Överhängande trötthet efter en vecka av många sena jobbdagar; jag har knappt sett barnen känns det som. Imorgonen väntar den längsta dagen, tio timmar på jobbet men tur att det bara inträffar varannan fredag.
Barnen sover, Johan träffar en kompis i stan och jag njuter av tystnaden. Inga krav på saker som måste göras, bara vara, kanske ta fram sticket, kanske skriva lite om andan faller på eller ingenting alls.