Tio över tio denna måndagsförmiddag hade Gustav sitt allra första tandläkarbesök. Han vägrade resolut borsta sina sju tänder innan vi begav oss iväg men av erfarenhet visste jag att det mest skulle bli en pratstund kring vikten av att borsta de små grynen EFTER välling och inte FÖRE som i vårt fall och att napp är bättre än tumme och ja, det är bra att han dricker vatten och att vi ger honom vanan att borsta tänderna. Gustav var uppåt värre och drog ut alla lådor som fanns med små verktyg, borrar, sugmunstycken och allt vad det var. Innan vi gick, fick Johanna uppgiften att hälsa till morfar som ju var en gammal kollega.
Efter pannkakslunch hos mormor och morfar var det dags för VACCINATION. Med tre barn i släptåg varav en som sov middagslur i vagnen traskade vi in på Mölnlycke vårdcentral där det vimlade av mammor och några pappor med barn i dagisålder. Det viftades med nummerlappar och blanketter att fylla i för sitt barns räkning. Vilken happening; folk kom fram och pratade och ja, vi var ju där för gemensam sak - det gällde våra barns säkerhet och kanske till och med överlevnad. Antingen det är snökaos, översvämning, bussförseningar eller just massvaccination av Mölnlyckes yngre befolkning då står vi enade vi svenskar som annars har så svårt att kontakta okända människor. Ja, det var ju även kända ansikten som det var väldigt roligt att träffa på.
En mamma och jag räknade ut att de injicerade tio barn på tio minuter och det innebar en väntan på över en timme. Oscar hittade en klasskamrat och trappan upp till Folktandvården förvandlades plötsligt till ett Star Wars-skepp, Johanna hittade flera av sina nya dagiskompisar och sedan dök Max och hans mamma upp så tiden sprang faktiskt iväg. Dessutom kom en annan mamma fram till mig som hade blivit tipsad av ytterligare en mamma om att jag hade nummer 95 och hon som hade 86 frågade om jag ville byta. Hon förklarade att hon hade ringt in sin man eftersom det tydligen var så att medföljande förälder också skulle få sig en dos. Ville jag byta? Visst kunde jag gå med på det. Någon som hade överhört vår konveration, ropade med hes skrattande stämma att hon ju kunde sälja sin "biljett" till högstbjudande. Hahaha, jättekul. Stämningen var med andra ord på topp på Mölnlycke vårdcentral denna måndag klockan halv tre.
Injektionerna gick snabbt när vi väl var inne och Johanna torkade den lilla tåren som kom och jag som är sjukt spruträdd gjorde mitt bästa för att inte visa det. Det gjorde inte det minsta ont men nu sitter jag här och bara väntar på den oerhörda smärtan som följer i armen som alla varnat mig för men än så länge är jag bara lite öm.
Däremot undrar jag om jag inte fick en släng av förvirring alternativt glömska direkt efter vaccinationen för när jag hade packat in alla tre barnen i bilen och backade ut och var på väg ut ur p-huset, vinkade och pekade en mamma till mig. När jag tittade bakåt såg jag barnvagnen stå kvar där jag lämnat den. Jag måste ju ha touchat den när jag körde ut. Sa förresten inte Oscar att det lät lite konstigt. Mamman som gjort mig uppmärksam på fadäsen, log lite överseende och jag skyllde lite nervöst skrattande på vaccination. Yeah right, tänkte hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar