SNÖ måste vara det mest överrepresenterade ordet för tillfället; i tidningar, på teve, på Facebook där får man veta hur mycket snö det har kommit på lite olika håll i landet och jag är själv ytterst delaktig i snöfrosseriet för tillfället. Men nu är det bara att gilla hur det är. Det mest troliga är att vi kommer sakna snön den dagen då plusgraderna börjar trilla in och all snön ska transformeras till vatten. Vart ska det vattnet ta vägen? Jag bara undrar; nä, nu ska jag glädja mig över det vita landskapet, ljuset soliga snödagar, knarret under fötterna, träningsvärken efter skottandet och känna att det är helt okej och till och med lite härligt också.
Vid halv nio igår kväll dundrade två glada längtansfulla barn in genom dörren. Pappan var också glad men lite trött efter körandet. Gustav som hade sovit sen middag, var vaken och sprang fram till syskonen och ställde sig nära för att få en kram. Han har inte insett än att han också ska krama tillbaka utan han lutar sig lite fram och lägger huvudet mot den han vill ha en kram av. Mysigt tyckte både mamma och lillebror att resten av familjen var hemma igen.
Vid tandborstningen visade både O och J hur man åker slalom och hur man plogar sig ner och har händerna på knäna när man håller på att lära sig. TACK Erlend för tålamod och god pedagogisk förmåga!
Lite senare vid godnattmyset på sängkanten tog J fram sin reseryggsäck och drog fram den ena pysselskapelsen efter den andra; det var origami på hög nivå. En groda, fyra vindflöjlar, en fågel och andra små skapelser. "Anna gick bara in på en blogg och hon hade hur mycket pyssel som helst hemma", sa Johanna imponerat.
Eftersom uppfarten bara hade plats för en bil...(jag hade ändå skottat tidigare under dagen tills korsryggen smärtade och jag knappt kunde stå rak), så gav sig Johan ut i mörkret för att skotta rent på uppfarten.
Jag hade tänkt lägga ut lite skidbilder här men tydligen hade kameran laddat ur när det var dags att föreviga första åket..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar