Trots att enda drycken jag intog igår var Ramlösa, känns det i kroppen som om jag är bakis. Förklaringen kan vara en helg full av förberedelser inför Gustavs dop och eftersom jag i sådana lägen är perfektionist så ska både hem och förberedelser sitta som en smäck. Strax innan det var dags för första gästerna att anlända, åkte således de sista skräpande pryttlarna in i tvättstugan, så det var viktigt att den dörren hölls stängd!
Gästerna kom, minglade och slog sig ner vid de dukade långborden. När pajen var uppäten, var det dags att sätta tänderna i de fantastiska tårtorna som min mamma hade bakat (TACK!). Gustav som inte riktigt var van vid så många människor på en gång och hamna i nya famner med täta mellanrum, grät rätt friskt! Dock tystnade han när moster Tina höll honom - hon har helt klart en lugnande inverkan på lillkillen!
Vid tvåsnåret begav vi oss till kyrkan och Gustav somnade så fort vi kom in. vad han då inte visste var att det var dags att kränga på sig dopklänningen (som inte riktigt är gjord för en 8-kilosbäbis). Det gick ändå över förväntan för han lyckades faktiskt sova sig igenom det också. När vi och faddrarna Tina & Christian tillsammans med den andra familjen som skulle döpa sin son William samtidigt, tågade in i kyrkan, vaknade G. Han höll sig genom halva dopakten innan tröttheten och tårarna tog över igen. Gustav Eric Ossian blev alltså döpt, i dopvatten som storebror Oscar hällde upp i dopfunten, och dagen blev genomlyckad på alla vis. Det var roligt också att träffa släkten och att våra vänner Mia & henrik & Signe och Lisette & Beatrice var med och förgyllde festligheterna.
Vi sa tack och hejdå inne på församlingshemmet där det adventsfirades för fullt. Kusin Emil är så förtjust i sin lillkusin, hans ögon lyser när han får syn på "Gussav".
Nu pockar Johanna på min uppmärksamhet och vill att jag ska hjälpa henne med pärlplattan som ska bli present till morfar som fyller år imorgon.
Jag lägger in lite dopbilder senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar