måndag 16 november 2009

Kaplatorn

Efter en välbehövligt lugn helg med massor av lek för barnen är det åter måndag och det börjar som alltid i november att klia i adventfixarfingrarna. Jag börjar oförhappandes nynna på "B-L-O-S-S-A, glöggen heter Blossa...", står emot någon inre drivkraft som redan vill köpa både ny adventstjärna och glögg, denna himmelska dryck som jag inte har druckit på två år. Förrförra året var magen på tillväxt och förra året var...Gustav på tillväxt. I år ska jag njuta av den, gärna i lite större kopp, gärna utan både russin och mandel.

Idag var det Oscars tur att vaccinera sig. De åtta första på klasslistan fick gå till skolsköterskan och fyra åt gången fick de varsitt stick. En liten var helt hysterisk, sparkade och slogs i ren desperation och den stackars mormodern försökte allt hon kunde för att lugna pojken. Oscar satte sig på en stol och jag höll hans hand. Han blev lite rosig på kinderna av oro men innan han hunnit reagera, var det klart och som för alla vaccinerade skolbarn väntade en klubba på honom vid utgången och eftersom det hade varit "jätteorättvist" om inte Johanna också fick en, plockade även hon till sig en. Gustav, lyckligt ovetande om godisets lockelse, "häjjade" på alla han såg och var således fullt nöjd med det.

Kvart i fem skulle vi infinna oss på skolan för Oscars första utvecklingssamtal i skolans värld. Middagen åt vi redan halv fyra och sedan bar det av till mormor och morfar som skulle passa de yngsta medan vi var på "möte" som Oscar kallade det. Johan mötte oss vid skolan och innan vi satte oss, visade en annan fröken oss bilder på ett torn av Kaplastavar som Oscar hade byggt. Hon var väldigt imponerad av hans konstruktion och berömde Oscar i massor. Det var ett väldigt fint torn som påminde om en spättekaka i formen.
Den andra fröken som ansvarade för samtalet bad oss slå oss ner och jag blev så rörd av alla fina ord om vårt barn. Oscar var med och berättade och svarade på olika frågor men efter en stund seglade han iväg i tankarna och uppfyllde de flesta kriterier på hur bra en sexåring kan sitta stilla och koncentrera sig...

Inga kommentarer: