Superpirrig och förväntansfull traskade Johanna in på gamla Termiten och möttes av flera av barnen. Några sträckte fram teckningar som de hade gjort till henne och fröknarna kramade om henne och sa att de hade saknat henne. Johanna blev lite blyg men efter tio minuter satt hon med de andra barnen och grejjade. Tre barn skulle hålla i fredagssamlingen och vi stannade och var med på den. Gustav for runt som ett yrväder och var farligt nära att välta ut allt montessorimaterial; ärtor, pärlor, röda linser i små askar och tillbringare med vatten. Jag tog med honom in på småbarnsavdelningen Larven där sakerna mer anpassade till hans ettåriga nyfikenhet.
I bilen hem sa Johanna att hon hade längtat efter att få hälsa på där och, utan att vi har nämnt för henne att vi funderar på att låta henne börja där igen, att hon önskade att hon fick gå på Termiten istället.
Alla kan göra fel men det är okej om man gör rätt när man känner att det blev fel. Så känns det; vi gör rätt av det som blev lite fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar