Vid lunchtid i lördags körde jag iväg till Högsbo 421 för att inhandla lite höstkläder. Det hela gick väldigt snabbt och tur var väl det för jag hade inte orkat sicksacka mig fram i folkhavet så mycket längre denna löningslördag. Glad över mina inköp satte jag nyckeln i tändningslåset, bilen gick igång, men växelspaken satt som fastgjuten i parkeringsläget. Knappen som måste tryckas in för att kunna nå backen var omöjlig att rubba trots ihärdiga försök att med foten nedtryckt få loss spärren på bromspedalen. Jag startade om bilen flera gånger med samma resultat. Imman började tätna på bilrutorna och hade det varit mörkt ute och bilen varit parkerad på en liten skogsstig, så hade den läskiga musiken börjat nu. Nu stod jag dock på en överfull storköpsparkering. Jag ringde Johan som heller inte kunde förstå felet men som den fantastiske man han är, satte han in alla tre barnen i sin bil och kom till min undsättning. Han gjorde det som jag också borde ha kúnnat komma på; nämligen slå upp rätt sida i instruktionsboken....Det var ändå inte helt enkelt att få spärren, som normalt är bromsens uppgift, att släppa. Till slut kunde vi åka hemåt allihop.

Nu ska jag iväg till jobbet.

"Bara kelar får koma en"

Gustav vaknade i morse med gigantiska blåsor i munnen, i gommen och på insidan av läppen. Stackars liten grät när han försökte dricka sin välling och när han förstod att han inte kunde tugga i sig pannkakorna som jag stekte till de stora barnens utflykt idag, grät han ännu mer och ropade "panntakor". Det blev inget dagis för honom idag och inget jobb för mig.

Om kameran inte hade fått ben och sprungit och gömt sig och om jag hade bytt ut min spartanska ha-så-länge-mobil, hade jag kunnat ta ett kort på den skylt som Oscar igår tejpade upp på sin dörr. När det nu är omöjligt får jag istället använda ord för att beskriva den. Det är en färglagd stoppskylt med texten: "Bara kelar får koma en". Jag kommenterade skylten igår och sa med spelad besvikelse att det var ju tråkigt att jag inte får komma in i rummet. "Ja men....det gäller inte på tisdagar, så idag går det bra".

Johanna fyllde äntligen 6 år i måndags. Hon hade längtat och väntat och räknat ned dagarna tills det blev hennes tur att fylla år. Enligt henne själv fick hon precis det hon hade önskat sig: en rosa cd-spelare, Darins "Lovekiller", kläder, stövlar, en sjal, pysselgrejjer, en av Oscar snickrad segelbåt (gjord på fritids snickarkurs), en minibrevlåda att ha på rummet och sist men inte minst en kick board, svart med rosa hjul. LYCKA!

Nu ska jag koka lite kaffe medan Gustav sover och sätta mig och läsa igenom texterna från alla deltagare på skrivarkursen.

Hjärtefrågor

Vid frukostbordet klockan halv sju i morse, barnen sitter och slevar i sig från varsin filskål; den minste i skaran har en röst som hörs genom betongväggar och lägg därtill en sann vilja att göra just denna röst hörd, mellanbarnet uppmanar mig att titta på hennes myggbett och ihärdigt försöker hon överrösta lillebrors stämma medan Oscar kämpar sig igenom tidningsrubrikerna ljudande varje bokstav tills han läser av orden.

Själv har jag läst om samma mening i tidningen femton gånger. Det handlar om viltolyckor som man uppmanas anmäla till s.o.s alarm om man skulle köra på ett djur. Jag drar mig till minnes den lille ekorren jag körde på för några år sedan och börjar fundera på var gränsen går för vad s.o.s alarm vill veta.

Jag blir återigen avbruten i mina morgontrötta trassliga tankar av att Oscar frågar hur det kommer sig att hjärtat sitter på vänster sida i kroppen och varför det inte skulle kunna sitta i mitten eller rent av någon helt annanstans. Då jag inte gärna svarar att jag inte vet, samlar jag ihop tankarna och försöker tänka ut något smart att säga. Jag hör mig själv säga att det sitter till vänster för att det säkert är det bästa stället för hjärtat att sitta. Och eftersom jag inte lyckades komma fram till någon vetenskaplig anatomisk förklaring, måste jag nu kolla upp just det faktum att hjärtat sitter just till vänster för att kunna berätta det för sonen i kväll. Om det nu inte är någon annan som vet och gärna delar med sig av sin kunskap.

Den senaste veckan har vi helt plötsligt insett att Oscar har vuxit ur samtliga skor och gummistövlar och att han nu är längre än vad som krävs för att åka Balder, vilket fick Oscar att bli helt lycklig. Igår, således, styrde vi kosan till Stadium XXL i Sisjön för att uppdatera Oscars skogarderob. Vi lämnade affären med ett par gummistövlar, ett par fotbollsskor och ett par innegympaskor; Samtliga skor i storlek 34 (jag har 37...). Det återstår att köpa vanliga höstskor för tyvärr var de Timberland som jag tidigare hade sett slut, så det blir till att hitta några andra.

Fyra grader celsius

Föga förvånande har de milda sommarmorgnarna fått ge vika för mer kylslagna sådana. Fyra grader visade temperaturen i morse när jag rullade iväg med bilen till pendelparkeringen och därefter nästan frös ihjäl innan jag nådde den varma bussen i vilken jag huttrande slog mig ner med en Metro i handen.

Så här sista dagen av en månad medför mycket att göra på jobbet då månadsavslut ska göras och allt vad det innebär av sifferkontroll så att allt stämmer som det ska. Dessutom i dessa tider med en hel del tid på annan ort i form av kick off ena veckan och kurs andra veckan, har pappershögen och att-göra-listan krävt min totala uppmärksamhet.

Dagens barncitat:

Gustav: "Jag ätit muffi" (smoothie)
Oscar: "Jag kan läsa nu men visste du att jag kan skriva också? Det är jättelätt, fast 'å' är svårt".

Vid sängkanten läste Oscar för mig ut sin första läsebok om Leo som kunde se en so och Elsa som såg en lo.

Det är stort

Men hallå, man kan ju inte ha en blogg om man aldrig skriver i den. Jo, det kan man om inte har haft tid att skriva i förrän nu.

Inga summeringar tänker jag göra om den härliga sommaren, stugan i Fiskebäckskil, mysiga grillmiddagar på altanen, krabbfiske, Oscar som lärde sig simma UNDER vattnet, Johanna som tappade två tänder, Gustav som helt plötsligt pratade och uttalade varje ord nästan helt rätt, som om alla ord legat på lur och bara väntat på att få hoppa fram. Inte heller tänker jag dra alla detaljer kring skolstarten när lill-Jojo, förväntansfull tillsammans med de andra barnen i hennes klass, väntade på att hennes namn skulle ropas upp eller hur det kändes för mig som mamma när den äldste sonen börjar ettan och står där på skolgården bakom konen namnad '1b'. Då sköljde stoltheten över och jag vet inte, men kanske var det större för mamman än för sonen som själv verkade ta det hela med ro.

Att barnen börjar bli stora står klart när Oscar säger att jag inte behöver följa med honom till sin klassingång utan menar att han faktiskt klarar det själv; "du kan gå med Johanna så går jag själv" eller när Johanna förklarar för mig att rosa inte alls är så coolt längre; svart börjar bli hennes favoritfärg. Stopp, vänta, jag hinner inte med, säger jag tyst för mig själv medan jag ler och nickar som om det var det mest självklara i hela världen att den 6-åriga dottern har kravlat sig ur det rosaglimrande puppstadiet utan att jag förstod att det höll på att hända.

Sommaren var njutningsfull men sprang förbi i snabbaste laget för helt plötsligt var det bara dagar kvar till kick offen i Stockholm med Silja Line och Helsingfors och kurser om både tidsbokning och akuttandvård. Snart är det dags för ännu en kurs i huvudstaden. På torsdag tar flyget oss till Thoresta Herrgård där kommunikation står på programmet. Johan möter upp på fredag och vi får lite tid på tu man hand innan vi ska på bröllop på lördag.

Ensam hemma del 3

Okej, ensam-hemma-följetongen börjar bli lite tjatig men imorgon blir det fullt hus igen när de kommer tillbaka hem. Solen och värmen fick dem att stanna ytterligare några dagar och jag fick också njuta av två soliga stranddagar med många dopp i det svalkande blå då jag tog bussen för en minsemester på den sydliga slätten.

Jag försökte nyss att lägga mig i en av vilstolarna på altanen men hettan är extrem så det är skuggläge som gäller.

