fotbollsmatch

I skrivande stund pågår en fotbollsmatch här på övervåningen så kaffet och kanske datorn i synnerhet lever lite farligt men bollen är mjuk och det är så roligt att lyssna på hur en berättar om reglerna, en ignorerar dem totalt och en ropar så högt han kan på ett språk ingen riktigt förstår men som sannolikt betyder "passa mig".

Själv ska jag ta mig iväg till yogan ikväll och få min beskärda del av träning.

Huset doftar av lussekatter som vi har bakat idag. J gjorde en jättestor lussesnigel och O koncentrerade sig på pensling och russinplacering. 55 fina katter (och snigel) blev det till slut.

Imorgon ska O och hans klass sjunga julsånger ("från en scen")för oss och därefter blir det fika tillsammans med de andra klasskamraterna och deras föräldrar.

En helg som gick fort

Så här på söndagskvällen konstaterar jag att helgen gick för fort. Fast å andra sidan har det varit en mysig första adventshelg.

När J hade lekt med kompisen E på fredagen och hon fick reda på att E skulle åka på semester till Dubai, frågade Johanna mig lite senare om gruppen EMD skulle vara där. Jag frågade hur hon menade och hon svarade att "om det heter 'baby goodbye' kanske EMD är där". Ännu mer förvirrad av hennes svar ställde jag ytterligare en fråga och bad om en förklaring och då tyckte hon att jag inte fattade någonting så med aningen uppretad stämma svarade hon: "E skulle ju åka till 'goodbye' så då undrar jag om EMD också är där". Att vara mamma till en femåring kräver emellanåt hög nivå av skådespelartalang, så utan en tillstymmelse till skratt rättade jag henne och berättade att det heter Dubai och att EMD nog inte skulle uppträda där just då.

Efter lek med O och H på lördagen var det dags för Oscar att gå på kalas. När han kom tillbaka, gick vi över till grannarna som ställde till med glöggfest.

Efter lite adventsfika och långpromenad pustade vi en stund i varsin soffa och njöt av adventstjärna och levande ljus innan det var dags för Johannas jumpa.



Johanna fixar morotsstavar till fredagsmyset.



Oscar förbereder mys; dipp med grönsaker!

Näroldlat till jul, tack!

För att alla stjärnor och ljusstakar ska lysa här hemma behövs fyra förlängningssladdar och ett gäng nya glöd...förlåt, energilampor. Tänk om man varje gång man julade av, kunde vara smart och sätta i nya lampor eller åtminstone skriva upp någonstans vilka lampor som inte funkar. Men det gör man ju inte för när julen väl är över känns det inte så prioriterat att vara så förutseende. Men i 2009 års kalender har nog så förutseende på 1 december skrivit "Nya julgranskulor". Det var ju bra, då ska jag (vi) försöka komma ihåg att införskaffa det i tid så att vi inte står där med en väl utvald gran, som förhoppningsvis inte börjar barra så fort den kommer innaför dörren, och saknar den allra viktigaste ingrediensen.

Igår gick jag igenom barnens lucia- och tomtekläder inför detta årets alla framträdanden och insåg att J har vuxit hur mycker som helst sedan förra året vid samma tid. Lucialinnet som hon då hade och som passade i storlek 110/116 når numera till halva vaden. I början av året var hennes kompis E ett huvud längre än hon och idag när de lekte upptäckte jag att de är jämnlånga. Jojo börjar bli stor och det märks inte minst på de frågor hon ställer; i första hand är hon väldigt intresserad av siffror och räknar allt som är fler än en och sitter och lägger ihop olika tal och undrar sedan om hon har räknat rätt och faktum är att så oftast är fallet.

Garden centret svämmar över av juliga blommor och tomtar och stjärnor och ljus i mängd. När jag var där igår låg i en korg små påsar innehållande grön mossa till ett pris av tjugo kronor. Aldrig i livet, tänkte jag, att jag köper det. När jag en stund senare befann mig i vår trädgård insåg jag att gräsmattan säkert skulle kunna inbringa en stor summa pengar; samma slags mossa fast "frigående" fanns i överflöd. Jag rev åt mig så att det räckte både till en dekoration i hyacintkrukorna och till adventsljusstaken. Hade jag inte redan haft en affärsidé, skulle jag kanske med lite planering kunna tjäna storkovan nästa jul.

Vad anbelangar den senaste tidens debatt om de svenska grisarnas väl och ve, tror jag att vi skippar skinkan i år. Jamen hur ska jag kunna äta skinka med gott samvete nu när jag inte ens kan vara säker på att ekologiska varor faktiskt är ekologiska. Vilken skillnad är det till exempel mellan ekologisk mjölk och icke ekologisk? I våras åkte vi ut till en gård i Kungsbackatrakten för att se korna släppas ut på grönbete. Det var en ekologisk gård och där stor korna på betongen och längtade ut till friheten. Skillnaden är antal dagar som korna får ströva fritt i hagen och det är inte många fler dagar det handlar om.

Nä, nu ska jag göra maken sällskap i tevesoffan; det låter som att han tittar på Idol...

bihålor och rossel

Med en anydan till bihåleinflammation tog jag bussen till stan i lördags. Gråvädret förstärkte trycket över ena ögat men de två panodilen gjorde sitt efter en stund och jag fick en heldag utan barnvagnar och trötta barn. I och ur affär för att hitta någon uppiggande kreation till söndagens dop. Till slut fann jag vad jag sökte och färgen påminner om svunna klarblå sommarhimlar. På Philip och Viola hittade jag det jag för länge sedan besämt att lille Anton skulle få i doppresent.

Vid tresnåret kände jag mig klar och gick till busshållplatsen. I ett långt led tågade demonstranter för rätten till asyl för flyktingar från Irak. Jag funderade en stund på om jag skulle ansluta mig men då ringde Marian som jag tidigare hade messat om en kaffe, så det får bli en annan gång.

Mariann och jag tog varsin kaffe och jag rådfrågade henne om min (hemliga) idé. Hon var mycket uppmuntrande och hon är ju väl insatt i det hela så det kändes som ett startskott. På onsdag blir det information på ALMI på Eriksberg om hur hur man omsätter sina idéer till verklighet. Ska bli spännande!

Igår döptes Anton i Älvsborgs kyrka och Oscar som hade blivit tillfrågad om att hälla upp dopvattnet vägrade och gömde sig i bänkraden. Han börjar komma upp i den åldern när det helt plötsligt blir pinsamt med olika saker. Därefter bjödes det på smörgåstårtor och marängtårtor hemma hos C och T.

Om en stund ska jag till vårdcentralen med mina bihålor och Gustavs rosslande hosta.

En fjäder

Det var inte drivknuten som gav upphov till de märkliga ljuden. En mekaniker på Statoil insåg snabbt att det handlade om en fjäder vid främre hjulet som hade gått av. Han föreslog att jag inte skulle utmana ödet genom att köra något mer innan det var åtgärdat. Han kunde ha den fixad tidigast imorgon. Där stod jag i regnet med tre blöta barn. Då, som en skänk från ovan hör jag någon ropa mitt namn. Karin höll på att tanka bilen en bit bort och när jag hade förklarat min situation erbjöd hon skjuts hem. Vi packade tacksamt in oss i bilen och blev körda hem.

Imorgon blir det till att gå upp tidigare än vanligt för att promenera och lämna Oscar på skolan.

Forden verkar opålitlig

Igår när jag var ute och körde med Forden uppstod ett minst sagt märkligt ljud som verkade komma någonstans från motorn. När jag körde barnen imorse var det ännu värre. Det hackar när jag kör rakt fram och blir värre när jag släpper på gasen. Grannen konstaterade att det även hördes ut. Vad kan detta vara? Är det drivknuten som bråkar? Vågar jag köra med bilen överhuvudtaget? Det kan väl inte handla om bromsskivorna igen; de byttes ju förra året...

Kaplatorn

Efter en välbehövligt lugn helg med massor av lek för barnen är det åter måndag och det börjar som alltid i november att klia i adventfixarfingrarna. Jag börjar oförhappandes nynna på "B-L-O-S-S-A, glöggen heter Blossa...", står emot någon inre drivkraft som redan vill köpa både ny adventstjärna och glögg, denna himmelska dryck som jag inte har druckit på två år. Förrförra året var magen på tillväxt och förra året var...Gustav på tillväxt. I år ska jag njuta av den, gärna i lite större kopp, gärna utan både russin och mandel.

Idag var det Oscars tur att vaccinera sig. De åtta första på klasslistan fick gå till skolsköterskan och fyra åt gången fick de varsitt stick. En liten var helt hysterisk, sparkade och slogs i ren desperation och den stackars mormodern försökte allt hon kunde för att lugna pojken. Oscar satte sig på en stol och jag höll hans hand. Han blev lite rosig på kinderna av oro men innan han hunnit reagera, var det klart och som för alla vaccinerade skolbarn väntade en klubba på honom vid utgången och eftersom det hade varit "jätteorättvist" om inte Johanna också fick en, plockade även hon till sig en. Gustav, lyckligt ovetande om godisets lockelse, "häjjade" på alla han såg och var således fullt nöjd med det.

Kvart i fem skulle vi infinna oss på skolan för Oscars första utvecklingssamtal i skolans värld. Middagen åt vi redan halv fyra och sedan bar det av till mormor och morfar som skulle passa de yngsta medan vi var på "möte" som Oscar kallade det. Johan mötte oss vid skolan och innan vi satte oss, visade en annan fröken oss bilder på ett torn av Kaplastavar som Oscar hade byggt. Hon var väldigt imponerad av hans konstruktion och berömde Oscar i massor. Det var ett väldigt fint torn som påminde om en spättekaka i formen.
Den andra fröken som ansvarade för samtalet bad oss slå oss ner och jag blev så rörd av alla fina ord om vårt barn. Oscar var med och berättade och svarade på olika frågor men efter en stund seglade han iväg i tankarna och uppfyllde de flesta kriterier på hur bra en sexåring kan sitta stilla och koncentrera sig...

Biverkningar?

"Stå inte i vägen för mina drömmar, Johanna", hördes Oscars stämma i leken. Jag har ingen aning om vad de lekte eller var han har hört detta uttryck. Det är då inget vi behöver slänga oss med i den här familjen. Ingen står i vägen för någons drömmar. Johan har till exempel redan lovat erbjuda sina bokföringskunskaper den dagen det är dags att starta mitt eget företag och är mycket uppmuntrande när det handlar om mina drömmar och tankar inför framtiden. Ja, nu är vi inte riktigt där ännu men förhoppningsvis är det inte alltför långt borta.

Gustav har blivit erbjuden dagisplats på något ställe som egentligen redan skulle ha stängts men som fortsätter sin regi ett år till för att Mölnlycke ska kunna hålla platsgarantin. Efter ett år måste han alltså börja på ett annat ställe, kanske med nya barn och nya rutiner. Känns inte alls bra men vad ska man göra?

Idag har min gamla gymnasiekompis varit här med sin lilla dotter. Gustav och ett och ett halvtåriga Beatrice fann varandra efter en, med vuxna mått mätt, ganska hårdhänt hälsningsceremoni; Gustav drog Beatrice i håret och passade på att knacka lite på hennes huvud varpå Beatrice tittade på Gustav och svarade hälsningen med att knacka honom i huvudet med en plastleksak. Efter det lekte de bredvid varandra och stannade ibland upp för att studera varandra en stund innan leken fortsatte igen.

Under dagen har jag känt en tilltagande frusenhet, huvudvärk och är även lite hostig. Jag hoppas och intalar mig att det är en försenad biverkning av vaccinet som jag tog i måndags. Imorgon ska Johan passa på att vaccinera sig när Gustav ska få sin dos. Sedan är det bara Oscar kvar men han ska ta med skolan på måndag.

Hysteriskt vaccinerad

Tio över tio denna måndagsförmiddag hade Gustav sitt allra första tandläkarbesök. Han vägrade resolut borsta sina sju tänder innan vi begav oss iväg men av erfarenhet visste jag att det mest skulle bli en pratstund kring vikten av att borsta de små grynen EFTER välling och inte FÖRE som i vårt fall och att napp är bättre än tumme och ja, det är bra att han dricker vatten och att vi ger honom vanan att borsta tänderna. Gustav var uppåt värre och drog ut alla lådor som fanns med små verktyg, borrar, sugmunstycken och allt vad det var. Innan vi gick, fick Johanna uppgiften att hälsa till morfar som ju var en gammal kollega.

Efter pannkakslunch hos mormor och morfar var det dags för VACCINATION. Med tre barn i släptåg varav en som sov middagslur i vagnen traskade vi in på Mölnlycke vårdcentral där det vimlade av mammor och några pappor med barn i dagisålder. Det viftades med nummerlappar och blanketter att fylla i för sitt barns räkning. Vilken happening; folk kom fram och pratade och ja, vi var ju där för gemensam sak - det gällde våra barns säkerhet och kanske till och med överlevnad. Antingen det är snökaos, översvämning, bussförseningar eller just massvaccination av Mölnlyckes yngre befolkning då står vi enade vi svenskar som annars har så svårt att kontakta okända människor. Ja, det var ju även kända ansikten som det var väldigt roligt att träffa på.

En mamma och jag räknade ut att de injicerade tio barn på tio minuter och det innebar en väntan på över en timme. Oscar hittade en klasskamrat och trappan upp till Folktandvården förvandlades plötsligt till ett Star Wars-skepp, Johanna hittade flera av sina nya dagiskompisar och sedan dök Max och hans mamma upp så tiden sprang faktiskt iväg. Dessutom kom en annan mamma fram till mig som hade blivit tipsad av ytterligare en mamma om att jag hade nummer 95 och hon som hade 86 frågade om jag ville byta. Hon förklarade att hon hade ringt in sin man eftersom det tydligen var så att medföljande förälder också skulle få sig en dos. Ville jag byta? Visst kunde jag gå med på det. Någon som hade överhört vår konveration, ropade med hes skrattande stämma att hon ju kunde sälja sin "biljett" till högstbjudande. Hahaha, jättekul. Stämningen var med andra ord på topp på Mölnlycke vårdcentral denna måndag klockan halv tre.

Injektionerna gick snabbt när vi väl var inne och Johanna torkade den lilla tåren som kom och jag som är sjukt spruträdd gjorde mitt bästa för att inte visa det. Det gjorde inte det minsta ont men nu sitter jag här och bara väntar på den oerhörda smärtan som följer i armen som alla varnat mig för men än så länge är jag bara lite öm.

Däremot undrar jag om jag inte fick en släng av förvirring alternativt glömska direkt efter vaccinationen för när jag hade packat in alla tre barnen i bilen och backade ut och var på väg ut ur p-huset, vinkade och pekade en mamma till mig. När jag tittade bakåt såg jag barnvagnen stå kvar där jag lämnat den. Jag måste ju ha touchat den när jag körde ut. Sa förresten inte Oscar att det lät lite konstigt. Mamman som gjort mig uppmärksam på fadäsen, log lite överseende och jag skyllde lite nervöst skrattande på vaccination. Yeah right, tänkte hon.

Överskottsenergi

Innan klockan slog tolv idag hade jag kört Oscar till skolan, handlat, tittat in på vårdcentralen för att se om det var möjligt att vaccinera mig, kört hem igen, serverat frukost till Johanna som inte hann äta innan vi åkte iväg med Oscar, säga hej och välkommen till Saga som kom för att leka med Johanna, "natta" Gustav till middagsvila, sy gardiner, ge Gustav mat, laga lunch till oss andra, plocka ur diskmasinen och fylla den med nytt, byta blöja på Gustav....och där slog klockan tolv.

Därefter car det dags att hämta Oscar, köpa frimärken på ica, lägga på ett viktigt brev, hem, bjuda mamma & pappa på överbliven prinsesstårta, på med ytterkläder igen, köra Oscar till Johans jobb där vi bytte barn; J körde Oscar till ett kalas på Lekstan i Askim där Simon hade födelsedagskalas.

Här skulle man kunna tänka sig att det vore på sin plats att åka hemåt och ta det lite piano men jag tog en avstickare till Ikea med en sovande Gustav i baksätet för att inhandla ett tyg som nu åter fanns i sortimentet. Johan slöt upp och vi intog fredagsmiddag tillsammans med ett helt gäng andra småbarnsföräldrar som inte orkade laga mat hemma denna kväll. Johan hämtade Oscar och vi andra tre betalade tyget och åkte hemåt i mörkret.

Nu, efter både Barda och Bobster är det definitivt dags att sova för åtminstone de små i familjen. Även för de stora lurar John Blund runt hörnet så det blir förmodligen en tidig kväll.

Uppvaktad

Och så var man då ett år äldre än förra året vid samma tidpunkt. Det känns inte alls som ett helt år sedan jag hörde barnen fixa med frukostbrickan själva i köket eftersom Johan var i Stockholm och de smög in och väckte mig med paket och skönsång. Gustav sov sig igenom hela födelsedagssången och barnens muntra tillrop. Den här födelsedagen sov jag som en stock när Johan och de två äldsta tittade in på morgonkvisten. Gustav som hade vaknat på natten och låg bredvid mig, blev klarvaken på studs. Alla barnen var ivriga medhjälpare i paketöppningen och det var inte tal om att hinna få i sig lite av kaffet eller ta en tugga av det hembakta brödet först. När vi så småningom gick upp visade Oscar & Johanna att det hade snöat under natten och jag tackade högre makter (och mig själv) för att jag hade inhandlat termobrallor till Oscar dagen före.

Efter middagen bjöd Johan på tårta som hela familjen gladeligen smaskade i sig.

En ordinär dag i november

Så illa var faktiskt inte Oscars nya frisyr, insåg jag i morse. Lite spretigt men inget som inte lite rufs kunde avhjälpa.

När barnen var lämnade på dagis respektive skola, var det playtime med Gustav och när det var dags för vila för honom, passade jag på att skriva lite grand.

