Västkustshelg

Snälla Gud, låt det vara söndag idag, vädjade jag i morse när Johan, någonstans mitt i en dröm, avbröt min välbehövliga skönhetssömn. Jag önskhoppades, trots det uppenbara faktumet om måndagens existens, att det ändå på något vis skulle visa sig att det var fel och att jag, iklädd morgonrock skulle skratta när jag kom in i köket och säga att jag trodde att det var måndag idag. Johan skulle le och säga att kaffet var klart och fråga vad vi skulle hitta på hela denna långa lediga söndag. Istället sa han "jag behöver åka nu och by the way, jag tror Gustav behöver ny blöja" Jag kunde bekräfta av doften att döma att så var fallet. Efter lite kaffe och macka vaknade jag till en aning och tog tag i ihopsamlandet av dagis/skolkläder, regnstövlar, lappar att lämna till lärare, frukt ner i väskor och sedan få lite ordning på mig själv.

När jag vred om nyckeln i Forden, svarade bilen med ett missljud likt en nioårings första försök till att spela blockflöjt. Som om det inte räckte med att hjullagret ska bytas på onsdag. Jag svängde nämligen in på Statoil i förra veckan för att höra vad det kunde vara som gjorde att bilen låter som ett flygplan när jag börjar närma mig 70 km/h. Verkstadskillen körde ett varv runt kvarteret och meddelade att min diagnos inte stämde; det var inte något i motorn utan definitivt ett hjullager som behövde bytas och dessutom hällde han i en hel flaska glykol som bilen tacksamt klunkade i sig.

Bröllopet i Lysekil på lördagen blev mycket trevligt med sol, båttur, Champagne, god mat och dryck och så roligt att träffa hela tjejgänget. Vi bodde på ett helt fantastiskt litet hotell med atmosfär från sekelskiftet (det förrförra alltså). Uteplatsen bestod av både berg och gräsmatta kantat av blommor, allt från vallmo och syrener till hortensia och strandråg. Från trädgården kunde man gå uppför en liten trappa och se ut över havet. Njutningsfullt!

Ljuvligt

Den ljuva ledigheten blev just så, ljuv alltså. Inga i detalj inplanerade dagar utan lite så som det föll oss in. Barnen har vi knappt sett röken av; de har lekt loss de här dagarna med sina små kompisar. Ena stunden här och nästa stund hos kompisen och som i Oscars fall Askims simhall där han tillsammans med klasskompisen A och dennes pappa, simmade, hoppade och åt chokladboll. Och det gick ju väldigt bra trots att vi inte hittade cyklopet som han så gärna ville ha med sig.

Gustav kan ha kommit in i sin första trotsålder...han är MYCKET bestämd med vad han vill göra och defintift vad han INTE vill göra, såsom äta det vi andra äter, ta på kläderna förutom ytterkläderna för det bästa han vet är att få gå ut...eller "tut" som han säger. Orden kommer fler och fler för varje dag: "nöppna", "böja", "tappan", "née", ja, ni märker ju själva, man förstår nästan allt han säger numera.

Johan är på kursinternat i Båstad må-fr den här veckan; träningskläderna nerpackade för "det kan finnas tid att springa, i så fall tidiga morgnar", enligt kursanordnaren. Kämpa på Johan, fem dagar kvar till varvet!

Själv tänker jag inte träna för här finns definitivt inte tid, inte ens tidiga morgnar.

Guldkorn

Johanna, Gustav och jag ligger på studsmattan, näsorna i vädret och tittar på molnen som sakta passerar ovanför. Gustav reser sig efter en halvminut eller så och börjar springa runt, runt varpå Johanna säger med en antydan av överseende mot sin lillebror: "Vad springnödig han är". Ett fantastiskt uttryck som jag kommer att börja använda.

Oscar nere på fotbollsplanen med en klasskompis, från köksfönstret ser jag jag Johanna cykla fram och tillbaka på gatan och Gustav i grävartagen i den nybyggda sandlådan. När jag håller på med salladen kommer J inrusande för att stolt meddela att "nu kan jag svänga också, förut cyklade jag ju bara som ett streck rakt fram". Vad bra min underbara unge och vilken tur att jag var ovetande om att du tidigare inte kunde svänga...

Energy

När jag efter en lång arbetsvecka klev in genom dörren i fredags vid 6-tiden och Gustav med uppspärrade ögon och små hoppsasteg i hallen tjöt "maaammaaa", kände jag mig som en trött men ytterst lycklig mamma. Jag tänkte att den här helgen ska få gå i lugnets tecken.

Lördagsmorgonen, antydan till halsont till trots, överraskade med full energi. J hoppade över fotbollen och kosläppet kändes inte lockande denna regniga förmiddag. Lilla J och jag planerade en mor-dotter-dag med syfte att välja färg till hennes rum och senare en inpirationstur till IKEA. På Colorama hittade vi alla möjliga roliga stickers som man enklelt fäster på väggen; J ville ha ett träd, sen fjärilar, sen blommor och sen fastnade hon för en prickig sopborste som inte hade något alls att göra med vare sig tapeter eller färg. Till slut hittade vi en färg som passade perfekt.

Väl hemma fortsatte energiflödet, så efter att vi burit ut alla J's saker, täckte jag golvet och satte igång med målningsprojektet. Jag vet inte, men jag kan verkligen längta efter att få tapetsera och måla; det är så roligt så efter J's rum väntar Oscars rum på lite ny färg på väggarna.

Soliga söndagen innehöll barnalek och lite räfsande i trädgården och efter fika hos de förra grannarna, bar det av till gympa med J.

Jag hoppas att energin håller i sig under veckan så att jag kan grejja i J's rum på kvällarna.

Test

Det största av allt

Tre små barn, yrvakna, långhåriga och rufsiga. Små plirande ögon och sonens jag älskar dig mamma. Jag älskar dig nu och föralltid min unge. Måste vi till dagis idag, kan du hämta lite tidigare? Samvetet gnager i takt med klockans tickande och morgonen fortgår. Tre små barn vinkar, lek och ha roligt mina små! Ikväll blir det mys och ledigt och flera dagars lugn. Först ska mamma bara jobba lite och gnugga sin egen sömn ur ögonen, sen kommer jag och lyfter er alla och snurrar runt, runt, famnen full av oändlig kärlek!

Söndag i vitsippeskogen