Måndag morgon

Några minuter över sex en måndagsmorgon. Trötta, tidningsläsande, tysta resenärer låter bussen ta dem till en ny vecka av vardag. Återigen fylls Metro med nyheter man hade kunnat vara utan; banker med hot om konkurs, våld och hot. Jag kan räkna till minst fyra personer som med bister min stirrar ner i sina iphones; möjligen har de liksom jag fastnat i Word Feud. Stämningen i bussen är med andra ord allvarstyngd och fylld av vardag...om det inte vore för de två killarna i tjugoårsåldern på dubbelsätet bredvid som för livlig diskussioner där bubblande skratt fyller ut och inga bekymmer verkar vila. De hade lika gärna kunnat vara på väg till en fest en fredagkväll. De har lättat upp denna resa och bidragit till några leenden.

till ända

Iskallt med ett tjockt lager is på bilen imorse; alldeles för tjockt för att hinna i tid till bussen som avgick 06:01 från centrum. 06:00 sladdade jag in på pendelparkeringen bara för att se bussen lägga ut.Inte ok, men det finns ju en parkering en halvmil därifrån där fick jag dessutom fick vänta fem minuter, iskallt och inte gjort för att, barhandad, fippla med Word Feud och sätta dagens ord.

Först på jobbet, stryka lite arbetskläder, sätta igång datorn, kolla läget och rätt som det var var hela personalstyrkan på plats och det var dags för morgonmöte och frukost. Cheferna som vi sällan ser, var på besök och rörde runt i grytan. Efter tio och en halv timme på jobbet, svepte helgen in och avlöste vardagen.

Lilla J´s utvecklingssamtal hade gått bra; hon sköter sitt skolarbete, leker med många kompisar, lämnar in sina läxor men, hade fröken sagt, hon får gärna prata lite mer på lektionerna...hmmm...,hon kanske inte kan överrösta de pratiga i klassen, tänker hennes lärarinna till mamma som drar sig till minnes J´s frökens uppmaning i veckobrev efter veckobrev; att vi måste tänka på arbetsron i klassen och prata med våra barn om att minska pratet och att inte alla har hittat sin viskröst ännu. Ok, det verkar tydligen inte gälla alla.
Lilla dottern nyss hemkommen från ett discokalas: "Man kan säga att jag har discat jättemycket" Egenhändigt tillverkad verbalisering av substantivet disco.
Oscar ligger och läser Hur funkar det, som jag tog med hem från jobbet. Snart sover alla små, vinet är upphällt och fredagskvällen är ett faktum.

Ordfejd

Bättre sent än aldrig blev även jag fast i telefonalfapetet Word Feud. En dag som denna med en liten febrig Gustav som ville titta på Toy Story, passade det finfint att testa spelet och jag fastnade fullständigt. Det var faktiskt dessutom ganska nyttigt att för en gångs skull inte tvätta, städa, plocka leksaker, kläder vid vab eller ledig dag. Gustav låg i min säng uppallad med en mängd kuddor och datorn i knät, skrattandes åt hans stora idol Buzz Light Year.

Vid middagen infann sig en diskussion om framtiden. det var Oscar som startade samtalsämnet: "Jag önskar att jag gick sista året på gymnasiet nu. Då skulle jag snart börja på universitetet och äntligen få läsa till uppfinnare. Det tar nog tio år minst. Jag ska sälja in mina uppfinningar till olika företag"
Wow, det var målmedvetet, tyckte jag. Johanna kontrade med att hon inte alls skulle gå på något universitet: "Jag ska nämligen bli lärare". Hmm....jag var tvungen att upplysa henne om det faktum att det krävs några år på näämnda lärosäte för att bli lärare. "Ja, men jag kanske ska bli frisör som Amy Diamond". Hmmm...även där krävs en del utbildning. Gustav var inte sen att meddela sitt framtida yrkesval: "Jag ska jobba på Bushuset när jag blir stor".

Nä, nu är det min tur att få till ett ord med hög poäng!

Ett tänt ljus för mormor

Födelsedagen har firats i dagarna två; igår vaknade jag av skönsång och kaffe på sängen. Paket och teckningar och ett armband med bokstavspärlor sammansatta till Johanna hjärta mamma Ann. En teckning föreställande mig och Oscar som kramas och texten: Mamma är så snäll och bakar goda bröd.
Hagabadets ansiktsbehandling var ljuvlig, likaså det varma badet och bastun efteråt. Lunchen på Axel Engströms vingård var dyr men väl värd vartenda öre. Familjen kom och hämtade mig och vi styrde mot Östra kyrkogården för att tända ett ljus på mormor och morfars grav.



Johanna valde den lilla ekorren. Jag har tyvärr aldrig träffat min morfar men mormor minns både jag och barnen, i alla fall de två stora, med glädje. Oscar minns hennes kanelbullar och Johanna minns att hon var så snäll.

Idag blev jag firad av mor och far samt bröder med familjer; jag fick bland annat ett presentkort på en ridlektion vilket jag blev väldigt glad över. Nu ska jag äntligen se till att börja rida, något jag länge har velat.

Löv

Ledig dag med alla barn hemma. Lövhögarna i trädgården kändes som en passande uppgift för dagen. Först ner och inhandla stora sopsäckar, inom fritids också eftersom J hade glömt en grej där och sedan varsin fredagsglass till barnen. Väl hemma utrustade jag mig med sekatör, räfsa och sopborste; nu skulle det bli ordning även i denna trädgården. Oscar tog sig an uppgiften att montera ner studsmattan, så nu blir det inget mer hoppande för den här säsongen. Själv krattade, sopade och borstade jag ihop mängder med löv och klippte ner alla möjliga sorters buskar och vissna växter i rabatterna. Jag är absolut ingen trädgårdsmästare men det kändes väldigt härligt att vara ute och röja. Roligast är att klippa ner, tråkigast är att plocka upp högarna som blir efteråt. Nu gjorde jag det i alla fall. När jag hade hållit på dryga två timmar och ryggen började göra sig påmind, hörde jag jag grannen längre upp på gatan dra igång, vad som såg ut som en jättedammsugare men i själva verket sög den inte upp damm utan löv. Det verkade synnerligen enkelt, ingen böjd rygg, han bara bar runt den lite nonchalant och alla löv virvlade in i röret hur lätt som helst. Okej, jag försöker tänka positivt; jag har fått frisk luft, lite motion (kommer säkert ha träningsvärk i inte så ofta använda muskler) och jag har även lockat ut barnen som annars säkert skulle ha varit inne lite för mycket.

Nu fixa iordning mig själv inför kvällens tacomiddag hos en jobbarkompis!

Lyxigt

Helt galet tidigt kom ungarna i säng ikväll; Gustav var vråltrött redan kvart över sex...de tvar lika bra att stoppa honom i säng och han somnade på två minuter. De andra lever väl också kvar med sommartid i kroppen så en timme efter lillebror låg även de med kinden mot kudden.

Lyxigt med lite tid själv, vilket får mig att längta efter lördag och det beror inte på att det är min födelsedag; den hade jag kunnat hoppa över, det känns som att jag hade kunnat stanna kvar precis här vid 38; det berot helt enkelt på att jag har bokat en behandling på Hagabadet...å, vad härligt med fluffig badrock och tillhörande tofflor, ett dopp i 34-gradigt vatten, en simtur i ägget, slutna ögonlock i en av vilostolarna före behandlingen. Lyxigt, ja, allt är ju relativt. Idag vid 38 med tre kids, är det lyxigt att få en halvtimme själv efter läggning eller en lördagsförmiddag på egen hand. För tio-femton år sedan var lyx något heeeelt annat; då kunde det handla om att unna sig något dyrt eller ett glas champagne en vardagkväll på stan...ja, i Paris till exempel när man bodde där. Tiderna förändras och man uppskattar kanske andra saker mer nu än vad man gjorde då, även om man nu aldrig då trodde att man skulle göra det...

Imorgon lämnar jag barnen sent till fritids eftersom jag börjar senare och då är det äldste sonen, sist ut med maskerad på fritids, som ska klä ut sig. Jag kommer att lämna en lieman dock utan lie eftersom det inte tilläts några vapen på skolan, vilket vi ju är tacksamma över.
Det är inte bara barnen som fortfarande har sommartid i kroppen; klockan är bara 20:45 och här är en som inte hade sagt nej till att gå och lägga sig.