Hur trött blir man inte på dessa telefonförsäljare som jagar efter att sälja, sälja, sälja. (Med nasal röst)"Ja, hej Ann! Hur står det till idag? Mitt namn är bla bla bla...Är Johan Kittel(le) (med betoningen lagd på andra stavelsen) hemma? Jaså nähä men du är väl frugan då kan tänkas? Jag kanske kan höra med dig då, ANN" En lång rad fula ord svepte förbi i huvudet på mig men inte säger man väl så till någon annan?!! Ett lojt "Du får ta det med Johan Kittel(le)", sa jag istället. Nästa gång ska jag...säga något helt annat.

Tack och lov ringde lilla J strax därpå och fick mig på andra tankar. "jag längtar efter dig mamma". Snart kommer ni, små ungarna!

Ensam hemma del 2

Mitt inne i en dröm var jag när klockan ringde lite före sex i morse. Ena handen sökte och fann mobilen men utan att öppna ögonen stängde jag av den jobbiga påminnelsen om att det var dags att gå upp. Det var väldigt lätt att somna om och när jag en timme senare, vaknade med ett ryck, kändes det som om klockan var åtta eller rent av nio men tack och lov hade jag hela 15 minuter på mig tills det var dags att åka.

På jobbet flöt det på och jag fick veta att även jag kommer att bli stockholms- stammis i augusti; en vecka efter höststart bär det upp till huvudstan för kick off och vidare färd till Helsinfors och en vecka efter det ska jag tillsammans med de andra flyga upp och gå på kurs. Jag flyger dock inte ner med resten av gänget utan stannar kvar för att gå på bröllop på lördagen.

Imorgon ska jag klippa mig vilket inte är en dag för tidigt; måste få lite ordning på det här håret.

Ensam hemma del 1

Resten av familjen begav sig idag söderut samtidigt som jag åkte in till jobbet. Semester väntas inte förrän om en och en halv vecka för min del, vilket trots allt känns rätt okej ändå. På vägen hem från jobbet funderade jag över om det fanns någon mat att äta när jag kom hem och insåg ganska omgående att efter min kylskåpsstädning tidigare på dagen, fanns inte mycket ordentlig mat kvar. Således stannade jag till vid den lokala thaien och beställde vegetariska nudlar. Ett glas vitt till det satt som en smäck.

Vad gjorde man hela dagarna?

Folktomt i semestertider; inte bara på gatan utan även i huset när O och J har åkt ner till farmor & farfar i Skåne. Tystnaden belägrar huset i detta nu; G sover middag och Johan är ute på löprunda; det enda som hörs är surret från någon avlägsen gräsklippare och en och annan trast (eller vad det nu kan vara för pippi) som kvittrar i en trädtopp.

Vad fyllde man hela dagarna med innan barnen kom till världen? Läste, fikade i stan, träffade sina vänner oftare, gick på bio. Men mer? Alla lediga dagar som fylldes utan att man reflekterade över det och så nu när de finns de små, kan man inte minnas hur det var. Längtar redan efter deras små kramar och tankar om olika saker. Här sitter jag och blir blödig medan de säkert springer på stranden och badar och leker och har skoj. Nä, nu åker jag ner till Garden Centret och köper lite blommor och jord; kanske lite rabarber att plantera också.

Inläggen lyser med sin frånvaro och kanske har det sin förklaring i svårigheten att fokusera på två olika sorters skrivande. "Det andra skrivandet" har den senaste tiden fått min totala uppmärksamhet och då står bloggskrivandet i skuggan för ett tag. Behovet av att skriva är så stort att jag på jobbet möjligen gör alltför långa och utförliga daganteckningar i patientjournalerna. Så är det och så har det alltid varit; i gömmorna här hemma eller på vinden hos mina föräldrar hittar jag emellanåt den ena novellen efter den andra från barndomen och flera, likt riktiga böcker, ihophäftade små romaner om allt mellan himmel och jord. Nu är jag således här igen och jag tänkte inleda med en sammanfattning av midsommarhelgen som med sitt soliga leende lockade oss till Gunnebofirandet där det bjöds på dans, trolleri för barn och en skön stund på filten i gräset med en kopp kaffe och en och annan bulle.




Innan det var dags att styra kosan mot Kålltorp och familjen L, körde vi hem och hämtade efterrätten som vi skulle ha med oss. Grillning stod på menyn och medan maten tillreddes, lekte barnen i trädgården, spelade fotboll och letade efter smultron.

Gustav trivdes vid barnbordet där det åts Pölse med lumpebröd (tveksam till stavningen...) tack vare de norska gästerna.

Lördagen som följde hade vi bestämt oss för en biltur i de närliggande områdena. Så med picknickkorgen laddad och badkläderna nerpackade, begav vi oss iväg och hamnade, dock inte så närliggande, vid Åsa havsbad där vi (läs barnen) badade och solade ett par timmar.

Liseberg stod på programmet för oss (och väldigt många andra också) på söndagen. En bra stund stod vi i kö för att komma in men sedan skingrades massorna och barnen åkte i massor. Jag lät mig övertalas till Lisebergsbanan två gånger och efter andra åket kändes det som om hjärnan satt löst innanför skallbenet. Barnen var dock nöjda och glada. Gustav var enormt fascinerad av kaninerna men den ende som inte kunde få nog av att krama dem var Johanna. Oscar stor med armarna i kors och tänkte visst inte krama kaninen där den stod, stor och grön, med utsträckta armar mot honom. "Gud, vad löjligt", var hans kommentar till det hela. Löjligt var ju också alla attraktioner som gick långsamt och Oscar blev lite besviken över att han inte riktigt nådde upp till de 130 centimeter (det saknades 1,5 cm) man behövde vara för att få åka Balder. Han och Johanna fick nöja sig med Rabalder och av deras miner att döma var det nog tillräckligt bra.



O och J väntar på att Grodorna ska sätta fart uppåt.



Ledig måndag och vi begav oss till badplatsen där vi mötte upp med Karin och barnen. Det var somrigt med lek i sanden, håvfiske av små söta aborrar, spring på bryggan och massor av bad.





Igår, näst sista dagen före sommarlov, blev det en glass i skuggan efter fritids och dagis.

Avslutningar

Så var det då dags för den tredje och sista avslutningen igår. Först ut var Oscar för några veckor sedan, sedan sjöng Johanna och hennes dagiskompisar i måndags och pedagogerna bjöd på lååååång gräddtårta med jordgubbar. Igår, således, var det Gustavs tur att sjunga Idas sommarvisa och dansa runt en ytterst näpen midsommarstång som var klädd med björklöv och blommor dagen till ära. Vi kan väl förbise det faktum att Gustav inte alls ville vara med och dansa, trots att han övat jättemycket hemma på Små grodorna, utan fick ett smärre utbrott vilket i och för sig lätt kunde botas med mormors blåbärsmuffins. Övriga barn och föräldrar dansade och sjöng och förde den svenska somaravslutningstraditionen vidare. Vi var med och studsade lite utanför själva ringen men Gustav sa bestämt nej till att göra som de andra.
Efteråt åt vi medhavd fika med mormor och morfar i gröngräset. Regnet hängde i luften men vi klarade oss och det blev en riktigt mysig stund.

Till hösten har vi två skolbarn och endast ett dagisbarn; det blir en ny era i livet.

Fotbollfantast

Äntligen en liten stund för mig själv. Gustav som varit febrig i två dagar somnade redan halv sju och de andra två är ute och spelar fotboll med den nya fotbollen som man fick köpa för 69 kr istället för 149 om man tankade för det ringa priset av 1500. Det gällde att samla klistermärken, något Oscar tog på fullaste allvar.

Oscar har blivit en stor fotbollsfantast, vilket är anmärkningsvärt eftersom han inte visat det minsta intresse för denna sport tidigare. Allt som har haft med bollar har liksom gått bort på hans agenda. Tills nu och det började innan tut-VM. Han har börjat träna i fina gamla Mölnlycke IF, något som gör hans mamma mäkta stolt och glad. Inköp av dräkt med tillhörande benskydd och strumpor förgyllde förra fredagen och faktum är att han knappt har tagit den av sig. Jo, när han duschar har den lagts i en prydlig liten hög och märk väl att denna handling också kräver ett visst utrymme; vår kära son har nämligen fram tills nu avskytt allt som heter bad och dusch eftersom "man blir så blöt". Nu förvånas man dock inte när man hör hans "jag tar en dusch" lite då och då.



För en stund sedan tillkännagav han att han en dag skulle vara med i landslaget. Citat: "Jag kanske kan höra med Elias granne (Erik Hamrén) om jag kan vara med när jag blir stor"






Fina skor till den minste i storlek 23 som inte gick att motstå, likadana som storebrorsan har.

Bilfunderingar

"Jag kan sitta i bakluckan", sa Oscars kompis när jag meddelade att bilen tyvärr redan var fylld till sista platsen. Oscar och S hade planerat att leka efter skolan och eftersom Johanna också hade en kompis med hem från dagis, fanns ingen plats kvar och att placera någon i bakluckan var uteslutet. Ska det behövas en större bil tro? För att få plats med de små kompisarna? Snart vill väl Gustav också ha med sig folk hem; jag som hade siktat in mig på en liten smidig snygging (bil) framöver kan nog glömma det; det är nog dags att fundera på en...ja, vad de nu heter de där större modellerna. Forden får dock duga ett tag till, om den nu håller ihop vill säga. I morgon blir jag 3000 spänn fattigare efter hjullagerbytet och jag tycker mig ana ett fortsatt missljud när jag startar bilen.

Västkustshelg

Snälla Gud, låt det vara söndag idag, vädjade jag i morse när Johan, någonstans mitt i en dröm, avbröt min välbehövliga skönhetssömn. Jag önskhoppades, trots det uppenbara faktumet om måndagens existens, att det ändå på något vis skulle visa sig att det var fel och att jag, iklädd morgonrock skulle skratta när jag kom in i köket och säga att jag trodde att det var måndag idag. Johan skulle le och säga att kaffet var klart och fråga vad vi skulle hitta på hela denna långa lediga söndag. Istället sa han "jag behöver åka nu och by the way, jag tror Gustav behöver ny blöja" Jag kunde bekräfta av doften att döma att så var fallet. Efter lite kaffe och macka vaknade jag till en aning och tog tag i ihopsamlandet av dagis/skolkläder, regnstövlar, lappar att lämna till lärare, frukt ner i väskor och sedan få lite ordning på mig själv.

När jag vred om nyckeln i Forden, svarade bilen med ett missljud likt en nioårings första försök till att spela blockflöjt. Som om det inte räckte med att hjullagret ska bytas på onsdag. Jag svängde nämligen in på Statoil i förra veckan för att höra vad det kunde vara som gjorde att bilen låter som ett flygplan när jag börjar närma mig 70 km/h. Verkstadskillen körde ett varv runt kvarteret och meddelade att min diagnos inte stämde; det var inte något i motorn utan definitivt ett hjullager som behövde bytas och dessutom hällde han i en hel flaska glykol som bilen tacksamt klunkade i sig.

Bröllopet i Lysekil på lördagen blev mycket trevligt med sol, båttur, Champagne, god mat och dryck och så roligt att träffa hela tjejgänget. Vi bodde på ett helt fantastiskt litet hotell med atmosfär från sekelskiftet (det förrförra alltså). Uteplatsen bestod av både berg och gräsmatta kantat av blommor, allt från vallmo och syrener till hortensia och strandråg. Från trädgården kunde man gå uppför en liten trappa och se ut över havet. Njutningsfullt!

Ljuvligt

Den ljuva ledigheten blev just så, ljuv alltså. Inga i detalj inplanerade dagar utan lite så som det föll oss in. Barnen har vi knappt sett röken av; de har lekt loss de här dagarna med sina små kompisar. Ena stunden här och nästa stund hos kompisen och som i Oscars fall Askims simhall där han tillsammans med klasskompisen A och dennes pappa, simmade, hoppade och åt chokladboll. Och det gick ju väldigt bra trots att vi inte hittade cyklopet som han så gärna ville ha med sig.

Gustav kan ha kommit in i sin första trotsålder...han är MYCKET bestämd med vad han vill göra och defintift vad han INTE vill göra, såsom äta det vi andra äter, ta på kläderna förutom ytterkläderna för det bästa han vet är att få gå ut...eller "tut" som han säger. Orden kommer fler och fler för varje dag: "nöppna", "böja", "tappan", "née", ja, ni märker ju själva, man förstår nästan allt han säger numera.

Johan är på kursinternat i Båstad må-fr den här veckan; träningskläderna nerpackade för "det kan finnas tid att springa, i så fall tidiga morgnar", enligt kursanordnaren. Kämpa på Johan, fem dagar kvar till varvet!

Själv tänker jag inte träna för här finns definitivt inte tid, inte ens tidiga morgnar.

Guldkorn

Johanna, Gustav och jag ligger på studsmattan, näsorna i vädret och tittar på molnen som sakta passerar ovanför. Gustav reser sig efter en halvminut eller så och börjar springa runt, runt varpå Johanna säger med en antydan av överseende mot sin lillebror: "Vad springnödig han är". Ett fantastiskt uttryck som jag kommer att börja använda.

Oscar nere på fotbollsplanen med en klasskompis, från köksfönstret ser jag jag Johanna cykla fram och tillbaka på gatan och Gustav i grävartagen i den nybyggda sandlådan. När jag håller på med salladen kommer J inrusande för att stolt meddela att "nu kan jag svänga också, förut cyklade jag ju bara som ett streck rakt fram". Vad bra min underbara unge och vilken tur att jag var ovetande om att du tidigare inte kunde svänga...

Energy

När jag efter en lång arbetsvecka klev in genom dörren i fredags vid 6-tiden och Gustav med uppspärrade ögon och små hoppsasteg i hallen tjöt "maaammaaa", kände jag mig som en trött men ytterst lycklig mamma. Jag tänkte att den här helgen ska få gå i lugnets tecken.

Lördagsmorgonen, antydan till halsont till trots, överraskade med full energi. J hoppade över fotbollen och kosläppet kändes inte lockande denna regniga förmiddag. Lilla J och jag planerade en mor-dotter-dag med syfte att välja färg till hennes rum och senare en inpirationstur till IKEA. På Colorama hittade vi alla möjliga roliga stickers som man enklelt fäster på väggen; J ville ha ett träd, sen fjärilar, sen blommor och sen fastnade hon för en prickig sopborste som inte hade något alls att göra med vare sig tapeter eller färg. Till slut hittade vi en färg som passade perfekt.

Väl hemma fortsatte energiflödet, så efter att vi burit ut alla J's saker, täckte jag golvet och satte igång med målningsprojektet. Jag vet inte, men jag kan verkligen längta efter att få tapetsera och måla; det är så roligt så efter J's rum väntar Oscars rum på lite ny färg på väggarna.

Soliga söndagen innehöll barnalek och lite räfsande i trädgården och efter fika hos de förra grannarna, bar det av till gympa med J.

Jag hoppas att energin håller i sig under veckan så att jag kan grejja i J's rum på kvällarna.

Test

Det största av allt

Tre små barn, yrvakna, långhåriga och rufsiga. Små plirande ögon och sonens jag älskar dig mamma. Jag älskar dig nu och föralltid min unge. Måste vi till dagis idag, kan du hämta lite tidigare? Samvetet gnager i takt med klockans tickande och morgonen fortgår. Tre små barn vinkar, lek och ha roligt mina små! Ikväll blir det mys och ledigt och flera dagars lugn. Först ska mamma bara jobba lite och gnugga sin egen sömn ur ögonen, sen kommer jag och lyfter er alla och snurrar runt, runt, famnen full av oändlig kärlek!

Söndag i vitsippeskogen

Från ekonomi till NaCl

När denna vecka är till ända noterar jag att jobbet har tagit större plats i mitt liv än jag önskar. Jag räknar mina timmar och summan står där svart på vitt; 38 timmar, vilket innebär 18 timmar utöver mina 50%. Några övertidspengar kan jag inte räkna med, däremot komptid trots att jag nu verkligen vill ha LÖN för denna möda.

Hur ser då en arbetsdag ut på kliniken? Låt oss göra en inblick i torsdagens tio timmar långa arbetspass. Från att hjälpa patienter med betalningar, svara på deras allehanda frågor, vara behjälplig i telefonen (som ringer hela tiden, dessutom ska jag, ensam på min post, svara i två telefoner samtidigt...), sköta fakturahantering, dagsavslut, avstämning (vilket är fullständigt nytt för mig). Igår således satt jag under sena eftermiddagen med siffrorna och försökte nolla det som skulle nollas och reda ut varför det inte var nollat där det skulle vara nollat...då behöver kirurgen och sköterskan min hjälp. Siffrorna hoppade som små trötta ungar runt i skallen på mig när jag försökte fokusera på att inte spilla Natriumkloriden över patienten och inte fippla när jag öppnade implantatskruven och lät den glida ner i kloriden. Eftersom jag var den ende som inte var steril, fick jag noga akta så att mina orena händer inte nuddade något som inte fick nuddas. Jag sprang i skytteltrafik från ekonomiavstämning till de grönklädda och tillbaka till alla kortslippar och försökte komma ihåg vad jag hade räknat och inte.

MEN det är faktiskt rätt kul med ett så varierat jobb och faktum är att jag trivs riktigt bra.





"Mamma, ta ett kort så att jag får se hur långt mitt hår har blivit"




"Ta ett när jag böjer huvudet bakåt, oj, vad låååångt håret är"




Gustav gillar mössor!

Iskallt

Igår snöade det på väg till jobbet och idag, solglimtarna till trots, var det vinterjacka som gällde när det var dags för friluftsdag för Oscar. Snälla vårvärmen kom, vi längtat så efter dig!

Eftersom jag börjar sent idag och ändå lämnar barnen på skola och dagis, har jag skrivarverkstad här hemma. Om det ska bli något av alla projekt och planer så behöver jag verkligen den här stunden.

Fast...just nu infinner sig inte inspirationen så jag går och gör nåt annat en stund; kanske en tur in i den ständigt överhopade tvättstugan eller en sväng ner till färgaffären och titta på färg till Johannas rum.

Boktips: Hypnotisören av Kepler.

Trevligt åbäke

Efter två års vädjan, tjat, tårfyllda blickar och ord som "alla andra har ju...det är bara vi som inte har...", "ni kan få våran veckopeng...", så har vi nu alltså gjort de små liven till viljes. Gustav kunde inte sluta säga "oppa, oppa" igår när den gigantiska, riktigt anskrämliga studsmattan var monterad i trädgården. Ful som stryk, som sagt, men en riktig glädjekälla för barnen. Kanske att vi inte hade mätt ordentligt utan gått lite väl mycket på hörsägen från andra studsmatteägare som sa att de hade en 4,60 meter i diametermatta. Det ser ut som att vi arrenderar en (stor) del av gräsmattan till något slags cirkussällskap men vad fasen gör det om tio år när den är nedmonterad och såld på Blocket och vi återigen kan spela fotboll i trädgården och kaprifolen åter ser ljuset och vaknar till liv efter ett decennium i ide.

Hågen

Ordet håg är en läggning som styr sinnet och tänkandet. Om någon är håglös så saknar man lust och vilja att göra något. Om någon har håg att göra något så har de i stort sett lust att göra något. Håg har samma innebörd som engelskans 'mind'.

Källa: spa.118100.se/Håg/1922

Freestyle

Drömde att jag hade blivit kvar på jobbet med massor av av jobb och att mörkret började falla och att dagsavslut och omsättningar aldrig stämde vad jag än gjorde. Plötsligt hörde jag någon som öppnade dörren till mottagningen och där stod personen som städar och jag insåg att jag hade varit kvar på jobbet hela natten. Shit, vilka effekter det här jobbet har på mig. När jag vaknade (mitt i natten)hade jag ingen aning om var jag och Johan hade hört mig säga "Jag hittar inte ut".

Det var i alla fall väldigt skönt att sluta halv tre igår och kunna hämta de små i vettig tid. Glad i hågen (vad betyder hågen?)ropade jag hej till Oscar men fick inte den minsta respons. Han ville stanna och leka klart Bensinstation (?) med de andra barnen. Johanna och en kompis hade bestämt att de ville leka efter dagis och det gick ju bra så Elvira hängde med på den fortsatta dagishämtarturnén. Gustav och de andra dagisbarnen var ute och grävde i sanden och han kom springande och slängde sig mot mig med uppsträckta armar.

Väl hemma blev det saft och kex på altanen för barnen medan jag satte mig med en kaffe och blundade några minuter i solen. Jag satt och lyssnade på de olika lekarna; Oscar och några grannkompisar lekte något slags jage och sprang runt på gräsmattan, J och E gungade, lekte med Barbie och hoppade hopprep och Gustav befann sig någonstans mittemellan när han inte hällde ut saft eller ritade med gatukritor på mina byxor.



Vår sångfågel med sin 'freestyle'. Förmodligen skulle ingen i hennes ålder förstå vad hon pratar om när hon säger 'freestyle' och visst skulle man kunna säga cd-spelare som det ju är men 'freestyle' går precis lika bra.

En skön helg

Helgerna blir så mycket viktigare när man jobbar. De ska rymma både avkoppling och fixande av sådant som annars inte hinns med. Helgen som gick innehöll ungefär de komponenterna. Tidigt på lördagen åkte vi iväg för att uppdatera barnens vårgarderober; det blev jackor till de två stora och Gustav fick sina allra första egna skor - ett par små svarta vikinggympaskor. Söndagen bjöd på vårsol och vi stämde träff med Mia och Henrik i Slottsskogen där vi grillade korv och myste i solen medan barnen hoppade hopprep, sparkade boll och tittade på några getter och ett par hängbukssvin.

Några timmar senare styrde vi mot Tina och Christian som hade drop-inkalas. Tina såg inte alls ut att ha blivit äldre men det gjorde däremot lille Anton som både åt fast mat och satt själv på golvet, något han inte bemästrade senast vi sågs. Han är så söt och go och det var så mysigt att få hålla honom (Gustav tyckte livet var fruktansvärt orättvist när han upptäckte att hans mamma höll i ett annat barn).

Jobbschema

"Du kommer inte kunna utgå från ditt schema; du kommer få en massa övertid och behöva jobba andra tider också för att det ska funka här", säger flera av de anställda på jobbet till mig när jag för mitt konstiga schema på tal. "Men...jag har ju dagistider att passa och en viss planering med mitt liv". "Ja, men så kommer det bli", säger de med enad stämma, visa av egen erfarenhet.

På fredag ska jag snacka schema med de två cheferna varav den ene jag enbart träffat på anställningsintervjun. Jag trivs inte med att jobba endast eftermiddagar och sluta kvart över sju (i bästa fall) tre dagar i veckan. Nä, jag hoppas verkligen på bättring annars blir det svårt att synka dagistider med Johans resande och annat. Häromdagen fick jag reda på att en av tandläkarna, som jobbar varannan fredag, har bestämt att hon ska jobba på Valborg istället för föregående fredag och då "behövs jag där". Jaha? Där rök den valborgsplaneringen.

Igår satt jag på bussen på väg hem från jobbet (från vilket jag hade blivit försenad från) och insåg när vi närmade oss hemorten att en kvart senare skulle alla barnen vara hämtade från de tre olika fritids/dagisställena. Jag rivstartade från pendelparkeringen och styrde mot Oscars fritids, småsprang in i lokalen där jag fick syn på en glad Oscar i full färd med något fotbollsspel. "Kommer du redan"? Ja, klockan är ju faktiskt snart fem (och det är påsklov och det är bara du och två killar kvar...men skönt att han trivs, tänkte jag). Vid nästa stopp var det Johanna som kom hoppande och meddelade att de bara var sex barn (av 34 på två avd)kvar och det var jättekul, tyckte hon. När vi närmade oss Gustav dagis verkade det ännu mer ödsligt. "Hallå, här är vi", hördes en stämma nerifrån lekplatsen. Där satt G och grävde i sandlådan bredvid en fröken. Han var sist kvar och klockan var fem över fem.

Efter ett fjärde stopp, affären, rullade vi äntligen hemåt och de stora barnen blev kvar ute och cyklade och lekte med några andra barn. En stund senare insåg jag att vällingen var helt slut och förstod att jag skulle behöva åka ner och handla igen eftersom Johan var på väg till Oslo och inte skulle komma hem.

Vi sjutiden ringde mamma och vi pratade en stund och innan vi la på, erbjöd hon sig att handla vällingen och komma upp med den så att jag slapp ge mig ut igen.

Tusen tack för det, mamma!

Foton

Äntligen vår!


Oscar har verkligen hjälpt våren på traven.


Johanna har en fröken som gör ansiktsmålningar på barnen ett par gånger varje vecka. Hon ska öppna eget och övar på att förfina sin teknik.


Liten påskkärring, även han dagismålad.



Ut och gå!



"Are you talking to me?"



Fredagsmys!

Glad Påsk!

Kinderna hettar efter en dag i vårsolen. Den efterlängtade gula flödade in genom vintersmutsiga fönster och gjorde oss sällskap redan till frukost. Förmiddagen ägnades åt barnalek såsom fotboll, cykling och lite hopprep, glädjen var stor när alla små fick gå ut i fleecejackor och slippa vinterkläder; mannen fortsatte med sandlådebygget och jag åkte till Garden centret och frossade i vårens blommor och inhandlade en fyrkantig kruka av betong, gröna och färgglada växter i olika höjd och ett par hekto sten. Väl hemma planterade jag krukan som vi sedan tog med till mormor och morfar.

Kusinerna Kalle och Emil var redan på plats när vi gjorde entré vid ettsnåret. Barnen lekte, åt, fick varsitt påskägg, orkade nästan inte efterrätten, spelade fotboll, badminton, gick på kattjakt (Gustav blev väldigt förtjust i grannkatterna och var inte alls rädd utan sprang fram till dem vilket fick katterna på språng "mao", sa Gustav),blåste såpbubblor och byggde ett heltt gäng sandkakor. Efter härlig påskmat satt vi på altanen och myste i solen. Christian var med en stund innan han var tvungen att påbörja sin kvällstjänstgöring.

