Hemma igen

Mysiga dagar hos familjen Kittel Mauléon är till ända. Vi är väldigt nöjda med vår stockholmsvistelse och så även barnen; Oscar svarade följande på frågan om vad han tyckte var roligast: "Åka tunnelbana och det var coolt också att de sa 'tänk på avståndet mellan vagn och plattform'". .Själv hade jag svårt att inte tänka på mamman i Nya Zeeland vars barnvagn rullade nerför perrongen varför jag noga kontrollerade bromsen varje gång vi stod och väntade på ett tåg.

Johanna gillade starkt guitar hero-trummorna som hon gick loss på medan Oscar kompade på gitarr.



Christoffer med Klara i famnen medan Oscar & Johanna försöker spela som Bon Jovi.

På vägen hem stannade vi till i Gränna och gick in i en av alla polkagriskokerier. Barnen såg på när grisarna tillverkades och med varsin klubba i handen fortsatte färden hem till Mölnlycke.



Oscar provar en kungakrona i livrustkammaren på slottet.


Stolt ägare till nya Hello Kitty-väskan, inköpt i en Hello Kitty-affär - lyckan är total. "Jag älskar den här väskan" (J).

Stränga vakter

Inför vårt stockholmsbesök tänkte vi oss utflykter, shopping och träffa både våra nära och kära, men hur det än är så hinner man inte med allt. Särskilt inte om man gör samma turistturné två dagar i rad. Vi utgick från barnens önskemål och på plats ett stod åka tunnelbana och det har vi gjort; det är liksom svårt att undvika det här, på plats två stod slottet och det var just det vi gjorde två dagar i rad men till saken hör att det på måndagen inte var öppet så ungefär samma tid på tisdagen körde vi en repris på Gamla stan och slottet och spännande var att se om de "stränga" vakterna fortfarande såg arga ut även denna dag. Jodå, de såg ut att lida där de stod uppsträckta i den råkalla vinden men som tur var blev det vaktavlösning precis när vi kom och man kan ju bara hoppas att de stelfrusna vakterna fick komma inomhus och kanske dricka lite varm choklad. Själva gick vi och tog kaffe och bulle vid världens största bord på ett stadsmissionscafé innan livrustkammaren öppnade för dagen.

Lunchen intog vi på moskén vid Medborgarplatsen där Malin slöt upp. Mätta och nöjda gick vi åt lite olika håll; Malin var tvungen att jobba, Christoffer och Klara tog sikte på lekparken och vi gick för att kolla läget på stan. Vi hamnade i en leksaksaffär där Johanna äntligen fick sina två Polly Pocket-dockor som hon pratat om i flera veckor.

Gustav sov i vagnen och efter en stund kände vi alla att tröttheten började infinna sig så vi åkte tillbaka mot Svedmyra.

Imorgon bär det av hemåt igen efter tre mysiga dagar här.

Besök i den stora staden

Tidigt tog jag bussen till stan för att köpa lite presenter och kanske även något till mig själv. Något blev det och presenter och presentidéer för framtida bemärkelsedagar blev det dessutom. Regnet hängde i luften och himlen var så grå den kan bli.

Vid ettsnåret var det födelsedagskalas för kusin Kalle som blir 5 år på måndag och LEGO-bilen som vi gav fångade alla barnens intresse och bygget satte omedelbart igång. Medan ungarna byggde och spelade xylophone i källaren, vaknade Anton upp ur sin tupplur. När jag höll honom tänkte jag att det inte var länge sedan Gustav var så liten, med dunigt huvud och små nävar som viftade lite okontrollerat.

Imorgon åker vi till Stockholm och barnen är uppspelta; hälsa på kusin Klara - ja!!!åka tunnelbana - ja!!! titta på slottet - ja!!! (Oscar: vi kanske får se kungens morgonrock, den där röda med päls på sidorna som han brukar ha...). Vi får se vad det blir för utflykter.

Bokdag

Doften av curry dröjer sig kvar i köket efter kikärts- och blomkålsgrytan. Ja, det är återigen Middagsfrid jag lovprisar. När middagen höll på att lagas, kände jag mig smått osäker om huruvida den yngste medlemmen av familjen skulle uppnå mättnad av enbart detta denna kväll. Grytan bestod av lök, kikärter, blomkål, babyspenat, krossade tomater, körsbärstomater, curry(!). Till detta ett (ekologiskt) basmatiris med en koktid på 45 minuter. Gustav åt, trots mina föraningar, med mycket god aptit. De andra barnen då? Nja....Johanna känner sig hängig och har antagligen lite feber och därmed ingen direkt aptit och Oscar pillade i sig lite grand.

I nedervåningen ligger en stor del av Mölnlycke biblioteks böcker utspridda efter Gustavs sporadiska läsning. Vi lånade, förutom massor av böcker, även ett gäng sagor och sånger på cd. Oscar och Johanna plockade åt sig böcker som de ville låna och Gustav gick loss på djurböckerna i hårdpapp. Han är måttligt intresserad av klossar, dockor, bilar och absolut ointresserad av mjukisdjur men böcker och då i synnerhet böcker om djur går hem i alla lägen.

Ett besök i tidsoptimistens land

Helgen började i lugnets tecken med lång frukost. Johan tog med de stora barnen till stan för att hämta en kostym och ladda med lite mössor och vantar till barnen. Mc Donald´s blev det också. Själv åt jag tacosrester medan Gustav sov middag. Solen strålade och jag insåg att det inom de närmaste dagarna krävdes en fönsterputsning av samtliga fönster.

Familjen Källström kom på middag och vi hade en trevlig och mysig kväll. Barnen sjöng singstar på övervåningen och killarna spelade lite tv-spel också.

Idag kände Johan skogens lockelse när han såg ut över höstlandskapet med solen som spelade i trädens guldkronor. Han tog Gustav i bärselen och iväg bar det med Oscar och Johanna knatande bredvid. Oscar skulle på kalas lite senare men det var ju ingen fara; de skulle ju hinna tillbaka i tid. Jag slängde ihop en äppelkaka inför eftermiddagens fikagäster och gick och småstädade lite och bäddade i barnens rum och fixade lite allmänt. En stund i telefonen hann jag också med innan Johan ringde. "Vilken tid skulle Oscar vara på kalas"? "Inte förrän tolv", svarade jag medan jag hamnade med blicken på köksklockan vars minutervisare precis gled upp bredvid timvisaren. HOn var prick tolv och kalaset började NU! I samma stund ringde det på dörren och där stod en före detta granne som kom för att hälsa på och bara säga hej. Jag försökte förklara situationen och berätta att jag var tvungen att hinna slå in ett paket, ringa kalasföräldrarna och ursäkta vår försening, hämta upp Oscar någonstans i Nysätertrakten och lämna av honom på ett kalas.

Kakan i ugnen fick stå kvar men jag sänkte temperaturen till 100 grader. Jag sprang ut till bilen och körde iväg för att möta upp Johan och barnen. Jag körde upp vid klasskompisens hus kvart över tolv...ganska bra jobbat på en kvart men ändå pinsamt att vara sen.
Vid ettiden dök Johanna (min kära väninna) och hennes son Axel upp och en stund senare kom även Mia (också kär väninna), Henrik och deras barn Signe och Henning. Vi fikade och pratade och hade en skön eftermiddag ihop. Helt plötsligt känns det som om det var väldigt, väldigt länge sedan jag lämnade Oscar på kalaset så jag väser fram till Johan: "Oscar! Vad är klockan"? JOhan hann inte mer än uppfatta vad jag sa förrän han slängde ett ögonkast på klockan och flyger upp ur soffan. Kalaset slutade halv tre och tiden visade på fem i tre. Hur är det möjligt??? Hur kan man bara förtränga detta kalas två gånger inom loppet av tre timmar? Jag ska aldrig mer håna eller förlöjliga tidsoptimister. Jag har denna dag nämligen varit på besök i tidsoptimismens land där tiden antagligen upplevs längre än vad den i själva verket är och där man kanske inte tänker på tiden i samma utsträckning som jag brukar göra.
Jag är oftast i tid; jag tycker att det är skönt att vara på plats till och med lite före utsatt tid istället för med andan i halsen springa till ett möte. Jag uppskattar också när andra är i tid men efter denna dag kommer jag att vara mer förstående för att andra människor kanske inte har samma tisduppfattning som jag.

När vi ändå var i gång glömde vi av Johannas gymnastik halv fem också...Uttrycket "Det är mycket nu" fick i dag en ny innebörd och tempot måste lugnas ner. Imorgon ska jag åka till Ikea och köpa en whiteboard med olika färgpennor till, en färg för varje familjemedlem, att sätta upp i köket. Nu ska det bli ordning på alla aktiviteter för aldrig mer vill känna mig så pinsam som jag gjorde idag.

När vi funderade över middag, sa Johan och jag "pizza" samtidigt, så det fick det bli. När vi satt och åt knackade Tina på dörren och strax efter uppenbarade sig Christian och Anton. Vi satt och pratade en stund och det var jätteroligt att träffa dem alla tre. De lånade några böcker och babygymmet.

Efter bad och saga sover två tredjedelar av barnen redan och jag tänker sjunka ner i tevesoffan och inte göra någonting mer än att bara bli mentalt matad av det som bjuds.

ps. Jag är för trött i skallen för att orka korrekturläsa detta inlägg.

Återbesök

Superpirrig och förväntansfull traskade Johanna in på gamla Termiten och möttes av flera av barnen. Några sträckte fram teckningar som de hade gjort till henne och fröknarna kramade om henne och sa att de hade saknat henne. Johanna blev lite blyg men efter tio minuter satt hon med de andra barnen och grejjade. Tre barn skulle hålla i fredagssamlingen och vi stannade och var med på den. Gustav for runt som ett yrväder och var farligt nära att välta ut allt montessorimaterial; ärtor, pärlor, röda linser i små askar och tillbringare med vatten. Jag tog med honom in på småbarnsavdelningen Larven där sakerna mer anpassade till hans ettåriga nyfikenhet.

I bilen hem sa Johanna att hon hade längtat efter att få hälsa på där och, utan att vi har nämnt för henne att vi funderar på att låta henne börja där igen, att hon önskade att hon fick gå på Termiten istället.

Alla kan göra fel men det är okej om man gör rätt när man känner att det blev fel. Så känns det; vi gör rätt av det som blev lite fel.

??

När Johanna hade tagit av sig ytterkläderna på dagis idag, vände hon sig mot mig och kramade och ville inte släppa taget. Då sa fröken "Idag är inte 'Lisa' här så 'Sara' väntar på dig där inne" ??? Vilket budskap ger man då barnen? Idag får du vara med och leka men bara för att den "ordinarie" kompisen inte är här. Säkert menade hon inte så men när känselspröten är längre än normalt, är man extra känslig.

Lisa och Sara är fingerade namn...

Dagis

Dagen inleddes med att Johanna absolut inte ville gå till dagis. Jag brukar inte vara den som låter barnen stanna hemma av sådana anledningar men i dag kände jag riktigt med henne och eftersom jag är hemma med Gustav finns inga bra förklaringar till varför hon inte får vara hemma med oss. En anledning till att barn med småsyskon får vara på dagis är ju att de ska ha möjlighet att ha roligt med sina dagiskompisar kompisarna men det går lite bort eftersom hon inte får vara med de två femårstjejerna som finns på avdelningen. Hon leker treåringarna och de som nyss fyllt fyra men "det är inte samma sak", säger hon. Visst är hon med killarna och cyklar, ritar, pärlar, gör Afrika-collage och annat men de vill inte alltid leka de lekarna som hon vill leka och vice versa.
Fröknarna säger att de har koll på tjejerna och försöker "bryta konstellationerna ibland". Men det är inte roligt när man inte får vara med direkt och visst säger kroppsspråket mer än ord många gånger.



Detta är nytt för både Johanna och oss; hon har aldrig haft problem med att komma in i en lek med nya barn eller hitta nya kompisar. På förra dagiset hade hon flera bästisar och många som ville leka, på gatan i förra huset var de flera tjejer som lekte hur bra som helst. Kanske var det dumt att bryta upp från det trygga och invanda dagiset så här sista året men hur skulle vi ha kunnat veta att på 35 barn fanns det två femåriga tjejer som varit bästa kompisar sedan ettårsåldern. Vi trodde att det kunde underlätta för henne att få närmre till dagis och därmed lära känna lite barn i närområdet och framtida klasskompisar.

På fredag ska vi åka och hälsa på det gamla dagiset.

Oktobermåndag

Sovmorgon till halv åtta en vanlig måndag gjorde att dagen fick en skön start. Att sedan få sitta och äta sin frukost i någorlunda lugn och ro gjorde inte saken sämre. Oscar tittade på morgonbolibompa, Johanna åt sin frukost samtidigt som jag och Gustav travade runt och sa säkert väldigt intelligenta saker bara vi hade förstått vad han sa. Han yrde runt, ena stunden in i tvättstugan och ut i köket för att visa upp sina fynd; en udda strumpa, en plastsked och en trådrulle. Hans små ben pinnar vidare till sitt rum och på vägen tillbaka låter han som en ko med djurboken i högsta hugg. Favorituppslaget är uppe; kor på ena sidan och hästar på den andra. 'Haj', säger han när han släntrar in i köket och det går inte att göra annat än att le mot honom och besvara hans hälsning. Det är mycket 'haj', 'aj'aj' och 'nä'. Kan det möjligen spegla den vuxnes tal till den lille?

Gustav var mycket nöjd när han fick inta middagen på egen hand i dag, en sked i ena handen och en gaffel i den andra. Det gick över förväntan, åtminstone till en början .

Badet som följde var nödvändigt om man säger så.



Johanna, som är ledig från dagis på måndagar, har gjort mängder av pärlplattor som jag har strukit på löpande band. Hon har också läst sagor för sin lillebror och lekt med sina klippdockor Jill och Jenny. Däremellan har hon skrivit av alla ord hon har sett och kommit och frågat mig vad det står och skrivit alla namnen i familjen; hon är väldigt inne på bokstäver och stavar och ljudar sig fram till hur orden ser ut.

När vi hade handlat både mat och gardinstång, var det dags att hämta Oscar från skolan. Först hittade jag honom inte och fröknarna letade de också men han återfanns i en skogsdunge på skolgården med Emil och Anton, i full färd med att bygga en koja.

Efter mellanmålet gick vi ut en stund. Oscar gick över till en kompis, Johanna gungade och så även Gustav en stund och jag krattade lite löv och knipsade av lite kvistar i rabatten.

Nu är frågan om jag ska sätta mig och skriva lite annat eller om jag ska sjunka ner i tevesoffan. Jag tror jag vet vad det blir.

Singstar

Återigen kom Johan hem med en SIBA-påse dinglande i handen; denna gång dolde sig ett paket med ABBA singstar till Johanna euforiska glädje. På största allvar, micken tätt intill munnen och med blicken fäst vid teven sjöng hon låtarna som hon så väl känner efter att ha sett Mamma Mia-filmen mängder av gånger ända tills den tyvärr fick en stor repa över hela ytan.



Oscar var aningen skeptisk till att börja med men fann sig efter hand. Nu sjunger både barnen och Johan (jag har en film på det men Johan ville INTE att jag skulle publicera den här...)

Avancerat

Efter att ha provat yoga fyra gånger, bestämde jag mig idag för att ge mig på yoga advanced. Så himla mycket svårare kunde det väl inte vara, tänkte jag när jag parkerade på sats-parkeringen tre minuter innan det var dags. Med andan i halsen visade jag upp mitt kort, insåg också att jag var tvungen att köpa ett lås eftersom det numera inte bara går att rulla ihop en tjock tröja i väskan; kvällens temperatur krävde sin höstjacka. Klassen hade inte börjat men dörren var stängd så jag fick smyga mig in, hittade Annika och placerade min matta bredvid hennes.

Med darrande ben utförde jag övningarna som på advanced visade sig fokusera på just ben- och höftövningar. Även axlarna fick vad de tålde i alla repetitioner av plankan och hunden. Det var helt klart mer avancerat än den vanliga yogan men det gav också mycket mer och definitivt mersmak. Måndag och onsdag är yoga från och med nu.

Häromdagen utnämnde sig Oscar till byggchef över dockhuset och kallade till byggmöte igår klockan sex. Jag tog det inte på så stort allvar, tänkte att han fantiserade och lekte men klockan sex ringde det på dörren och ett efter ett barn klev in och Oscar ropade från ovanvåningen att nu var det dags för mötet. Johanna var med på noterna när sju barn satt i en ring och fick varsin uppgift av byggherren. Det skulle ordnas med altan, utemöbler, tapetsering och målning. Julia förde protokoll eftersom hon var den ende som kunde skriva.



Det pysslades, klipptes och tejpades. Själve byggchefen gjorde altanen som bestod av en bit kartong som han målade svarta streck på.

Gustav blir så glad när han får vara med och leka med sina storasyskon.
Lite senare skulle Johanna ha konsert för sina trogna fans; de har nog varit på tjugotalet konserter vid det här laget. Hon hade tillverkat en mikrofon på dagis som hon belade med glitter när hon kom hem. Tyvärr hann jag inte fånga själva artisten men vi får denna gång hålla tillgodo med publiken.

Rättelse

Nä, jag kanske inte hängde med så bra när vi gick igenom La chanson de Roland på kursen Äldre fransk litteratur...GångeRolf är ju någon helt annan och kallas på franska för 'Rollon'. La Chanson de Roland är ju inget mindre än rolandssångerna.

Första pris = en extra skiva blodpudding

Efter Garden centret och en runda på Ica körde vi in på skolparkeringen tjugo minuter innan det var dags att hämta Oscar. Johanna meddelade från baksätet att hon behövde gå på toaletten, så vad sjutton, vi åkte hem, uträttade behov och åkte tillbaka lagom till dess att Oscar med klass vällde ut från bamba. Jag fångade in honom och han berättade att han hade vunnit en mattetävling under förmiddagen. "Vet du vad priset var", frågade han mig där vi gick bland gula höstlöv. "Första priset var en extra blodpuddingskiva i bamba; alla andra fick tre stycken utom jag som fick fyra", strålade han nöjt. Ja, så kanske det har blivit i dagens nedskurna skola; "Den som är bäst får äta sig mätt idag"!

Jaha, då gäller det att drilla småttingarna i allmänbildning så varför inte i a) djurens värld och b) La chanson de Roland? Någon som minns den från d-kursen i franska? Även kallad gångeRolf på ren svenska.
a)

b)











Själv är jag nyss hemkommen från en yogaklass och anar att jag liksom förra veckan kommer att få dras med träningsvärk i de flesta av kroppens muskler under mer än en dag. Vem kunde tro att ett yogapass skulle vara mer fysiskt ansträngande än spinning och core ihop?





By the way, Johan bejakar en av sina sidor!

Spelhelg

Johan hade förvarnat om att fredagens bokslut och allt vad det var kunde dra ut på tiden. Detta till trots dök han upp i köket redan kvart över fem med ett stort leende på läpparna. Jag anade att innehållet i påsen som han bar i ena handen var en av anledningarna till denna uppsluppna 'husband of mine'. Strax därpå blev jag varse att det han höll i handen var Playstation 3 och jag hann knappt säga hej förrän han ropade på barnen och begav sig uppför trappan för att koppla in nyförvärvet. Själv blev jag nog mer glad över att han kom hem tidigt än över spelet i sig.

Gällstad och Lager 157 dit jag begav mig i lördags blev faktiskt en besvikelse; det enda vettiga jag hittade till barnen var ett Didriksson-regnställ till Oscar för en billigare penning än på hemmaplan. Mamma som var med köpte ett gäng pyjamasar till alla sex barnbarnen och jag hittade några adventssaker och gardiner till sovrummet. Jag som hade föreställt mig massor av fynd och att jag skulle komma hem med både vinterskor och en mängd kläder till barnen.

När jag körde in på uppfarten vid halv fem kom Pelle och hämtade Elias som hade lekt med Oscar och Johanna lämnades av efter lek hos Emelie.

Nu är det snart dags att väcka Gustav, lägga de nybakta kanelbullarna i plastpåsar och bege oss hem till Christian, Tina och lille ANTON.

Citronlax

Solen värmer inte lika mycket som för någon vecka sedan; hösten är på intågande och det är framförallt tydligt på mornarna. Nollgradigt och till och med én minusgrad under den gångna veckan. Barnen har utrustats med nya mössor och imorgon bär det av till Gällstad för att kolla in utbudet av vinterkläder och förhoppningsvis komma hem med några fynd.

Recept på onsdagens citronlax i ugn(8 personer):
1. Sätt ugnen på 200 grader och koka 1 ½ kg potatis
2. Skär två ekologiska citroner i tunna skivor och skär 1200 g laxfilé i portionsbitar.
3. Smörj en ugnsplåt och lägg laxbitarna med skinnsidan neråt på plåten.
4. Skölj en purjolök, skiva den och lägg mellan laxbitarna.
5. Strö 1 tsk salt och 1 krm peppar över laxbitarna och fördela citronskivorna ovanpå. Ställ in i ugnen i ca 20 min.
6. Sås: Mixa 7 soltorkade tomater, ½ kruka basilika och ½ dl gräddfil med en stavmixer. Vänd sedan ner ytterligare 2 ½ dl gräddfil och blanda runt. Smaka av med 1 krm salt och lite peppar.
7. Skala några morötter och skär i slantar. Koka upp lite vatten och ½ tsk salt och låt morötterna koka 6-7 min. Häll av vattnet och vänd runt med 2 msk smör.
8. Skär 1 gurka i stavar och lägg upp på ett fat tillsammans med körsbärstomater.

(Receptet är från Middagsfrid)

Ikväll blir det fylld lövbiff med fetaost, soltorkade tomater och basilika.