Miltid

Andra dagen hemma med Johanna som har ont i halsen och var febrig igår kväll. Idag känns hon inte varm men hängig och fortfarande hostig. Hon sitter i sitt rum och övar på engelska; skriver ner alla tidigare glosor i sin nya glosbok. Själv har jag googlat på löpning, hittade Martina Haags inlägg någonstans om sin miltid. Jag lyckades faktiskt ta mig under mitt tidigare personbästa i förra veckan: 55.50! Innan november är slut ska jag springa milen på under 55. Igår var jag på fjärde kurstillfället på utbildningen som ska leda till att jag blir diplomerad personaladministratör den 9 april. Det känns som ett stort steg i rätt riktning!

Löpning

När jag nu äntligen har kommit igång med löpningen och lyckades springa två mil under förra veckan och därmed sätta personligt rekord, envisas mitt högerknä med att svullna och göra rejält ont. Jag har införskaffat ett Rehband och det ger visst stöd men efter ca tre-fyra km börjar det kännas i knät. Jag har stretchat framsida lår och baksida men hur stretchar man sidan? Det här är ju så tröttsamt; jag vill bara ut och springa!! Jag ser löpare överallt och vill ignorera knät och ge mig ut. Naturligtvis inser jag att det inte är någon bra idé. Eftersom det är i samma ben som jag för snart nio år sedan fick min dvt (djup venös trombos), tänker jag att det kanske finns ett samband mellan dåliga venklaffar, sämre muskulatur och det onda i knät. Det kanske är läge att kolla upp vad det är som smärtar. Det får bli en power walk i kväll istället...

Sol ute, sol i sinne

Mars kunde knappast ha börjat bättre än den gjorde med solsken och ledig dag. Lördagen inleddes med kaffe och tidningsläsning i sängen. Därefter en provtur i de nya löparskorna och herreguuud vilken skillnad från mina gamla stenåldriga dojjor. Det var sannerligen en ny erfarenhet med en sådan svikt i dessa nya Asics med blå snören. Sol och fåglar som sjöng för mig när jag pustade fram och jag kände stark övertygelse i att ta upp löpningen igen. Senare på förmiddagen åkte Johanna iväg på kalas och Gustav ville prova sin cykel så det blev cykling till Ica för lördagsgodis. Oscar kände sig förkyld så han stannade hemma och "Minecraftade" under tiden. Melodifestivalen var ju ett måste denna lördagskväll och barnens favoriter som även fick varsin röst av dem, gick till final. Gustav kämpade tappert men John Blund kompå besök redan inna alla låtar var sjungna. Tredje helgen i rad åkte vi skridskor på Ruddalen och balansen blir bättre och bättre för oss alla. Idag hade vi trevligt sällskap av Mia med familj.

Ljuschock

Hästarna har galopptävlingar på övervåningen och Gustav är domare. Det är snabba bilar och hästar som gäller och fort går det; hästarna goppetigoppar som vore de en skenande flock. Han småpratar lite mellan loppen. Kanske lite taktiksnack, jag hör inte så noga. Ljuset är här och med den inspirationen att ta tag i nya idéer och så lite skriva som har gått på tomgång länge nu. Det har liksom varit fullt upp med att hinna med allt annat som ska göras. Nä, riktigt så är det ju inte; tid finns ju för det man vill. Och det är nog viljan som faktiskt har saknats. Tills nu. Johanna är ute och leker med en kompis från klassen (Oscars före detta flickvän...men de är "vänner så det är lugnt") Oscar försvann också ut. Hmmm, annars brukar det vara svårt att få ut dem men varenda människa i detta land blommar upp och vill ut i ljuset som inte synts till på så länge. Det är som någon som suttit inne i en grotta vääääldigt länge och plötsligt får gå ut och ta emot ljuset. Först blir hen bländad och lite chockad men sen kan det jämföras med scener från kosläpp med hopp och skutt och glädje. Ljuset avslöjar det som varit höljt i ett vintermörker. Jo men jag vet att Teneriffabrännan sedan länge är borta men riktigt så här blek trodde jag kanske inte att jag var. Varje por exponeras när jag slänger en snabbtitt i bilens backspegel, varje kråkspark verkar lite tydligare än förut men gilla läget, Ann, för det är så du ser ut. Dags att införskaffa ett par solbrillor. Nu matlagning.