Det var inte drivknuten som gav upphov till de märkliga ljuden. En mekaniker på Statoil insåg snabbt att det handlade om en fjäder vid främre hjulet som hade gått av. Han föreslog att jag inte skulle utmana ödet genom att köra något mer innan det var åtgärdat. Han kunde ha den fixad tidigast imorgon. Där stod jag i regnet med tre blöta barn. Då, som en skänk från ovan hör jag någon ropa mitt namn. Karin höll på att tanka bilen en bit bort och när jag hade förklarat min situation erbjöd hon skjuts hem. Vi packade tacksamt in oss i bilen och blev körda hem.
Imorgon blir det till att gå upp tidigare än vanligt för att promenera och lämna Oscar på skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar