"Mamma, är det morgon nu?" hörs en liten stämma i dörröppningen. Utan att öppna ögonen letar min hand på nattduksbordet. Efter en stunds famlande hittar jag det jag söker. Jag kisar på mobilens display och lyckas uttyda siffrorna 0605. Jag nickar mot Johanna i dörröppningen och viskar (för att inte väcka den Gustav som sover...)att pappa är där nere och att det visst är morgon. Men allt är ju relativt tänker jag och somnar om.
En stund senare väcker Johan mig och jag masar mig upp till en ny dag. Johan åkte tidigt eftersom han hade tid hos en naprapat på morgonen. Trots helgens yogaövningar framför tv-skärmen, instruerade av en yogaexpert och flera kvällars springrundor och insmörjning med tigerbalsam, så har inte det onda i ryggen släppt.
Igår tog jag bussen till stan för att träffa min väninna Johanna och hennes söta pojke Axel. Även hennes syster och en kompis var där med sina bäbisar. Vi var beräknade ungefär samtidigt och träffades flera gånger i "gravitt" tillstånd så det var jättekul att ses nu igen när alla hade fått sina små.
Axel var en fena på att ta sig fram på golvet där vi satt och rätt som det var kände jag hans små sylvassa tänder runt min stortå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar