Klockan halv sex var Gustav glad som en lärka bredvid mig i sängen och startade sin monolog som numera utökats med da-da och ett slags fräsande så att det blir små spottbubblor på läpparna. Jag kände mig inte lika fräsch, ville att det skulle vara natt ytterligare några timmar. Johan kom in och hämtade den lille och uppmanade mig att somna om. Jag försökte, knep ihop ögonen, vände och vred på mig men morgonen var där för att stanna. En kvart efter sex satt jag med kaffe och de två ostmackorna och insåg redan då att dagen skulle komma att bli låååång.
Gustav var trött innan klockan hade slagit åtta så vid halv nio låg han och sov i vagnen utanför medan jag skottade uppgången fri från alla snömassor. När jag ändå var igång, sopade jag bilen snöfri också.
Det blev pannkakor till lunch. Barnen åt fyra stycken var men det är klart att det går att göra plats för pannkaka med både jordgubbssylt och glass. Det är ju inte varje gång vi lyxar till det så men jag hörde en gång för länge sedan att man blir lycklig i magen av just den kombinationen...och jag tycker att det stämmer.
Oscars tand är nu väldigt väldigt lös, så det är väl bara en tidsfråga innan den ramlar ut.
2 kommentarer:
Härligt! Nästan lika lång dag som min;) Attans pojkar som väcker en i ottan!
Känner verkligen igen det där med lååååånga dagar. Visst är det underbart med barn som väcker en mellan halv fem och halv sex. Not! Axel somnar visserligen om när jag lägger honom i vår säng men halv sju ska vi gå upp vare sig jag vill eller inte. Ja, veckan som gått har varit jobbig i och med arbete och ensam med Axel. Inskolning kan jag räkna med i augusti...
Mats har tagit pappadagar framöver. Det jobb han absolut måste gå på är kvällstid och helg som tur är.
Skicka en kommentar