"Jag vill inte leka med dina barbisar, mamma. De är gamla och ser konstiga ut". Hur kan de se så konstiga ut att det inte ens går att leka med dem, tänker jag medan Joahnna börjar klä av sina nya, ickekonstiga barbisar och gör dem klara för ett dopp i badbaljan. Lite senare under dagen ser jag dem ligga där på badrumsgolvet alldeles nakna och jag beskådar dem och funderar över vilka skillnader det står att finna mellan dem och mina gamla 70-talsbarbisar (eller Sindy hette de jag lekte med). Jag lägger upp dem på rad och inser snabbt att dagens dockor har mycket längre ben, större byst, smalare midja, mer markanta skinkor och när 70-talsdockan är platt som en pannkaka över skötet, har dagens Barbie en upphöjning. Huvudet på dagens docka är mindre, sminket är påtagligt och fötterna är mindre. Vad betyder då detta? Ska dagens småtjejer identifiera sig med en storbystad docka med litet huvud (=man ska bara vara söt, inte tänka så mycket...??), en midja som förmodligen är jämförbar med 1700-talets korsettmidjor, små minifötter som i Kina när flickornas fötter snördes för att se så nätta ut som möjligt och pricken över i de långa modellbenen som utgör tre fjärdedelar av hela dockkroppen. Barbie har väl aldrig representerat den verkliga människokroppen men det verkar som om det ändå går åt fel håll i dagens upplystta samhälle där vara och varannan säger sig vara jämställd. Borde då inte detta innefatta leksakernas utformning? Det känns som en återgång till 50-talets stereotypa könsroller. Detta är samma tendens som jag upptäckte när jag skrev min examensuppsats om könsroller i läroböcker 1940-2005. Min undersökning då resulterade i att 70-talets läroböcker var mer jämställda än 2000-talets.
I onsdags var jag på bvc för att Gustav skulle få sin andra dos av vaccin mot polio, difteri och stelkramp och eftersom Oscar var smittsam med sina vattenkoppor så kunde han inte följa med, så morfar kom över och passade de stora barnen. Båda två hade stora glassmustascher som vittnade om att de hade hade haft det roligt och gott.
Gustav vägde som han skulle och längden uppgick till 69 cm.
Oscars vattenkoppor börjar avta och kliandet har gett med sig, så idag var han ute och lekte en stund. Johanna har pysslat och låtsats att hon är Philofix (bolibompaprogram). Hon har tillverkat en discokula av ballong, tapetlim, tidningspapper, crêpepapper och ituklippta gamla repiga cd-skivor. Det var pilligt och jag skulle önska att jag kunde säga att den blev superfin och användbar men...ja, det var en kreativ stund för mor och dotter och det var väl det som var det viktigaste!
1 kommentar:
Ja vad ska man säga om dessa barbiedockor? Antagligen är de trots allt nog bättre än de bratz-dockorna jag kommit i kontakt med men med det säger jag inte att det inte är sjukt.
Jag läste någonstans att om barbiedockans mått överfördes på en människa skulle hon inte kunna stå upp ens en gång.
Skicka en kommentar