Fem minuters bilfärd och vi befinner oss vid Hålsjöns naturskyddsområde. Klockan är knappt åtta på morgonen och skogen har precis vaknat; fåglarna sjunger stilla och vi vandrar in i den ljusgröna naturen. Matsäcken är packad och jag ska vara med om min första gökotta. Mullegruppen startar upp under morgontrötta lite dämpade former men allt eftersom vi närmar oss sjön och utkikstornet piggnar alla till och barnen får spring i benen. Väl framme klättrar vi upp i tornet och spejar ut mot den spegelblanka sjön där hägern häckar och svanarna ljudlöst och majestätiskt glider fram. Skäggdoppingen guppar upp och ner medan lövsångare och koltrast har konsert bakom oss (lite som naturrutan med hemmabioanläggning...). I mitt stilla sinne tänker jag att jag kanske ska bli ornitolog på min fritid. Tänk vilken avstressande tillvaro där alla funderingar kring vardagsbestyr konkurreras ut av fåglars uppmaning till ro och där naturen kräver odelad uppmärksamhet.
Oscar och mullekompisen Hjalmar sprang före och vid utkikstornet hittade de ett myrbo som genast skulle undersökas. Lillebror till Hjalmar tappade sin keps i myrornas gap och impregnerad med myrsyra hamnade den i ryggsäcken. Killarna var kanske inte så intresserade av fåglarna men väl av sin lek. Att vi inte hörde göken gjorde inte så mycket för själen blev ändå tillräckligt lycklig av barnens skratt och lek.
Kaffet smakade ljuvligt och innan det var dags att vända tillbaka, lekte ledarna och barnen "höken kommer" och barnen sprang och föll skrattande ihop i sina "bon".
När vi kom hem igen lekte Johanna med sin kompis Hanna och innan jag hade fått av mig jackan kom Oliver för att leka med Oscar. Det blev pannkakor till lunch och jag klämde i med tredubbel sats och tur var väl det, för alla barnen åt rejält.
Om inte kameran hade gått sönder så hade jag kunnat erbjuda foton av gökottan. En av ledarna skulle mejla det han hade fotat, så framgent blir det några foton till bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar