Shopping

Nu har jag också varit där. Platsen som varit föremål för inspelning av tv-serien där vi fått möta människor med överfyllda kundvagnar som gladkäckt pratat om hur de planerar sin shopping i detta gigant-gigantiska varuhus och hur deras "gubbar" sitter på en stol utanför en provhytt med håglös min medan tanterna skrattar sina fryntliga flabb skrytandes om hur mycket pengar de har gjort av med. Ja, jag beskriver naturligtvis Ullared. Nu var det inte riktigt så mycket folk som jag hade fruktat; vi hade valt just denna dag med omsorg, dagen före barnbidragen, trodde jag innan jag upptäckte att jag hade fått det en dag tidigare än vanligt, och en vecka före löning.
Vi åkte iväg direkt efter jobbet, Mona, Jenny och jag. Jag hade siktet inställt på barnpyjamasar, tvål och schampoo. Det blev lite till men mest bara bra-att-ha-grejjer...nästan i alla fall. Tre timmars vandring genom detta stora varuhus där jag faktiskt fick använda karta för att hitta till leksakerna.
Vid leksakerna stod jag och pratade med Jenny en stund då jag plötsligt upptäckte att en äldre man körde in i min vagn gång på gång. Jag vände mig om, flyttade min vagn och fick ett gruffande tillbaka. Jag sa att det går ju faktiskt att säga ursäkta, då gruffade han igen. En annan fick för sig att min vagn var hennes eller hans för innan jag ens hade påbörjat någon som helst shopping, tänkte jag att jag kunde ställa min vagn medan jag gick runt och kikade inom en radie av ett par meter från vagnen. Den verkade spålöst borta men jag visste att det låg två foldrar på botten av den så jag lokaliserade den ganska snabbt bredvid en annan vagn med en jacka slängd över. Jag vräkte över jackan till den andra vagnen och skevade iväg med min vagn.
För övrigt var det intressant att ha varit där och när barnen vaknar imorgon finns det lite nytt i garderoberna, några böcker, glitterpennor och ett par julklappar som vi får gömma tills det blir dags för det. Billigt var det men jag hittade långt ifrån allt som barnen hade plitat ner på sina önskelistor till jul.