Vid halv sju var vi hemma igen och efter bad och teve sover nu den minste och snart även de andra små.

Imorgon står invändig och utvändig biltvätt på programmet; kanske även däckbyte på den gamla Forden.

Glad Påsk!

Måndag morgon

Iskalla regndroppar landade på ryggen och i nacken när jag stuvade in veckans skörd av barnens extrakläder i bilen i morse. Grå himmel, blött, lerigt, kallt och trötta barn. Men inget dåligt som inte har något gott med sig. Oscar stod för den positiva intällningen denna ruggiga sista måndagen i mars: "Det är ju faktiskt bra att det regnar för då försvinner ju snön snabbare och det kan snart bli vår". Tack Oscar; det behövde jag idag! Oscar har själv idogt jobbat med snöskyffel den senaste vackan och försökt hjälpa våren på traven med att skotta bort snö så att den lättare smälter. Den gamla barndängan Idas sommarvisa fladdrar förbi i mitt medvetande: "Du ska inte tro det blir sommar i fall inte nån sätter fart".

Gustav pratade om Nenny i bilen på väg till dagis. Och vilken tur att fröken Jenny var den som tog emot honom när vi kom fram. Han trivs så bra på dagis och det känns vemodigt att de ska stänga efter sommaren. Till hösten blir det ny inskolning på ett STORT dagis...fast vi har också fått platserbjudande från Larven; där vet vi att barngruppen är liten och lärarna engagerade. Vi får se hur vi gör.

Om tre timmar börjar jag jobba och ungefär så kommer det att se ut framöver. Inget strålande schema således. Inte riktigt vad som utlovades från början. Känns inte helt hundra att bara jobba eftermiddagar när man har små barn.

Med tofflor i frotté

Njuter fortfarande av lugnet från Hagabadet där Johan och jag spenderade flera timmar denna söndag. Iklädda jättebadrockar med tillhörande tofflor i frotté inledde vi den härliga vistelsen i varsin vilstol, behaglig klassisk musik på lagom låg volym, huvudena bakåt och med slutna ögon satt vi och småpratade och reflekterade över allt möjligt. Efter en stund hoppade vi ner i den ovala bassängen, även kallad 'ägget', och simmade några varv. Avslutningsvis flöt vi runt i den 30-gradiga mindre bassängen med "flytkorvar" i olika glada färger. Efter dusch och bastu åt vi en rejäl brunch i restaurangen.

Trots framflyttning av klockan idag, somnade barnen före åtta. Johan har precis gett sig ut på en springrunda med nya pulsklockan och jag ska skriva några rader på mitt skrivprojekt innan jag stupar i säng.

I arbete.

Jag har inte haft ork att skriva sedan första arbetsdagen i onsdags. Hur kan man bli så trött i skallen av att sitta på en stol vid en datorskärm i fem timmar. Vet inte men det är jag. Kanske kan den rejäla förkylningen med ont i huvudet, feber och en sträv känsla i halsen vara en bidragande orsak. Typiskt oturligt att den första arbetsdagens morgon inleddes med sjukdomskänsla. Detta utöver alla siffror, datorsystem, fakturor hit och dit...

Helgen kommer att bli en lugn sådan. Barnen ska på två olika kalas exakt samtidigt på söndag; en present är kvar att inhandla. Johanna frågade sin dagiskompis vad han önskade sig och fick till svar: 1. en skateboard, 2. en önskekula, 3. en motorcross(!)
Okej, jag tror inte vi kan tillgodose hans önskningar till fullo men det ska nog bli bra ändå.

Nu är det på med mysoutfiten och sedan soffläge.

Fikonspråk

Nedräkningen till första dagen på nya jobbet har börjat; jag har läst in mig på tandläkaryrkets fikonspråk, har fräschat upp kunskaperna i vad de olika tänderna heter (incisiver, caniner, premolarer, molarer) vad de kallas, t. ex 1 4, 3 2 osv. Nä, jag ska inte jobba som tandsköterska men man vill ju inte verka helt bortkommen när patienterna ringer och inte heller gentemot tandläkarna. Detta fikonspråk är jag inte helt obekant med då det ofta förts på tal hemma vid köksbordet i min barndom. Allt känns någorlunda förberett och det enda jag skulle få gjort idag, var att införskaffa någon sorts inneskor, typ Birkenstock, att ha på jobbet.

Mina planer för dagen har dock skrinlagts eftersom Oscar inledde veckan med att kräkas (som ett brev på posten efter bushuskalas). De sju maskinerna tvätt efter Gustavs kräknatt i helgen (låt inte era barn äta snö...eller dricka simhallsvatten...) hade precis slutat snurra, så som om det inte räckte med kräksjukor i alla dess former! Jag är såååå trött på det. Vi är sååå noga med handhygien och golvhygien och napphygien och dörrhandtagshygien och säga-till-barnen-att-inte-peta-i-näsanhygien och all möjlig annan hygien...hallå, jag vill inte tvätta fler kräkiga sängkläder, handdukar, pyjamasar på ett låååångt tag. Händerna är kruttorra efter all sprittvätt. Jag har fått nog av den lömske herr Calici! Försvinn!

Nåväl, solen lyser i alla fall och snön (all denna snö...) gnistrar och skrattar när den förstår att dess levnad förlängs ännu några dagar i detta minusgradiga väder.

För övrigt, veckan som gick innehöll diverse trevliga stunder; 1. jag fick ett jobb, 2. Slank iväg mitt i veckan på ost & vin till trevliga mölnlyckeväninnor, 3. Åt fantastisk crème brulée med smak av Dumlekolor hos m&p i lördags, 4. Skrattade mycket i helgen. Jamen, det kan man väl leva på medan man fyller den ena maskinen efter den andra med kräkångande tvätt! Och hur det än är så är det ju jobbigast för den som kräks...och inte för den som torkar upp det...


Citat från Johannas kompis H i bilen:

- Jag har aldrig varit i Stockholm, har du det Johanna?
- Ja, det har jag.
En stunds betänketid, sedan jätteglad:
-Men jag har varit i Alingsås! Har du varit där då, Johanna?
- Nä.

Job in the city

Igår var det dags för andra intervjun på jobbet som jag sökt. Mitt i city, tre trappor upp, toppfräscha lokaler ligger alltså mitt nya jobb! Jag insåg ganska snart att jag var tilltänkt för den nya tjänsten, närmare bestämt när jag i personalrummet upptäckte tårtan mitt på bordet och efter en stund ramlade nästan hela personalstyrkan in och gjorde mig och chefen sällskap. Hur avslappnat och trevligt som helst blev det och när tårtan och latten hade inmundigats, hämtade chefen papper att skriva under. När all formalitet var klar berättade han att jag skulle boka in vecka 33 i almanackan och förberedde mig på tre dagar out of town. Vid förra årets kick-off hade de bestigit Kebnekajse men inga större avslöjanden gjordes inför detta års begivenhet. Dessutom ville han att jag skulle jobba ett par dagar på en av de andra praktikerna i Ljungby några dagar i maj och sa att jag kunde förbereda min man på att ta ledigt då för tanken var att hela familjen skulle följa med och medan jag jobbade skulle de bjudas på ett besök på Astrid Lindgrens värld.

Tjänsten är på deltid 50-60%, vilket passar mig perfekt. Nu kommer jag äntligen ha både tid och råd att jobba på mina andra projekt!

Jag börjar mitt nya arbete som receptionist på Elmborgs tandvård 6 april. Men redan på onsdag om en vecka ska jag vara med som bredvidgående. Det var en del nya datasystem som jag behövde sätta mig in i relativt snabbt. Det ska bli så roligt!

Äntligen jobb!

JAG HAR FÅTT JOBB! Återkommer med detaljer.

Ord

Gustavs ordförråd; dock ej hörförståelse för där känns det som om han förstår allt utom möjligen "kom nu ska vi ta på pyjamasen".

Mamma, pappa, Nanna, Obba, tatto (traktor), aa-oo (hallå), hanga (handla), Tanto (kusin Anton vars foto på kylskåpet han pekar vilt åt och ropar "Tanto, Tanto"), Bompa, na-na (napp), oj ("det måste vara Gustavs favoritord", sa dagispersonalen), wow, Njonny (fröken Jenny)

"pappa", säger Gustav frågande. "Pappa jobbar", svarar jag varpå Gustav säger: "Pappa önn-önn-önn" (kör bil). Han tror nog att "pappa" sitter i bilen och kör runt hela dagarna tills han kör in på uppfarten som han lämnade sisådär drygt tio timmar tidigare.

Lite vår!

Å, dessa underbara fågelläten som påminner om att vi befinner oss i den första av vårmånaderna och att vårvärmen lurar runt hörnet, eller som Johan uttryckte det igår: "Jag tror att snön ligger kvar till början av juni...". Nja, det ska vi väl ändå inte hoppas, dear!

En helg som innehöll lite blandad kompott har passerat. Fredagens besök i badhallen blev synnerligen lyckat; Oscar och Johanna mindes hur arm- och bentagen skulle göras och Gustav tyckte det var lite läskigt med vattnet till en början men blev tuffare efter hand. Det 34-gradiga vattnet var lätt att stå ut med och man glömde för en stund det vita landskapet där ute.

Vid 6-snåret lämnade jag familjen för att bege mig till stan. Karins Pelle skjutsade oss till Vasastan där vi hade tänkt oss Björns Bar men tyvärr var det alldeles överfullt så vi gick några steg neråt gatan och klev in på La Bouffe, en fransk bistro med supergod mat och skön stämning.

På lördagen fick vi besök av svärföräldrarna som visade kort från sin fem veckor långa golfresa i Sydafrika; det hade varit en händelserik resa där en förrymd giftorm, en glömd hotellnyckel, ett par bränder, en egoistisk helikopter, golfbanor i långa rader och fina omgivningar samsades i minnenas bagage.

Lördagkvällen blev mindre rolig för Johanna som åkte på någon form av kräksjuka; jag misstänker att det kan vara det halvkilot vindruvor hon lyckades stoppa i sig. Kanske var de så kraftigt besprutade att avsköljning inte räckte. Blä!

Imorgon ska jag på en andra jobbintervju!

Betyg ska inte sättas av barn!

Höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag i dagens GP tog del av nyheten att även göteborgseleverna ska få betygsätta sina lärare. Samtidigt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag har ändrat karriärinriktning i tid och av eget val. Vad påvisar att barn har kunskaperna för att betygsätta sina lärare? Vilka betygskriterier utgår de från? Bäst på att lära ut? "Snällaste" läraren vinner?? Flest eller färst prov och läxor vinner?? Vad händer med den läraren som inser att han/hon bara får godkänt medan de andra i lärarrummet sitter och skroderar med sina mvg? Kan man anse att det har blivit rättvist satta betyg eller kan det möjligen bero på vad eleven tycker om läraren och inte så mycket på i vilken utsträckning eleven har lärt sig något. Kan man även tänka sig att en lärare som får många mvg, även får löneförhöjning eftersom det är ett smart drag att framföra det vid den årliga individuella löneförhandlingen?? Men den andre läraren som har gjort ett fullgott arbete men kanske inte är den där coola kompisläraren? Ponera att han eller hon rätt och slätt får godkänt av den stora massan elever; hur mår han/hon då? Hur ska han/hon kunna fortsätta att känna glädje i sin undervisning? Kanske tänker han/hon att det får bli fler filmer att visa på lektionstid, lite fika på fredagen att bjuda eleverna på, lite för sträng har han/hon kanske varit...eller?

Det kommer ta en ände med förskräckelse; fler utbrända lärare, betygsinflation, sämre skola....osv.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.324732-elever-far-ge-larare-betyg

Välkomna tillbaka alla skönsjungande fåglar!

Snövallarna till trots gjorde våren sig påmind med fågelkvitter och flödande stärkande solljus under gårdagen. Innan det bar av för avlämning av Oscar hos Simon och fika hos Karin, var uppletning av solglasögon av synnerligen hög prioritet. Marssolens strålar attackerade hänsynslöst mina ljuskänsliga ögon.

Johanna lekte glatt med både Emelie och Saga och Gustav studerade och kände lite på Vidar, som emellanåt tyckte att Gustav var lite väl närgången. Det var så trevligt att sitta och prata och träffas att vi bestämde oss för att fortsätta diskussionen utan barn, gärna med ett glas vin i handen på en annan plats några dagar senare, närmare bestämt redan på fredag. Kanhända blir det till och med taxi så slipper man dessutom rätta sig efter busstider och framförallt reta upp sig på Västtrafiks krångliga biljettsystem som alltid snuvar en på mer pengar än resan kostar.

Hur som helst är det bara onsdag idag och jag måste/vill passa på att fila på min idé medan jag har tid.

En föredömlig helg

Det var en helg som lystrade till namnet Duga. Den inleddes redan på fredagen av att barnen och jag, efter skola och dagis, tog bussen till stan där vi mötte upp Johan. Planen var att klippa större delen av familjen och det var på håret att det lyckades...Gustav vägrade resolut att bli klippt och verkar vilja bevara sin kalufs så länge det går. Jag hade också beställt klipptid, så J och jag gick iväg till min frisör medan Johan tog hand om de övriga två.

Efter lite lunch, packade Johan in barnen i bilen och jag fick ett par timmar på egen hand innan jag hoppade på bussen hemåt.

Tidig lördagsmorgon (eller ganska tidig; halv tio) satt jag åter på bussen i riktning mot stan där jag till att börja med skulle på jobbintervju. Johan hade barnbytardag hela dagen med Oscar hos en kompis och Johanna som lekte på hemmaplan med Emelie precis hela dagen. De hade själva kommit överens om att sova över och blev lite småbesvikna när de insåg att det inte skulle bli av, åtminstone inte denna lördag.

Efter jobbintervjun hade min kära väninna Johanna dragit ihop ett helt gäng tjejer för härlig lunch på Soho. Underbart lyxigt att få den tiden! Underbar var också både mat & sällskap. Vi träffas inte jätteofta, Johanna och jag, men vi var ändå extremt uppdaterade på varandra. Så fort någon av oss berättade något, sa den andre: "Ja, jag läste om det". Så kan det gå för två bloggande vänner!

Som om den lyxiga dagen inte räckte, så hade Johan handlat kött på Saluhallen som han enligt recept tillredde framåt kvällen. Fin dukning (Oscars verk), förrätt; honungsgratinerad getost, huvudrätt; ryggbiff med mozzarella, egenhändigt gjord tomatfyllning serverad med klyftpotatis och ett himmelskt rödvin. När huvudrätten var avslutad, frågade vi barnen, på skoj, om de verkligen ville ha efterrätt och döm om vår förvåning när de unisont meddelade att "vi kan ta den imorgon". Mätta således och mycket belåtna lät vi därför efterrätten bero en dag eller två.

Söndagen var icke desto mindre aktiv; Karin och jag hade bestämt att vi skulle träna så efter att ha lämnat Oscar hos Anton styrde jag kosan mot Sats. Vid halv elva satt vi på varsin cykel i träningshallen medan tre av våra barn röjde loss på Minisats under tiden. Jag cyklade för livet, så härligt att känna adrenalinet pumpa i kroppen och ingen kunde gå miste om att jag hade gett just järnet av min ansiktsfärg att döma.

Ett par timmar senare tog vi vägen om och hämtade med oss Oscar innan vi begav oss till Masthugget där lunch väntade hos Mia och Henrik. Att Johanna skulle på gympa klockan halv fem förträngde vi alltmedan blåbärspajen och vaniljsåsen smorde gommen. Gorgonzolalasagnen dessförinnan var, även den, underbart god.




Henrik kollar sin syrras Vasaloppstid

Imorgon är alla dagis och skolor stängda på grund av personalens fortbildning. Vi får se vad den dagen bär med sig.

Snöras

Så här såg det ut efter snöraset från taket i morse. Tack och lov lekte barnen en bit därifrån.

Foton

Johanna fick sina efterlängtade lockar i håret.


Massor av lockar.





Gustav ville hellre ha mjukost i håret...

...så han placerade en macka på huvudet.

Hit & dit

Johanna, som de senaste dagarna idogt frågat mig om jag kunde locka hennes hår, fick håret fullt av bulliga lockar i håret idag. Hon fick ett avlagt läppstift och blev superlycklig; "är det sant, du skojar inte?" Som om jag skulle skoja om nåt sånt!

Vid lunchtid åkte vi över till mormor & morfar och åt gulaschsoppa alltmedan snöflingorna växte både till antal och storlek. Johanna tog fram målargrejjer och tillverkade det ena konstverket efter det andra.

Efter ett par timmar var det dags att hämta Gustav för vidare färd mot bvc där doktor Jessica väntade med mrp-spruta. Som svar på frågan om han säger några ord, förutom 'traktor' som hon redan hört honom utbrista ungefär fem gånger under den halvminuten vi hade hunnit var där, meddelade jag de tre ord han också kan: 'mamma', 'pappa' och 'mommo'. Kanske kan 'tata' betyda Gustav, 'obba' möjligen Oscar och 'nanna' säkerligen Johanna men de används lite hur som helst.

Tjugo minuter senare var vi åter på väg i bilen, denna gång för att hämta hem Oscar och kompisen Anton som ville hänga med och leka. Johanna tyckte att det var förfärligt orättvist att inte hon fick ringa sin dagiskompis Elvira idag när Oscar fick ta hem en kompis men det är inte alla dagar man orkar ha huset fullt av barn. Denna dag var det fullt tillräckligt med fyra.

