"Ann nu Ann alltid, Biörserud nu men inte alltid" stod att läsa i min versbok under tidigt åttiotal. Det var populärt att pränta just den raden för kanhända hade vi då insett att var man tjej var det självklart att byta sitt efternamn den dagen man gifte sig. Redan då tyckte jag att det vore tråkigt att skiljas från mitt efternamn och när jag många år senare stod brud, var det ingen tvekan om att jag skulle behålla mitt namn. Tyvärr förbjuder svensk lagstiftning att en person har två olika efternamn, så mitt flicknamn blev ett så kallat mellannamn medan Kittel fick bli vårt gemensamma efternamn. När Oscar och Johanna föddes var vi inte gifta ännu men det givna valet var att barnen fick ha båda namnen. Att det hos skattemyndigheten står att Kittel är efternamnet och Biörserud är mellannamnet är för oss enbart formalia. För oss är båda namnen likvärdiga och båda namnen är deras efternamn och vi uppskattar att det efterföljs. När då Gustav föddes och Johan och jag var gifta, blev vi varse det byråkratiska Sverige; Gustav kunde nämligen inte få heta Biörserud eftersom det var mitt mellannamn men då jag påtalade att det var ett gårdsnamn skulle det gå för sig att Gustav ärvde det från mig. Det enda kruxet var att det skulle tillhöra hans förnamn. Han skulle alltså heta Gustav Eric Ossian Biörserud i förnamn. Det var onödigt krångligt ansåg vi, så enda utvägen för Gustav att få samma efternamn som sina syskon var således att jag bytte tillbaka till mitt flicknamn. Sedan december heter jag återigen enbart Biörserud i efternamn och Gustav heter således Biörserud Kittel i efternamn precis som sina syskon.
Ja, det där med namn är inte det lättaste men huvudsaken är att barnen till slut fick samma efternamn. Kanske byter jag tillbaka till Kittel, kanske inte. Det spelar ju inte så stor roll- det är ju bara namn och det är inte i namnen som kärleken till min man sitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar