Barbisar

"Jag vill inte leka med dina barbisar, mamma. De är gamla och ser konstiga ut". Hur kan de se så konstiga ut att det inte ens går att leka med dem, tänker jag medan Joahnna börjar klä av sina nya, ickekonstiga barbisar och gör dem klara för ett dopp i badbaljan. Lite senare under dagen ser jag dem ligga där på badrumsgolvet alldeles nakna och jag beskådar dem och funderar över vilka skillnader det står att finna mellan dem och mina gamla 70-talsbarbisar (eller Sindy hette de jag lekte med). Jag lägger upp dem på rad och inser snabbt att dagens dockor har mycket längre ben, större byst, smalare midja, mer markanta skinkor och när 70-talsdockan är platt som en pannkaka över skötet, har dagens Barbie en upphöjning. Huvudet på dagens docka är mindre, sminket är påtagligt och fötterna är mindre. Vad betyder då detta? Ska dagens småtjejer identifiera sig med en storbystad docka med litet huvud (=man ska bara vara söt, inte tänka så mycket...??), en midja som förmodligen är jämförbar med 1700-talets korsettmidjor, små minifötter som i Kina när flickornas fötter snördes för att se så nätta ut som möjligt och pricken över i de långa modellbenen som utgör tre fjärdedelar av hela dockkroppen. Barbie har väl aldrig representerat den verkliga människokroppen men det verkar som om det ändå går åt fel håll i dagens upplystta samhälle där vara och varannan säger sig vara jämställd. Borde då inte detta innefatta leksakernas utformning? Det känns som en återgång till 50-talets stereotypa könsroller. Detta är samma tendens som jag upptäckte när jag skrev min examensuppsats om könsroller i läroböcker 1940-2005. Min undersökning då resulterade i att 70-talets läroböcker var mer jämställda än 2000-talets.


I onsdags var jag på bvc för att Gustav skulle få sin andra dos av vaccin mot polio, difteri och stelkramp och eftersom Oscar var smittsam med sina vattenkoppor så kunde han inte följa med, så morfar kom över och passade de stora barnen. Båda två hade stora glassmustascher som vittnade om att de hade hade haft det roligt och gott.
Gustav vägde som han skulle och längden uppgick till 69 cm.


Oscars vattenkoppor börjar avta och kliandet har gett med sig, så idag var han ute och lekte en stund. Johanna har pysslat och låtsats att hon är Philofix (bolibompaprogram). Hon har tillverkat en discokula av ballong, tapetlim, tidningspapper, crêpepapper och ituklippta gamla repiga cd-skivor. Det var pilligt och jag skulle önska att jag kunde säga att den blev superfin och användbar men...ja, det var en kreativ stund för mor och dotter och det var väl det som var det viktigaste!

Filmfestival hemma

Jag har resignerat i fråga om film mitt på dagen. Jag kan numera tycka att det är helt okej för barnen att se någon film efter dagis om det regnar eller är grått ute även när det inte är dominans vattenkoppor hemma. Idag inleddes i alla fall morgonen, enligt Johannas önskemål, av Mora Träsks barnsånger på dvd- ja, det är han med de väl tilltagna läpparna som artikulerar ordentligt när han sjunger om mjuka tigrar och allt vad det är. När den var slut och jag för länge sedan hade plockat bort frukosten i köket, var det dags för Oscars val av film. Jag lyckades få både Johanna och Oscar att innan nästa filmsittning byta ut pyjamasen mot vanliga kläder innan jag tryckte på play och Arthur och minimojjerna tornade upp sig på tv-skärmen. Johanna som inte var drabbad av vattenkoppor, kom på att kompisen Saga var ledig idag, så hon tog på sig jackan och skorna och begav sig hem till henne.

När hon var ute klädde jag på Gustav och la honom i fårskinnet i vagnen och drog vagnen en stund på gångvägen utanför huset. Han somnade innan jag ens hunnit ut men det var skönt att få andas lite frisk luft och för att, om möjligt, minska smittorisken fick Gustav ligga i vagnen utanför och sova. Inne igen var det dags att börja förbereda lunchen men först ringde jag mamma och kollade av läget.

När lunchen var framdukad tog Oscars film slut och som på en given signal kom även Johanna insläntrande och satte sig för att äta.

Efter maten fick jag båda barnen att gå upp på sina rum och leka en stund, men en halvtimme senare undrade Johanna om vi inte kunde fika något för hon började bli hungrig igen. Du kan väl ta ett äpple, sa jag men hon ville ha något gott. Fram med varsin bulle och några mariekex och saft att dricka. Själv tog jag en kopp kaffe och satte mig för att sticka några varv på ponchon.

Tredje filmen för dagen föll även den på Oscars lott att välja. Inte helt överraskande blev det The Clone Wars. Johanna lekte lite med Gustav på en filt coh efter en stund var det dags för Gustav att sova igen. Johanna ritade och jag stickade. Helt plötsligt tittade J upp och sa att nu hade hon fått vattenkoppor. Hela hakan var fylld av små prickar, väldigt små dock och det tog inte särskilt lång stund innan jag förstod att hon själv, med röd penna i ena handen och den andra upptagen med att dölja skrattet, hade haft ett finger med i skapandet av de små prickarna.

Johan kom hem och det var dags att laga middag följt av glasstrutar som barnen var lovade. Oscar som till och med har fått en koppa på tungan och en i svalget (stackars unge) tyckte att det svalkade gott i halsen.

Nu sover de stora barnen och Gustav krumbuktar lite med halvöppna ögon i min famn.

Vattenkoppor

Hur lycklig blir inte en mamma när äldste sonen strax efter kram och god natt utbrister "mamma, du är finare än en glänsande diamant"! Det är ord lätta att plocka fram de dagar när håret spretar, en rynka som jag inte sett förut uppträder i ansiktet eller när jag inser att det kommer att ta tid innan magen blir fast igen (om den nu någonsin blir det efter tre barn...). Då tänker jag att det spelar ingen roll för i mina barns ögon är jag den finaste som finns. Fast jag ska nog ändå börja träna i någon form...snart...

Igår var barnen igång och lekte med ett par nyinflyttade barn i samma åldrar hela dagen. Ena stunden var de här och lekte Star wars, tittade på Walle, klädde ut sig till prinsessor och i nästa stund sprang de hem till de andra barnen för att leka.

Idag hade vi bestämt att vi skulle åka till IKEA för att snabbt titta på en matta till vardagsrummet. Den förra mattan fick en hel kopp kaffe över sig och tanken var att vi direkt skulle lämna in den på kemtvätten men det föll bort och nu sitter den kaffefläcken för gott. När vi väl var där lämnade vi in O och J på leklandet och därfter hittade vi ganska omgående en bra matta. När vi hämtade barnen klagade Oscar över att han frös och mycket riktigt så kändes han varm och var glansig i ögonen. Väl hemma lindades han in i en varm filt och fick igenom sitt önskemål om att titta på Clone Wars (för vilken gång i ordningen vet jag inte). Vid middagen såg jag tre prickar ovanför hans ögonbryn och strax därpå såg jag en till på halsen. Då stod det ganska klart att det var vattenkoppor som kom smygande. Vid sänggåendet räknade jag till 22 prickar. Det blir till att stanna hemma från dagis en till två veckor. Hoppas bara att han får den lindrigare varianten!

Lite efter fyra idag körde jag Johanna till den efterlängtade gymnastiken. Gustav var med och satt i mitt knä. Johanna hoppade, sprang, gjorde kullerbyttor och hängde och slängde i lianer och hade hur kul som helst tillsammans med de andra barnen.

Johanna och Gustav badade nu ikväll för första gången tillsammans i badkaret. Gustav har blivit för stor för badbaljan och Johanna blev så lycklig över att få bada med sin lillebror och visade honom badankor och de andra badleksakerna. Gustav plaskade med händerna och blev lika förvånad varje gång vattnet skvätte upp i ansiktet på honom. Nu sover alla barnen och jag ska alldeles snart gå och sätta mig för att sticka på ponchon till Johanna.

Imorgon blir Gustav fem månader!

Polis polis...

På altanen där snön fläckvis ligger kvar gör en kvarglömd blå pulka konstgjord andning. Kanske får den åka i vinande fart ännu en gång under 2009 innan den stuvas undan i det överbelamrade förrådet. Hur det än är med snö och vinter och roligt för barnen med snö så kan jag inte hjälpa att jag ser fram emot varmare dagar med små skott av påskliljor och scilla som nyfiket sträcker på sig i vårjorden.

Fredagen 16 januari fick vi en polis i släkten. Stolta satt vi på konserthuset i Växjö när Christian tillsammans med 144 aspiranter tog emot sitt examensbevis. Efteråt tog vi en bit mat på en restaurang i centrum där C hade bokat bord. C var iförd sin nya uniform och när vi skulle gå in på restaurangen pekade en liten pojke på C och sa till sin pappa: "Titta, en polis". (Jag får lägga in lite bilder senare när jag har fått dem mejlade till mig eftersom jag hade glömt kameran...).

På lördagen hade Tina ställt till med examensfest i sina föräldrars hus i Långedrag. Det bjöds på varmrökt lax, potatis och en kall sås. Efterätten bestod av mammas underbara marängtårtor som hon hade pyntat med små polisgubbar. Gustav var vaken merparten av kvällen liksom hans en dag yngre syssling Josef. De stora barnen var en trappa upp och sysselsatte sig själva med ritblock, bilar och ett par filmer.

Gustav som ligger på en filt bakom mig försöker i detta nu att tala om för mig att han har fått nog av att ligga på mage.

Igår var jag med Johanna på återbesök hos tandläkaren och hennes framtand var något mobil men inte så pass att de valde att dra ut den, tack och lov! Nu dreglar Gustav ner på tangentbordet så det är väl dags att sluta skrivA FÖR DEN HÄR GÅNGEN.

Sprit

De senaste dagarnas hostande, snorande och nysande har bidragit till en stor konsumtion av(hand)sprit. Eftersom jag har sett hur jobbig influensan har varit för barnen med riktigt hög feber och trötthet, har jag gjort allt som går att göra för att undvika att bli smittad. Inledningsvis sprang jag och tvättade händerna en gång i halvtimmen (inte riktigt kanske men i alla fall ofta) och åt apelsiner, drack c-vitamin och blåbärssoppa (för de viktiga antioxidanterna), åt pannacotta med blåbär (mest för att det var gott...). Sedan kom jag att tänka på den bakteriedödande handspriten Alcogel och har nu blivit beroende av den. Häromdagen tvättade jag alla kökshandtag och handtagen till kyl och frys, gick därefter över till toaletterna och spritade av kranar, spolknopp och pappershållare. Det nästan stack i näsan men att det blev rent var huvudsaken. Till och med barnen kommer och håller fram sina små handflator och ber om sprit.

Idag har hostan avtagit, aptiten återvänt och de små barnen börjar bli som vanligt igen. Oscar fick gå ut och leka med grannbarnen en stund på eftermiddagen men Joahnna hade faktiskt fortfarande förhöjd temperatur så hon fick, trots tårar och protester, stanna kvar inne. Jag föreslog istället att hon och jag skulle baka bullar. Med nyspritade händer satte vi igång med baket. Vi provade en ny variant med mandelmassa, kanel och rivet äpple att bre på den utkavlade degen. Lagom till Bolibompa var det dags för avsmakning och det verkade som att bullarna blev lyckade.

Natten till idag bestod av många sömnavbrott på grund av Gustavs förkylning. Han som vanligtvis sover som en stock på natten, ville nu inte alls komma till ro. Snoret rann och han hostade och grät, stackars unge. Han accepterade inget annat än att ligga tätt intill mig vilket bidrog till en konstig ställning för min nacke och rygg och det har känts av idag.

Barrigt

För att undvika att bli smittad av barnens influensa, skulle man idag ha behövt ett munskydd för det har hostats och nysts i princip hela dagen. Febern hade sjunkit till 38,5 nu på kvällen och de är bra mycket piggare än igår kväll. Gustav har nyst några gånger och känts lite varm men än så länge inte i närheten av sina syskons temperaturer, tack och lov. Johan och jag har varit lite hypokondriska kanske för att vi inget hellre vill än att bli skonade från detta virus. Jag hoppas inte att det bryter ut under veckan eftersom det blir en tur till Växjö på fredag för att närvara vid Christians polisexamen. Från och med 19 januari gäller det att hålla sig i skinnet (åtminstone runt Frölunda...)för då börjar han sin aspiranttjänst.

Regnet skvalar utanför fönstret och egentligen hade det varit på sin plats med en promenad för det har verkligen varit en innedag idag. Oscar och Johan har spelat Star Wars, Johanna ville spela något "tjejspel" men somnade i soffan i väntan på hennes tur, jag har plockat undan julsakerna och skickat ut den extremt barrande granen. Halva köksgolvet fullkomligt täcktes av barr och granen hade inte många kvar när Johan bar iväg den till tippen.

På eftermiddagen såg vi Mamma Mia; Johanna var väldigt entusiastisk och följde med i filmen medan Oscar hellre ville spela datorspel.

Imorgon ska Johanna på återbesök till tandläkaren för att kolla om hennes andra framtand har vuxit fast. Om den fortfarande är lös, kanske de måste dra den också. Det räcker med den gluggen hon har, hoppas verkligen inte att den behöver dras.

Elakt virus

Influensan slog till med full kraft och var ett faktum så fort barnen vaknade i morse. Vid halv nio tittade jag in till Oscar och frågade hur han mådde och fick till svar att han kände sig krasslig och gärna låg kvar i sängen en stund. Med de orden förstod jag att han verkligen var sjuk för normalt sett flyger han upp ur sin säng, springer nerför trappan och vill ha frukost på en gång. Johanna var vaken under natten och hade närmre 40 graders feber under morgonen.

Bara tanken på att Gustav skulle bli smittad av detta elaka virus gjorde att jag bestämde mig för att åka in till stan, vilket vid närmre eftertanke kanske inte heller är så bra för att undvika smitta. Jag ringde i alla fall mamma och frågade om hon hade lust att göra mig och Gustav sällskap.

Inne i stan gick vi runt och kikade och hittade inget annat än två par strumpbyxor till Johanna och en väggkalender till köket. Mamma var inne på Strikk och köpte garn till nya raggsockar. Hon räknade ut att hon hade stickat åtta par sedan i november. Johan (med storlek 45 i skor) fick ett par mörkgrå i julklapp som värmer hans frusna tår. Nu hade det alltså blivit min tur att få ett par värmande ullstrumpor.

När hungern började göra sig påmind valde vi att luncha på La Gondola där vi beställde in en helt fantastiskt god fisk med vitvinssås. Gustav blev ivrigt uppvaktad av kyparen som gullade och killade honom i magen varje gång han hade ett ärende förbi oss. När vi hade ätit upp var det dags att uppsöka ett skötbord men snart blev jag varse att just det saknade den annars mycket servicebetonade restaurangen. Nöden hade faktiskt ingen lag så det blev ett snabbt byte på en handduk på toalettens(nytvättade!)golv.

Johan som har kommit efter i sin springplanering, gav sig ut i mörkret för en liten stund sedan. Förra året hade han som krav att klara hela Gbgvarvet men i år har kravet höjts till att slå föregående års tid.

Barnen somnade för en stund sedan men Gustav som har sovit nästan hela dagen skulle kunna jämföras med vilda bebin där han ligger och fäktar med armar och ben och av ljudet att döma börjar han nog bli trött på att ligga i vaggan så det är bäst att ta upp honom.

Sjukligt

Gårdagens ymniga snöfall resulterade i en snögubbe och en snölykta. Nattens mildväder bidrog dock till en avsevärt magrare snögubbe, så när barnen tittade ut för att beskåda sitt verk i morse, var den självklara kommentaren "kolla, snögubben har blivit en ankrobot!"

Idag är det vår i luften, vilket känns oväntat med tanke på föregående dagars iskyla.

Vid tiosnåret i förmiddags packade jag in alla tre i bilen och körde ner och ställde mig vid parkeringen i centrum. Därifrån promenerade vi till byggvaruhandeln en bit bort för att köpa nya dörrhandtag till Oscars och Johannas rum. På något vis har någon skruvat ur de befintliga handtagen och lagt dem någonstans och eftersom de ändå skulle bytas, inhandlade jag således två nya. Sedan gick vi till affären och handlade lite extra till lasagnen ikväll. Gustav sov i vagnen hela tiden och vaknade lagom till det att det var dags att köra hemåt igen.

När vi kom hem blev det pannkakor till lunch, lite pyssel, lite Star Warsspel och sedan ut till lekplatsen en stund. När vi kom in sa Oscar att han kände sig hängig och att det skavde i halsen. Hoppas innerligen att det inte är influensan som tydligen är extra jobbig i år. Johanna som var hemma hos en kompis en stund på eftermiddagen kom hemsläntrande och sa att hon frös och ville gå och lägga sig. Båda ropade sedan från var sin säng efter varm mjölk med honung, musik, extrafilt, mellanmålsmacka och emellanåt några omstoppningar av täcken och filtar. Det vore tråkigt om de blir sjuka i morgon då det är första gången på Johannas skridskoskola. Hon har sett fram emot den så länge.

Nämen, här sitter jag och skriver medan På spåret håller på som bäst...

Fluffigt värre

Idag var det dags för dagis igen efter ett tre veckor långt jullov. Jag trodde att de skulle tycka det var roligt att gå dit idag och träffa alla kompisar, men det verkade som om de gärna hade stannat hemma ett tag till. När jag hämtade dem hade de i alla fall haft roligt med fortsatt rymdforskning för Oscars del och pyssel och målande för Johanna.

Jag är nu precis hemkommen från min lilla promenad bort till dagiskompisen Rose som har kalas. Det var halare på trottoaren än på den under helgen välbesökta spolade fotbollsplanen. Jag fick ha bromsen på vagnen på så att den inte skulle gira ner på gatan.

Väl framme möttes vi av födelsedagsbarnet som liksom många av de andra tjejerna var prinsessa för dagen. Johanna hade sin röda kjol och en blommig blus på sig och var så fantastiskt fin och jag hoppas att hon också kände sig fin men jag såg hur hon tittade på de andra tjejernas fluffiga klänningar och då sved det lite i hjärtat. Jag kan tycka att det ibland går troll i prinsesslekar och accessoarer därtill och Johanna vill ju också klä ut sig till prinsessa och om hon fick bestämma skulle hon inte ha annat än rosa Hello Kitty-kläder. När hon är med för att köpa kläder och jag föreslår ett par ordinära blå jeans eller en blå tröja, tittat hon bara på mig och säger: "Mamma, du förstår ju ingenting!" Hon är alltså bara 4½, inte 14½. Hur ska det bli sedan? Oscar är även han väldigt bestämd ifråga om kläder. Han valde dagen till ära en rödsvartrutig skjorta och sin beige manchesterkavaj till ett par svarta jeans- superfin han också! För killar är det ändå inte samma "dresscode" som styr klädvalet till exempelvis kalas. Ett som är sakert är i alla fall att barn är otroligt mycket mer medvetna om kläder idag än jag var i samma ålder. Jag har inga minnen av att jag, åtminstone inte förrän upp i tioårsåldern, ifrågasatte de kläder mamma la fram.

Innan jag hämtade barnen på dagis var jag med Gustav på bvc och han hade dalat lite på viktkurvan men det var som det skulle och vågen visade ändå 9,2 kg. Längden uppgick till 67 cm så han växer på som han ska. Han har börjar gripa efter saker och stoppar med lite möda och mycket dreggel in det i munnen. Idag fick han prova mosad kravbanan och det verkade gå hem.

Nu ska jag laga röd linssoppa med chorizo.

Barn på is

Det nya året välkomnades med varsina glas champagne i trädgården tillsammans med Mia & Henrik. Utsikten var färgsprakande och vi var alla ganska nöjda med att vi inte hade köpt egna fyrverkerier; det gick alldeles utmärkt att snylta på alla grannars praktraketer. Barnen skålade också in det nya året med cider i plastglas. När de hade druckit upp tog de varsin spade och försökte gräva i den frusna sandlådan men efter en stund verkade de inte så roade av den leken längre- det var var ju mörkt och sisådär -7 grader.
De minsta barnen sov sig igenom blixtrar och dunder; Hennig somnade på målsnöret vid fem i tolv och Gustav föll i sömn någon timme tidigare. Oscar, johanna och Signe var alla glada i hågen till halv ett men sedan tog tröttheten överhanden och vi satt uppe någon timme till innan vi också gick och la oss.

Nyårsdagen inleddes inte förrän vid niosnåret då barnen tyckte att det räckte med sömn. Tillsammans med våra nattgäster åt vi en lång frukost och först vid halv ett var vi redo för den traditionsenliga nyårspromenaden.

Idag har barnen provat sina nya skridskor på den nyspolade fotbollsplanen. Till att börja med var de som Bambi men efterhand infann sig balansen allt mer och till slut tog de sig fram på egen hand. Några äldre barn spelade hockey på ena halvan av isen och Oscar, envis som han är, bestämde sig för att lära sig åka på en gång så att han kunde vara med de stora barnen och spela: "Jag måste lära mig snabbt så att jag kan vara med i matchen". Johanna och en dagiskompis ska börja i skridskoskola nästa lördag så det var ju roligt att hon fick prova på att åka idag och känna hur det känns.

Gustav sov sig igenom förmiddagens skridskoåkning men när det var dags för andra åket, hade jag pallat upp honom i vagnen så att han halvsatt i vagnen och det verkade han väldigt nöjd med. Vi var inte ute så länge eftersom kylan var bitande och när vi kom in såg vi att temperaturen hade sjunkit till -10 grader.

Nu sover två av barnen, endast Oscar är vaken...Han kommer alltid på en massa saker att göra när det är dags att sova, såsom att leka med legobrandstationen eller Star Warsskeppen och när vi tittar till honom lite senare på kvällen, håller han allt som oftast en leksak eller Bamsetidning i handen som han har somnat ifrån. Johanna vägrade bada den här söndagskvällen eftersom hon har plåster på ett sår på knät och var rädd att det skulle göra ont. Jag föreslog att vi kunde ta bort plåstret och sätta dit ett nytt efter badet men det gick hon inte alls med på: "jag tror inte jag vågar", sa hon med tårar strömmandes nerför kinderna. Gustav har börjat somna lite tidigare på kvällarna och ligger nu och snusar i vaggan bredvid medan jag skriver. Han åt en tredjedels burk med majs- och potatispuré idag och det verkar inte som om vi behöver truga i honom vanlig mat, men att han är glad i mat har vi inte ifrågasatt hittills.

Imorgon börjar vardagen så smått att inträda med jobb och dagis. Det ska faktiskt bli rätt skönt att komma igång igen och trots att januarimörkret fortfarande är påtagligt så går vi helt klart mot ljusare tider och kan så smått börja nedräkningen till den första vårmånaden mars (ett tag kvar men ändå...).