2009: 6, 5, 1

Nyårsafton och en viss förväntan finns i luften inför kvällen och det nya året. Hur kommer 2009 att bli? Oscar inleder året med att fylla 6 år och efter sommaren börjar han skolan. Johanna fyller 5 år och går sista året på dagis- hon som var så liten, en av de minsta, när hon började på Larven. Gustav ska uppleva allting för första gången. Kanske börjar han gå lika tidigt som sina syskon vid drygt 9 månaders ålder och då springer han väl runt i augusti när han fyller 1 år.

Gustav satt med vid bordet igår, uppallad med filtar runt ryggen och framför sig och sken av lycka över att få vara med på samma nivå. Han har provat palternack- och potatispuré och mangopuré och lyckades utan några större svårigheter få i sig mängden som rymdes i en äggkopp. Jag tror att han diggade mangon mer än palsternackan men vem skulle inte ha gjort det? Nästa gång ska han få prova majs- och potatispuré och någon fruktpuré. De som vet menar att man inte ska börja med att introducera de söta smakerna utan börja med puréer av potatis, morot, palsternacka osv. Anledningen sägs vara att barnet riskerar att föredra de söta smakerna och kanske inte alls vilja ha annan mat. Hjälp, tänk om barnet aldrig kommer att äta annat än sylt och godis!! De flesta människor i min ålder äter mat trots att 70-talets föräldrar uppmanades att börja med fruktpuréer och osötad juice, just för att vänja barnet vid annan konsistens än rinnande. Ja, ja, man kan nog göra som man själv känner är rätt utan att det blir fel.

Nu ska jag fylla på kaffekoppen och gå och lyssna på den nya ljudinställningen som Johan har pysslat med medan jag skrev det här inlägget.

Gott Nytt År!!!

Gustavs första jul

De kilon som så brutalt försvann från min kropp under maginfluensan för en vecka sedan sitter nu efter julematen åter där de tidigare satt. De få kilona väger rätt lätt om man betänker att jag faktiskt kan skryta med att mitt omfång har minskat med 22 kilon på fyra månader!! Jag ökade dramatiskt i vikt de sista graviditetsveckorna och kunde när 40 veckor var gångna, uttyda siffrorna 93 på vågen. (Gustav vägde ju faktiskt 4,2 kg...).

Gustavs första julafton firade vi i Lerum hos Stefan & Mariann i deras nya hus tillsammans med mina föräldrar, Christian & Tina. Kusinerna Karl, Emil, Oscar & Johanna lekte Star Wars och riddare och åt däremellan massor av godis. Gustav var vaken förhållandevis mycket men när det var dags för julbordet somnade han gott i sin bilstol. Han sov sig även igenom större delen av den ivriga paketuppackningen och till slut låg en liten ring av klappar runt hans bilstol. Han hade önskat sig kläder och små leksaker och det hade tomten uppmärksammat så det blev fina p.o.p-kläder, några skallror, en mjukishund, ett par skor, en MFF-napp och en rim & ramsbok.

Med undantag för själva paketuppackningen på julafton, har julen gått i lugnets tecken. Det har promenerats, gjorts gipsfigurer, byggts med legobrandstation, monterats dockskåp, gjorts visiter hos både mor- och farföräldrar, druckits glögg och njutits av julefriden. Jag har till och med lyckats börja i Lessings Den femte sanningen och hoppas att jag ska kunna läsa den något så när kontinuerligt vilket inte är helt självklart med tre små barn som pockar på uppmärksamhet. Jag brukar dock lägga mig tidigare bara för att kunna få läsa några sidor varje kväll - det är en lyxig egentid som jag bara måste ha.


Ute är träd och mark inbäddade under ett frosttäcke och förhoppningsvis kommer kanske snön och förgyller den sista veckan av barnens jullov så det blir åka av i pulkabacken som ligger ett stenkast från vårt hus.

Imorgon blir det storhandling inför nyår då Mia, Henrik & barnen kommer och firar med oss.

Bönder i vardagsrummet

Gårdagen gick onekligen i pysslets tecken. Material hade tidigare under dagen inhandlats och när skymningen började falla, satte vi oss och vek silkespapper till smällkarameller, glanspapper till änglar och små flätade hjärtkorgar. Små barnfingrar klippte till krusade längder och proppade både smällkarameller och munnar fulla av godis. Johan gjorde en flätad hjärtkorg av rött och vitt glanspapper och fäste, som pricken över i, små röda stjärnor på konstverket.

När barnen hade lagt sig, satt Johan och jag (och en väldigt kvällspigg Gustav) med varsin kopp glögg och tittade på Bonde söker fru (Med vår nya hemmabioanläggning kändes det som om man hade en bonde bakom varje axel...). Ja, så här i amningstider har jag nog följt det mesta på tv; allt från Idol till Ensam mamma söker. Dock INTE dansbandskampen eller stjärnor på is.

Idag är barnen med Johan på universeum och högst på listan över saker att titta på stod giftormarna och rymden. När de kommer hem ska vi göra farmor Brittas goda fudge. Gustav sover i sin vagn och jag har slagit in några julklappar.

Med från dagis kom alla barnens alster från den gångna terminen, både teckningar och värlsdelarna klistrade på en någorlunda rund jord, gjord av två ihophäftade A4-papper med papper inuti. Oscar har jobbat en hel del med länder, flaggor och världsdelar, så häromdagen kunde han rätta Johanna när hon hävdade att "Sverige är ett jättestort land- större än Afrika!"

Johannas tand

Förra veckan följde en lugn lunk fram till onsdag då det var dags för Johan att åka in till Sahlgrenska för att operera bort halva sköldkörteln. Sedan i somras har han haft en bula på halsen och av proverna som togs framkom det att det var en föstorad sköldkörtel. Allt gick bra så redan på torsdag hämtade jag hem honom igen. Han är fortfarande öm och trött efter operationen men börjar så smått få krafterna tillbaka.

Nämnda torsdagskväll innebar stor dramatik för Johanna. Vid tandborstningen slant hon på pallen (hög i plast 'Mammut' från IKEA) och slog i överkäken i handfatet. Smärtan gick inte att ta miste på och blodet rann ur munnen. Ena framtanden satt en bra bit nedanför övriga tänder och ganska snabbt förstod jag att den satt löst. Jag slängde mig på telefonen och ringde pappa (pensionerad tandläkare) som sa att det viktigaste var att lugna Johanna eftersom det var chockartat för henne. Jag baddade överläppen och tanden med en blöt handduk tills hon till slut somnade. Morgonen därpå sa hon själv att tanden kändes lös och hos folktandvården konstaterade de att den hängde i skinnet och måste dras ut. Efter lokalbedövning i form av både salva och spruta drogs den lilla tanden ut och kvar blev en stor glugg.

I helgen firades mammas födelsedag och ett litet luciatåg som bestod av Oscar och Johanna och kusinerna Karl och Emil sjöng till Stefans ackompanjemang på pianot.

12 lampor i onödan

Det snöar. Oscar är hemma från dagis på grund av förkylning och misstänkt ögoninfektion. Johanna blev lätt skärrad när hon insåg att hon skulle till dagis själv för första gången. I och med att dagis skulle fira lucia med utklädning och fika, tyckte jag att hon i alla fall skulle överväga om hon verkligen ville missa det. Efter en stunds funderande bestämde hon sig för att det nog kunde vara kul att vara med. Åtta sharp hoppade således Oscar och Johanna in i bilen och Gustav spändes fast i sitt babyskydd. Eftersom luciakronan saknade funktion på fem av sex lampor, bar det av till Hemköp för att införskaffa nya lampor. Väl inne i affären fanns det självklart två olika storlekar så för att vara på den säkra sidan inhandlades sex stycken av varje! Framme på dagis blev det ett väldans i- och urskruvande av lampor men ingen av dem verkade funka i alla fall. Fröken Cecilia menade att det kanske hängde på batterierna...ja, så var det nog men nu har vi ju lampor i fall adventsljusstakarna skulle krascha.

Johanna strålade i alla fall med vit skrud (med Hello Kitty-figur på t-shirten som lyste igenom) och rött band i midjan. Med fast utan att fungera åkte kronan också på och det verkade inte göra så mycket att den inte lyste.

Nu ska jag göra lite lunch till en snörvlande Bamseläsande Oscar och sedan bär det iväg för att hämta lilljojo.

Ingen lucia

Saffranet införskaffades till slut och lussekatterna blev äntligen gjorda. Johanna hjälpte glatt till med sin lilla degklump och formade egna små figurer. "Mamma, det är okej om jag gör en telefonlur, va?" Oscar var inte lika sugen på att baka men att äta dem var han definitivt med på!

Ringde bvc nu på morgonen för att höra om Gustav behöver droppar för sin ögoninfektion men fick veta att jag ska fortsätta tvätta de små blå med koksaltlösning så kommer det så småningom försvinna. För den skrällande natthostan tyckte hon däremot att jag skulle kontakta barnmottagningen. Det kan vara falsk krupphosta som bvc-sköterskan försökte likna vid en hund som skäller eller snarare en sjösäls skrik. Det första kan jag lätt identifiera men en sjösäl är jag inte lika säker på...

På barnens dagis blir det inget luciafirande för föräldrar och släkt i år men de får gärna klä ut sig i morgon och fira internt. Fröknarna på vårt lilla dagis hade ingen förklaring till det uteblivna firandet utan menade att det hade bestämts av montessorirektorn. Det är väl under den här mörka årstiden som både barn och vuxna behöver små avbrott i vardagen och lucia (lat. lux 'ljus') har i alla fall jag firat genom hela skoltiden; även de år då 13 december råkat infalla på en helg.

Illustrerad saga

Ja, här är alltså de två syskonen ute på promenad och plockar löv!

Julkänslor

Termometern visar -o,2 grader; lite snö på det och julkänslan är fullbordad. The christmas spirit började infinna sig i söndags då vi tillsammans med familjen Strandberg Hultsten begav oss till Lisebergs julmarknad. Skymningen föll sakta men säkert, trädens miljontals ljus märktes allt mer, brända mandlar och glögg såldes i långa rader utmed promenadgatan. Ner slank våfflor med hjortron och grädde och varm choklad. Den konstgjorda snön kanske inte fulländade julkänslan men väl barnens förväntansfulla hopp och spring mellan tomteluvklädda gröna kaniner, släde dragen av en livs levande ren och attraktionerna. Oscar och Signe satt bakom Johanna och mig i nyckelpigan och Oscar som tidigare under dagen menat att den bergbanan nog var lite för barnslig för honom, tjöt glatt under färden!

Igår i bilen sa Oscar att han ville vara som pappa. Hur menar du? frågade jag. "Jag tycker att jag vill vara vuxen nu, så att jag kan börja jobba på riktigt med elektricitet". Redan på Bvc när jag undrade varför han inte ville ligga i vagnen som andra 4-månadersbäbisar eller nöja sig med att titta på en hängande mobil över skötbordet en stund medan blöjan byttes, svarade en klok barnmorska att "det finns bäbisar som inte vill vara bäbisar, de vill vara stora på en gång". Då tyckte jag att det var förskräckligt nonchalant sagt men ju äldre Oscar blir, desto mer rätt inser jag att hon hade.

Att han faktiskt börjar bli stor visade sig häromdagen när han visade mig ett dubbelvikt A4-papper som han stolt berättade var en sagobok. Han hade, helt utan hjälp, skrivit "Oscar sagobok" på framsidan och på andra sidan stod "Oscar Johanna utä på promenad" och ritat sig själv och Johanna, på sista sidan stod slutligen "ploka löv" och snipp snapp snut så var den sagan slut, men snacka om att både han och jag var stolta.


Återigen har tystnaden lägrat huset. Barnen är på dagis och lillkillen sover gott i vagnen. En stund till ska jag sitta här och skriva innan det är dags att lägga in den blöta tvätten i tumlaren och ladda en ny maskin tvätt, bädda sängarna, dammsuga bort gruset i hallen, smulorna under köksbordet och skriva saffran på handlingslistan. I flera dagar har jag tänkt baka lussekatter och som en mantra rabblat saffran vid kassan och ändå har något avbrutit mig och saffranspåsen har blivit ohandlad. Till och med Johanna tycker att jag är "helt tokig" som inte kan komma ihåg det. Idag ska det bli av för vi ska ha en pyssel- och bakeftermiddag när barnen kommer hem från dagis.

2 kronor i pension

Nu är det ganaska exakt två år sedan jag slutade jobba på min förra arbetsplats. Eftersom jag vägrades ytterligare tjänstledighet, så såg jag ingen annan utväg än att säga upp mig. Detta för att kunna läsa svenska för att bli behörig att undervisa i. Dessförinnan var jag mammaledig med Oscar i ett och ett halvt år och sedan var det ju ingen mening att återgå till jobbet eftersom Johanna då var på väg. Sammanlagt tre år där och nu kommer jag förmodligen att vara ledig till och med december-09. Vad resulterar detta då i? Först och främst är det fantastiskt att få vara hemma med barnen när de är små och att de så länge det är möjligt ska slippa stressen det innebär att bli väckt tidigt för att hinna äta frukost och ta på kläder innan det bär iväg till dagis. Tids nog knackar samhällets krav och stress på dörren.
Å andra sidan blir min inombordes stress påtaglig när jag öppnar pensionskuverten och inser att jag fullständigt har ramlat av lönestegen. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag igår öppnade ett kuvert från Fora. Med stora siffror presenterades vad min framtida tjänstepension kommer att uppgå till: 2 Kr!! Tackar!

Utsikt från ovan

Gudföräldrarna Tina & Christian och lillsyrran Johanna. Oscar & Johanna tyckte bättre om utsikten från predikstolen...

Gustav var vaken två timmar allt som allt under gårdagen; han hade förmodligen en del sömn att ta igen. I natt vaknade han vid två, fick mat och sov sedan till åtta men somnade om igen till nio och nu sover han ute i vagnen. Till saken hör också att han är lite förkyld och rosslig i bröstet och det bidrar säkert till all välbehövlig sömn.

Regnet strilar ner, barnen är på dagis och det är...ja, tyst i huset! Efter dagis ska vi ta vägen förbi mormor & morfar och gratta på födelsedagen. Det blev en bit tårta över från dopet så den blir säkert ett välkommet inslag till fikat i eftermiddag.

Bakis av Ramlösa citron?

Trots att enda drycken jag intog igår var Ramlösa, känns det i kroppen som om jag är bakis. Förklaringen kan vara en helg full av förberedelser inför Gustavs dop och eftersom jag i sådana lägen är perfektionist så ska både hem och förberedelser sitta som en smäck. Strax innan det var dags för första gästerna att anlända, åkte således de sista skräpande pryttlarna in i tvättstugan, så det var viktigt att den dörren hölls stängd!

Gästerna kom, minglade och slog sig ner vid de dukade långborden. När pajen var uppäten, var det dags att sätta tänderna i de fantastiska tårtorna som min mamma hade bakat (TACK!). Gustav som inte riktigt var van vid så många människor på en gång och hamna i nya famner med täta mellanrum, grät rätt friskt! Dock tystnade han när moster Tina höll honom - hon har helt klart en lugnande inverkan på lillkillen!

Vid tvåsnåret begav vi oss till kyrkan och Gustav somnade så fort vi kom in. vad han då inte visste var att det var dags att kränga på sig dopklänningen (som inte riktigt är gjord för en 8-kilosbäbis). Det gick ändå över förväntan för han lyckades faktiskt sova sig igenom det också. När vi och faddrarna Tina & Christian tillsammans med den andra familjen som skulle döpa sin son William samtidigt, tågade in i kyrkan, vaknade G. Han höll sig genom halva dopakten innan tröttheten och tårarna tog över igen. Gustav Eric Ossian blev alltså döpt, i dopvatten som storebror Oscar hällde upp i dopfunten, och dagen blev genomlyckad på alla vis. Det var roligt också att träffa släkten och att våra vänner Mia & henrik & Signe och Lisette & Beatrice var med och förgyllde festligheterna.

Vi sa tack och hejdå inne på församlingshemmet där det adventsfirades för fullt. Kusin Emil är så förtjust i sin lillkusin, hans ögon lyser när han får syn på "Gussav".

Nu pockar Johanna på min uppmärksamhet och vill att jag ska hjälpa henne med pärlplattan som ska bli present till morfar som fyller år imorgon.

Jag lägger in lite dopbilder senare.