Fotograferingen gick hur bra som helst; fotografen som verkade ha kört plåtning non-stop hela dagen var nästan lite överdriven i att få barnen att skratta men vad kan man begära av en människa. Hela öppna förskolan drällde av vattenkammade barn i finkläder och emellanåt hördes gråt inifrån den provisoriska fotostudion.

Karin och barnen kom över på lek & fika på eftermiddagen. Johanna och Emelie sjöng singstar medan Oscar och Elias byggde kojor och lekte med Lego.

Nu blir det en stunds avkoppling med en kopp te och en god bok, skulle jag vilja skriva men det lutar snarare åt tevesoffan...

Citat Johanna: "Snart är du 37 år, sedan blir du 38, sedan 39 och sedan 30..."

Oscars nya frisyr

Med anledning av morgondagens fotografering av barnen, kände jag ett stort behov av att snygga till de små långhåriga killarna i familjen. Trimmer verkade vara den bästa lösningen för kalufser med ett antal virvlar åt olika håll. Tuff och självsäker skred jag till verket. Oscar satt på en köksstol invirad i en handduk om överkroppen för att undvika kliande strån. Trimmern ställdes in på vad jag trodde maxlängd men oj då, vad kort det blev mitt på hjässan...Johan instruerade mig i trimmerns olika funktioner och med svetten som bröt fram tänkte jag att det kanske vore bättre om han tog över rodret. Sagt och gjort, Johan ställde återigen in den på max men kanske får vi skylla på tekniken eller något för nu var det en bit nedanför tinningen som blev lite väl kort. "Nä, du får ta över igen" sa Johan och gav mig trimmern. Jag tog fram stora saxen istället och försökte snygga till allt jag kunde men allt till trots ser stackars Oscar riktigt hemmaklippt ut...Jag klippte ju honom jäm(n)t när han var mindre och Johanna klipper jag ju och Gustav med för den delen men den här gången blev det inte bra. Tankarna snurrade när jag ändå fick anse mig vara klar: "Nä, han får hoppa över skolan imorgon; jag får ta med honom till en riktig frisör som kan fixa till det hela innan det är dags för fotograferingen, han kommer bli utskrattad och det är mitt fel" Nä, riktigt så illa är det inte men inte långt därifrån. Å, vad onödigt att ge sig på det projektet vid 7 på kvällen när han var trött och inte orkade sitta still. Han grät för att det kom hår i mun, näsa och ögon. Jag tyckte faktiskt synd om honom men jag var ju så illa tvungen att fortsätta det jag tyvärr hade påbörjat. Efter duschen såg det ännu mer ostyrigt ut men med lite gelé och rufs imorgon kanske det blir ok ändå.

Hänt i veckan

En veckas semester innehöll ett härligt besök i Stockholm och fyra lediga dagar på hemmaplan. På fredagen tog Johan med sig O & J till simhallen för att försöka ge dem vattenvana. Jag frågade Johanna om hon tyckte att det skulle bli roligt och hon svarade att "Ja, men det tråkiga är att vi måste duscha innan för jag vill inte bli blöt" Livet är tufft men det verkade ändå som att de uppskattade det horisontella vattnet för det blev tävlingar och Johan förlorade och det tyckte de var jättekul. Blöta i håret kom de till sist hem och var så där möra och dåsiga som man själv minns att man var efter badhusbesöken man gjorde som liten. Vi åkte ofta med pappa till Myresjö simhall och jag minns hur gott det var med det där automatcitrontéet med socker i som vi drack efteråt. Det hörde liksom till hela simgrejjen.

På lördagen blev det spinningträning för mig och löprunda för Johan. Därefter åkte Johanna och jag iväg på pumpajakt men de var slut i hela Mölnlycke. Kanske skulle jag ha kommit på idén att gröpa ur ett kålhuvud istället som jag såg att någon av vännerna på fb hade gjort. Jaja, ingen pumpa men godis i mängder eftersom vi antagligen skulle få påhälsning av en massa läskiga typer under kvällen. Efter middagen fick barnen sitt lördagsgodis och "spökgodiset" förblev i sin skål, för inte kom det några spöken...jo, en liten skara av halvt utklädda barn som i och för sig försåg sig ordentligt ur skålen.

Idag har barnen lekt med kompisar både här och där. Gustav har varit på ett strålande humör hela dagen och det kanske inte är så konstigt med tanke på att han vaknade klockan nio i morse. "Häj", sa han och sedan var han igång ända tills han somnade vid tretiden. Jag väckte honom vid fyra och en stund senare åt han en hel burk barnmat, en banan och när vi andra åt, ville han också ha och åt med god aptit.

Imorgon är det skola och vardag igen. För Johanna dröjer det ytterligare en dag innan det är dags för dagis.