Måndag morgon

Iskalla regndroppar landade på ryggen och i nacken när jag stuvade in veckans skörd av barnens extrakläder i bilen i morse. Grå himmel, blött, lerigt, kallt och trötta barn. Men inget dåligt som inte har något gott med sig. Oscar stod för den positiva intällningen denna ruggiga sista måndagen i mars: "Det är ju faktiskt bra att det regnar för då försvinner ju snön snabbare och det kan snart bli vår". Tack Oscar; det behövde jag idag! Oscar har själv idogt jobbat med snöskyffel den senaste vackan och försökt hjälpa våren på traven med att skotta bort snö så att den lättare smälter. Den gamla barndängan Idas sommarvisa fladdrar förbi i mitt medvetande: "Du ska inte tro det blir sommar i fall inte nån sätter fart".

Gustav pratade om Nenny i bilen på väg till dagis. Och vilken tur att fröken Jenny var den som tog emot honom när vi kom fram. Han trivs så bra på dagis och det känns vemodigt att de ska stänga efter sommaren. Till hösten blir det ny inskolning på ett STORT dagis...fast vi har också fått platserbjudande från Larven; där vet vi att barngruppen är liten och lärarna engagerade. Vi får se hur vi gör.

Om tre timmar börjar jag jobba och ungefär så kommer det att se ut framöver. Inget strålande schema således. Inte riktigt vad som utlovades från början. Känns inte helt hundra att bara jobba eftermiddagar när man har små barn.

Med tofflor i frotté

Njuter fortfarande av lugnet från Hagabadet där Johan och jag spenderade flera timmar denna söndag. Iklädda jättebadrockar med tillhörande tofflor i frotté inledde vi den härliga vistelsen i varsin vilstol, behaglig klassisk musik på lagom låg volym, huvudena bakåt och med slutna ögon satt vi och småpratade och reflekterade över allt möjligt. Efter en stund hoppade vi ner i den ovala bassängen, även kallad 'ägget', och simmade några varv. Avslutningsvis flöt vi runt i den 30-gradiga mindre bassängen med "flytkorvar" i olika glada färger. Efter dusch och bastu åt vi en rejäl brunch i restaurangen.

Trots framflyttning av klockan idag, somnade barnen före åtta. Johan har precis gett sig ut på en springrunda med nya pulsklockan och jag ska skriva några rader på mitt skrivprojekt innan jag stupar i säng.

I arbete.

Jag har inte haft ork att skriva sedan första arbetsdagen i onsdags. Hur kan man bli så trött i skallen av att sitta på en stol vid en datorskärm i fem timmar. Vet inte men det är jag. Kanske kan den rejäla förkylningen med ont i huvudet, feber och en sträv känsla i halsen vara en bidragande orsak. Typiskt oturligt att den första arbetsdagens morgon inleddes med sjukdomskänsla. Detta utöver alla siffror, datorsystem, fakturor hit och dit...

Helgen kommer att bli en lugn sådan. Barnen ska på två olika kalas exakt samtidigt på söndag; en present är kvar att inhandla. Johanna frågade sin dagiskompis vad han önskade sig och fick till svar: 1. en skateboard, 2. en önskekula, 3. en motorcross(!)
Okej, jag tror inte vi kan tillgodose hans önskningar till fullo men det ska nog bli bra ändå.

Nu är det på med mysoutfiten och sedan soffläge.

Fikonspråk

Nedräkningen till första dagen på nya jobbet har börjat; jag har läst in mig på tandläkaryrkets fikonspråk, har fräschat upp kunskaperna i vad de olika tänderna heter (incisiver, caniner, premolarer, molarer) vad de kallas, t. ex 1 4, 3 2 osv. Nä, jag ska inte jobba som tandsköterska men man vill ju inte verka helt bortkommen när patienterna ringer och inte heller gentemot tandläkarna. Detta fikonspråk är jag inte helt obekant med då det ofta förts på tal hemma vid köksbordet i min barndom. Allt känns någorlunda förberett och det enda jag skulle få gjort idag, var att införskaffa någon sorts inneskor, typ Birkenstock, att ha på jobbet.

Mina planer för dagen har dock skrinlagts eftersom Oscar inledde veckan med att kräkas (som ett brev på posten efter bushuskalas). De sju maskinerna tvätt efter Gustavs kräknatt i helgen (låt inte era barn äta snö...eller dricka simhallsvatten...) hade precis slutat snurra, så som om det inte räckte med kräksjukor i alla dess former! Jag är såååå trött på det. Vi är sååå noga med handhygien och golvhygien och napphygien och dörrhandtagshygien och säga-till-barnen-att-inte-peta-i-näsanhygien och all möjlig annan hygien...hallå, jag vill inte tvätta fler kräkiga sängkläder, handdukar, pyjamasar på ett låååångt tag. Händerna är kruttorra efter all sprittvätt. Jag har fått nog av den lömske herr Calici! Försvinn!

Nåväl, solen lyser i alla fall och snön (all denna snö...) gnistrar och skrattar när den förstår att dess levnad förlängs ännu några dagar i detta minusgradiga väder.

För övrigt, veckan som gick innehöll diverse trevliga stunder; 1. jag fick ett jobb, 2. Slank iväg mitt i veckan på ost & vin till trevliga mölnlyckeväninnor, 3. Åt fantastisk crème brulée med smak av Dumlekolor hos m&p i lördags, 4. Skrattade mycket i helgen. Jamen, det kan man väl leva på medan man fyller den ena maskinen efter den andra med kräkångande tvätt! Och hur det än är så är det ju jobbigast för den som kräks...och inte för den som torkar upp det...


Citat från Johannas kompis H i bilen:

- Jag har aldrig varit i Stockholm, har du det Johanna?
- Ja, det har jag.
En stunds betänketid, sedan jätteglad:
-Men jag har varit i Alingsås! Har du varit där då, Johanna?
- Nä.

Job in the city

Igår var det dags för andra intervjun på jobbet som jag sökt. Mitt i city, tre trappor upp, toppfräscha lokaler ligger alltså mitt nya jobb! Jag insåg ganska snart att jag var tilltänkt för den nya tjänsten, närmare bestämt när jag i personalrummet upptäckte tårtan mitt på bordet och efter en stund ramlade nästan hela personalstyrkan in och gjorde mig och chefen sällskap. Hur avslappnat och trevligt som helst blev det och när tårtan och latten hade inmundigats, hämtade chefen papper att skriva under. När all formalitet var klar berättade han att jag skulle boka in vecka 33 i almanackan och förberedde mig på tre dagar out of town. Vid förra årets kick-off hade de bestigit Kebnekajse men inga större avslöjanden gjordes inför detta års begivenhet. Dessutom ville han att jag skulle jobba ett par dagar på en av de andra praktikerna i Ljungby några dagar i maj och sa att jag kunde förbereda min man på att ta ledigt då för tanken var att hela familjen skulle följa med och medan jag jobbade skulle de bjudas på ett besök på Astrid Lindgrens värld.

Tjänsten är på deltid 50-60%, vilket passar mig perfekt. Nu kommer jag äntligen ha både tid och råd att jobba på mina andra projekt!

Jag börjar mitt nya arbete som receptionist på Elmborgs tandvård 6 april. Men redan på onsdag om en vecka ska jag vara med som bredvidgående. Det var en del nya datasystem som jag behövde sätta mig in i relativt snabbt. Det ska bli så roligt!

Äntligen jobb!

JAG HAR FÅTT JOBB! Återkommer med detaljer.

Ord

Gustavs ordförråd; dock ej hörförståelse för där känns det som om han förstår allt utom möjligen "kom nu ska vi ta på pyjamasen".

Mamma, pappa, Nanna, Obba, tatto (traktor), aa-oo (hallå), hanga (handla), Tanto (kusin Anton vars foto på kylskåpet han pekar vilt åt och ropar "Tanto, Tanto"), Bompa, na-na (napp), oj ("det måste vara Gustavs favoritord", sa dagispersonalen), wow, Njonny (fröken Jenny)

"pappa", säger Gustav frågande. "Pappa jobbar", svarar jag varpå Gustav säger: "Pappa önn-önn-önn" (kör bil). Han tror nog att "pappa" sitter i bilen och kör runt hela dagarna tills han kör in på uppfarten som han lämnade sisådär drygt tio timmar tidigare.

Lite vår!

Å, dessa underbara fågelläten som påminner om att vi befinner oss i den första av vårmånaderna och att vårvärmen lurar runt hörnet, eller som Johan uttryckte det igår: "Jag tror att snön ligger kvar till början av juni...". Nja, det ska vi väl ändå inte hoppas, dear!

En helg som innehöll lite blandad kompott har passerat. Fredagens besök i badhallen blev synnerligen lyckat; Oscar och Johanna mindes hur arm- och bentagen skulle göras och Gustav tyckte det var lite läskigt med vattnet till en början men blev tuffare efter hand. Det 34-gradiga vattnet var lätt att stå ut med och man glömde för en stund det vita landskapet där ute.

Vid 6-snåret lämnade jag familjen för att bege mig till stan. Karins Pelle skjutsade oss till Vasastan där vi hade tänkt oss Björns Bar men tyvärr var det alldeles överfullt så vi gick några steg neråt gatan och klev in på La Bouffe, en fransk bistro med supergod mat och skön stämning.

På lördagen fick vi besök av svärföräldrarna som visade kort från sin fem veckor långa golfresa i Sydafrika; det hade varit en händelserik resa där en förrymd giftorm, en glömd hotellnyckel, ett par bränder, en egoistisk helikopter, golfbanor i långa rader och fina omgivningar samsades i minnenas bagage.

Lördagkvällen blev mindre rolig för Johanna som åkte på någon form av kräksjuka; jag misstänker att det kan vara det halvkilot vindruvor hon lyckades stoppa i sig. Kanske var de så kraftigt besprutade att avsköljning inte räckte. Blä!

Imorgon ska jag på en andra jobbintervju!

Betyg ska inte sättas av barn!

Höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag i dagens GP tog del av nyheten att även göteborgseleverna ska få betygsätta sina lärare. Samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag har ändrat karriärinriktning i tid och av eget val. Vad påvisar att barn har kunskaperna för att betygsätta sina lärare? Vilka betygskriterier utgår de från? Bäst på att lära ut? "Snällaste" läraren vinner?? Flest eller färst prov och läxor vinner?? Vad händer med den läraren som inser att han/hon bara får godkänt medan de andra i lärarrummet sitter och skroderar med sina mvg? Kan man anse att det har blivit rättvist satta betyg eller kan det möjligen bero på vad eleven tycker om läraren och inte så mycket på i vilken utsträckning eleven har lärt sig något. Kan man även tänka sig att en lärare som får många mvg, även får löneförhöjning eftersom det är ett smart drag att framföra det vid den årliga individuella löneförhandlingen?? Men den andre läraren som har gjort ett fullgott arbete men kanske inte är den där coola kompisläraren? Ponera att han eller hon rätt och slätt får godkänt av den stora massan elever; hur mår han/hon då? Hur ska han/hon kunna fortsätta att känna glädje i sin undervisning? Kanske tänker han/hon att det får bli fler filmer att visa på lektionstid, lite fika på fredagen att bjuda eleverna på, lite för sträng har han/hon kanske varit...eller?

Det kommer ta en ände med förskräckelse; fler utbrända lärare, betygsinflation, sämre skola....osv.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.324732-elever-far-ge-larare-betyg

Välkomna tillbaka alla skönsjungande fåglar!

Snövallarna till trots gjorde våren sig påmind med fågelkvitter och flödande stärkande solljus under gårdagen. Innan det bar av för avlämning av Oscar hos Simon och fika hos Karin, var uppletning av solglasögon av synnerligen hög prioritet. Marssolens strålar attackerade hänsynslöst mina ljuskänsliga ögon.

Johanna lekte glatt med både Emelie och Saga och Gustav studerade och kände lite på Vidar, som emellanåt tyckte att Gustav var lite väl närgången. Det var så trevligt att sitta och prata och träffas att vi bestämde oss för att fortsätta diskussionen utan barn, gärna med ett glas vin i handen på en annan plats några dagar senare, närmare bestämt redan på fredag. Kanhända blir det till och med taxi så slipper man dessutom rätta sig efter busstider och framförallt reta upp sig på Västtrafiks krångliga biljettsystem som alltid snuvar en på mer pengar än resan kostar.

Hur som helst är det bara onsdag idag och jag måste/vill passa på att fila på min idé medan jag har tid.

En föredömlig helg

Det var en helg som lystrade till namnet Duga. Den inleddes redan på fredagen av att barnen och jag, efter skola och dagis, tog bussen till stan där vi mötte upp Johan. Planen var att klippa större delen av familjen och det var på håret att det lyckades...Gustav vägrade resolut att bli klippt och verkar vilja bevara sin kalufs så länge det går. Jag hade också beställt klipptid, så J och jag gick iväg till min frisör medan Johan tog hand om de övriga två.

Efter lite lunch, packade Johan in barnen i bilen och jag fick ett par timmar på egen hand innan jag hoppade på bussen hemåt.

Tidig lördagsmorgon (eller ganska tidig; halv tio) satt jag åter på bussen i riktning mot stan där jag till att börja med skulle på jobbintervju. Johan hade barnbytardag hela dagen med Oscar hos en kompis och Johanna som lekte på hemmaplan med Emelie precis hela dagen. De hade själva kommit överens om att sova över och blev lite småbesvikna när de insåg att det inte skulle bli av, åtminstone inte denna lördag.

Efter jobbintervjun hade min kära väninna Johanna dragit ihop ett helt gäng tjejer för härlig lunch på Soho. Underbart lyxigt att få den tiden! Underbar var också både mat & sällskap. Vi träffas inte jätteofta, Johanna och jag, men vi var ändå extremt uppdaterade på varandra. Så fort någon av oss berättade något, sa den andre: "Ja, jag läste om det". Så kan det gå för två bloggande vänner!

Som om den lyxiga dagen inte räckte, så hade Johan handlat kött på Saluhallen som han enligt recept tillredde framåt kvällen. Fin dukning (Oscars verk), förrätt; honungsgratinerad getost, huvudrätt; ryggbiff med mozzarella, egenhändigt gjord tomatfyllning serverad med klyftpotatis och ett himmelskt rödvin. När huvudrätten var avslutad, frågade vi barnen, på skoj, om de verkligen ville ha efterrätt och döm om vår förvåning när de unisont meddelade att "vi kan ta den imorgon". Mätta således och mycket belåtna lät vi därför efterrätten bero en dag eller två.

Söndagen var icke desto mindre aktiv; Karin och jag hade bestämt att vi skulle träna så efter att ha lämnat Oscar hos Anton styrde jag kosan mot Sats. Vid halv elva satt vi på varsin cykel i träningshallen medan tre av våra barn röjde loss på Minisats under tiden. Jag cyklade för livet, så härligt att känna adrenalinet pumpa i kroppen och ingen kunde gå miste om att jag hade gett just järnet av min ansiktsfärg att döma.

Ett par timmar senare tog vi vägen om och hämtade med oss Oscar innan vi begav oss till Masthugget där lunch väntade hos Mia och Henrik. Att Johanna skulle på gympa klockan halv fem förträngde vi alltmedan blåbärspajen och vaniljsåsen smorde gommen. Gorgonzolalasagnen dessförinnan var, även den, underbart god.




Henrik kollar sin syrras Vasaloppstid

Imorgon är alla dagis och skolor stängda på grund av personalens fortbildning. Vi får se vad den dagen bär med sig.