söndag 27 december 2009

Brandvarnare är bra att packa upp

Åter i ett snövitt Mölnlycke efter ett grönt julfirande i Skåne. Alla är nöjda med klappar, stora som små; det har byggts stjärnkryssare, pysslats och tutat med brandbil. Tutandet kom inte igång förrän under eftermiddagen eftersom Gustav råkat ut för en lindrig magsjuka. Det började under natten till idag med att att han kräktes ner vår säng och sedan fortsatte det under förmiddagen så tvättmaskinen har gått på högvarv från morgon till kväll med både kläder och mattor. Under kvällen lyckades han dock behålla sin välling så vi hoppas att han sover gott hela natten.

Vid fyrasnåret tog Johan med sig alla barnen för pulkaåkning i någon närliggande backe och under tiden satte jag igån en stor laddning risgrynsgröt. Medan vatten och risgryn kokade ihop sig, gick jag upp och grejjade på övervåningen. Efter ett tag gick jag ner för att fylla på med mjölk i gröten. Lite sent ute var jag för det hade kokat över lite grand. När jag som bäst höll på att torka upp vattnet från spishällen, blir det kolsvart i hela huset. En propp, tänkte jag när jag hade förvissat mig om att det i grannhusen fortfarande lyste. Jag tände ett stearinljus och gav mig in i tvättstugan för att kolla till proppskåpet. Aha, jordfelsbrytaren hade slalgit till. Kanske hade jag för mycket elektronik igång, tänkte jag och slog på strömmen igen. Men ack vad jag bedrog mig för ur ett litet lamphål på spisens front slog gnistor ut. Snabb var jag att slå av strömmen igen med hjärtat dunkande i bröstet. I mörkret halvsprang jag till klädkammaren där vår nya ouppackade (precis som om man hinner fippla upp den ur sin förpackning när det brinner) brandvarnare fanns och ställde den på vakt utanför köket. Mobilen var urladdad och den "riktiga" telefonen går ju på ström så den funkade inte heller. Nu var det ju ingen fara men jag kände mig ändå lite rädd över att spisen skulle explodera eller nåt så jag stog och tittade på spisen en stund medan jag funderade över vad jag skulle göra. Gröten kunde jag ju glömma och kort därpå vällde barn och man in genom dörren. Det blir hämtmat idag, meddelade jag och förklarade sedan vad som hade hänt.

Thaimaten var supergod.

1 kommentar:

Ann sa...

Jag menar så klart brandsläckare, inte brandvarnare: den sitter ju upp där den ska sitta!