Gustav 1 år!

Kvart i sex denna morgon hördes en vaken stämma från rummet bredvid; Gustav tänkte inte alls somna om och låtsatssova tills vi behagade uppvakta honom med en, på ettårsdagen sedvänlig, flaska välling och paket. Efter en stund i vår säng tröttnade han och började helt sonika banka i väggen för att få oss (och storasyskonen på övervåningen..)riktigt vakna. Okej då, det var ju ändå hans födelsedag, så det var bara att masa sig upp ur sängvärmen, ge sig in i köket och sätta igång med morgonstöket.

Johanna ville inte alls åka till dagis idag och Oscar intog en förvånad uppsyn när han förstod att han inte fick vara ledig från skolan för att hans lillebror fyllde år. De kom dock iväg till slut och Gustav som hade vaknat med tuppen och lekt med både syskon och nya leksaker på morgonen däckade i min famn kvart över åtta. Jag hann precis duscha innan han gav hals och ville upp till den nya leksaksbilen igen.

Efter dagis och skola födelsedagsfikade vi en stund och Gustav åt både bulle och kaka samtidigt som han manövrerade saftflaskan.

Kort därpå ringde Johannas kompis Saga och ville komma över. De lekte med Barbie, "mamma- pappa-barn-på sjukhus" (vågar inte svara på vad det är för lek...), gungade i trädgården och sedan åkte både sparkcyklar och den gamla Bobbybilen fram.

Framåt kvällningen fylldes gatan av grannbarn så vi väntade en stund med tårtan och lät barnen leka i stället. Gustav som var vråltrött fick dock en liten bit, vilket piggade upp honom fullständigt. Sockerchocken höll i sig till tio över åtta då han stupade i min famn.

Om jag hade hittat laddaren till kameran skulle jag ha kunnat bjuda på foton av både födelsedagsbarnet och hans syskon.

Äntligen!

Äntligen i vårt nya huset; augustis ljumma kvällar på altanen, en lätt bris genom träden, solen som sakta ger vika för skymningen, ljuslyktorna fladdrar, vi skålar för oss, för barnen och för drömhuset som blev vårt.

Äntligen får jag börja skolan, säger Oscar till mig, nya skolväskan slängd över axeln, när vi står på skolgården tillsammans med de andra barnen och deras föräldrar och väntar på rektorn och lärarna. Ja, äntligen älskade unge, har du blivit stor. Detta har du pratat om sedan du började på dagis två och ett halvt år gammal. Barnmorskan på Bvc som sa att det finns barn som inte vill vara små, sveper förbi i minnet. Andra skoldagens morgon väcker du oss, färdigklädd, halv sex och frågar när vi ska åka.

Äntligen kan jag cykla, ropar Johanna, medan tramporna snurrar fortare och fortare och jag har släppt taget för länge sedan!

Äntligen för den minste i skaran men likväl det största steget i hans lilla liv när Gustav, armar uppåt sträck, går från hallen in i köket. Lycka utstrålar varenda kvadratmillimeter av hans lilla ansikte.

I korthet de senaste veckorna:

Tack för hjälpen ni som kånkade och bar och hjälpte till under flytten!
Gamla och nya vänner har hälsat på, barnen har även de lekt med nya och gamla kompisar, en kväll med härliga tjejgänget, skolstart och nya dagiset för Johanna verkar toppen.