fredag 2 juli 2010

Inläggen lyser med sin frånvaro och kanske har det sin förklaring i svårigheten att fokusera på två olika sorters skrivande. "Det andra skrivandet" har den senaste tiden fått min totala uppmärksamhet och då står bloggskrivandet i skuggan för ett tag. Behovet av att skriva är så stort att jag på jobbet möjligen gör alltför långa och utförliga daganteckningar i patientjournalerna. Så är det och så har det alltid varit; i gömmorna här hemma eller på vinden hos mina föräldrar hittar jag emellanåt den ena novellen efter den andra från barndomen och flera, likt riktiga böcker, ihophäftade små romaner om allt mellan himmel och jord. Nu är jag således här igen och jag tänkte inleda med en sammanfattning av midsommarhelgen som med sitt soliga leende lockade oss till Gunnebofirandet där det bjöds på dans, trolleri för barn och en skön stund på filten i gräset med en kopp kaffe och en och annan bulle.




Innan det var dags att styra kosan mot Kålltorp och familjen L, körde vi hem och hämtade efterrätten som vi skulle ha med oss. Grillning stod på menyn och medan maten tillreddes, lekte barnen i trädgården, spelade fotboll och letade efter smultron.

Gustav trivdes vid barnbordet där det åts Pölse med lumpebröd (tveksam till stavningen...) tack vare de norska gästerna.

Lördagen som följde hade vi bestämt oss för en biltur i de närliggande områdena. Så med picknickkorgen laddad och badkläderna nerpackade, begav vi oss iväg och hamnade, dock inte så närliggande, vid Åsa havsbad där vi (läs barnen) badade och solade ett par timmar.

Liseberg stod på programmet för oss (och väldigt många andra också) på söndagen. En bra stund stod vi i kö för att komma in men sedan skingrades massorna och barnen åkte i massor. Jag lät mig övertalas till Lisebergsbanan två gånger och efter andra åket kändes det som om hjärnan satt löst innanför skallbenet. Barnen var dock nöjda och glada. Gustav var enormt fascinerad av kaninerna men den ende som inte kunde få nog av att krama dem var Johanna. Oscar stor med armarna i kors och tänkte visst inte krama kaninen där den stod, stor och grön, med utsträckta armar mot honom. "Gud, vad löjligt", var hans kommentar till det hela. Löjligt var ju också alla attraktioner som gick långsamt och Oscar blev lite besviken över att han inte riktigt nådde upp till de 130 centimeter (det saknades 1,5 cm) man behövde vara för att få åka Balder. Han och Johanna fick nöja sig med Rabalder och av deras miner att döma var det nog tillräckligt bra.



O och J väntar på att Grodorna ska sätta fart uppåt.



Ledig måndag och vi begav oss till badplatsen där vi mötte upp med Karin och barnen. Det var somrigt med lek i sanden, håvfiske av små söta aborrar, spring på bryggan och massor av bad.





Igår, näst sista dagen före sommarlov, blev det en glass i skuggan efter fritids och dagis.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ann! Kul att läsa om ditt skrivande, jag var oxå en "skrivtjej" när jag växte upp (har väl tappat en del där nu), med anteckningsböcker fulla av olika historier! Fantasin flödade, och jag skrev alltid längst berättelser i klassen...
/Katarina

Ann sa...

Hej! Vad roligt att du tittade in i min blogg! Välkommen igen!