På måndagen var det dags att vända åter och längtan efter barnen var stor när vi närmade oss. Tre små glada barn mötte oss i pyjamas och var minst sagt glada över att vi var hemma. Efter kramar och uppdateringar från helgen packade jag om min resväska, ställde klockan på halv sex innan jag somnade. Taxin kom sex morgonen därpå och väl framme vid flygplatsen mötte jag upp Jenny. Stockholm och Nova Park var föremål för denna två-dagars-kurs och som alltid så givande och inspirerande.
Nu är det skönt att vara hemma och och i synnerhet efter denna elva timmar långa arbetsdag som i och för sig gick väldigt fort tack var mycket att göra. Jag tog vägen om det lokala thaistllet och gasade hemåt med tre olika rätter som vi mumsade i oss. Vi pratade om forntiden och vikingatiden som Oscar jobbar med i skolan och Johanna tittade förvånat upp på mig och frågade: "A, men tror du på det, mamma" "vaddå", sa jag. "Vikingatiden", svarade lilla hjärtat så självklart. "Vikingatiden har ju faktiskt funnits", varpå JOhanna kontrar med: "Jag tror i alla fall inte på det; jag tror ju inte ens på förr i tiden". Till saken hör att vi strax inna diskuterat jultomtens varande eller icke varande.
Johanna fick idag var stor tjej och ensam med oss titta på Idol som hon så gärna ville. Vad man inte riktigt tänker på är vad för slags reklam som bryter av då och då och vilka reaktioner det sätter igång. Hur som helst föranledde någon av reklamsnuttarna hennes funderingar om rättvisa i den här världen. Jag förklarade att det det finns länder där barn inte får eller kan gå i skolan men att vi i Sverige har ett system som gör att skolan är gratis för alla barn". Efter en stunds fundering utbrister min kloka lilla dotter: "Men det borde vara tvärtom, varför kan inte skolan vara gratis i de fattiga länderna? I Sverige har vi ju pengar och skulle kunna betala för skolan"
Och med det avslutar jag inlägget för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar