"Du kommer inte kunna utgå från ditt schema; du kommer få en massa övertid och behöva jobba andra tider också för att det ska funka här", säger flera av de anställda på jobbet till mig när jag för mitt konstiga schema på tal. "Men...jag har ju dagistider att passa och en viss planering med mitt liv". "Ja, men så kommer det bli", säger de med enad stämma, visa av egen erfarenhet.
På fredag ska jag snacka schema med de två cheferna varav den ene jag enbart träffat på anställningsintervjun. Jag trivs inte med att jobba endast eftermiddagar och sluta kvart över sju (i bästa fall) tre dagar i veckan. Nä, jag hoppas verkligen på bättring annars blir det svårt att synka dagistider med Johans resande och annat. Häromdagen fick jag reda på att en av tandläkarna, som jobbar varannan fredag, har bestämt att hon ska jobba på Valborg istället för föregående fredag och då "behövs jag där". Jaha? Där rök den valborgsplaneringen.
Igår satt jag på bussen på väg hem från jobbet (från vilket jag hade blivit försenad från) och insåg när vi närmade oss hemorten att en kvart senare skulle alla barnen vara hämtade från de tre olika fritids/dagisställena. Jag rivstartade från pendelparkeringen och styrde mot Oscars fritids, småsprang in i lokalen där jag fick syn på en glad Oscar i full färd med något fotbollsspel. "Kommer du redan"? Ja, klockan är ju faktiskt snart fem (och det är påsklov och det är bara du och två killar kvar...men skönt att han trivs, tänkte jag). Vid nästa stopp var det Johanna som kom hoppande och meddelade att de bara var sex barn (av 34 på två avd)kvar och det var jättekul, tyckte hon. När vi närmade oss Gustav dagis verkade det ännu mer ödsligt. "Hallå, här är vi", hördes en stämma nerifrån lekplatsen. Där satt G och grävde i sandlådan bredvid en fröken. Han var sist kvar och klockan var fem över fem.
Efter ett fjärde stopp, affären, rullade vi äntligen hemåt och de stora barnen blev kvar ute och cyklade och lekte med några andra barn. En stund senare insåg jag att vällingen var helt slut och förstod att jag skulle behöva åka ner och handla igen eftersom Johan var på väg till Oslo och inte skulle komma hem.
Vi sjutiden ringde mamma och vi pratade en stund och innan vi la på, erbjöd hon sig att handla vällingen och komma upp med den så att jag slapp ge mig ut igen.
Tusen tack för det, mamma!
3 kommentarer:
Superfina foton i förra inlägget! Tråkigt med dina arbetstider, och som nyanställd vill man väl inte gnälla för mycket antar jag...
En fråga bara: varför hämtar du minstingen sist?
Rent logistiskt så att jag slipper åka tillbaka för att hämta de andra. Lille G går på ett dagis som ligger närmre hem än de andra. Men visst skär det lite i hjärtat att den minste ska vara längst på dagis...även om det bara handlar om 20 minuter.
Hoppas det löser sig med arbetsschemat. Förstår att det känns knöligt!
Skicka en kommentar