8 kg bäbis

De stora barnen är på dagis och jag skulle inte bli förvånad om de har varit trötta idag, eftersom Johanna redan 05:30 ropade från sitt rum och undrade om det var morgon. Hon insåg snabbt att jag ville "dra mig" några minuter till så hon gick in till Oscar och väckte honom. Lite efter sju gick jag ner och gjorde i ordning frukost som denna morgon bestod av resterna av gårdagens risgrynsgröt. Även jag slevade glatt i mig av den.

Efter en liten promenad runt i området sover nu Gustav i vagnen på farstutrappen och får gärna göra det ett tag till.

Johan reste till Bonn igår och kommer hem sent i kväll. Själv är jag vrålförkyld med hosta, snuva och huvudvärk. Just denna vecka hade jag gärna sluppit bli sjuk med tanke på att jag har ett dop att planera inför söndag, adventspynt som ska upp och att jag är själv med barnen i två dagar.

Igår var Jag med Gustav på BVC för att väga, mäta och få första vaccinsprutan. Han väger nu stadiga 8 kg och mäter 63,5 cm. När jag nämnde för sköterskan att han kräks en del fortfarande, sa hon att jag behövde ju i alla fall inte vara orolig över han inte fick i sig tillräckligt. Nej, det är jag inte!
Efter BVC-besöket gick jag till Donna of Mölnlycke (en nyöppnad klädaffär) och köpte en liten svart handväska. När jag kom hem och tog upp väskan ur påsen, såg jag att larmknappen satt kvar. Konstigt att jag kunde gå ut ur affären utan att det larmade. Jag ringde direkt och expediten tyckte också att det var märkligt. Jag får ta mig dit imorgon, så att de kan plocka bort larmet.

ung eller relativt ung?

Min jämnåriga väninna får visa leg på systemet. För min del var det flera år sedan, säkert tio år sedan. Tio år är lång tid fast ändå kort om jag tänker på vad jag gjorde då. Jag bodde i Lund, pluggade engelska och delade en 4:a med två andra tjejer. Vi läste inför tentor, partajade en del och tänkte inte så mycket på vad framtiden innebar. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess; Jag har hunnit jobba, träffa mannen i mitt liv, gifta mig, få tre fina barn men för tio år sedan hade jag ännu inte fyllt 30, hade till och med en bit dit. Paniken infinner sig när jag inser att om lika länge är jag närmre 50 än 40...det känns riktigt läskigt! Jag har nog gått omkring i tron att jag fortfarande är rätt ung men när läkaren sa att jag såg tio år yngre ut när jag hade blivit av med några födelsemärken, så insåg jag att, nej, jag kan omöjligen se ut som 25 längre eftersom jag då i läkarens ögon skulle ha blivit 15 efter ingreppen...nej, jag förstår själv att jag numera bara är relativt ung. Det är en himla skillnad mellan begreppen!

Nu sover snart barnen efter Barda-programmet och Gustav jollrar som en marskatt i babysittern.
Om en minut börjar idol och fredagskvällen är ett faktum.

Födelsemärke

Regnet strilar ner från en mörk himmel. Det var minusgrader i morse så jag trodde nästan att snön skulle vinna över regnet idag. Promenaden nyss blev således rejält blöt men målet var frisk luft och en sovande son i vagnen och det uppnåddes.

För någon vecka sedan upptäckte jag att ett födelsemärke på halsen började klia och se lite annorlunda ut. Rädslan uppmanade mig att direkt kontakta läkare. I måndags var jag på Vårdcentralen Hälsan här i Mölnlycke för att undersöka märket. Läkaren tyckte att det såg inflammerat ut och menade att han inte kunde ta bort det när det fortfarande var inflammerat. Däremot knipsade han bort ett antal födelsemärken på mage, rygg och hals. De skär inte, vilket jag trodde, utan klipper bort dem. Det gick hur smidigt som helst och nästkommande måndag ska jag dit igen och ta bort några till. Det jag är lite nervös över är ett märke som sitter på ögonlocket, för bedövningssprutan var inte jättebehaglig och bara tanken på att få en spruta i ögonlocket gör mig skakig.

Medan jag lagade fiskgratäng igår lekte barnen att de skulle gifta sig. Johanna hade något slags flor över håret och frågade Oscar om de skulle gå till kyrkan och gifta sig. Oscar var med på noterna men när det var dags "kom ett monster och fångade mannen och satte en kabel med elektricitet in i kroppen" och mannen förvandlades till en skakande robotliknande människa. Johanna stod och väntade men insåg snart att hennes "blivande man" var som förbytt. Då vände hon sig om och satte sig bredvid Gustav i babysittern och frågade om inte han ville vara med i hennes lek istället. Gustav hade inte så där jättemycket att säga till om men fogade sig glatt i hennes pussar.

Vassa små gryn

"Mamma, är det morgon nu?" hörs en liten stämma i dörröppningen. Utan att öppna ögonen letar min hand på nattduksbordet. Efter en stunds famlande hittar jag det jag söker. Jag kisar på mobilens display och lyckas uttyda siffrorna 0605. Jag nickar mot Johanna i dörröppningen och viskar (för att inte väcka den Gustav som sover...)att pappa är där nere och att det visst är morgon. Men allt är ju relativt tänker jag och somnar om.

En stund senare väcker Johan mig och jag masar mig upp till en ny dag. Johan åkte tidigt eftersom han hade tid hos en naprapat på morgonen. Trots helgens yogaövningar framför tv-skärmen, instruerade av en yogaexpert och flera kvällars springrundor och insmörjning med tigerbalsam, så har inte det onda i ryggen släppt.

Igår tog jag bussen till stan för att träffa min väninna Johanna och hennes söta pojke Axel. Även hennes syster och en kompis var där med sina bäbisar. Vi var beräknade ungefär samtidigt och träffades flera gånger i "gravitt" tillstånd så det var jättekul att ses nu igen när alla hade fått sina små.
Axel var en fena på att ta sig fram på golvet där vi satt och rätt som det var kände jag hans små sylvassa tänder runt min stortå!

Barnsligt

Ett grått och kallt novemberregn strilar från en vit himmel. Det är tisdag, ny vecka och det krävs fantasi för att hitta inspiration till inomhuslekar som inte stavas TV. Igår testade Johanna och jag ett recept i Leilas bakbok. Det skulle bli tolv stycken fluffiga pepparkaksmuffins och iförda regnkläder avsmakade vi dem lite senare på lekplatsen. De blev rätt goda men hade säkert blivit saftigare om jag inte hade glömt lingonsylten.

Oscar har börjat tycka att vissa saker är för barnsliga för honom (han är ju faktiskt snart 6 år...); Blixten är inget för honom längre, inte heller Bolibompa vilket är lite förvånande - nä, istället ska det vara Nickelodeon med Pokémonfigurer och Barda på fredagar efter Bolibompa. Barda är ett låtsasland bebott av massor av urläskiga typer dit två barn, utklädda till alver eller liknande, ska bege sig i jakt på någon skatt som de läskiga typerna vaktar. Själv tycker jag att det verkar konstigt men jag har å andra sidan aldrig förstått mig på science fiction- och fantasygenren. Johan och Oscar sitter i alla fall trollbundna och Johanna springer fram och tillbaka, inte helt säker på om det är på riktigt eller inte.

I söndags fick även Johan smaka på upplevelsen av att få macka och juice på sängen av två av sina barn. De var inte helt säkra på om de skulle sjunga något när de gick in med brickan men de beslöt sig för en trudilutt med obestämbar melodi och en textrad bestående av: "Här får du mat på sängen...".

Gustav sover men snart är det dags att ta på overallen för att åka till dagis för ett utvecklingssamtal.

Imorgon bär det av till stan och min väninna Johanna som har en liten snart ettårig pojke. Jag ser så mycket fram emot att träffa dem.

Bilder

Så här såg det ut när jag blev uppvaktad av de små barnen på födelsedagen!

Närmre 40 än 30!

Ja, då var man ett år äldre och dessutom närmre 40 än 30!

Morgonen inleddes av små barnstämmor i trappan som sjöng "ja må hon leva". Sången och hurraropen var avklarade innan sovrumsdörren öppnades. På brickan som de hjälptes åt att bära låg två små tallrikar och det deklarerades att kaviarmackan var till Oscar och ostmackan var till Johanna. Min macka var täckt av massor av små ostskivor. Oscar sa att de hade tänkt göra varm choklad men att de inte hittat o´oboyen...(tack och lov!). Kameran hade de kommit ihåg så de turades om att ta kort på sin mamma och sovande lillebror. Johan var i Stockholm så denna födelsedagsuppvaktning ansvarade barnen för. Gustav sov sig igenom både tända lampor rätt i ögonen, ett par hopp i sängen och ivriga och höga barnröster. När mackorna var uppätna, gjorde kaffesuget sig påmint så jag föreslog jag att vi skulle gå ner och fortsätta frukosten.
På framsidan av GP gick det inte att ta miste på vem som hade tagit hem segern i USA. Nu är det upp till bevis för Obama att få till stånd en förändring i landet i väst.

Efter dagiskörningen satte jag igång att baka en tårta och när den var i ugnen ringde två vänner med några minuter mellanrum som jag inte har pratat med på länge, så det blev en stund i telefonen.

Lite senare kom mamma och pappa över för att gratulera och smaka på tårtan. De hade med sig två presenter; boken "A piece of cake" av Leila Lindholm och en köksassistent, så nu ska det minsann bli baka av! Johan kom hem från Stockholm och han hade en bukett vackra liljor i handen som jag fick och dessutom fick jag en supersnygg kofta och en parfym.

Efter en god fisksoppa och ett litet glas vitt vin, mera tårta och kaffe kände jag att min trettiosjätte födelsedag var fulländad!