Merry kissmiss

Gustav nynnar i dessa tider på "We wish you a merry 'kissmiss' and a happy 'yuo njear'" Imorgon ska han och de andra små på dagis sjunga för föräldrarna. Gustav sa innan han somnade att han ville sitta i mitt knä och sjunga men förhoppningsvis vill han stå med sina kompisar istället. Tomte ska han i alla fall vara i ärvda tomtekläder och ny luva.

Ishalt

Så blev det så äntligen anlednig för barnen att dra på de varma kläderna, som liksom bara legat och väntat på kylan. Gustav overallvägrade i och för sig men det gjorde ju inte så mycket idag eftersom han var hemma från dagis. Gårdagens samtal gjorde sig påmint så fort jag såg den isbeklädda bilen. "Du vet att du kör olagligt om det blir vinterväglag, va". Jo, men hur troligt kändes det igår med regnet piskande.
Hur som helst körde jag väääldigt försiktigt imorse på väg till skolorna men det var ganska otäckt för jag provbromsade lite innan jag kom ut på stora vägen och det var HALT! Johan tog sig an uppgiften ikväll och insåg ganska snart att bultarna till två av hjulen hade satt sig. De var omöjliga att rubba; kanske har rosten angripit även dem, liksom vissa andra delar av min icke så väl omhändertagna bil. Det blir att ringa verkstaden imorgon...suck! Dags att köpa ny bil?! Det är säkert mer lönsamt med tanke på alla reparationer som det här bilskrället kostar per år. Snart är det besiktning och förhoppningsvis ska fjolårets körförbud inte upprepas men jag har mina farhågor. Kanske en genomgång först så slipper jag avgift för ombesiktning.

Njuter av en lugn andra advent; trots sent i säng igår, var sönerna och jag uppe, inte med tuppen men väl en stund efter. Levande ljus, frukost och få försjunka i söndagens GP är det bästa med att vakna tidigt en helgmorgon.

Gårdagens middag blev synnerligen trevlig med Karin & Pelle; tipset på den goda efterrätten tackar jag Marie K för. Den kladdkakan med saffran och vit choklad kommer jag definitivt att göra fler gånger.

Idag blir det promenad och sedan glögg hos Christian & Tina.

Nya insikter

Sällan har en fredagkväll varit så efterlängtad som denna. Jo, förresten förra fredagen var faktiskt också väldigt välkommen; då när vi reste till Prag, Johan och jag, första barnlediga långhelgen på...ganska många år. Prag, denna sagolika stad där historien sitter på axeln och berättar om medeltida äventyr, monument utmed Karlsbron föreställande bistra präster vars hand tecknar nej när barn och kvinnor knäfaller och ber om nåd. Vi promenerade runt, lunchade på typiska tjeckiska restauranger, drack öl ur stora sejdlar, beundrade storheten i staden, letade wifi (för att inte fullständigt tappa greppet om mina wordfeud-matcher, vilket jag ändå gjorde eftersom det inte fanns på så många ställen). Hotellet kunde denna helg inte erbjuda denna service: "sorry, broken". Lördagen bjöd på anledningen till denna underbara långhelg; bröllopsfest på självaste slottet. En mycket fin människa hade träffat en annan mycket fin människa och detta ville vi naturligtvis fira natten lång!
På måndagen var det dags att vända åter och längtan efter barnen var stor när vi närmade oss. Tre små glada barn mötte oss i pyjamas och var minst sagt glada över att vi var hemma. Efter kramar och uppdateringar från helgen packade jag om min resväska, ställde klockan på halv sex innan jag somnade. Taxin kom sex morgonen därpå och väl framme vid flygplatsen mötte jag upp Jenny. Stockholm och Nova Park var föremål för denna två-dagars-kurs och som alltid så givande och inspirerande.

Nu är det skönt att vara hemma och och i synnerhet efter denna elva timmar långa arbetsdag som i och för sig gick väldigt fort tack var mycket att göra. Jag tog vägen om det lokala thaistllet och gasade hemåt med tre olika rätter som vi mumsade i oss. Vi pratade om forntiden och vikingatiden som Oscar jobbar med i skolan och Johanna tittade förvånat upp på mig och frågade: "A, men tror du på det, mamma" "vaddå", sa jag. "Vikingatiden", svarade lilla hjärtat så självklart. "Vikingatiden har ju faktiskt funnits", varpå JOhanna kontrar med: "Jag tror i alla fall inte på det; jag tror ju inte ens på förr i tiden". Till saken hör att vi strax inna diskuterat jultomtens varande eller icke varande.


Johanna fick idag var stor tjej och ensam med oss titta på Idol som hon så gärna ville. Vad man inte riktigt tänker på är vad för slags reklam som bryter av då och då och vilka reaktioner det sätter igång. Hur som helst föranledde någon av reklamsnuttarna hennes funderingar om rättvisa i den här världen. Jag förklarade att det det finns länder där barn inte får eller kan gå i skolan men att vi i Sverige har ett system som gör att skolan är gratis för alla barn". Efter en stunds fundering utbrister min kloka lilla dotter: "Men det borde vara tvärtom, varför kan inte skolan vara gratis i de fattiga länderna? I Sverige har vi ju pengar och skulle kunna betala för skolan"

Och med det avslutar jag inlägget för den här gången.

Måndag morgon

Några minuter över sex en måndagsmorgon. Trötta, tidningsläsande, tysta resenärer låter bussen ta dem till en ny vecka av vardag. Återigen fylls Metro med nyheter man hade kunnat vara utan; banker med hot om konkurs, våld och hot. Jag kan räkna till minst fyra personer som med bister min stirrar ner i sina iphones; möjligen har de liksom jag fastnat i Word Feud. Stämningen i bussen är med andra ord allvarstyngd och fylld av vardag...om det inte vore för de två killarna i tjugoårsåldern på dubbelsätet bredvid som för livlig diskussioner där bubblande skratt fyller ut och inga bekymmer verkar vila. De hade lika gärna kunnat vara på väg till en fest en fredagkväll. De har lättat upp denna resa och bidragit till några leenden.

till ända

Iskallt med ett tjockt lager is på bilen imorse; alldeles för tjockt för att hinna i tid till bussen som avgick 06:01 från centrum. 06:00 sladdade jag in på pendelparkeringen bara för att se bussen lägga ut.Inte ok, men det finns ju en parkering en halvmil därifrån där fick jag dessutom fick vänta fem minuter, iskallt och inte gjort för att, barhandad, fippla med Word Feud och sätta dagens ord.

Först på jobbet, stryka lite arbetskläder, sätta igång datorn, kolla läget och rätt som det var var hela personalstyrkan på plats och det var dags för morgonmöte och frukost. Cheferna som vi sällan ser, var på besök och rörde runt i grytan. Efter tio och en halv timme på jobbet, svepte helgen in och avlöste vardagen.

Lilla J´s utvecklingssamtal hade gått bra; hon sköter sitt skolarbete, leker med många kompisar, lämnar in sina läxor men, hade fröken sagt, hon får gärna prata lite mer på lektionerna...hmmm...,hon kanske inte kan överrösta de pratiga i klassen, tänker hennes lärarinna till mamma som drar sig till minnes J´s frökens uppmaning i veckobrev efter veckobrev; att vi måste tänka på arbetsron i klassen och prata med våra barn om att minska pratet och att inte alla har hittat sin viskröst ännu. Ok, det verkar tydligen inte gälla alla.
Lilla dottern nyss hemkommen från ett discokalas: "Man kan säga att jag har discat jättemycket" Egenhändigt tillverkad verbalisering av substantivet disco.
Oscar ligger och läser Hur funkar det, som jag tog med hem från jobbet. Snart sover alla små, vinet är upphällt och fredagskvällen är ett faktum.

Ordfejd

Bättre sent än aldrig blev även jag fast i telefonalfapetet Word Feud. En dag som denna med en liten febrig Gustav som ville titta på Toy Story, passade det finfint att testa spelet och jag fastnade fullständigt. Det var faktiskt dessutom ganska nyttigt att för en gångs skull inte tvätta, städa, plocka leksaker, kläder vid vab eller ledig dag. Gustav låg i min säng uppallad med en mängd kuddor och datorn i knät, skrattandes åt hans stora idol Buzz Light Year.

Vid middagen infann sig en diskussion om framtiden. det var Oscar som startade samtalsämnet: "Jag önskar att jag gick sista året på gymnasiet nu. Då skulle jag snart börja på universitetet och äntligen få läsa till uppfinnare. Det tar nog tio år minst. Jag ska sälja in mina uppfinningar till olika företag"
Wow, det var målmedvetet, tyckte jag. Johanna kontrade med att hon inte alls skulle gå på något universitet: "Jag ska nämligen bli lärare". Hmm....jag var tvungen att upplysa henne om det faktum att det krävs några år på näämnda lärosäte för att bli lärare. "Ja, men jag kanske ska bli frisör som Amy Diamond". Hmmm...även där krävs en del utbildning. Gustav var inte sen att meddela sitt framtida yrkesval: "Jag ska jobba på Bushuset när jag blir stor".

Nä, nu är det min tur att få till ett ord med hög poäng!

Ett tänt ljus för mormor

Födelsedagen har firats i dagarna två; igår vaknade jag av skönsång och kaffe på sängen. Paket och teckningar och ett armband med bokstavspärlor sammansatta till Johanna hjärta mamma Ann. En teckning föreställande mig och Oscar som kramas och texten: Mamma är så snäll och bakar goda bröd.
Hagabadets ansiktsbehandling var ljuvlig, likaså det varma badet och bastun efteråt. Lunchen på Axel Engströms vingård var dyr men väl värd vartenda öre. Familjen kom och hämtade mig och vi styrde mot Östra kyrkogården för att tända ett ljus på mormor och morfars grav.



Johanna valde den lilla ekorren. Jag har tyvärr aldrig träffat min morfar men mormor minns både jag och barnen, i alla fall de två stora, med glädje. Oscar minns hennes kanelbullar och Johanna minns att hon var så snäll.

Idag blev jag firad av mor och far samt bröder med familjer; jag fick bland annat ett presentkort på en ridlektion vilket jag blev väldigt glad över. Nu ska jag äntligen se till att börja rida, något jag länge har velat.

Löv

Ledig dag med alla barn hemma. Lövhögarna i trädgården kändes som en passande uppgift för dagen. Först ner och inhandla stora sopsäckar, inom fritids också eftersom J hade glömt en grej där och sedan varsin fredagsglass till barnen. Väl hemma utrustade jag mig med sekatör, räfsa och sopborste; nu skulle det bli ordning även i denna trädgården. Oscar tog sig an uppgiften att montera ner studsmattan, så nu blir det inget mer hoppande för den här säsongen. Själv krattade, sopade och borstade jag ihop mängder med löv och klippte ner alla möjliga sorters buskar och vissna växter i rabatterna. Jag är absolut ingen trädgårdsmästare men det kändes väldigt härligt att vara ute och röja. Roligast är att klippa ner, tråkigast är att plocka upp högarna som blir efteråt. Nu gjorde jag det i alla fall. När jag hade hållit på dryga två timmar och ryggen började göra sig påmind, hörde jag jag grannen längre upp på gatan dra igång, vad som såg ut som en jättedammsugare men i själva verket sög den inte upp damm utan löv. Det verkade synnerligen enkelt, ingen böjd rygg, han bara bar runt den lite nonchalant och alla löv virvlade in i röret hur lätt som helst. Okej, jag försöker tänka positivt; jag har fått frisk luft, lite motion (kommer säkert ha träningsvärk i inte så ofta använda muskler) och jag har även lockat ut barnen som annars säkert skulle ha varit inne lite för mycket.

Nu fixa iordning mig själv inför kvällens tacomiddag hos en jobbarkompis!

Lyxigt

Helt galet tidigt kom ungarna i säng ikväll; Gustav var vråltrött redan kvart över sex...de tvar lika bra att stoppa honom i säng och han somnade på två minuter. De andra lever väl också kvar med sommartid i kroppen så en timme efter lillebror låg även de med kinden mot kudden.

Lyxigt med lite tid själv, vilket får mig att längta efter lördag och det beror inte på att det är min födelsedag; den hade jag kunnat hoppa över, det känns som att jag hade kunnat stanna kvar precis här vid 38; det berot helt enkelt på att jag har bokat en behandling på Hagabadet...å, vad härligt med fluffig badrock och tillhörande tofflor, ett dopp i 34-gradigt vatten, en simtur i ägget, slutna ögonlock i en av vilostolarna före behandlingen. Lyxigt, ja, allt är ju relativt. Idag vid 38 med tre kids, är det lyxigt att få en halvtimme själv efter läggning eller en lördagsförmiddag på egen hand. För tio-femton år sedan var lyx något heeeelt annat; då kunde det handla om att unna sig något dyrt eller ett glas champagne en vardagkväll på stan...ja, i Paris till exempel när man bodde där. Tiderna förändras och man uppskattar kanske andra saker mer nu än vad man gjorde då, även om man nu aldrig då trodde att man skulle göra det...

Imorgon lämnar jag barnen sent till fritids eftersom jag börjar senare och då är det äldste sonen, sist ut med maskerad på fritids, som ska klä ut sig. Jag kommer att lämna en lieman dock utan lie eftersom det inte tilläts några vapen på skolan, vilket vi ju är tacksamma över.
Det är inte bara barnen som fortfarande har sommartid i kroppen; klockan är bara 20:45 och här är en som inte hade sagt nej till att gå och lägga sig.

Stängningsdag

Stängningsdag på dagis och skola innebar lugn morgon; barnen fick titta på Toy Story och mamman fick lite tid över för byte av sängkläder, tvätt och dammsugning.

Vid elvasnåret körde jag dottern till kompisen S och hem igen. O hade cyklat ner till fotbollsplanen och G ville så klart också dit och när jag föreslog promenad, fick han med hjälp av sin höga stämma sin vilja igenom och satt således nöjd och glad på sin trehjuling. Det gick bra nerför backen men därefter totalvägrade han och jag kände inte för att gå hem med den igen så cykeln fick stanna kvar intill vägkanten medan vi fortsatte de 100 metrarna till fotbollsplanen. O spelade King och därefter sparkade vi lite boll en stund innan G kom på den roliga leken att springa upp till vägen, vilket inte mamman uppskattade lika mycket. Trött som han var efter gårdagens sena läggning, var han på sitt busigaste och trotsigaste humör hela dagen idag. Nu sover alla små, imorgon är det dagis och fritids och jobb igen för mig.

I strilande regn

Vaknade av mig själv kvart över sex; vintertid förvisso men ändå. Huset var alldeles tyst och lugnt och det lockade mer att gå upp och äta frukost än att ligga kvar i sängen. Hur nu detta är möjligt när man för en gångs skull har möjlighet till sovmorgon. Kolsvart ute när jag plockade upp tidningen ur brevlådan, ett stilla regn bröt tystnaden, husen runt omkring låg i totalt mörker. Det var antagligen bara jag som var vaken. Kaffe, ostmacka och tidningen alldeles för mig själv, några levande ljus. Den närmsta timmen fylldes köket av resten av familjen och när det var dags för simskolan ville även Gustav hänga med. Jag tog tillfället i akt och gav mig ut på en löprunda. Vädret var allt annat än lockande men desto större utmaning tänkte jag och snörade på mig skorna. Det strilande regnet till trots var det faktiskt en väldigt skön springtur med mer energi än igår då krafterna sinade alldeles för fort.

På väg hem från 7-årskalas i Hedefors somnade Gustav i bilen och stensov, helt omöjlig att väcka, så nu har vi en väldigt pigg krabat i soffan, helt utan avsikt att vilja sova. Tur då att det är stängningsdag på skola/förskola imorgon så att vi inte behöver stressa iväg tidigt. Själv är jag nu ganska färdig med den här dagen och skulle inte ha något emot att gå och sova.

Spring, spring

Inledde morgonen med en springrunda och insåg ganska snabbt att jag verkligen behöver nya löparskor men jag måste också springa lite oftare för att komma tillbaka till den kondition jag kämpade mig till i somras. Jag ska försöka komma ut tre gånger i veckan till att börja med men det är ingen favorit att springa när det är mörkt ute. Kanske får det bli löpband en av gångerna; kan ju passa på att ge mig ut de dagar då jag börja senare.

Barnen laddar för Halloween och klätt ut sig till lieman, häxa och riddare-med-mustasch. Läskigt...
Själv vet jag inte vad som hände men energin tog slut så nu är det soffläge en stund.

Snabbvecka

Hur snabbt gåtr inte en vecka? Måndag jobba sent, Johanna till körövning inför tisdagens uppvisning. Tisdag jobb, hämta barn, laga mat, köruppvisning med rocktema, höll på att börja gråta när jag såg Johanna sjunga som en liten rockstjärna, kvällen till ära iförd svart väst, glittrig tröja, svart kjol och svarta tights ackompanjerade av nitarmband och mängder av pastelliga armband à la Madonna på 80-talet. Hela familjen + mormor och morfar satt stolta och diggade till allt från Rihanna till Green Day. Onsdag, jobba sent, Gustav sov när jag kom hem och det var bara att säga god natt till de stora. Torsdag vakna halv sex, iväg till jobbet, hämta små ungarna, kompis till Johanna med hem. Det var mycket fniss, lek med smurfar och utklädning till häxor inför morgonens halloweenutklädning i skolan. Gustav erkände för mig när jag låg bredvid honom och nattade, att han faktiskt var kär i Villa på dagis. Jaha, här skiftar det snabbt tänkte jag och drog mig till minnes vad Noelles mamma sa till mig igår; Gustav hade minsann friat till hennes dotter och pussat henne på munnen. Oj, vilket triangeldrama!

Imorgon inför vi vårt nya fredagsmys; nämligen tv-fri kväll. Vi hade tänkt umgås, göra något roligt, spela spel eller pussla eller något liknande. vi får se hur det går; om det blir tv-abstinens eller lyckat. Först är det 10 timmars jobbdag för mig, möten med cheferna och sedan ska det bli underbart skönt med helg.

Mor- och dotterdag

Oscar och Johanna har simskola på söndagar klockan 09:40, vilket kan verka tidigt men eftersom vi vaknar runt sju vare sig det är vardag eller helg, så passar det faktiskt väldigt bra; då är det liksom gjort och man kan planera in andra saker resten av dagen. Idag hade Oscar kompisen A hemma och Johan och Gustav höll sig hemma med dem medan J och jag åkte till Ikea för att uppdatera hennes rum med ett sängbord och ett nytt skrivbord. Vi passade dessutom på att äta lunch, vilket vi inte var ensamma om men det var riktigt mysigt att få lite välbehövd tid med min lilla dotter som ibland inte riktigt får det utrymme hon behöver hemma med en väldigt trotsig treårig lillebror och en storebror som tar ganska mycket talutrymme. Vi köpte inte så mycket utan kikade runt och fick lite inspiration. Väl hemma hade Johan begett sig till lekplatsen med Gustav och Oscar hade hängt med kompisen hem. J och jag satte igång att montera och skruva ihop delarna till skrivbord och det lilla bordet. J visade talang för läsning av bruksanvisning och plockade fram rätt muttrar och skruvar och hjälpte till att skruva bäst hon kunde.

Igår var vi på invigningen av Plikta lekplats i Slottsskogen; det var fullt ös på framförallt konfrencieren men även alla barn som provade nya lekgrejjer. När regnet började dugga gick vi tillsammans med Mia och Henrik hem till dem och blev bjudna på supergod lasagne och mysig samvaro.

Ut och springa!

Tänk att en löprunda en tidig morgon med blåst och regn kan göra underverk med ett morgonhumör som inte är på topp. För varje steg och med vinden i ansiktet kände jag att det trassliga humöret blåste bort. Jag kan inte påstå att själva löpningen var lika härlig som den var när jag sprang ofta; jag hade musik i öronen så jag slapp höra mitt flåsande, jag hejade på en annan löpare som tittade konstigt på mig utan att svara och lunkade mig genom rundan i en lagom takt. Trots att jag tyckte att jag mjukstartade efter att inte ha sprungit på länge, var jag ändå näst intill illamående när jag sprungit upp för den sista backen och såg mitt mål. Tack Anne-Charlotte för att du igår frågade hur det går med springandet och fick mig att vilja ge mig ut i spåret igen! Nu är jag igång igen och det känns härligt. Med sju månader kvar till varvet är det väl inte en dag för tidigt att sätta igång och försöka få till en kondition som duger för 21 kilometer löpning. Jag känner min kropp och vet att det tar tid att komma i form; nu är det Löplabbet nästa för inhandling av bra löparskor och kanske även en tur till en sportaffär och en uppdatering av löparkläder; det gick bra att springa i knälånga tights idag men det blir ju inte varmare precis.
Nu kom jag på att jag visst glömde stretcha mina otränade muskler efter rundan. Jaja, det blir morgondagens problem.

Överhängande trötthet efter en vecka av många sena jobbdagar; jag har knappt sett barnen känns det som. Imorgonen väntar den längsta dagen, tio timmar på jobbet men tur att det bara inträffar varannan fredag.
Barnen sover, Johan träffar en kompis i stan och jag njuter av tystnaden. Inga krav på saker som måste göras, bara vara, kanske ta fram sticket, kanske skriva lite om andan faller på eller ingenting alls.

Shopping

Nu har jag också varit där. Platsen som varit föremål för inspelning av tv-serien där vi fått möta människor med överfyllda kundvagnar som gladkäckt pratat om hur de planerar sin shopping i detta gigant-gigantiska varuhus och hur deras "gubbar" sitter på en stol utanför en provhytt med håglös min medan tanterna skrattar sina fryntliga flabb skrytandes om hur mycket pengar de har gjort av med. Ja, jag beskriver naturligtvis Ullared. Nu var det inte riktigt så mycket folk som jag hade fruktat; vi hade valt just denna dag med omsorg, dagen före barnbidragen, trodde jag innan jag upptäckte att jag hade fått det en dag tidigare än vanligt, och en vecka före löning.
Vi åkte iväg direkt efter jobbet, Mona, Jenny och jag. Jag hade siktet inställt på barnpyjamasar, tvål och schampoo. Det blev lite till men mest bara bra-att-ha-grejjer...nästan i alla fall. Tre timmars vandring genom detta stora varuhus där jag faktiskt fick använda karta för att hitta till leksakerna.
Vid leksakerna stod jag och pratade med Jenny en stund då jag plötsligt upptäckte att en äldre man körde in i min vagn gång på gång. Jag vände mig om, flyttade min vagn och fick ett gruffande tillbaka. Jag sa att det går ju faktiskt att säga ursäkta, då gruffade han igen. En annan fick för sig att min vagn var hennes eller hans för innan jag ens hade påbörjat någon som helst shopping, tänkte jag att jag kunde ställa min vagn medan jag gick runt och kikade inom en radie av ett par meter från vagnen. Den verkade spålöst borta men jag visste att det låg två foldrar på botten av den så jag lokaliserade den ganska snabbt bredvid en annan vagn med en jacka slängd över. Jag vräkte över jackan till den andra vagnen och skevade iväg med min vagn.
För övrigt var det intressant att ha varit där och när barnen vaknar imorgon finns det lite nytt i garderoberna, några böcker, glitterpennor och ett par julklappar som vi får gömma tills det blir dags för det. Billigt var det men jag hittade långt ifrån allt som barnen hade plitat ner på sina önskelistor till jul.

Hej bloggen!

En liten stund över efter lämningar på skola och dagis, en liten liten stund över för mig själv och min nya dator som jag äntligen har köpt. Det här med att få tid över för det jag vill göra och brinner för är svårt. Jag kanske måste inse att det är lika viktigt att ge mina intressen näring som det är att barnen får sitt tillgodosett. Alltså öppnar jag nu upp min blogg som under ett år har legat nere; inspirationen att skriva har varit obefintlig men nu jagar den mig, jag måste få skriva, både blogg och andra skrivprojekt som bara väntar på att få lyftas igen. Jag är glad att det är tillbaka.

En liten recap över, om inte det senaste året så åtminstone, de senaste veckorna. Oscar har börjat tvåan i en annan skola, något han länge velat själv och trivs fantastiskt bra. Inte en dag av ovilja att ge sig iväg till skolan och det betyder allt. Förra klassen var stökig med hård mentalitet där det tidigt kopplades in skolkurator i klassen för att reda ut alla grupperingar som redan första terminen i ettan hade fått fäste. Nu går Oscar med samma barn som han gick med på montessoriförskolan i Pixbo. Här följer pedagogiken med i barnens individuella utveckling och detta märks på Oscar; helt plötsligt läser han som ett rinnande vatten, han har varit med i projektgrupper om rymden och forntiden och hans entusiasm är enorm när han får vara med och påverka hur han lär sig.
Johanna trivs jättebra på sin skola och hennes klass är mycket dynamisk. Om hon någon gång vill byta till montessori så får hon det men det är inget vi kommer att påverka henne i.
Gustav däremot kommer att börja på "myran" i janurai, en förskolegrupp som finns i samma byggnad som Oscars skola. En av ett par olika anledningar till bytet är att barngruppen där han är nu, är stor och pedagogerna ofta har vikarier som barnen knappt har träffat förut. När det redan är svårt att lämna på morgonen, blir avskedet än mer dramatiskt när ingen av de ordinarie pedagogerna finns på plats. På "myran" är de tolv barn och tre heltidspedagoger. Det är ändå inget enkelt val och Gustav kommer säkert till en början att sakna sina bästa kompisar Villa och Noelle men vi tror att det kommer att bli till Gustavs fördel att byta till en lugnare tillvaro där mer tid finns för den individuella utvecklingen.

Regnet faller ihållande och snart ska jag ge mig ut för att åka till jobbet.

Tips på ett supergott bröd som jag gjorde igår kväll:

2 dl havregryn
5 dl grahamsmjöl
1 dl linfrön
2 tsk bikarbonat
3 msk honung
1 dl hackade nötter
1 rivet äpple
4 dl naturell yoghurt
2 nypor flingsalt
1 dl hackade sultanrussin

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda ihop alla ingredienser i en bunke. Klä en stor eller två små formar med bakplåtspapper och häll i smeten. Grädda i 60-70 minuter.