Tårarna rann som små porlande bäckar på Gustav när han insåg att jag inte skulle stanna och vara med på uteleken idag. Dessutom är tanken att han både ska äta lunch och sova middag på dagis idag. Gråten ekade mellan hyreshusen när jag vandrade mot bilen och lite skuldfylld ensamtid.
Ensamtiden består knappast av slappt soffläge utan effektivt jobbsökande (och lite skrivande också). Jag vill ha ett jobb och det NU!
Nu ska jag ge mig i kast med att omformulera det personliga brevet så att det passar för den specifika tjänsten jag är i begrepp att söka idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar