En halvtimme innan yogaklassen på Sats skulle sätta igång, hade jag fortfarande inte bestämt mig för om soffans lockelser skulle vinna kvällens duell. "Kom igen nu", sa Johan och matchbollen gick till yogan.
Detta var en helt ny upplevelse; levande ljus, lugn och ro i den annars så spänstiga och upplysta lokalen. Det var lotusställning och andningsövningar och jag tänkte att det här blir ju en lugn och slapp timme. Vad jag snart skulle bli varse var att min, för 15 år sedan viga, kropp skulle tänjas och töjas i alla möjliga övningar. Under den statiska övningen stolta krigaren darrade, eller snarare skakade, mina lår men för att inte vara sämre än någon annan höll jag ut. Var detta verkligen något för mig, funderade jag där jag stod i hunden, som ett v med rotlåset som högsta punkt och fick blodstörtning i ansiktet medan det stramade och värkte i baksidan av låren. Instruktören talade med lugn och behaglig röst och hur det än var så upplevde jag att jag gick djupare och djupare in i mig själv och ganska snart efteråt insåg jag att jag kände mig mer genomarbetad i kroppen än vad jag brukar göra efter spinning- och coreklasserna.
Om Gustav hade haft tillgång till språket, hade han nu sagt till mig "Skärp dig, mamma, du är hemma för min skull. Sluta sitt vid datorn och kom och lek med mig nu!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar