Telefonförsäljare med knäck i kolan

Soppan puttrade på spisen, barnen lekte på övervåningen och Gustav låg och jollrade på en filt på golvet. Eftermiddagsron avbröts av telefonsignalen och kort därpå strömmade en klämkäck röst "Goddag, goddag"; "ja, hej, hej", sa ja men det gick han inte riktigt med på utan klämde i en gång till med sitt goddag, goddag. Herregud, vad är detta för en människa, tänkte jag. Jag blev snart varse vad för slags typ han var. För det första var han från Boxer och för det andra frågade han om Johan var hemma. Eftersom Johan fortfarande var på jobbet meddelade jag således boxerkillen det. "Jaha, men är det frugan jag pratar med nu då?" fortsatte människan om möjligt ännu käckare än vid hälsningsfrasen. Frugan! Skulle det vara jag det?? Jag svarade inte men frågade däremot vad han ville. Då följde en fras som hämtad från 50-talet: "Ja, egentligen ville jag prata med din man för det är ju oftast de som kan det här med tv och dekoder och sånt". Vid det här laget hade jag en rejält upparbetad irritation som så sakteliga övergick i ren ilska mot den här människan som tog sig friheten att upplysa mig om sina egna korkade åsikter. "Jasså, det säger du", sa jag. Han kontrade med sitt 50-talsprat: "Ja, men är det inte så då att det är mannen som sköter det tekniska och frun som lagar maten...rent statistiskt så det ju så". Jag tänkte att han måste vara dum i huvudet på riktigt. "Jaha, och det vet du?" frågade jag då. "Ja, men om det inte är så, då kanske du kan svara på några frågor. Varför jag svarade ja på den frågan vet jag inte men när han då analyserade mitt svar som att jag nog hade svarat ja av principiella skäl, då talade jag om för honom att han störde och att jag inte hade tid med honom längre. Om jag hade memorerat hans namn skulle jag ha ringt upp Boxer och informerat dem om vilken idiot som de har anställt till säljare.