Johanna, Gustav och jag ligger på studsmattan, näsorna i vädret och tittar på molnen som sakta passerar ovanför. Gustav reser sig efter en halvminut eller så och börjar springa runt, runt varpå Johanna säger med en antydan av överseende mot sin lillebror: "Vad springnödig han är". Ett fantastiskt uttryck som jag kommer att börja använda.
Oscar nere på fotbollsplanen med en klasskompis, från köksfönstret ser jag jag Johanna cykla fram och tillbaka på gatan och Gustav i grävartagen i den nybyggda sandlådan. När jag håller på med salladen kommer J inrusande för att stolt meddela att "nu kan jag svänga också, förut cyklade jag ju bara som ett streck rakt fram". Vad bra min underbara unge och vilken tur att jag var ovetande om att du tidigare inte kunde svänga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar