Ut och springa!

Tänk att en löprunda en tidig morgon med blåst och regn kan göra underverk med ett morgonhumör som inte är på topp. För varje steg och med vinden i ansiktet kände jag att det trassliga humöret blåste bort. Jag kan inte påstå att själva löpningen var lika härlig som den var när jag sprang ofta; jag hade musik i öronen så jag slapp höra mitt flåsande, jag hejade på en annan löpare som tittade konstigt på mig utan att svara och lunkade mig genom rundan i en lagom takt. Trots att jag tyckte att jag mjukstartade efter att inte ha sprungit på länge, var jag ändå näst intill illamående när jag sprungit upp för den sista backen och såg mitt mål. Tack Anne-Charlotte för att du igår frågade hur det går med springandet och fick mig att vilja ge mig ut i spåret igen! Nu är jag igång igen och det känns härligt. Med sju månader kvar till varvet är det väl inte en dag för tidigt att sätta igång och försöka få till en kondition som duger för 21 kilometer löpning. Jag känner min kropp och vet att det tar tid att komma i form; nu är det Löplabbet nästa för inhandling av bra löparskor och kanske även en tur till en sportaffär och en uppdatering av löparkläder; det gick bra att springa i knälånga tights idag men det blir ju inte varmare precis.
Nu kom jag på att jag visst glömde stretcha mina otränade muskler efter rundan. Jaja, det blir morgondagens problem.