Så här såg det ut efter snöraset från taket i morse. Tack och lov lekte barnen en bit därifrån.
fredag 26 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Hit & dit
Johanna, som de senaste dagarna idogt frågat mig om jag kunde locka hennes hår, fick håret fullt av bulliga lockar i håret idag. Hon fick ett avlagt läppstift och blev superlycklig; "är det sant, du skojar inte?" Som om jag skulle skoja om nåt sånt!
Vid lunchtid åkte vi över till mormor & morfar och åt gulaschsoppa alltmedan snöflingorna växte både till antal och storlek. Johanna tog fram målargrejjer och tillverkade det ena konstverket efter det andra.
Efter ett par timmar var det dags att hämta Gustav för vidare färd mot bvc där doktor Jessica väntade med mrp-spruta. Som svar på frågan om han säger några ord, förutom 'traktor' som hon redan hört honom utbrista ungefär fem gånger under den halvminuten vi hade hunnit var där, meddelade jag de tre ord han också kan: 'mamma', 'pappa' och 'mommo'. Kanske kan 'tata' betyda Gustav, 'obba' möjligen Oscar och 'nanna' säkerligen Johanna men de används lite hur som helst.
Tjugo minuter senare var vi åter på väg i bilen, denna gång för att hämta hem Oscar och kompisen Anton som ville hänga med och leka. Johanna tyckte att det var förfärligt orättvist att inte hon fick ringa sin dagiskompis Elvira idag när Oscar fick ta hem en kompis men det är inte alla dagar man orkar ha huset fullt av barn. Denna dag var det fullt tillräckligt med fyra.
Vid lunchtid åkte vi över till mormor & morfar och åt gulaschsoppa alltmedan snöflingorna växte både till antal och storlek. Johanna tog fram målargrejjer och tillverkade det ena konstverket efter det andra.
Efter ett par timmar var det dags att hämta Gustav för vidare färd mot bvc där doktor Jessica väntade med mrp-spruta. Som svar på frågan om han säger några ord, förutom 'traktor' som hon redan hört honom utbrista ungefär fem gånger under den halvminuten vi hade hunnit var där, meddelade jag de tre ord han också kan: 'mamma', 'pappa' och 'mommo'. Kanske kan 'tata' betyda Gustav, 'obba' möjligen Oscar och 'nanna' säkerligen Johanna men de används lite hur som helst.
Tjugo minuter senare var vi åter på väg i bilen, denna gång för att hämta hem Oscar och kompisen Anton som ville hänga med och leka. Johanna tyckte att det var förfärligt orättvist att inte hon fick ringa sin dagiskompis Elvira idag när Oscar fick ta hem en kompis men det är inte alla dagar man orkar ha huset fullt av barn. Denna dag var det fullt tillräckligt med fyra.
Mejl från dagis
Nu hade det visst anlänt ett mejl:
"Hej Alla föräldrar!Här kommer ett mail angående läget på xxxxxxxxxx. Vi skickade ut ettmail igår gällande dagen idag, vad vi har förstått så har det intekommit fram till er. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för detta. Härkommer den informationen igen, men också med lite uppdateringar. xxxxxkommer att vara stängd idag den 25 mars! Hur det blir imorgon kommer viatt skicka ut information kring i så snart vi får reda på någonting (detblir troligen i eftermiddag). Än en gång ber vi så mycket om ursäkt ochhåller våra tummar att vi får öppna imorgon. Med vänlig hälsning! Vi som jobbar på xxxxxx!"
"Hej Alla föräldrar!Här kommer ett mail angående läget på xxxxxxxxxx. Vi skickade ut ettmail igår gällande dagen idag, vad vi har förstått så har det intekommit fram till er. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för detta. Härkommer den informationen igen, men också med lite uppdateringar. xxxxxkommer att vara stängd idag den 25 mars! Hur det blir imorgon kommer viatt skicka ut information kring i så snart vi får reda på någonting (detblir troligen i eftermiddag). Än en gång ber vi så mycket om ursäkt ochhåller våra tummar att vi får öppna imorgon. Med vänlig hälsning! Vi som jobbar på xxxxxx!"
Ofrivillig ledighet
Ang. risken för takras på dagisbyggnaden: "Vi hör av oss, antingen via telefon eller mej om hur det blir imorgon", var det sista dagisfröken sa innan vi skildes åt igår. Inget mejl igår kväll, inget mejl hittills idag, ingen som svarar på dagistelefonen...nästa steg är att ringa kommunen.
