Dagis

Dagen inleddes med att Johanna absolut inte ville gå till dagis. Jag brukar inte vara den som låter barnen stanna hemma av sådana anledningar men i dag kände jag riktigt med henne och eftersom jag är hemma med Gustav finns inga bra förklaringar till varför hon inte får vara hemma med oss. En anledning till att barn med småsyskon får vara på dagis är ju att de ska ha möjlighet att ha roligt med sina dagiskompisar kompisarna men det går lite bort eftersom hon inte får vara med de två femårstjejerna som finns på avdelningen. Hon leker treåringarna och de som nyss fyllt fyra men "det är inte samma sak", säger hon. Visst är hon med killarna och cyklar, ritar, pärlar, gör Afrika-collage och annat men de vill inte alltid leka de lekarna som hon vill leka och vice versa.
Fröknarna säger att de har koll på tjejerna och försöker "bryta konstellationerna ibland". Men det är inte roligt när man inte får vara med direkt och visst säger kroppsspråket mer än ord många gånger.



Detta är nytt för både Johanna och oss; hon har aldrig haft problem med att komma in i en lek med nya barn eller hitta nya kompisar. På förra dagiset hade hon flera bästisar och många som ville leka, på gatan i förra huset var de flera tjejer som lekte hur bra som helst. Kanske var det dumt att bryta upp från det trygga och invanda dagiset så här sista året men hur skulle vi ha kunnat veta att på 35 barn fanns det två femåriga tjejer som varit bästa kompisar sedan ettårsåldern. Vi trodde att det kunde underlätta för henne att få närmre till dagis och därmed lära känna lite barn i närområdet och framtida klasskompisar.

På fredag ska vi åka och hälsa på det gamla dagiset.