukt spruträdd gjorde mitt bästa för att inte visa det. Det gjorde inte det minsta ont men nu sitter jag här och bara väntar på den oerhörda smärtan som följer i armen som alla varnat mig för men än så länge är jag bara lite öm.

Däremot undrar jag om jag inte fick en släng av förvirring alternativt glömska direkt efter vaccinationen för när jag hade packat in alla tre barnen i bilen och backade ut och var på väg ut ur p-huset, vinkade och pekade en mamma till mig. När jag tittade bakåt såg jag barnvagnen stå kvar där jag lämnat den. Jag måste ju ha touchat den när jag körde ut. Sa förresten inte Oscar att det lät lite konstigt. Mamman som gjort mig uppmärksam på fadäsen, log lite överseende och jag skyllde lite nervöst skrattande på vaccination. Yeah right, tänkte hon.

Överskottsenergi

Innan klockan slog tolv idag hade jag kört Oscar till skolan, handlat, tittat in på vårdcentralen för att se om det var möjligt att vaccinera mig, kört hem igen, serverat frukost till Johanna som inte hann äta innan vi åkte iväg med Oscar, säga hej och välkommen till Saga som kom för att leka med Johanna, "natta" Gustav till middagsvila, sy gardiner, ge Gustav mat, laga lunch till oss andra, plocka ur diskmasinen och fylla den med nytt, byta blöja på Gustav....och där slog klockan tolv.

Därefter car det dags att hämta Oscar, köpa frimärken på ica, lägga på ett viktigt brev, hem, bjuda mamma & pappa på överbliven prinsesstårta, på med ytterkläder igen, köra Oscar till Johans jobb där vi bytte barn; J körde Oscar till ett kalas på Lekstan i Askim där Simon hade födelsedagskalas.

Här skulle man kunna tänka sig att det vore på sin plats att åka hemåt och ta det lite piano men jag tog en avstickare till Ikea med en sovande Gustav i baksätet för att inhandla ett tyg som nu åter fanns i sortimentet. Johan slöt upp och vi intog fredagsmiddag tillsammans med ett helt gäng andra småbarnsföräldrar som inte orkade laga mat hemma denna kväll. Johan hämtade Oscar och vi andra tre betalade tyget och åkte hemåt i mörkret.

Nu, efter både Barda och Bobster är det definitivt dags att sova för åtminstone de små i familjen. Även för de stora lurar John Blund runt hörnet så det blir förmodligen en tidig kväll.

Uppvaktad

Och så var man då ett år äldre än förra året vid samma tidpunkt. Det känns inte alls som ett helt år sedan jag hörde barnen fixa med frukostbrickan själva i köket eftersom Johan var i Stockholm och de smög in och väckte mig med paket och skönsång. Gustav sov sig igenom hela födelsedagssången och barnens muntra tillrop. Den här födelsedagen sov jag som en stock när Johan och de två äldsta tittade in på morgonkvisten. Gustav som hade vaknat på natten och låg bredvid mig, blev klarvaken på studs. Alla barnen var ivriga medhjälpare i paketöppningen och det var inte tal om att hinna få i sig lite av kaffet eller ta en tugga av det hembakta brödet först. När vi så småningom gick upp visade Oscar & Johanna att det hade snöat under natten och jag tackade högre makter (och mig själv) för att jag hade inhandlat termobrallor till Oscar dagen före.

Efter middagen bjöd Johan på tårta som hela familjen gladeligen smaskade i sig.

En ordinär dag i november

Så illa var faktiskt inte Oscars nya frisyr, insåg jag i morse. Lite spretigt men inget som inte lite rufs kunde avhjälpa.

När barnen var lämnade på dagis respektive skola, var det playtime med Gustav och när det var dags för vila för honom, passade jag på att skriva lite grand.

Fotograferingen gick hur bra som helst; fotografen som verkade ha kört plåtning non-stop hela dagen var nästan lite överdriven i att få barnen att skratta men vad kan man begära av en människa. Hela öppna förskolan drällde av vattenkammade barn i finkläder och emellanåt hördes gråt inifrån den provisoriska fotostudion.

Karin och barnen kom över på lek & fika på eftermiddagen. Johanna och Emelie sjöng singstar medan Oscar och Elias byggde kojor och lekte med Lego.

Nu blir det en stunds avkoppling med en kopp te och en god bok, skulle jag vilja skriva men det lutar snarare åt tevesoffan...

Citat Johanna: "Snart är du 37 år, sedan blir du 38, sedan 39 och sedan 30..."

Oscars nya frisyr

Med anledning av morgondagens fotografering av barnen, kände jag ett stort behov av att snygga till de små långhåriga killarna i familjen. Trimmer verkade vara den bästa lösningen för kalufser med ett antal virvlar åt olika håll. Tuff och självsäker skred jag till verket. Oscar satt på en köksstol invirad i en handduk om överkroppen för att undvika kliande strån. Trimmern ställdes in på vad jag trodde maxlängd men oj då, vad kort det blev mitt på hjässan...Johan instruerade mig i trimmerns olika funktioner och med svetten som bröt fram tänkte jag att det kanske vore bättre om han tog över rodret. Sagt och gjort, Johan ställde återigen in den på max men kanske får vi skylla på tekniken eller något för nu var det en bit nedanför tinningen som blev lite väl kort. "Nä, du får ta över igen" sa Johan och gav mig trimmern. Jag tog fram stora saxen istället och försökte snygga till allt jag kunde men allt till trots ser stackars Oscar riktigt hemmaklippt ut...Jag klippte ju honom jäm(n)t när han var mindre och Johanna klipper jag ju och Gustav med för den delen men den här gången blev det inte bra. Tankarna snurrade när jag ändå fick anse mig vara klar: "Nä, han får hoppa över skolan imorgon; jag får ta med honom till en riktig frisör som kan fixa till det hela innan det är dags för fotograferingen, han kommer bli utskrattad och det är mitt fel" Nä, riktigt så illa är det inte men inte långt därifrån. Å, vad onödigt att ge sig på det projektet vid 7 på kvällen när han var trött och inte orkade sitta still. Han grät för att det kom hår i mun, näsa och ögon. Jag tyckte faktiskt synd om honom men jag var ju så illa tvungen att fortsätta det jag tyvärr hade påbörjat. Efter duschen såg det ännu mer ostyrigt ut men med lite gelé och rufs imorgon kanske det blir ok ändå.

Hänt i veckan

En veckas semester innehöll ett härligt besök i Stockholm och fyra lediga dagar på hemmaplan. På fredagen tog Johan med sig O & J till simhallen för att försöka ge dem vattenvana. Jag frågade Johanna om hon tyckte att det skulle bli roligt och hon svarade att "Ja, men det tråkiga är att vi måste duscha innan för jag vill inte bli blöt" Livet är tufft men det verkade ändå som att de uppskattade det horisontella vattnet för det blev tävlingar och Johan förlorade och det tyckte de var jättekul. Blöta i håret kom de till sist hem och var så där möra och dåsiga som man själv minns att man var efter badhusbesöken man gjorde som liten. Vi åkte ofta med pappa till Myresjö simhall och jag minns hur gott det var med det där automatcitrontéet med socker i som vi drack efteråt. Det hörde liksom till hela simgrejjen.

På lördagen blev det spinningträning för mig och löprunda för Johan. Därefter åkte Johanna och jag iväg på pumpajakt men de var slut i hela Mölnlycke. Kanske skulle jag ha kommit på idén att gröpa ur ett kålhuvud istället som jag såg att någon av vännerna på fb hade gjort. Jaja, ingen pumpa men godis i mängder eftersom vi antagligen skulle få påhälsning av en massa läskiga typer under kvällen. Efter middagen fick barnen sitt lördagsgodis och "spökgodiset" förblev i sin skål, för inte kom det några spöken...jo, en liten skara av halvt utklädda barn som i och för sig försåg sig ordentligt ur skålen.

Idag har barnen lekt med kompisar både här och där. Gustav har varit på ett strålande humör hela dagen och det kanske inte är så konstigt med tanke på att han vaknade klockan nio i morse. "Häj", sa han och sedan var han igång ända tills han somnade vid tretiden. Jag väckte honom vid fyra och en stund senare åt han en hel burk barnmat, en banan och när vi andra åt, ville han också ha och åt med god aptit.

Imorgon är det skola och vardag igen. För Johanna dröjer det ytterligare en dag innan det är dags för dagis.

Hemma igen

Mysiga dagar hos familjen Kittel Mauléon är till ända. Vi är väldigt nöjda med vår stockholmsvistelse och så även barnen; Oscar svarade följande på frågan om vad han tyckte var roligast: "Åka tunnelbana och det var coolt också att de sa 'tänk på avståndet mellan vagn och plattform'". .Själv hade jag svårt att inte tänka på mamman i Nya Zeeland vars barnvagn rullade nerför perrongen varför jag noga kontrollerade bromsen varje gång vi stod och väntade på ett tåg.

Johanna gillade starkt guitar hero-trummorna som hon gick loss på medan Oscar kompade på gitarr.



Christoffer med Klara i famnen medan Oscar & Johanna försöker spela som Bon Jovi.

På vägen hem stannade vi till i Gränna och gick in i en av alla polkagriskokerier. Barnen såg på när grisarna tillverkades och med varsin klubba i handen fortsatte färden hem till Mölnlycke.



Oscar provar en kungakrona i livrustkammaren på slottet.


Stolt ägare till nya Hello Kitty-väskan, inköpt i en Hello Kitty-affär - lyckan är total. "Jag älskar den här väskan" (J).

Stränga vakter

Inför vårt stockholmsbesök tänkte vi oss utflykter, shopping och träffa både våra nära och kära, men hur det än är så hinner man inte med allt. Särskilt inte om man gör samma turistturné två dagar i rad. Vi utgick från barnens önskemål och på plats ett stod åka tunnelbana och det har vi gjort; det är liksom svårt att undvika det här, på plats två stod slottet och det var just det vi gjorde två dagar i rad men till saken hör att det på måndagen inte var öppet så ungefär samma tid på tisdagen körde vi en repris på Gamla stan och slottet och spännande var att se om de "stränga" vakterna fortfarande såg arga ut även denna dag. Jodå, de såg ut att lida där de stod uppsträckta i den råkalla vinden men som tur var blev det vaktavlösning precis när vi kom och man kan ju bara hoppas att de stelfrusna vakterna fick komma inomhus och kanske dricka lite varm choklad. Själva gick vi och tog kaffe och bulle vid världens största bord på ett stadsmissionscafé innan livrustkammaren öppnade för dagen.

Lunchen intog vi på moskén vid Medborgarplatsen där Malin slöt upp. Mätta och nöjda gick vi åt lite olika håll; Malin var tvungen att jobba, Christoffer och Klara tog sikte på lekparken och vi gick för att kolla läget på stan. Vi hamnade i en leksaksaffär där Johanna äntligen fick sina två Polly Pocket-dockor som hon pratat om i flera veckor.

Gustav sov i vagnen och efter en stund kände vi alla att tröttheten började infinna sig så vi åkte tillbaka mot Svedmyra.

Imorgon bär det av hemåt igen efter tre mysiga dagar här.

Besök i den stora staden

Tidigt tog jag bussen till stan för att köpa lite presenter och kanske även något till mig själv. Något blev det och presenter och presentidéer för framtida bemärkelsedagar blev det dessutom. Regnet hängde i luften och himlen var så grå den kan bli.

Vid ettsnåret var det födelsedagskalas för kusin Kalle som blir 5 år på måndag och LEGO-bilen som vi gav fångade alla barnens intresse och bygget satte omedelbart igång. Medan ungarna byggde och spelade xylophone i källaren, vaknade Anton upp ur sin tupplur. När jag höll honom tänkte jag att det inte var länge sedan Gustav var så liten, med dunigt huvud och små nävar som viftade lite okontrollerat.

