Ljuschock

Hästarna har galopptävlingar på övervåningen och Gustav är domare. Det är snabba bilar och hästar som gäller och fort går det; hästarna goppetigoppar som vore de en skenande flock. Han småpratar lite mellan loppen. Kanske lite taktiksnack, jag hör inte så noga. Ljuset är här och med den inspirationen att ta tag i nya idéer och så lite skriva som har gått på tomgång länge nu. Det har liksom varit fullt upp med att hinna med allt annat som ska göras. Nä, riktigt så är det ju inte; tid finns ju för det man vill. Och det är nog viljan som faktiskt har saknats. Tills nu. Johanna är ute och leker med en kompis från klassen (Oscars före detta flickvän...men de är "vänner så det är lugnt") Oscar försvann också ut. Hmmm, annars brukar det vara svårt att få ut dem men varenda människa i detta land blommar upp och vill ut i ljuset som inte synts till på så länge. Det är som någon som suttit inne i en grotta vääääldigt länge och plötsligt får gå ut och ta emot ljuset. Först blir hen bländad och lite chockad men sen kan det jämföras med scener från kosläpp med hopp och skutt och glädje. Ljuset avslöjar det som varit höljt i ett vintermörker. Jo men jag vet att Teneriffabrännan sedan länge är borta men riktigt så här blek trodde jag kanske inte att jag var. Varje por exponeras när jag slänger en snabbtitt i bilens backspegel, varje kråkspark verkar lite tydligare än förut men gilla läget, Ann, för det är så du ser ut. Dags att införskaffa ett par solbrillor. Nu matlagning.