Johan ringde precis när han körde i höjd med dagis och meddelade att dess tak var skottat. Jaha, ska jag luta mig tillbaka, anse att det kan vara gott för Johanna att vara ledig och hemma med sin mamma några dagar? Jo, om det nu inte var så att magsjuka och hosta har avlöst varandra de senaste veckorna och att vi just avverkat sportlov vilket sammantaget inneburit fyra dagisdagar på tre veckor, så visst hade det annars varit skönt med lite ledigt. Men hon VILL går till dagis och hennes mamma VILL (måste) fokusera på jobbsökeri och förberedelser av intervjuer.
Johan ringde precis när han körde i höjd med dagis och meddelade att dess tak var skottat. Jaha, ska jag luta mig tillbaka, anse att det kan vara gott för Johanna att vara ledig och hemma med sin mamma några dagar? Jo, om det nu inte var så att magsjuka och hosta har avlöst varandra de senaste veckorna och att vi just avverkat sportlov vilket sammantaget inneburit fyra dagisdagar på tre veckor, så visst hade det annars varit skönt med lite ledigt. Men hon VILL går till dagis och hennes mamma VILL (måste) fokusera på jobbsökeri och förberedelser av intervjuer.
onsdag 24 februari 2010
Välkomna åter 2011-02-24, sa tandhygienisten.
Oscar hade fått en oväntad tid hos tandhygienisten idag klockan 14:20, vilket i sig innebar tidigare hämtning från skolan (fritids)och försenad hämtning av Gustav efteråt. Det var väl helt okej, till och med den kvarten vi fick vänta innan vi kom in till tandhygienisten var okej. Men när vi släntrar in i mottagningsljusets neonljus, går in på datorn för att kolla att rätt person sitter i stolen, funderar tandhygienisten ett slag och säger sedan att vi har kommit ett år för tidigt...Ja, det hade blivit något fel i kallelsen av Oscar; någon siffra hade hamnat på fel plats och misstaget var ett faktum. ja, men då ska jag skriva upp det: 2011-02-24, Oscar till tandhygienist. Dessutom fick vi reda på att han ska få komma i februari 2012 också. Härligt med framförhållning! Lite bananlack senare var vi ute i väntrummet igen. Av med skotossor för femte gången samma dag. Insåg att vi skulle hinna inom Hemköp för några bitar torsk till middagen innan det bar av för hämtning av de yngste i skaran.
Vid två lämnade jag av Johanna hos Saga där hon hade fått våfflor och tittat på en repris av melodifestivalen. Johan hämtade sedan med sig henne på väg hem från jobbet. Tidigare under dagen hade J varit som vanligt på dagis; enda skillnaden var att vid kvart över tio ringde personalen runt till alla föräldrar med uppmaningen att hämta hem sina barn. Detta på grund av risk för takras. Dessa takras överallt! Vad är det för kvalitet på byggena där vi har våra barn på dagarna?
Nu ska jag säga god natt till två trötta små stora barn; den tredje sover sedan en halvtimme tillbaka, vråltrött efter en lek- och busdag på dagis.
Kuriosa - Mätte barnen häromdagen; Oscar: 128 centimeter(får alltså åka Balder om två cm), Johanna: 117 centimeter, Gustav: gick inte att mäta på grund av myror i brallan...
Vid två lämnade jag av Johanna hos Saga där hon hade fått våfflor och tittat på en repris av melodifestivalen. Johan hämtade sedan med sig henne på väg hem från jobbet. Tidigare under dagen hade J varit som vanligt på dagis; enda skillnaden var att vid kvart över tio ringde personalen runt till alla föräldrar med uppmaningen att hämta hem sina barn. Detta på grund av risk för takras. Dessa takras överallt! Vad är det för kvalitet på byggena där vi har våra barn på dagarna?
Nu ska jag säga god natt till två trötta små stora barn; den tredje sover sedan en halvtimme tillbaka, vråltrött efter en lek- och busdag på dagis.
Kuriosa - Mätte barnen häromdagen; Oscar: 128 centimeter(får alltså åka Balder om två cm), Johanna: 117 centimeter, Gustav: gick inte att mäta på grund av myror i brallan...
Tillbaka
Förkylningar, feber och hosta har verkligen förföljt oss de senaste veckorna. Oscar var hemma och hostade igår och Gustav fick också en extra dag hemma för att bli helt återställd och känna sig pigg och frisk innan han återvände till dagis. Johanna hade utflykt på dagis så hon ville absolut gå.
"Det här är den långtråkigaste dagen i mitt liv", sa Oscar igår och frågade hela tiden om han inte kunde ringa några kompisar. Det blev en lång dag med en del teve, kaplabygge, öva lite på att läsa, leka med lillebror, bygga lite med Lego, kolla leksakerna i Biltemakatalogen...
Idag är alla tre på dagis/skola. Gustav såg nog också fram emot att få busa med de små kompisarna och träffa fröken Jenny igen.
Nu ska jag förbereda mig inför en jobbintervju.
"Det här är den långtråkigaste dagen i mitt liv", sa Oscar igår och frågade hela tiden om han inte kunde ringa några kompisar. Det blev en lång dag med en del teve, kaplabygge, öva lite på att läsa, leka med lillebror, bygga lite med Lego, kolla leksakerna i Biltemakatalogen...
Idag är alla tre på dagis/skola. Gustav såg nog också fram emot att få busa med de små kompisarna och träffa fröken Jenny igen.
Nu ska jag förbereda mig inför en jobbintervju.
måndag 22 februari 2010
Återförening
SNÖ måste vara det mest överrepresenterade ordet för tillfället; i tidningar, på teve, på Facebook där får man veta hur mycket snö det har kommit på lite olika håll i landet och jag är själv ytterst delaktig i snöfrosseriet för tillfället. Men nu är det bara att gilla hur det är. Det mest troliga är att vi kommer sakna snön den dagen då plusgraderna börjar trilla in och all snön ska transformeras till vatten. Vart ska det vattnet ta vägen? Jag bara undrar; nä, nu ska jag glädja mig över det vita landskapet, ljuset soliga snödagar, knarret under fötterna, träningsvärken efter skottandet och känna att det är helt okej och till och med lite härligt också.
Vid halv nio igår kväll dundrade två glada längtansfulla barn in genom dörren. Pappan var också glad men lite trött efter körandet. Gustav som hade sovit sen middag, var vaken och sprang fram till syskonen och ställde sig nära för att få en kram. Han har inte insett än att han också ska krama tillbaka utan han lutar sig lite fram och lägger huvudet mot den han vill ha en kram av. Mysigt tyckte både mamma och lillebror att resten av familjen var hemma igen.
Vid tandborstningen visade både O och J hur man åker slalom och hur man plogar sig ner och har händerna på knäna när man håller på att lära sig. TACK Erlend för tålamod och god pedagogisk förmåga!
Lite senare vid godnattmyset på sängkanten tog J fram sin reseryggsäck och drog fram den ena pysselskapelsen efter den andra; det var origami på hög nivå. En groda, fyra vindflöjlar, en fågel och andra små skapelser. "Anna gick bara in på en blogg och hon hade hur mycket pyssel som helst hemma", sa Johanna imponerat.
Eftersom uppfarten bara hade plats för en bil...(jag hade ändå skottat tidigare under dagen tills korsryggen smärtade och jag knappt kunde stå rak), så gav sig Johan ut i mörkret för att skotta rent på uppfarten.
Jag hade tänkt lägga ut lite skidbilder här men tydligen hade kameran laddat ur när det var dags att föreviga första åket..
Vid halv nio igår kväll dundrade två glada längtansfulla barn in genom dörren. Pappan var också glad men lite trött efter körandet. Gustav som hade sovit sen middag, var vaken och sprang fram till syskonen och ställde sig nära för att få en kram. Han har inte insett än att han också ska krama tillbaka utan han lutar sig lite fram och lägger huvudet mot den han vill ha en kram av. Mysigt tyckte både mamma och lillebror att resten av familjen var hemma igen.
Vid tandborstningen visade både O och J hur man åker slalom och hur man plogar sig ner och har händerna på knäna när man håller på att lära sig. TACK Erlend för tålamod och god pedagogisk förmåga!
Lite senare vid godnattmyset på sängkanten tog J fram sin reseryggsäck och drog fram den ena pysselskapelsen efter den andra; det var origami på hög nivå. En groda, fyra vindflöjlar, en fågel och andra små skapelser. "Anna gick bara in på en blogg och hon hade hur mycket pyssel som helst hemma", sa Johanna imponerat.
Eftersom uppfarten bara hade plats för en bil...(jag hade ändå skottat tidigare under dagen tills korsryggen smärtade och jag knappt kunde stå rak), så gav sig Johan ut i mörkret för att skotta rent på uppfarten.
Jag hade tänkt lägga ut lite skidbilder här men tydligen hade kameran laddat ur när det var dags att föreviga första åket..
lördag 20 februari 2010
Nu skulle man haft fler ord för snö.
En ordentligt förkyld Gustav ligger nedbäddad i sin säng, preparerad med Panodil och nässpray. Förhoppningsvis sover han mer ihållande än han gjorde natten till idag.
Johanna ringde nyss och berättade att hon och Oscar hade åkt skidor idag men att det hade varit jättekallt. Hon tyckte också att farbror Erlend var en bra skidlärare; tror jag säkert som det snowboardproffs han är. Gott att de är i trygga händer i backen. Oscar ville också säga några ord i telefonen och berättade att han hade varit duktig på en grej som han inte riktigt kom ihåg vad det hette. Några sekunder senare mindes han: "plogning, det var det jag var duktig på". Johan verkade också nöjd med dagen och när vi pratades vid för någon timme sedan hölls det på att fixas middag.
Att längta är viktigt, säger jag och citerar samtidigt Gudrun Schyman från Let´s dance igår. Och jag längtar efter dem. Min familj. Gustav har också längtat; varannan bil som körde förbi utanför idag (det var i och för sig ytterst sparsam trafik denna snöiga dag) tittade han frågande på mig och sa "Pappa". Emellanåt undrade han även om det var "mommo" som körde där utanför. Den här snöiga lördag kan jämföras med 17 november 1995 då folk skidade uppför Avenyn och allt stod stilla.
Jag har dock varit ute några gånger och skottat men efter senaste gången fräste plogbilen i väldigt tempo fram och tillbaka några gånger. Resultatet blev en någotsånär snöfri gata och en meter hög plogvall bakom min bil. Jag får ta mig an den imorgon när Gustav sover middag eller nåt. På balkongen når snön upp till räcket, en och en halv meter upp. Hoppas den håller...
Den tid det tog att skriva detta inlägg (5 minuter) har Gustav vaknat två gånger, så jag ställer in mig på att det kanske blir en repris på natten till idag.
Johanna ringde nyss och berättade att hon och Oscar hade åkt skidor idag men att det hade varit jättekallt. Hon tyckte också att farbror Erlend var en bra skidlärare; tror jag säkert som det snowboardproffs han är. Gott att de är i trygga händer i backen. Oscar ville också säga några ord i telefonen och berättade att han hade varit duktig på en grej som han inte riktigt kom ihåg vad det hette. Några sekunder senare mindes han: "plogning, det var det jag var duktig på". Johan verkade också nöjd med dagen och när vi pratades vid för någon timme sedan hölls det på att fixas middag.
Att längta är viktigt, säger jag och citerar samtidigt Gudrun Schyman från Let´s dance igår. Och jag längtar efter dem. Min familj. Gustav har också längtat; varannan bil som körde förbi utanför idag (det var i och för sig ytterst sparsam trafik denna snöiga dag) tittade han frågande på mig och sa "Pappa". Emellanåt undrade han även om det var "mommo" som körde där utanför. Den här snöiga lördag kan jämföras med 17 november 1995 då folk skidade uppför Avenyn och allt stod stilla.
Jag har dock varit ute några gånger och skottat men efter senaste gången fräste plogbilen i väldigt tempo fram och tillbaka några gånger. Resultatet blev en någotsånär snöfri gata och en meter hög plogvall bakom min bil. Jag får ta mig an den imorgon när Gustav sover middag eller nåt. På balkongen når snön upp till räcket, en och en halv meter upp. Hoppas den håller...
Den tid det tog att skriva detta inlägg (5 minuter) har Gustav vaknat två gånger, så jag ställer in mig på att det kanske blir en repris på natten till idag.
torsdag 18 februari 2010
Hostigt
Host, host hörs från sängen där Gustav sover middag. Johanna har hostat hela veckan men är bättre nu. Bacillerna har dock nått Gustav, som har lite feber och en rasslande hosta.
O och J är på sportlovsbio med mormor och morfar och ska åka in till stan och ta en fika efteråt.
Helt plötsligt fick jag således lite tid över. Jobbsökandet tar tid; kanske inte själva sökandet men allt runtomkring. Peronliga brevet ska omformuleras så att det passar den specifika tjänsten, blanketter och intyg ska skickas till a-kassa, arbetsförmedling (jag vet inte hur många frimärken jag har köpt senaste tiden för dylika ändamål), jobbcoach finns att tillgå men det finns mängder av sådana att välja mellan så det blir ett urval som man får ringa upp. Återkoppling till sökta tjänster bör ske så det blir ytterligare en stund i telefon. Ja, det krävs heltid för jobbsökning.
Härryda kommun varslar 25 lärartjänster inför hösten, så det är inte jättekonstigt att lärarjobben lyser med sin frånvaro. Nu är det ju ändå inte de jobben som jag helst av allt vill ha eftersom jag i sinnet har bytt karriär redan. Men man funderar ju på hur skolan kommer att se ut i framtiden. Vilken kvalitet kan det komma att bli när fler och fler lärare sägs upp/säger upp sig och fler och fler friskolor startas? Hur ska de kvarvarande lärarna hinna/orka med en allt tyngre arbetsbörda?
O och J är på sportlovsbio med mormor och morfar och ska åka in till stan och ta en fika efteråt.
Helt plötsligt fick jag således lite tid över. Jobbsökandet tar tid; kanske inte själva sökandet men allt runtomkring. Peronliga brevet ska omformuleras så att det passar den specifika tjänsten, blanketter och intyg ska skickas till a-kassa, arbetsförmedling (jag vet inte hur många frimärken jag har köpt senaste tiden för dylika ändamål), jobbcoach finns att tillgå men det finns mängder av sådana att välja mellan så det blir ett urval som man får ringa upp. Återkoppling till sökta tjänster bör ske så det blir ytterligare en stund i telefon. Ja, det krävs heltid för jobbsökning.
Härryda kommun varslar 25 lärartjänster inför hösten, så det är inte jättekonstigt att lärarjobben lyser med sin frånvaro. Nu är det ju ändå inte de jobben som jag helst av allt vill ha eftersom jag i sinnet har bytt karriär redan. Men man funderar ju på hur skolan kommer att se ut i framtiden. Vilken kvalitet kan det komma att bli när fler och fler lärare sägs upp/säger upp sig och fler och fler friskolor startas? Hur ska de kvarvarande lärarna hinna/orka med en allt tyngre arbetsbörda?
måndag 15 februari 2010
Alla hjärtansdagskalas!
Allt är undanplockat, alla smulor under bordet är försvunna, snö- salt- och grusrester i hallen är borta, star warsaccessoarerna lyser med sin frånvaro (förutom i Oscars rum, kanske...) men kvar är Oscars glädje över sitt 7-årskalas med alla kompisar och presenter. 17 barn och några föräldrar lekte, busade, åt, fikade, byggde med Lego, spelade Bakugan, fäktade lite med några lasersvärd. Johan var lekledaren men vi insåg ganska omgående att det funkade finfint utan arrangerade lekar. Jag fixade i köket och hade stor hjälp av mamma som infann sig en stund innan kalaset satte igång.
Idag är Oscar på fritids och Gustav är på dagis. Johanna är däremot febrig och kraxig i halsen. Imorgon börjar sportlovet för alla små och på fredag åker Johan med O och J till Oslo för att kombinera skidåkning med besök hos Anna Och Erlend. Gustav får vänta något år med skidåkning så den här gången stannar jag hemma med honom så får de andra susa ner för backarna.
Idag är Oscar på fritids och Gustav är på dagis. Johanna är däremot febrig och kraxig i halsen. Imorgon börjar sportlovet för alla små och på fredag åker Johan med O och J till Oslo för att kombinera skidåkning med besök hos Anna Och Erlend. Gustav får vänta något år med skidåkning så den här gången stannar jag hemma med honom så får de andra susa ner för backarna.
fredag 12 februari 2010
En liten fadäs
Jag är en vecka före min tid. Gick igenom den vägghängda almanackan och blicken for över den vecka där jag befinner mig. Inser då att jag har missat första mötet med min arbetsförmedlare. På basmötet förra veckan haglade hoten över oss, vilka bestod i att om man inte dök upp på ett utsatt datum, ja, då ringde de omgående till A-kassan och skvallrade om fadäsen och pengarna skulle således utebli.
Snabbt fick jag tag på telefonnumret och inledde med att be om ursäkt, skyllde på vinterkräksjukan och allt jag kunde komma på. När hon i andra änden luren fick en syl i vädret, hördes bara tystnad först och sedan "men du, det datumet har ju inte varit än...". Hur möter man det? "Jaha!" eller "Nej, det har du ju rätt i" eller "jasså?" eller så lägger man ut texten om hur mycket det har varit den här veckan med barnen som varit sjuka... men inget av det bevisar alla de supperbra kvaliteter som finns nedtecknade i mitt cv...
Nä, nu ska jag förbereda ett star warskalas för 20 sjuåringar som vi ska ha här på söndag.
Snabbt fick jag tag på telefonnumret och inledde med att be om ursäkt, skyllde på vinterkräksjukan och allt jag kunde komma på. När hon i andra änden luren fick en syl i vädret, hördes bara tystnad först och sedan "men du, det datumet har ju inte varit än...". Hur möter man det? "Jaha!" eller "Nej, det har du ju rätt i" eller "jasså?" eller så lägger man ut texten om hur mycket det har varit den här veckan med barnen som varit sjuka... men inget av det bevisar alla de supperbra kvaliteter som finns nedtecknade i mitt cv...
Nä, nu ska jag förbereda ett star warskalas för 20 sjuåringar som vi ska ha här på söndag.
onsdag 10 februari 2010
3 år!
Två pigga och rastlösa barn in the house...det tredje barnet är lite småtrött och hängigt och således hemma från dagis.
Idag är det tre år sedan Johan & jag gifte oss så ikväll vankas restaurangbesök ute i den stora världen som det känns som att jag inte satt min fot i på väldigt länge.
Idag är det tre år sedan Johan & jag gifte oss så ikväll vankas restaurangbesök ute i den stora världen som det känns som att jag inte satt min fot i på väldigt länge.
tisdag 9 februari 2010
Besök på Åby vårdcentral
Halv åtta igår kväll åkte jag med en mycket hängig dotter till en kvällsöppen vårdcentral. Febern hade sakta men säkert stigit under dagen och nådde 39,5 trots febernedsättande strax innan vi åkte in. Hennes magsmärtor blev värre och värre och till slut låg hon bara och grät och små svaga läten av aj, aj, hördes från henne. Det enda jag tänkte på var blindtarmen och alla symptom stämde på pricken. Väl inne på Vc, tog de omgående prover på henne men crp visade endast liten förhöjning vilket inte tydde på infektion i kroppen. Skönt! Urinprov var lättare sagt än gjort så doktorn fick klara sig utan det. Doktorn kollade magen och hur det än var så verkade hon inte ha lika ont längre så en minut i tio blev vi hemskickade.
Hur kommer det sig att vårdpersonal till små barn fortfarande använder uttrycket 'farbror doktorn'? Säger de 'tant doktorn' när det är en kvinnlig sådan? Nä, för då används inte 'doktor' utan snarare 'läkare'. Vari består skillnaden? Fastnat i gamla stereotypa könsroller, eller?
Idag mår O mycket bättre men J är fortfarande väldigt sänkt och utan aptit. Febern är lägre så det går åt rätt håll.
Hur kommer det sig att vårdpersonal till små barn fortfarande använder uttrycket 'farbror doktorn'? Säger de 'tant doktorn' när det är en kvinnlig sådan? Nä, för då används inte 'doktor' utan snarare 'läkare'. Vari består skillnaden? Fastnat i gamla stereotypa könsroller, eller?
Idag mår O mycket bättre men J är fortfarande väldigt sänkt och utan aptit. Febern är lägre så det går åt rätt håll.
måndag 8 februari 2010
Kräk
Det blev en dag hemma med två magsjuka barn. Först ut var J som mådde superdåligt inatt. Oscars illamående började på morgonen. Den ende av barnen som var på topp var Gustav. Han fick således åka till dagis; kanske fel men han hade så mycket roligare där än han hade haft hemma med en mamma som sprang i skytteltrafik från den ena till den andra.
Oscar mår mycket bättre nu men Johanna har fortfarande jätteont i magen. Blindtarms(bihanget)-inflammation? Hon har i alla fall feber och ont "nere" i magen.
Hoppas att gårdagens gäster klarar sig från magsjuka...
Oscar mår mycket bättre nu men Johanna har fortfarande jätteont i magen. Blindtarms(bihanget)-inflammation? Hon har i alla fall feber och ont "nere" i magen.
Hoppas att gårdagens gäster klarar sig från magsjuka...
söndag 7 februari 2010
7-årskalas
Tidigt (och då menar jag riktigt tidigt: 06.00) i morse hördes en stämma från övervåningen: Hur länge ska jag behöva ligga här och vänta?
Oscar, dagens 7-åring var vaken och laddad till tänderna inför födelsedagens alla kalas.
Lycka och glädje över presenter som bestod av Bakugan, trollerilåda, cykelhjälm och en alldeles ny fin cykel med tre växlar. Årstiden är ju inte så cykelvänlig just nu men det gick ganska bra att cykla runt lite på övervåningen.
Vid elvatiden var det dags för ett annat kalas; Leo och Kevin ställde till med partaj på Bushuset, vilket verkar ha varit väldigt roligt. Barnen kom hem rosiga om kinderna och svettiga i håret.
Medan Oscar och Johanna lekte med Isak, fixade jag mat inför Oscars "vuxenkalas". Johan och min far flanerade på Båtmässan och drömde om Malöbåtar och allt vad det var.
Vid halv fyra kom mormor & morfar, Stefan, Mariann, Karl & Emil, Tina och sist och faktiskt minst lille Anton. Christian hade hade både dag- och nattjänstgöring denna söndag så de få timmar han hade ledigt, ägnades antagligen åt lite välbehövlig vila.
Gustav provar skor!
lördag 6 februari 2010
Köphysteri
En lördag med gnistrande snö och härlig sol, då finns det en enda parkeringsplats kvar på Högsbo 421. Den knep jag. Men jag hade ju anledning att vara där eftersom jag var tvungen att inhandla ett par presenter till Oscar. Vad gjorde alla andra där? Det var smått hysteriskt med ungar som borde ha åkt pulka i någon härlig backe och blivit röda om kinderna istället för att trängas med alla konsumtionsgalningar. Jag är medveten om att jag mycket väl kan uppfattas som orättvis; de andra kanske hade lika goda skäl som jag att vara där. Fast jag undrar det...
Johan som varit på spa i Tylösand fredag-lördag (med jobbet) kom hem under lite efter lunch.
Oscars klasskompis Anton var här och lekte under förmiddagen och medan jag trängdes med folket på 421, stack Johan och barnen ut tillsammans med Brattbergs och åkte pulka.
Johan som varit på spa i Tylösand fredag-lördag (med jobbet) kom hem under lite efter lunch.
Oscars klasskompis Anton var här och lekte under förmiddagen och medan jag trängdes med folket på 421, stack Johan och barnen ut tillsammans med Brattbergs och åkte pulka.
fredag 5 februari 2010
"Pappa", utropade Gustav när han fick syn på den här bilden i tidningen i morse.
Oscars skolfröken tog mig åt sidan i hallen igår när jag var och hämtade Oscar. Hon hade en rolig sak att berätta, meddelade hon. I bamba (gammalt anrikt göteborskt ord för barnbespisningen) samma dag hade Oscar gått för att hämta mer vatten och sedan konstaterat högt och tydligt att "vattnet var slut så jag tog öl istället"... Tur att fröken inte visste att Johan varit i Hamburg och bunkrat...
torsdag 4 februari 2010
Snöigt
Så här trevligt uppmanar Mölnlycke bokhandel kunderna att inte dra med sig en massa snömodd in i lokalen. Kan inte jag bara få ta över den där affären! (De har i efterhand lagt till 'gärna' men det gör knappast ändå inte att man känner sig välkommen in)
Vitt, vitt, vitt. Oscars snögrotta blir större för varje dag.
Elektrisk Johanna kollar på teve.
onsdag 3 februari 2010
Mitwoch
När man ser ut genom fönstren skulle man nästan kunna tro att vi var på fjällsemester. Höga vallar utanför dörren, snötäckta träd i ett tyst landskap. Nu är vi verkligen inte på någon semester utan mitt i vardagen. Men dagis-skola-dagis-touren gick 10 minuter snabbare idag. Ja, då har jag ju ändå inte kastat in barnen utan faktiskt hunnit med att byta några ord med fröknar och vinka hej då.
By the way, Måns Zelmerlöw vikarierar på Johannas dagis. Jag blev något förvånad när han kom gående i korridoren en dag när jag skulle lämna J. Han verkar försöka dölja sin rätta identitet (det är ju inte så konstigt) med ett taget namn. Han går under namnet Fransisco när han är dagisfröken.
By the way, Måns Zelmerlöw vikarierar på Johannas dagis. Jag blev något förvånad när han kom gående i korridoren en dag när jag skulle lämna J. Han verkar försöka dölja sin rätta identitet (det är ju inte så konstigt) med ett taget namn. Han går under namnet Fransisco när han är dagisfröken.
tisdag 2 februari 2010
Morgonaktivitet
Morgonen innebar en utmaning; det insåg jag redan igår kväll. Johan som lyckligtvis har kört de stora barnen till dagis och skola den senaste tiden, drog till Hamburg tidigt i morse. Han var således icke behjälplig denna morgon.
Eftersom jag är en planerande människa, hade jag redan igår räknat bakåt och framåt och kommit fram till att klockalarmet inte behövde ställas på tidigare än 06.30. En kvart senare väckte (!) jag barnen och uppmanade dem att klä på sig de framlagda kläderna och sedan titta ner i köket för frukostintag. Kockan sju satt alla med smulor och fil i mungipor (andra hade det lite överallt i ansiktet...) och jag kunde sjunka ner på stolen och dricka mitt kaffe och skumma igenom tidningen.
Tjugo minuter senare var det tandborstning, leta rätt på strumpor, borsta hår, få på lilleman overall. Snön som fallit ymnigt skottades hjälpligt bort och Oscars snögrotta fick en takvåning. Bilen såg ut som en leksaksbil i tyg med sina mjuka snöiga kanter. Tjugo i åtta satt alla i bilen när Oscar ropade att det luktade något från Gustavs blöja. Jag lyssnade inte på det örat utan tänkte stilla att det kunde jag ta hand om senare på dagis.
Första stoppet: Mossen för avlämning av Johanna, in på avdelningen, leta efter en fröken, leta efter Johannas mellanmålsburk (som barnen själva gör i ordning och fyller med mellanmål på dagis), pussa hej då och ut till de väntande bröderna.
Andra stoppet: Högadal: Ut med Gustav ur bilen, ta Oscar i handen och traska bort till skolgården, prata lite med en fröken, pussa hej då till Oscar som redan hade börjat leka och stoja med de andra i snön.
Tredje stoppet: Fårtickan: Ut med vagnen, ut med Gustav, peka och namnge alla saker vi passerade, in med Gustav i vagnen och av med alla kläder, en snabb tid i blöjan men den var ren, lämna ifrån mig en gråtande Gustav till fröken Jenny, vinka i fönstret och pulsa vidare mot bilen.
Fyrtio minuter från det att jag satte mig i bilen tills jag vred om nyckeln hemma igen. Ganska bra jobbat. Men hur ska det gå till när jag börjar jobba?
NU: Kolla jobben!
Eftersom jag är en planerande människa, hade jag redan igår räknat bakåt och framåt och kommit fram till att klockalarmet inte behövde ställas på tidigare än 06.30. En kvart senare väckte (!) jag barnen och uppmanade dem att klä på sig de framlagda kläderna och sedan titta ner i köket för frukostintag. Kockan sju satt alla med smulor och fil i mungipor (andra hade det lite överallt i ansiktet...) och jag kunde sjunka ner på stolen och dricka mitt kaffe och skumma igenom tidningen.
Tjugo minuter senare var det tandborstning, leta rätt på strumpor, borsta hår, få på lilleman overall. Snön som fallit ymnigt skottades hjälpligt bort och Oscars snögrotta fick en takvåning. Bilen såg ut som en leksaksbil i tyg med sina mjuka snöiga kanter. Tjugo i åtta satt alla i bilen när Oscar ropade att det luktade något från Gustavs blöja. Jag lyssnade inte på det örat utan tänkte stilla att det kunde jag ta hand om senare på dagis.
Första stoppet: Mossen för avlämning av Johanna, in på avdelningen, leta efter en fröken, leta efter Johannas mellanmålsburk (som barnen själva gör i ordning och fyller med mellanmål på dagis), pussa hej då och ut till de väntande bröderna.
Andra stoppet: Högadal: Ut med Gustav ur bilen, ta Oscar i handen och traska bort till skolgården, prata lite med en fröken, pussa hej då till Oscar som redan hade börjat leka och stoja med de andra i snön.
Tredje stoppet: Fårtickan: Ut med vagnen, ut med Gustav, peka och namnge alla saker vi passerade, in med Gustav i vagnen och av med alla kläder, en snabb tid i blöjan men den var ren, lämna ifrån mig en gråtande Gustav till fröken Jenny, vinka i fönstret och pulsa vidare mot bilen.
Fyrtio minuter från det att jag satte mig i bilen tills jag vred om nyckeln hemma igen. Ganska bra jobbat. Men hur ska det gå till när jag börjar jobba?
NU: Kolla jobben!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)