Blandade foton

Brorsorna!


Gustav meckar lite och smakar på en bil


.Mia & Henrik var här på middag förra lördagen och Gustav satt gärna bredvid Henrik.



Gustav i sitt rum med favoriterna; keyboarden, pusslen och djurböckerna


Den goda middagen hos mamma och pappa är avdukad och det fina bordet kan förevigas.

Lugna och yviga lekar

Johan strängar om gitarren. Vill gitarren smaka lite välling, undrar Gustav och häller de sista dyrbara dropparna ner i gitarrens nav.

Oscar och kompis leker en väldigt tyst lek, Legot i fokus, dörren stängd, Johanna med kompis leker en väldigt yvig lek i badrummet med vatten och skum och en docka som ska bada och tvätta håret. Snart får alla som vill, vara med och baka muffins.

Tanke för dagen: I år är det 19 (19!!!) år sedan jag stod där på trappan med blommor och champagne runt halsen och hade hela livet framför mig. Då var jag 19. Jag har alltså levt lika länge före studenten som efter. Och fortfarande har jag hela livet framför mig.

I eftermiddag blir det middag hos mor & far med syskon, svägerska och syskonbarn. Hoppas få en skymt av en (vaken) Anton idag!

Solljus

Sol denna vinterlördag och 16 vassa minusgrader. Barnen hos kompisar och J, G och jag tog en liten tur för att uppdatera valda delar i garderoben. Efter en snabblunch hemma kom två + två barn hit för att leka loss lite. Karin & Pelle stannade på en kopp, vilket var ett trevligt avbrott i badrumsstädandet.

Citat Oscar: Om alla tar med sig ett vapen, kan vi köra krig på mitt kalas. (kanske inte, skulle inte tro det, kära barn...).

Is, is och åter is

Ett, två, tre barn iväg till skola och dagis. Iskyla och nordanvind i ansiktet när bilen skrapas ren från vinterisen. Motorvärmaren brummar tryggt men under alltför kort tid för att hinna värma upp det (f)rostbenupna plåtskrället. När utsidan är skrapad är det dags för insidan som även den är täckt av frost. Jag hör Johans förmanande ord ringa i öronen: Skrapa inte insidan, då kan det bli problem med sikten framöver. Ja, jag vet men jag orkar inte vänta på att bilen ska bli tillräckligt varm. Färden mot dagis inleds och instrumentbrädan och ratten sjunger Hej mitt vinterland i kanon.

Idag är det fredag och jobben lyser med sin frånvaro. Jag ringde det aktuella förlaget igår och de satt och gick igenom mängder med provöversättningar och skulle höra av sig när min hade gåtts igenom; denna eller nästa vecka. Jag väntar också på svar från andra jobb men ett i synnerhet som jag hoppas på. Johanna undrade igår om jag hade hittat något jobb och när jag svarade att jag inte hade hittat något ännu, tyckte hon att jag kunde gå ner och jobba lite på biblioteket.

Från det ena till det andra så tappade Oscar sin fjärde tand häromdagen och är numera nästintill tandlös i underkäken.

Johanna var hemma från dagis igår men piggnade till under dagen så när Tina föreslog lunch på Delsjön för att fira att fira att Christian är klar med pappersarbetet och redo att ge sig ut på gator och torg, så nappade vi på det. Ärtsoppebuffé med pannkakor satt som en smäck. Anton sov sig igenom hela lunchen och för att få en skymt av honom kikade vi ner bland filtarna och såg en guppande napp och två små runda kinder.

Ska jag städa nu eller finns det någon sökmotor för jobb som jag kan ha missat??

Var finns jobben (som jag vill ha)?

Vilka jobb ska jag söka idag? Det är som om jag har blivit beroende av Platsbanken och diverse andra rekryteringsföretag och finns det inget där för dagen, sitter jag handfallen utan att veta hur jag ska gå vidare. Som om jag hoppas att någon ska ringa och erbjuda mig drömjobbet. Som om det skulle hända. Nä, ska jag ha ett jobb före 2 februari (arb.förmedlingens basinformationsmöte), måste jag nog agera ännu mer aktivt.

Inskolningen på dagis går bättre och bättre för varje dag; idag slutade Gustav gråta innan jag hade stängt dagisgrinden bakom mig. Igår hade det gått jättebra och fotodokumentationen tydde på att han hade haft riktigt roligt med de andra små barnen. Vid vilan hade han (förvisso i sin vagn) somnat nästan med en gång och vaknat utan att vara ledsen.

Kallt igen

Åter 10 minusgrader efter en vecka med lite mildare klimat. Överdragsbyxor och tjocka tröjor tillsammans med vantar och skolväskor samsades på hallgolvet i morse medan Johan skrapade bilen. Barnen var snart färdigklädda och likt två michelingubbar vinkade de till Gustav och mig innan de hoppade in i bilen för vidare färd mot dagis och skola. Gustav började en timme senare så han fick titta en stund på Bolibompa och favoriten Rorri Racerbil innan projekt påklädning inleddes även för hans del.

Eftersom G var hemma från dagis torsdag och fredag var det lite som att börja om inskolningen idag. Tårarna kom redan på väg till dagis. Jag stannade kvar en dryg timme och begav mig hemåt när barnen var ute och lekte.

Nu är det jobbsökning som gäller. Idag ska några av rekryteringfirmorna få sig en anökan från mig. Jag kan ha sökt femton jobb vid det här laget och hoppas få svar från några av dem den här veckan. Bara jag får ett jobb och en inkomst så ska jag satsa järnet på det andra roliga projektet som jag egentligen vill ägna mig helhjärtat åt. Tid nog...

Jag är registrerad, alltså finns jag

Jaha, då var man registrerad då. Inföst i fållan, inne i systemet. Kom inte och tro att du kan gå oregistrerad i det här landet, nä, någon måste veta var du är, vilka steg du tar. Jasså, ingen visste var du befann dig den där enda veckan i juni när du väntade ditt tredje barn? Du hade avslutat dina studier, barnen var på dagis MEN var var du? Du borde ha REGISTRERAT dig! Ja, så var det. Fem dagar utan att någon visste vilket system jag tillhörde och hejsan hoppsan där försvann min inkomstrelaterade föräldrapenning. Ner på lägsta nivå, bara! Ja, men du skulle har registrerat dig för att ha kvar en vilande inkomst. Tack men hur i ... skulle jag kunna veta det? Höggravid skulle jag naturligtvis ha sökt jobb. Ja, det fanns säkert jättejättemånga arbetsgivare som ville ha mig då. Spel för gallerierna är väl bara förnamnet.

Träffade en arbetsförmedlare för en stund sedan och tillsammans gick vi igenom min arbetssituation och vad jag kunde tänka mig att jobba med. Ja, jag har ju bytt karriär nu och är således inte intresserad av lärartjänster men jag kan ju inte sitta här och vara kräsen, arbetslös och allt. Dyker det upp lärarjobb söker jag dem naturligtvis. Dock är jag mest intresserad av översättarjobb och receptions, och kontorsjobb. Jaha, säger min arbetsförmedlare som svar och fortsätter med att berätta för mig att om jag vill lägga in en önskan om översättarjobb i min profil, ja, då måste jag registrera mig på kulturarbetsförmedlingen och den finns i Göteborg. Hallå! Känns inte det lite krångligt, varför kan jag inte göra det här? Nä, vi har inte den avdelningen här i Mölnlycke. Ok, där har de profilerat sig duktigt. Inga kulturarbetare från Mölnlycke inte! Det fanns inte mycket mer att göra än att radera 'översättare' från min profil.

Ja, sedan ska du få en kallelse till ett basinformationsmöte. Finns det överhuvudtaget ett tråkigare ord än 'basinformation'. Jaha, vad informeras det om där då? Ja, man får lära sig hur arbetsförmedlingens hemsida fungerar och hur du själv kan söka jobb med hjälp av den. Ja, men det gör jag ju redan och hemsidan kan jag redan. Ja, nu är det så att det här mötet är obligatoriskt. Jaha, vad händer om jag inte går på det då? Då blir du utskriven från af.
Glöm att jag går på det; jag ska ha ett jobb till dess!!
Hjälp, jag är fast i ett system där de kontrollerar varje steg jag tar. Så känns det i alla fall just nu.

Dagsibacillerna anfaller

En snorig och febrig Gustav sover. Snön faller utanför fönstret. Ska snart bege mig till arbetsförmedlingen och registrera min inskrivning. Försöker tänka positivt, att snart löser det sig, snart dyker det upp ett jobb. Jag har ju bara varit i arbetslös i tio dagar. Kanske får jag stå ut lite till. Jag söker jobb, jo, det gör jag, alla möjliga olika.

Oscar var på Tae Kwondo igår och lärde sig att skydda sig mot björnar och tigrar, lärde sig att ramla baklänges och hur man skulle ta emot sig. Johanna och Gustav var hos mormor och morfar under tiden och det hade gått hur bra som helst.

Dagispromenad

I väntan på dagis, sitter den yngste i barnaskaran och ser på Bolibompa. Vi får bege oss lite tidigare idag eftersom bilen står nere på pendelparkeringen, så den får jag promenera ner och hämta efter lämningen.

Var hos väninnan Johanna igår kväll och firade hennes födelsedag. Fantastiskt trevligt och roligt var det att träffa henne och delar av tjejgänget och prata och skratta. Man behöver verkligen komma ut ur vardagen oftare, även på en vardag. Tack Johanna för en mysig kväll!

Ikväll ska Oscar på Tae Kwondo, så mormor och morfar ska passa J och G medan jag är med O eftersom Johan är ute och äter middag med kollegor på Magnus & Magnus.

Musik

En spelar gitarr, en tittar på Bolibompa jättehögt "för annars hör jag inget när Oscar spelar gitarr" (Johanna), en tredje spelar på sin lilla keyboard. Någonstans mittemellan försöker jag befinna mig. Nu kommer Johan hem till sin lilla musikaliska barnaskara. Själv ska jag ta bussen till stan och fira en väninnas födelsedag! Hej då!

Dagislämning

Tårarna rann som små porlande bäckar på Gustav när han insåg att jag inte skulle stanna och vara med på uteleken idag. Dessutom är tanken att han både ska äta lunch och sova middag på dagis idag. Gråten ekade mellan hyreshusen när jag vandrade mot bilen och lite skuldfylld ensamtid.

Ensamtiden består knappast av slappt soffläge utan effektivt jobbsökande (och lite skrivande också). Jag vill ha ett jobb och det NU!

Nu ska jag ge mig i kast med att omformulera det personliga brevet så att det passar för den specifika tjänsten jag är i begrepp att söka idag.

Hektisk mamma"ledig" dag.

Gustav har åkt som en liten vante i och ur bilen idag; vid vaccinationen på Oscars skola, till inskolning, från inskolning, hämta Oscar, till tandläkaren, hämta Johanna, affären...hem. Däremellan har jag försökt hinna med att ringa några viktiga samtal, kolla dagens jobbmarknad, ringa en vän, få i mig lite lunch, sätta igång två maskiner tvätt, fixa mellanmål, laga middag, diska undan efter middagen, vika lite tvätt medan barnen tittade på teve, prata lite med min man, välling till minstingen, natta honom, läsa saga för Johanna (Johan läste för Oscar)- bra med lite ensamtid med varje barn om så bara för en liten stund. Imorgon kväll får Johan själv lägga alla tre eftersom jag ska hem till en väninna på kvällen och fira hennes födelsedag. På onsdag är det Johans tur att gå ut på kvällen med några kollegor.

Nu orkar jag inte mycket mer den här dagen. Gustav som har varit orolig de senaste nätterna höll oss vakna mellan halv fyra och fem i natt och gnäller i skrivande stund i sin säng. Kanske är det de växande kindtänderna som gör ont.

God natt!

Vaccin nummer 2

Idag var det dags för den andra vaccinsprutan för Oscar. Kvart i nio kom jag till skolan, med Gustav i vagnen, för att vara med när han fick sprutan. Det gick väldigt smidigt och Oscar var lite pirrig men inte rädd. När det var avklarat styrde vi kosan mot Gustavs dagis och andra veckan av inskolning. Nu har jag lämnat honom för första gången och med en Gustavs gråt ringande i öronen, stängde jag dagisdörren bakom mig och lämnade över honom i personalens armar. Det går bra; man har ju varit med förr men visst är det hemskt när ens barn gråter, så är det och det kan man aldrig bli luttrad inför.

Idag ska jag söka ett jobb som Johan hittade i tidningen. Det får väl bli några ansökningar innan jag hittar ett jobb som jag verkligen vill ha och där jag är önskvärd.

Vargar

Johanna vaknade sent igår kväll och berättade att hon hade haft läskiga drömmar. Jag la mig bredvid henne en stund och jag frågade vad det var hon hade drömt. Det var om vargar...igen. (Kan det bero på den senaste tidens massmediala uppmärksamhet av vargar, tro?)

Joe: "Jag drömde att det satt två vargar på vinden"
Jag: "Men det är låst och ingen varg och ingen annan heller kan komma in där"
Joe: "Men, nyckelhålet, då?"
Jag: "Nä, det är för litet"
Joe: "Men de sitter ju ofta på en backe och skäller på en jättestor måne"
Jag: "Så är det säkert ofta i filmer men inte så ofta i verklgheten"
Joe: "Finns det vargar här i Sverige?"
Jag: "Ja, men de är rädda för människor och springer iväg om de får syn på någon"
Joe: "Ok"

Sedan somnade hon om och sov utan vargdrömmar ändå till morgonen.

Låt fler vargar leva!

Efternamn igen.

Johan lystrar till ett enda efternamn, så även jag men inte samma, barnen lystrar inte endast till det ena, inte endast till det andra, utan till båda sina efternamn.

Sysselsättning

Snön glittrar som miljontals diamanter när solen strålar anfaller.

Gustav sover efter den andra dagens inskolning på dagis. Han verkar tycka det är roligt med de andra barnen och stormtrivdes med inomhusgungan och rutschkanan; så mycket att han puttade bort några andra små som också tyckte det såg spännande ut. Hans ömma moder förmanade vänligt men bestämt.

O och J är på sina respektive platser; tiden är numera utökad till klockan tre, något de uppskattar. J hade gärna stannat till fem igår och det är ju positivt eftersom det tyder på att hon har roligt. Hon hade lekt med Elvira hela dagen och "åkt pulka med läskiga gupp, men det var bara roligt när vi flög på pulkan". Oscar som var lite orolig över mellanmålet på fritids, om det var så att han bara skulle få en banan och en macka "som förra gången", var även han nöjd med både det och resten av fritidstiden.

Jaha, då var det bara jag kvar utan direkt sysselsättning (som inbringar pengar alltså...) Att göra har jag både med min idé och alla anmälningar till arbetsförmedling, A-kassa (som jag naivt nog aldrig varit med i) och alla dessa intyg och papper att kopiera som måste skickas med. Herregud, det kräver sin tid att vara arbetslös. Sedan är det omregistrering till c-kursen för att slutföra c-uppsatsen (om Förekomsten eller kanske förlusten av 'har', 'hade' respektive infinitiv 'ha' i bisatser).Ja, det gäller ju att passa på nu när jag är arbetslös.

Citat Johanna 12/1-10: "Jag får inte plats med mina pengar i plånboken"

Vitt

Ljusen fladdrade stilla på bordet i gårkväll och utanför föll snön som den alltid gjorde när jag var liten. Möjligen bedrar minnet mig men visst åkte vi pulka och skidor mest varje dag under barndomens jullov, då snön låg djup. Snögrottor tillverkades, snölyktor lyste upp mörka eftermiddagar och snögubbar såg dagens ljus på löpande band. Eller? Kommer våra barn minnas samma glädje och lyckorus efter snöiga utelekar och efteråt ångande varm choklad, rödkindade och rufsiga i håret efter tjocka mössor. Ja, antagligen och förhoppningsvis kommer de det.


Johan skottade både uppfart och tillverkade pulkagupp för Oscar och Oliver.


Johanna lämnar Gustav i pulkan.






Elegant nyårsdukning hos Karin & Pelle