Imorgon åker vi till Stockholm och barnen är uppspelta; hälsa på kusin Klara - ja!!!åka tunnelbana - ja!!! titta på slottet - ja!!! (Oscar: vi kanske får se kungens morgonrock, den där röda med päls på sidorna som han brukar ha...). Vi får se vad det blir för utflykter.

Bokdag

Doften av curry dröjer sig kvar i köket efter kikärts- och blomkålsgrytan. Ja, det är återigen Middagsfrid jag lovprisar. När middagen höll på att lagas, kände jag mig smått osäker om huruvida den yngste medlemmen av familjen skulle uppnå mättnad av enbart detta denna kväll. Grytan bestod av lök, kikärter, blomkål, babyspenat, krossade tomater, körsbärstomater, curry(!). Till detta ett (ekologiskt) basmatiris med en koktid på 45 minuter. Gustav åt, trots mina föraningar, med mycket god aptit. De andra barnen då? Nja....Johanna känner sig hängig och har antagligen lite feber och därmed ingen direkt aptit och Oscar pillade i sig lite grand.

I nedervåningen ligger en stor del av Mölnlycke biblioteks böcker utspridda efter Gustavs sporadiska läsning. Vi lånade, förutom massor av böcker, även ett gäng sagor och sånger på cd. Oscar och Johanna plockade åt sig böcker som de ville låna och Gustav gick loss på djurböckerna i hårdpapp. Han är måttligt intresserad av klossar, dockor, bilar och absolut ointresserad av mjukisdjur men böcker och då i synnerhet böcker om djur går hem i alla lägen.

Ett besök i tidsoptimistens land

Helgen började i lugnets tecken med lång frukost. Johan tog med de stora barnen till stan för att hämta en kostym och ladda med lite mössor och vantar till barnen. Mc Donald´s blev det också. Själv åt jag tacosrester medan Gustav sov middag. Solen strålade och jag insåg att det inom de närmaste dagarna krävdes en fönsterputsning av samtliga fönster.

Familjen Källström kom på middag och vi hade en trevlig och mysig kväll. Barnen sjöng singstar på övervåningen och killarna spelade lite tv-spel också.

Idag kände Johan skogens lockelse när han såg ut över höstlandskapet med solen som spelade i trädens guldkronor. Han tog Gustav i bärselen och iväg bar det med Oscar och Johanna knatande bredvid. Oscar skulle på kalas lite senare men det var ju ingen fara; de skulle ju hinna tillbaka i tid. Jag slängde ihop en äppelkaka inför eftermiddagens fikagäster och gick och småstädade lite och bäddade i barnens rum och fixade lite allmänt. En stund i telefonen hann jag också med innan Johan ringde. "Vilken tid skulle Oscar vara på kalas"? "Inte förrän tolv", svarade jag medan jag hamnade med blicken på köksklockan vars minutervisare precis gled upp bredvid timvisaren. HOn var prick tolv och kalaset började NU! I samma stund ringde det på dörren och där stod en före detta granne som kom för att hälsa på och bara säga hej. Jag försökte förklara situationen och berätta att jag var tvungen att hinna slå in ett paket, ringa kalasföräldrarna och ursäkta vår försening, hämta upp Oscar någonstans i Nysätertrakten och lämna av honom på ett kalas.