Mejl från dagis

Nu hade det visst anlänt ett mejl:



"Hej Alla föräldrar!Här kommer ett mail angående läget på xxxxxxxxxx. Vi skickade ut ettmail igår gällande dagen idag, vad vi har förstått så har det intekommit fram till er. Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för detta. Härkommer den informationen igen, men också med lite uppdateringar. xxxxxkommer att vara stängd idag den 25 mars! Hur det blir imorgon kommer viatt skicka ut information kring i så snart vi får reda på någonting (detblir troligen i eftermiddag). Än en gång ber vi så mycket om ursäkt ochhåller våra tummar att vi får öppna imorgon. Med vänlig hälsning! Vi som jobbar på xxxxxx!"

Ofrivillig ledighet

Ang. risken för takras på dagisbyggnaden: "Vi hör av oss, antingen via telefon eller mej om hur det blir imorgon", var det sista dagisfröken sa innan vi skildes åt igår. Inget mejl igår kväll, inget mejl hittills idag, ingen som svarar på dagistelefonen...nästa steg är att ringa kommunen.

Johan ringde precis när han körde i höjd med dagis och meddelade att dess tak var skottat. Jaha, ska jag luta mig tillbaka, anse att det kan vara gott för Johanna att vara ledig och hemma med sin mamma några dagar? Jo, om det nu inte var så att magsjuka och hosta har avlöst varandra de senaste veckorna och att vi just avverkat sportlov vilket sammantaget inneburit fyra dagisdagar på tre veckor, så visst hade det annars varit skönt med lite ledigt. Men hon VILL går till dagis och hennes mamma VILL (måste) fokusera på jobbsökeri och förberedelser av intervjuer.

Välkomna åter 2011-02-24, sa tandhygienisten.

Oscar hade fått en oväntad tid hos tandhygienisten idag klockan 14:20, vilket i sig innebar tidigare hämtning från skolan (fritids)och försenad hämtning av Gustav efteråt. Det var väl helt okej, till och med den kvarten vi fick vänta innan vi kom in till tandhygienisten var okej. Men när vi släntrar in i mottagningsljusets neonljus, går in på datorn för att kolla att rätt person sitter i stolen, funderar tandhygienisten ett slag och säger sedan att vi har kommit ett år för tidigt...Ja, det hade blivit något fel i kallelsen av Oscar; någon siffra hade hamnat på fel plats och misstaget var ett faktum. ja, men då ska jag skriva upp det: 2011-02-24, Oscar till tandhygienist. Dessutom fick vi reda på att han ska få komma i februari 2012 också. Härligt med framförhållning! Lite bananlack senare var vi ute i väntrummet igen. Av med skotossor för femte gången samma dag. Insåg att vi skulle hinna inom Hemköp för några bitar torsk till middagen innan det bar av för hämtning av de yngste i skaran.

Vid två lämnade jag av Johanna hos Saga där hon hade fått våfflor och tittat på en repris av melodifestivalen. Johan hämtade sedan med sig henne på väg hem från jobbet. Tidigare under dagen hade J varit som vanligt på dagis; enda skillnaden var att vid kvart över tio ringde personalen runt till alla föräldrar med uppmaningen att hämta hem sina barn. Detta på grund av risk för takras. Dessa takras överallt! Vad är det för kvalitet på byggena där vi har våra barn på dagarna?

Nu ska jag säga god natt till två trötta små stora barn; den tredje sover sedan en halvtimme tillbaka, vråltrött efter en lek- och busdag på dagis.

Kuriosa - Mätte barnen häromdagen; Oscar: 128 centimeter(får alltså åka Balder om två cm), Johanna: 117 centimeter, Gustav: gick inte att mäta på grund av myror i brallan...

Tillbaka

Förkylningar, feber och hosta har verkligen förföljt oss de senaste veckorna. Oscar var hemma och hostade igår och Gustav fick också en extra dag hemma för att bli helt återställd och känna sig pigg och frisk innan han återvände till dagis. Johanna hade utflykt på dagis så hon ville absolut gå.

"Det här är den långtråkigaste dagen i mitt liv", sa Oscar igår och frågade hela tiden om han inte kunde ringa några kompisar. Det blev en lång dag med en del teve, kaplabygge, öva lite på att läsa, leka med lillebror, bygga lite med Lego, kolla leksakerna i Biltemakatalogen...

Idag är alla tre på dagis/skola. Gustav såg nog också fram emot att få busa med de små kompisarna och träffa fröken Jenny igen.

Nu ska jag förbereda mig inför en jobbintervju.

Återförening

SNÖ måste vara det mest överrepresenterade ordet för tillfället; i tidningar, på teve, på Facebook där får man veta hur mycket snö det har kommit på lite olika håll i landet och jag är själv ytterst delaktig i snöfrosseriet för tillfället. Men nu är det bara att gilla hur det är. Det mest troliga är att vi kommer sakna snön den dagen då plusgraderna börjar trilla in och all snön ska transformeras till vatten. Vart ska det vattnet ta vägen? Jag bara undrar; nä, nu ska jag glädja mig över det vita landskapet, ljuset soliga snödagar, knarret under fötterna, träningsvärken efter skottandet och känna att det är helt okej och till och med lite härligt också.

Vid halv nio igår kväll dundrade två glada längtansfulla barn in genom dörren. Pappan var också glad men lite trött efter körandet. Gustav som hade sovit sen middag, var vaken och sprang fram till syskonen och ställde sig nära för att få en kram. Han har inte insett än att han också ska krama tillbaka utan han lutar sig lite fram och lägger huvudet mot den han vill ha en kram av. Mysigt tyckte både mamma och lillebror att resten av familjen var hemma igen.

Vid tandborstningen visade både O och J hur man åker slalom och hur man plogar sig ner och har händerna på knäna när man håller på att lära sig. TACK Erlend för tålamod och god pedagogisk förmåga!

Lite senare vid godnattmyset på sängkanten tog J fram sin reseryggsäck och drog fram den ena pysselskapelsen efter den andra; det var origami på hög nivå. En groda, fyra vindflöjlar, en fågel och andra små skapelser. "Anna gick bara in på en blogg och hon hade hur mycket pyssel som helst hemma", sa Johanna imponerat.

Eftersom uppfarten bara hade plats för en bil...(jag hade ändå skottat tidigare under dagen tills korsryggen smärtade och jag knappt kunde stå rak), så gav sig Johan ut i mörkret för att skotta rent på uppfarten.

Jag hade tänkt lägga ut lite skidbilder här men tydligen hade kameran laddat ur när det var dags att föreviga första åket..

Nu skulle man haft fler ord för snö.

En ordentligt förkyld Gustav ligger nedbäddad i sin säng, preparerad med Panodil och nässpray. Förhoppningsvis sover han mer ihållande än han gjorde natten till idag.

Johanna ringde nyss och berättade att hon och Oscar hade åkt skidor idag men att det hade varit jättekallt. Hon tyckte också att farbror Erlend var en bra skidlärare; tror jag säkert som det snowboardproffs han är. Gott att de är i trygga händer i backen. Oscar ville också säga några ord i telefonen och berättade att han hade varit duktig på en grej som han inte riktigt kom ihåg vad det hette. Några sekunder senare mindes han: "plogning, det var det jag var duktig på". Johan verkade också nöjd med dagen och när vi pratades vid för någon timme sedan hölls det på att fixas middag.

Att längta är viktigt, säger jag och citerar samtidigt Gudrun Schyman från Let´s dance igår. Och jag längtar efter dem. Min familj. Gustav har också längtat; varannan bil som körde förbi utanför idag (det var i och för sig ytterst sparsam trafik denna snöiga dag) tittade han frågande på mig och sa "Pappa". Emellanåt undrade han även om det var "mommo" som körde där utanför. Den här snöiga lördag kan jämföras med 17 november 1995 då folk skidade uppför Avenyn och allt stod stilla.
Jag har dock varit ute några gånger och skottat men efter senaste gången fräste plogbilen i väldigt tempo fram och tillbaka några gånger. Resultatet blev en någotsånär snöfri gata och en meter hög plogvall bakom min bil. Jag får ta mig an den imorgon när Gustav sover middag eller nåt. På balkongen når snön upp till räcket, en och en halv meter upp. Hoppas den håller...

Den tid det tog att skriva detta inlägg (5 minuter) har Gustav vaknat två gånger, så jag ställer in mig på att det kanske blir en repris på natten till idag.

Hostigt

Host, host hörs från sängen där Gustav sover middag. Johanna har hostat hela veckan men är bättre nu. Bacillerna har dock nått Gustav, som har lite feber och en rasslande hosta.

O och J är på sportlovsbio med mormor och morfar och ska åka in till stan och ta en fika efteråt.

Helt plötsligt fick jag således lite tid över. Jobbsökandet tar tid; kanske inte själva sökandet men allt runtomkring. Peronliga brevet ska omformuleras så att det passar den specifika tjänsten, blanketter och intyg ska skickas till a-kassa, arbetsförmedling (jag vet inte hur många frimärken jag har köpt senaste tiden för dylika ändamål), jobbcoach finns att tillgå men det finns mängder av sådana att välja mellan så det blir ett urval som man får ringa upp. Återkoppling till sökta tjänster bör ske så det blir ytterligare en stund i telefon. Ja, det krävs heltid för jobbsökning.

Härryda kommun varslar 25 lärartjänster inför hösten, så det är inte jättekonstigt att lärarjobben lyser med sin frånvaro. Nu är det ju ändå inte de jobben som jag helst av allt vill ha eftersom jag i sinnet har bytt karriär redan. Men man funderar ju på hur skolan kommer att se ut i framtiden. Vilken kvalitet kan det komma att bli när fler och fler lärare sägs upp/säger upp sig och fler och fler friskolor startas? Hur ska de kvarvarande lärarna hinna/orka med en allt tyngre arbetsbörda?

Alla hjärtansdagskalas!

Allt är undanplockat, alla smulor under bordet är försvunna, snö- salt- och grusrester i hallen är borta, star warsaccessoarerna lyser med sin frånvaro (förutom i Oscars rum, kanske...) men kvar är Oscars glädje över sitt 7-årskalas med alla kompisar och presenter. 17 barn och några föräldrar lekte, busade, åt, fikade, byggde med Lego, spelade Bakugan, fäktade lite med några lasersvärd. Johan var lekledaren men vi insåg ganska omgående att det funkade finfint utan arrangerade lekar. Jag fixade i köket och hade stor hjälp av mamma som infann sig en stund innan kalaset satte igång.

Idag är Oscar på fritids och Gustav är på dagis. Johanna är däremot febrig och kraxig i halsen. Imorgon börjar sportlovet för alla små och på fredag åker Johan med O och J till Oslo för att kombinera skidåkning med besök hos Anna Och Erlend. Gustav får vänta något år med skidåkning så den här gången stannar jag hemma med honom så får de andra susa ner för backarna.

En liten fadäs

Jag är en vecka före min tid. Gick igenom den vägghängda almanackan och blicken for över den vecka där jag befinner mig. Inser då att jag har missat första mötet med min arbetsförmedlare. På basmötet förra veckan haglade hoten över oss, vilka bestod i att om man inte dök upp på ett utsatt datum, ja, då ringde de omgående till A-kassan och skvallrade om fadäsen och pengarna skulle således utebli.

Snabbt fick jag tag på telefonnumret och inledde med att be om ursäkt, skyllde på vinterkräksjukan och allt jag kunde komma på. När hon i andra änden luren fick en syl i vädret, hördes bara tystnad först och sedan "men du, det datumet har ju inte varit än...". Hur möter man det? "Jaha!" eller "Nej, det har du ju rätt i" eller "jasså?" eller så lägger man ut texten om hur mycket det har varit den här veckan med barnen som varit sjuka... men inget av det bevisar alla de supperbra kvaliteter som finns nedtecknade i mitt cv...

Nä, nu ska jag förbereda ett star warskalas för 20 sjuåringar som vi ska ha här på söndag.

3 år!

Två pigga och rastlösa barn in the house...det tredje barnet är lite småtrött och hängigt och således hemma från dagis.

Idag är det tre år sedan Johan & jag gifte oss så ikväll vankas restaurangbesök ute i den stora världen som det känns som att jag inte satt min fot i på väldigt länge.

Besök på Åby vårdcentral

Halv åtta igår kväll åkte jag med en mycket hängig dotter till en kvällsöppen vårdcentral. Febern hade sakta men säkert stigit under dagen och nådde 39,5 trots febernedsättande strax innan vi åkte in. Hennes magsmärtor blev värre och värre och till slut låg hon bara och grät och små svaga läten av aj, aj, hördes från henne. Det enda jag tänkte på var blindtarmen och alla symptom stämde på pricken. Väl inne på Vc, tog de omgående prover på henne men crp visade endast liten förhöjning vilket inte tydde på infektion i kroppen. Skönt! Urinprov var lättare sagt än gjort så doktorn fick klara sig utan det. Doktorn kollade magen och hur det än var så verkade hon inte ha lika ont längre så en minut i tio blev vi hemskickade.

Hur kommer det sig att vårdpersonal till små barn fortfarande använder uttrycket 'farbror doktorn'? Säger de 'tant doktorn' när det är en kvinnlig sådan? Nä, för då används inte 'doktor' utan snarare 'läkare'. Vari består skillnaden? Fastnat i gamla stereotypa könsroller, eller?

Idag mår O mycket bättre men J är fortfarande väldigt sänkt och utan aptit. Febern är lägre så det går åt rätt håll.

Kräk

Det blev en dag hemma med två magsjuka barn. Först ut var J som mådde superdåligt inatt. Oscars illamående började på morgonen. Den ende av barnen som var på topp var Gustav. Han fick således åka till dagis; kanske fel men han hade så mycket roligare där än han hade haft hemma med en mamma som sprang i skytteltrafik från den ena till den andra.

Oscar mår mycket bättre nu men Johanna har fortfarande jätteont i magen. Blindtarms(bihanget)-inflammation? Hon har i alla fall feber och ont "nere" i magen.

Hoppas att gårdagens gäster klarar sig från magsjuka...

...och så en magsjuk dotter nu...

7-årskalas

Tidigt (och då menar jag riktigt tidigt: 06.00) i morse hördes en stämma från övervåningen: Hur länge ska jag behöva ligga här och vänta?
Oscar, dagens 7-åring var vaken och laddad till tänderna inför födelsedagens alla kalas.




Lycka och glädje över presenter som bestod av Bakugan, trollerilåda, cykelhjälm och en alldeles ny fin cykel med tre växlar. Årstiden är ju inte så cykelvänlig just nu men det gick ganska bra att cykla runt lite på övervåningen.

Vid elvatiden var det dags för ett annat kalas; Leo och Kevin ställde till med partaj på Bushuset, vilket verkar ha varit väldigt roligt. Barnen kom hem rosiga om kinderna och svettiga i håret.

Medan Oscar och Johanna lekte med Isak, fixade jag mat inför Oscars "vuxenkalas". Johan och min far flanerade på Båtmässan och drömde om Malöbåtar och allt vad det var.

Vid halv fyra kom mormor & morfar, Stefan, Mariann, Karl & Emil, Tina och sist och faktiskt minst lille Anton. Christian hade hade både dag- och nattjänstgöring denna söndag så de få timmar han hade ledigt, ägnades antagligen åt lite välbehövlig vila.






Gustav provar skor!

Köphysteri

En lördag med gnistrande snö och härlig sol, då finns det en enda parkeringsplats kvar på Högsbo 421. Den knep jag. Men jag hade ju anledning att vara där eftersom jag var tvungen att inhandla ett par presenter till Oscar. Vad gjorde alla andra där? Det var smått hysteriskt med ungar som borde ha åkt pulka i någon härlig backe och blivit röda om kinderna istället för att trängas med alla konsumtionsgalningar. Jag är medveten om att jag mycket väl kan uppfattas som orättvis; de andra kanske hade lika goda skäl som jag att vara där. Fast jag undrar det...

Johan som varit på spa i Tylösand fredag-lördag (med jobbet) kom hem under lite efter lunch.

Oscars klasskompis Anton var här och lekte under förmiddagen och medan jag trängdes med folket på 421, stack Johan och barnen ut tillsammans med Brattbergs och åkte pulka.

"Pappa", utropade Gustav när han fick syn på den här bilden i tidningen i morse.




Oscars skolfröken tog mig åt sidan i hallen igår när jag var och hämtade Oscar. Hon hade en rolig sak att berätta, meddelade hon. I bamba (gammalt anrikt göteborskt ord för barnbespisningen) samma dag hade Oscar gått för att hämta mer vatten och sedan konstaterat högt och tydligt att "vattnet var slut så jag tog öl istället"... Tur att fröken inte visste att Johan varit i Hamburg och bunkrat...

Snöigt

Så här trevligt uppmanar Mölnlycke bokhandel kunderna att inte dra med sig en massa snömodd in i lokalen. Kan inte jag bara få ta över den där affären! (De har i efterhand lagt till 'gärna' men det gör knappast ändå inte att man känner sig välkommen in)





Vitt, vitt, vitt. Oscars snögrotta blir större för varje dag.



Elektrisk Johanna kollar på teve.