onsdag 22 september 2010

"Bara kelar får koma en"

Gustav vaknade i morse med gigantiska blåsor i munnen, i gommen och på insidan av läppen. Stackars liten grät när han försökte dricka sin välling och när han förstod att han inte kunde tugga i sig pannkakorna som jag stekte till de stora barnens utflykt idag, grät han ännu mer och ropade "panntakor". Det blev inget dagis för honom idag och inget jobb för mig.

Om kameran inte hade fått ben och sprungit och gömt sig och om jag hade bytt ut min spartanska ha-så-länge-mobil, hade jag kunnat ta ett kort på den skylt som Oscar igår tejpade upp på sin dörr. När det nu är omöjligt får jag istället använda ord för att beskriva den. Det är en färglagd stoppskylt med texten: "Bara kelar får koma en". Jag kommenterade skylten igår och sa med spelad besvikelse att det var ju tråkigt att jag inte får komma in i rummet. "Ja men....det gäller inte på tisdagar, så idag går det bra".

Johanna fyllde äntligen 6 år i måndags. Hon hade längtat och väntat och räknat ned dagarna tills det blev hennes tur att fylla år. Enligt henne själv fick hon precis det hon hade önskat sig: en rosa cd-spelare, Darins "Lovekiller", kläder, stövlar, en sjal, pysselgrejjer, en av Oscar snickrad segelbåt (gjord på fritids snickarkurs), en minibrevlåda att ha på rummet och sist men inte minst en kick board, svart med rosa hjul. LYCKA!

Nu ska jag koka lite kaffe medan Gustav sover och sätta mig och läsa igenom texterna från alla deltagare på skrivarkursen.

Inga kommentarer: