Barnen får inte bära Gustav i annat fall än när det handlar om att lyfta bort honom från något olämpligt; t ex om någon glömt stänga grinden och han, snabb som en vessla, fösöker komma åt att krypa upp. De vill däremot väldigt gärna kånka runt på honom med just förevändningen att de bara skulle rädda honom från något farligt. Gulligt men det kan ju också gå illa om de lyfter upp honom på sängen eller soffan eftersom han inte har någon som helst koll på tyngdlagen eller sin egen kropp.
Johanna funderade häromdagen på när hon egentligen skulle få börja bära lillebror. "Mamma, hur gammal är Gustav när jag är 97(!)" "Ja, då är han 93 år", svarade jag. "Men får jag bära honom då då"?
Tack vare Middagsfrid lagade jag denna tisdag rosmarinkryddade kycklingfärsbiffar, ris och en crème gjord på rödbetor, palsternacka och grädde. I morgon blir det citronlax med en massa tillbehör som jag inte kommer ihåg nu men som vilar tryggt i kylen liksom övriga veckans alla middagsingredienser som levererades hit i går kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar