Tapeter & skridskor

Solen kastar sig in genom fönstren och påminner alla frusna själar om att den första vårmånaden lurar runt hörnet.
Helgen som gick inleddes på lördagen med att Johan pälsade på alla ungarna och med vagn och pulkor styrde stegen mot pulkabacken. Själv gick jag igång med slipmaskinen i det före detta arbetsrummet och tapetrester och ojämnheter hamnade dels i dammsugan dels yrde det runt i rummet men slätt och fint blev det. När det därefter var någorlunda dammfritt var det dags att ta itu med den roliga uppgiften som bestod i att tapetsera. Våd efter våd limmades upp och utmaningen i att mönsterpassa blev, om jag får säga det själv, perfekt. När jag började närma mig slutet av väggen insåg jag att tapeterna inte skulle räcka och bannade tyst säljaren som hade försäkrat att två rullar skulle räcka med råge till 12 kvadrat. Det saknades tapet till en våd och en decimeter av den näst sista våden. Jag ska till Colorama idag och hoppas på att de bjuder på de fyra löpmetrarna det handlar om.

När det inte gick att göra mer i rummet, begav vi oss till Heden inne i stan för att tillsammans med Mia, Henrik, Signe & Henning åka skridskor. Malin anslöt också med Johan & Erik. Barnen åkte för fullt och Johan och jag turades om att åka med vagnen. Inne i värmetältet drack vi kaffe och åt bullar ur den medhavda fikakorgen. Vi åkte en stund till med snön som föll ymnigt och strålkastarna som kompenserade skymningsljuset. Glada och nöjda med dagen åkte hem och handlade med oss lördagsgodis och de beställda pizzorna.

På söndagen kom Christian förbi en stund och efter en promenad i värmande sol, var det dags att köra Johanna till gymnastiken.

Igår visste vi inte riktigt vad vi ville men till slut föreslog Johanna att vi kunde gå och mata änderna och sedan gå till biblioteket. Sagt och gjort tog vi bilen till centrum och gick därifrån till Massetjärn för att se om det fanns några hungriga fåglar. Det var inte en eller två änder som vaggande kom oss till mötes utan snarare var filmen Fåglarna närmre verkligheten; änder, gäss, fiskmåsar 'en masse' som skrek och skränade runt fötterna på oss. Mamma som var med fick trösta Johanna som var livrädd och grät så tårarna sprutade medan jag så fort jag kunde smulade brödet och försökte kasta så långt ifrån oss som möjligt. Ja, det blev en traumatisk upplevelse för vissa av oss. På biblioteket lite senare läste och lånade vi några böcker och tog en fika i caféet(som heter café au läs).

Johannas funderingar kring att vara kär:
"Mamma, jag är inte kär i någon. Jag leker mest med Hanna så kanske att jag är kär i henne då men jag är i alla fall inte kär i Hannes för han har alltid snor i näsan"