Kakan i ugnen fick stå kvar men jag sänkte temperaturen till 100 grader. Jag sprang ut till bilen och körde iväg för att möta upp Johan och barnen. Jag körde upp vid klasskompisens hus kvart över tolv...ganska bra jobbat på en kvart men ändå pinsamt att vara sen.
Vid ettiden dök Johanna (min kära väninna) och hennes son Axel upp och en stund senare kom även Mia (också kär väninna), Henrik och deras barn Signe och Henning. Vi fikade och pratade och hade en skön eftermiddag ihop. Helt plötsligt känns det som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag lämnade Oscar på kalaset så jag väser fram till Johan: "Oscar! Vad är klockan"? JOhan hann inte mer än uppfatta vad jag sa förrän han slängde ett ögonkast på klockan och flyger upp ur soffan. Kalaset slutade halv tre och tiden visade på fem i tre. Hur är det möjligt??? Hur kan man bara förtränga detta kalas två gånger inom loppet av tre timmar? Jag ska aldrig mer håna eller förlöjliga tidsoptimister. Jag har denna dag nämligen varit på besök i tidsoptimismens land där tiden antagligen upplevs längre än vad den i själva verket är och där man kanske inte tänker på tiden i samma utsträckning som jag brukar göra.
Jag är oftast i tid; jag tycker att det är skönt att vara på plats till och med lite före utsatt tid istället för med andan i halsen springa till ett möte. Jag uppskattar också när andra är i tid men efter denna dag kommer jag att vara mer förstående för att andra människor kanske inte har samma tisduppfattning som jag.

När vi ändå var i gång glömde vi av Johannas gymnastik halv fem också...Uttrycket "Det är mycket nu" fick i dag en ny innebörd och tempot måste lugnas ner. Imorgon ska jag åka till Ikea och köpa en whiteboard med olika färgpennor till, en färg för varje familjemedlem, att sätta upp i köket. Nu ska det bli ordning på alla aktiviteter för aldrig mer vill känna mig så pinsam som jag gjorde idag.

När vi funderade över middag, sa Johan och jag "pizza" samtidigt, så det fick det bli. När vi satt och åt knackade Tina på dörren och strax efter uppenbarade sig Christian och Anton. Vi satt och pratade en stund och det var jätteroligt att träffa dem alla tre. De lånade några böcker och babygymmet.

Efter bad och saga sover två tredjedelar av barnen redan och jag tänker sjunka ner i tevesoffan och inte göra någonting mer än att bara bli mentalt matad av det som bjuds.

ps. Jag är för trött i skallen för att orka korrekturläsa detta inlägg.

Återbesök

Superpirrig och förväntansfull traskade Johanna in på gamla Termiten och möttes av flera av barnen. Några sträckte fram teckningar som de hade gjort till henne och fröknarna kramade om henne och sa att de hade saknat henne. Johanna blev lite blyg men efter tio minuter satt hon med de andra barnen och grejjade. Tre barn skulle hålla i fredagssamlingen och vi stannade och var med på den. Gustav for runt som ett yrväder och var farligt nära att välta ut allt montessorimaterial; ärtor, pärlor, röda linser i små askar och tillbringare med vatten. Jag tog med honom in på småbarnsavdelningen Larven där sakerna mer anpassade till hans ettåriga nyfikenhet.

I bilen hem sa Johanna att hon hade längtat efter att få hälsa på där och, utan att vi har nämnt för henne att vi funderar på att låta henne börja där igen, att hon önskade att hon fick gå på Termiten istället.

Alla kan göra fel men det är okej om man gör rätt när man känner att det blev fel. Så känns det; vi gör rätt av det som blev lite fel.

??

När Johanna hade tagit av sig ytterkläderna på dagis idag, vände hon sig mot mig och kramade och ville inte släppa taget. Då sa fröken "Idag är inte 'Lisa' här så 'Sara' väntar på dig där inne" ??? Vilket budskap ger man då barnen? Idag får du vara med och leka men bara för att den "ordinarie" kompisen inte är här. Säkert menade hon inte så men när känselspröten är längre än normalt, är man extra känslig.

Lisa och Sara är fingerade namn...

Dagis

Dagen inleddes med att Johanna absolut inte ville gå till dagis. Jag brukar inte vara den som låter barnen stanna hemma av sådana anledningar men i dag kände jag riktigt med henne och eftersom jag är hemma med Gustav finns inga bra förklaringar till varför hon inte får vara hemma med oss. En anledning till att barn med småsyskon får vara på dagis är ju att de ska ha möjlighet att ha roligt med sina dagiskompisar kompisarna men det går lite bort eftersom hon inte får vara med de två femårstjejerna som finns på avdelningen. Hon leker treåringarna och de som nyss fyllt fyra men "det är inte samma sak", säger hon. Visst är hon med killarna och cyklar, ritar, pärlar, gör Afrika-collage och annat men de vill inte alltid leka de lekarna som hon vill leka och vice versa.
Fröknarna säger att de har koll på tjejerna och försöker "bryta konstellationerna ibland". Men det är inte roligt när man inte får vara med direkt och visst säger kroppsspråket mer än ord många gånger.



Detta är nytt för både Johanna och oss; hon har aldrig haft problem med att komma in i en lek med nya barn eller hitta nya kompisar. På förra dagiset hade hon flera bästisar och många som ville leka, på gatan i förra huset var de flera tjejer som lekte hur bra som helst. Kanske var det dumt att bryta upp från det trygga och invanda dagiset så här sista året men hur skulle vi ha kunnat veta att på 35 barn fanns det två femåriga tjejer som varit bästa kompisar sedan ettårsåldern. Vi trodde att det kunde underlätta för henne att få närmre till dagis och därmed lära känna lite barn i närområdet och framtida klasskompisar.

På fredag ska vi åka och hälsa på det gamla dagiset.

Oktobermåndag

Sovmorgon till halv åtta en vanlig måndag gjorde att dagen fick en skön start. Att sedan få sitta och äta sin frukost i någorlunda lugn och ro gjorde inte saken sämre. Oscar tittade på morgonbolibompa, Johanna åt sin frukost samtidigt som jag och Gustav travade runt och sa säkert väldigt intelligenta saker bara vi hade förstått vad han sa. Han yrde runt, ena stunden in i tvättstugan och ut i köket för att visa upp sina fynd; en udda strumpa, en plastsked och en trådrulle. Hans små ben pinnar vidare till sitt rum och på vägen tillbaka låter han som en ko med djurboken i högsta hugg. Favorituppslaget är uppe; kor på ena sidan och hästar på den andra. 'Haj', säger han när han släntrar in i köket och det går inte att göra annat än att le mot honom och besvara hans hälsning. Det är mycket 'haj', 'aj'aj' och 'nä'. Kan det möjligen spegla den vuxnes tal till den lille?

Gustav var mycket nöjd när han fick inta middagen på egen hand i dag, en sked i ena handen och en gaffel i den andra. Det gick över förväntan, åtminstone till en början .

Badet som följde var nödvändigt om man säger så.



Johanna, som är ledig från dagis på måndagar, har gjort mängder av pärlplattor som jag har strukit på löpande band. Hon har också läst sagor för sin lillebror och lekt med sina klippdockor Jill och Jenny. Däremellan har hon skrivit av alla ord hon har sett och kommit och frågat mig vad det står och skrivit alla namnen i familjen; hon är väldigt inne på bokstäver och stavar och ljudar sig fram till hur orden ser ut.

När vi hade handlat både mat och gardinstång, var det dags att hämta Oscar från skolan. Först hittade jag honom inte och fröknarna letade de också men han återfanns i en skogsdunge på skolgården med Emil och Anton, i full färd med att bygga en koja.

Efter mellanmålet gick vi ut en stund. Oscar gick över till en kompis, Johanna gungade och så även Gustav en stund och jag krattade lite löv och knipsade av lite kvistar i rabatten.

Nu är frågan om jag ska sätta mig och skriva lite annat eller om jag ska sjunka ner i tevesoffan. Jag tror jag vet vad det blir.

Singstar

Återigen kom Johan hem med en SIBA-påse dinglande i handen; denna gång dolde sig ett paket med ABBA singstar till Johanna euforiska glädje. På största allvar, micken tätt intill munnen och med blicken fäst vid teven sjöng hon låtarna som hon så väl känner efter att ha sett Mamma Mia-filmen mängder av gånger ända tills den tyvärr fick en stor repa över hela ytan.



Oscar var aningen skeptisk till att börja med men fann sig efter hand. Nu sjunger både barnen och Johan (jag har en film på det men Johan ville INTE att jag skulle publicera den här...)

Avancerat

Efter att ha provat yoga fyra gånger, bestämde jag mig idag för att ge mig på yoga advanced. Så himla mycket svårare kunde det väl inte vara, tänkte jag när jag parkerade på sats-parkeringen tre minuter innan det var dags. Med andan i halsen visade jag upp mitt kort, insåg också att jag var tvungen att köpa ett lås eftersom det numera inte bara går att rulla ihop en tjock tröja i väskan; kvällens temperatur krävde sin höstjacka. Klassen hade inte börjat men dörren var stängd så jag fick smyga mig in, hittade Annika och placerade min matta bredvid hennes.

Med darrande ben utförde jag övningarna som på advanced visade sig fokusera på just ben- och höftövningar. Även axlarna fick vad de tålde i alla repetitioner av plankan och hunden. Det var helt klart mer avancerat än den vanliga yogan men det gav också mycket mer och definitivt mersmak. Måndag och onsdag är yoga från och med nu.

Häromdagen utnämnde sig Oscar till byggchef över dockhuset och kallade till byggmöte igår klockan sex. Jag tog det inte på så stort allvar, tänkte att han fantiserade och lekte men klockan sex ringde det på dörren och ett efter ett barn klev in och Oscar ropade från ovanvåningen att nu var det dags för mötet. Johanna var med på noterna när sju barn satt i en ring och fick varsin uppgift av byggherren. Det skulle ordnas med altan, utemöbler, tapetsering och målning. Julia förde protokoll eftersom hon var den ende som kunde skriva.



Det pysslades, klipptes och tejpades. Själve byggchefen gjorde altanen som bestod av en bit kartong som han målade svarta streck på.

Gustav blir så glad när han får vara med och leka med sina storasyskon.
Lite senare skulle Johanna ha konsert för sina trogna fans; de har nog varit på tjugotalet konserter vid det här laget. Hon hade tillverkat en mikrofon på dagis som hon belade med glitter när hon kom hem. Tyvärr hann jag inte fånga själva artisten men vi får denna gång hålla tillgodo med publiken.

Rättelse

Nä, jag kanske inte hängde med så bra när vi gick igenom La chanson de Roland på kursen Äldre fransk litteratur...GångeRolf är ju någon helt annan och kallas på franska för 'Rollon'. La Chanson de Roland är ju inget mindre än rolandssångerna.

Första pris = en extra skiva blodpudding

Efter Garden centret och en runda på Ica körde vi in på skolparkeringen tjugo minuter innan det var dags att hämta Oscar. Johanna meddelade från baksätet att hon behövde gå på toaletten, så vad sjutton, vi åkte hem, uträttade behov och åkte tillbaka lagom till dess att Oscar med klass vällde ut från bamba. Jag fångade in honom och han berättade att han hade vunnit en mattetävling under förmiddagen. "Vet du vad priset var", frågade han mig där vi gick bland gula höstlöv. "Första priset var en extra blodpuddingskiva i bamba; alla andra fick tre stycken utom jag som fick fyra", strålade han nöjt. Ja, så kanske det har blivit i dagens nedskurna skola; "Den som är bäst får äta sig mätt idag"!

Jaha, då gäller det att drilla småttingarna i allmänbildning så varför inte i a) djurens värld och b) La chanson de Roland? Någon som minns den från d-kursen i franska? Även kallad gångeRolf på ren svenska.
a)

b)











Själv är jag nyss hemkommen från en yogaklass och anar att jag liksom förra veckan kommer att få dras med träningsvärk i de flesta av kroppens muskler under mer än en dag. Vem kunde tro att ett yogapass skulle vara mer fysiskt ansträngande än spinning och core ihop?





By the way, Johan bejakar en av sina sidor!