Oscars nya frisyr

Med anledning av morgondagens fotografering av barnen, kände jag ett stort behov av att snygga till de små långhåriga killarna i familjen. Trimmer verkade vara den bästa lösningen för kalufser med ett antal virvlar åt olika håll. Tuff och självsäker skred jag till verket. Oscar satt på en köksstol invirad i en handduk om överkroppen för att undvika kliande strån. Trimmern ställdes in på vad jag trodde maxlängd men oj då, vad kort det blev mitt på hjässan...Johan instruerade mig i trimmerns olika funktioner och med svetten som bröt fram tänkte jag att det kanske vore bättre om han tog över rodret. Sagt och gjort, Johan ställde återigen in den på max men kanske får vi skylla på tekniken eller något för nu var det en bit nedanför tinningen som blev lite väl kort. "Nä, du får ta över igen" sa Johan och gav mig trimmern. Jag tog fram stora saxen istället och försökte snygga till allt jag kunde men allt till trots ser stackars Oscar riktigt hemmaklippt ut...Jag klippte ju honom jäm(n)t när han var mindre och Johanna klipper jag ju och Gustav med för den delen men den här gången blev det inte bra. Tankarna snurrade när jag ändå fick anse mig vara klar: "Nä, han får hoppa över skolan imorgon; jag får ta med honom till en riktig frisör som kan fixa till det hela innan det är dags för fotograferingen, han kommer bli utskrattad och det är mitt fel" Nä, riktigt så illa är det inte men inte långt därifrån. Å, vad onödigt att ge sig på det projektet vid 7 på kvällen när han var trött och inte orkade sitta still. Han grät för att det kom hår i mun, näsa och ögon. Jag tyckte faktiskt synd om honom men jag var ju så illa tvungen att fortsätta det jag tyvärr hade påbörjat. Efter duschen såg det ännu mer ostyrigt ut men med lite gelé och rufs imorgon kanske det blir ok ändå.