Idag är första dagen på mitt nya sunda liv. Det som för bara någon vecka sedan var en omöjlig och i eget tycke smått fånig idé, blev denna söndag verklighet. Jag snörade på mig löparskorna, lånade Johans craftbrallor (jo, de passade tyvärr...) och kände mig ett med mitt beslut. Jag småjoggade (läs: gick fort)uppför Oxelvägen och sedan bar det av, dock ej i någon hastighet men det var heller inte tanken. Målet med min tur var hem till mor och far där jag hade låtit bilen stå sedan grillmiddagen dagen före. Mången gång under turen stred krafterna i mig; å ena sidan den sunda, käcka Ann med Beach-09 i huvudet och å andra sidan en flåsande, rödmosig Ann med järnsmak i munnen. När jag till slut nådde uppförsbacken som leder till deras hus, tänkte jag att hellre är jag med om en förlossning till än springer tillbaka. På den nivån är alltså min kondition i dagsläget. Målet är faktiskt inte bara en fast och vältränad kropp utan också att bli stark och orka en vardag med tre små barn. Kanske får löparskorna hänga med till Kreta den 7 maj och utsättas för mjuk vit sand morgnar då solen knappt slagit upp ögonen.
Johan hejade ivrigt på mig, lite avundsjuk på att jag skulle ge mig ut i eftermiddagens solsken. Själv lider han av sviterna efter en stukning i ankeln. Enligt egen utsago skedde detta under en runda i Skanör då utsikten över havet tog överhanden och foten oförsiktigt mötte den skånska myllan.
Barnen har varit utomhus merparten av dagen, ivrigt stojjande med sina små kompisar.
Imorgon bär det av till polisstationen för att fixa nytt pass till Oscar och ett till Gustav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar